Bada aldrig på en lördag

Bada aldrig på en lördag

Familjen Nilsson,bestående av pappa Jan och mamma Berit och lille yrvädret Jonathan. De var en vanlig familj i den bemärkelsen att de hade drömmar som alla andra. Drömmen var att kunna ta in på Stockholms finaste hotell och bara njuta en helg. Gå på en bra teaterpjäs,därefter kanske en humorshow och sedan äta kungligt. Då menar jag inte fläsk och potatis. Utan något som var gott för smaklökarna. Smaksensationen var kanske också att det var hiskerligt dyrt. Men vad gör man inte för sina drömmar?

Det blev så att paret Nilsson åkte i väg och Jonathan fick grannen tar hand om. Med lite övertalning så lyckades dem att Jonathan skulle stanna hemma och låta pappa ocvh mamma fira liksom sin bröllopsdag. Jonathan undrade varför det var så viktigt. Han ska nog se att detta är en viktig komponent i en mans liv. Sanna mina ord.

Bilturen tog lite grann och paret Nilsson tyckte båda att detta skulle bli väldigt fantastiskt. Berit hon sa många gånger:
- Jag hoppas att de har ett fint badrum med ett badkar där jag kan lödga mig lite.
- Du bara pratar om att bli blöt i ett badkar. Vad är det så fantastiskt med det,sa Jan.
- Du har ingen känsla för detta,man måste nog ha lite kvinnliga hormoner,sa Berit.

Resan var över och hotellet verkade väldigt flott och de kom och hämtade väskorna och de körde faktiskt undan familjens bil,en Skoda,som hade skådat det bästa kanske här i livet. Allting var bokat och det bars upp väskor och det sprangs i korridoren av folk som hade handdukar och några hade ett bord där de hade godsaker på.
- Vad i all världen springer de så,sa Berit.
- Det är rumservicen,men kan nästan beställa vad som helst genom det,sa Jan.

Dörren öppnades till Svit 17 C. Intåger genom dörren in till detta paradis var nästan som i en dimma. Förväntningarna slog alla rekord. När människorna hade gått så tog Jan av sig skorna och studdsade fram på mattan.
- Det är ju inte klokt vilken matta. Det är ju som att gå på bomull och ändå sjunker man inte ner.
Han slängde sig på soffan med fötterna på bordet.
- Ja,så här skulle man ha det lte oftare.sa Jan.
- Javisst är det fantstiskt.sa Berit.
- Det är så sa Jan,att vi har inte haft råd innan. Dina kära föräldrar sa ju att om du gifter dig med den lodisen så kommer du ingenstans.
- Har de sagt det? När sa det det,sa Berit?
- I går kväll replikerade Jan.
- Nej du sa Berit du har inte träffat dem på månader.
- Kanske inte men jag drömde det. Jag drömde att de sa att jag var en lodis.

Det knackade på dörren och en man kom med ett stort fat med frukt.
- Det är ifrån ledningen,sa han.
- Tack,det var ju väldigt snällt,ställ det där borta på bordet.
Efter ha insupit hela atmosfäören i rummet började Jan att planera.
- Ska vi ha lite bubbelvatten?
- Vad menar du,sa Berit?
- Ja,kaviar och champagne,paté med vin eller cornflakes och bananer,ja,du får vad du vill.
- Ja,då blir det kaviar med chanmpagne.
- Tänkt att jag är glad att jag gifte mig med dig,ibland,sa Berit.
- De andra stunderna då,sa Jan?
- Ja,dem får jag lida.
Jan han gick Berit tillmötes och sa:
- Jag vill ha min älskling.
- Ja,men mannen är ju här.
- Jo,men jag kysser dig först!

Nu var det faktiskt dags att lägga sig i badkaret för Berit.
Sagt och gjort så gjorde hon det.
Jan han beställde kaviar och champagne upp till rummet.
Innan Berit gick in till badrummet frågade han hur man ser ut när man äter champagne och kaviar.
- Ja,det blir väl lite James Bond stil,smoking och sådant. Jo,förresten en mustach skulle inte sitta dumt,sa Berit.
Hon stängde dörren till badrummet och började tappa upp vatten.
Faktiskt hade Jan en fin kavaj med breda svarta slag och såg väldigt fin ut.
Han tog sen Berits ögonbrynspenna och målade dit hälften av mustachen.
Just då kom en kvinnas in med handdukar. Hon undrade naturligtvis vad han höll på med.
Hon gick förbi honom och sa:
- Det fodras nog lite på den andra sidan också.
Efter det så gick hon ut.

Allt var lugnt nu men det var ett bedrägligt lugn.
- Jan! Jan!
- Vad är det,sa Jan.
- Jag sitter fast!
- Vad gör du sa Jan?
- Jag sitter fast,svarade Berit!
- Hur i all världen kan du sitta fast i ett badkar? Så smala är de väl inte?
- Jo,jag sitter fast med stortån!
- Sitter du fast med stortån,sa Jan?
- Ja,jag lekte lite med dropparna som kom ur vattenröret och plötsligt satt stortån fast som ett skruvstäd!
Jan kunde knappast hålla sig för skratt. Det var nog det löjligaste han hade hört.
- Ja,ja jag kommer och hjälper dig sa Jan.
Men se den gubben gick inte. För badrumsdörren var låst.
- Dörren är ju låst,sa Jan!
- Jag vet det sa Berit jag har själv låst den. Jag kan inte öppnas den för jag sitter fast.
Jan han gick och ringde efter någon som hade en nyckel.
Långt senare kom ett biträde och påstods sig att det var rätt nyckel. Men den passade inte.
Berit hon sa:
- Kanske du håller nyckeln upp och ner,älskling.
- Jag vet hur man öppnar en dörr,lilla vän,sa biträdet.

Jan ringde igen efter vaktmästaren,men hade hade ett annat akut ärende.
Folk satt nämligen fast i en hiss.
När biträdet hade gått så sa Jan.
- Det enda vi kan göra är att slå in dörren.
- Det går inte,sa Berit. Den dörren är riktigt bastant.
- Jag måste försöka,sa Jan.
Han sprang så tyglarna bara rök och stoppades av en dörr. Han gjorde sig nästan illa. Men den som ger sig ja,inte är det Jan.
Samma procedur men nu var det andra sidan av kroppen. Han gick som han hade blivit påkörd av en vägbult.

Detta fortsatte flera gånger,men reslutatet blev väldigt klent.
Det enda som trillade av dörren var spegeln på andra sidan.
När han nu skulle med alla krafter spränga den här dörren,kom det två män inrusande:
- Stanna,rör dig inte!
Männen hade en pistol och de sa att de var hotelldetektiver. De trodde att Berit hade låst in sig och Jan skulle försöka öppna och puckla på henne ännu mer som de sa.
- Det var det dummaste jag har hört,sa Jan.
- Ställ dig där borta och var tyst,sa männen.
Ett ljudligt pang och låset for all världens väg.
Jan,gick in och fick se eländet. Han skrattade så han kiknade.
- Ni skulle se det? Det var det fånigaste jag sett.
- Nej,ni får inte gå in där,min fru är ju barfota över hela kroppen.

Till slut kom vaktmästaren och sågade bort den lilla röret där stortån satt.
Men det var ju svårt att såga så den kom ur denna mojängen som Berit kallade det.
Sjukhuset fick göra det med en diamantsåg. Tån var nu plommonfärgad och det värkte i tån.
- Det blir ingen teater eller någon show. Vi får nöja oss med att käka kaviar och dricka champagne,sa Berit. Har dub försökt att ta bort det där under näsan?
- Det gick inte,jag har försökt med allt.
- Ja,det var inte min ögonbrynspenna utan en sådan peena man märker lakan med till exempel.
Jan han suckade djupt.
- Ja,man ska inte bada på en lördag,sa Jan

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk