Bildernas makt

Adam och Eva hade gift sig. De levde numera tillsammans i en bostad någonstans. Till den fanns det en mindre trädgård. De kallade den för sitt paradis. Med fiktion och påhittade profiler försökte dom bekämpa lagbrott. Några pläderade för att det skulle bli lagligt att ägna sig åt brottsprovokationer och hänsynslös konfrontation genom att utge sig för att vara andra än sig själv. I försök att cyniskt lura äldre människor. Utifrån ömsesidiga påhittade beskyllningar. Med snuskig fantasi om andra vuxna skulle rättvisa skipas i denna som Adam och Eva uppfattade orättvisa värld. Något Eva hade kommit på om en man var att hennes snuskiga fantasier om medelålders män trodde hon om andra människor att en del var sanna. Hon trodde verkligen att verkliga människor hade dragning åt sådant hon inte ville se. Eva höll på att bryta ihop totalt. Hon hade tröttnat på en del människor som hon längtade efter att sätta dit. Dom skulle minsann inte få klara sig undan. Människan är skyldig. Sedan urminnestider. Så resonerade Eva. Om dom skulle komma någon vart här i livet skulle hon genast dra fram gamla fotobevis för att förnedra dem med förfalskade bilder och påhittade lagbrott. Hon hade fått chansen att som hon resonerade äntligen få göra andra människor till kändisar bland media folket. I hennes värld var en rädd människa en farlig människa och rädslan var orsak till allt ont menade hon på. Utrensningar bland äldre vuxna var det cyniska priset för hennes som en del ansåg hjältemodiga insatser. Åh att få utge sig för att vara andra än sig själv på internet tänkte Eva!? En högsta lycka för hennes olyckliga själ. I hennes värld förlorade all sanning och äkthet sin mening. Hennes irrationella sätt att tänka vann gehör hos allmogen. Hon höll på att driva värdena i ett avgrundsliknande sönderfall. Och hon log vid blotta tanken att få sätta dit och avslöja äldre medelålders män som perversa idioter. Hon tyckte att hennes insatser förgyllde och bekräftade hennes förljugna fördomar. Hon kände sig smart. Och det sa hon också till sina väninnor. Jag är en smart en intalade hon sig själv. Så tänkte hon nuförtiden. Den totalitära inriktningen hade fått sin bundsförvant.

Taleptox Skrev
Den 20241009

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 44 publicerade verk