Björnen och Törnrosa

Han är inte farlig.
Bara man är varlig.
Nej så var det nog.
Inte farlig bara man är varlig.
Törnrosa var väldigt varlig.
Vi skulle göra dagsutflykt med lekskolan.
Både för och eftermiddagsgruppen skulle gå tillsammans på förmiddagen till Perslund.
En av kommunens fina lekplatser.
Där fanns gungor, snurrekarusell, gungbräda och massor med träd.
Gamla gravkullar och stenskepp från gången tid.
Det var spännande i Perslund.
Spännande var det också att vi skulle gå tillsammans.
I eftermiddagsgruppen fanns Per.
Den roliga pojken med bruna baskern som alltid ville vara nära mig.
Som alltid försökte vara rolig och få alla skratta.
Det fick han.
Han fick alla skratta, utom mig.
Jag tyckte han var jobbig.
Därför ville han va nära mig.
I eftermiddagsgruppen fanns också Leif-Åke.
Han var lång och smal som jag.
Han hade mörkt hår som jag.
Och han var snäll.
Han ville också vara nära mig.
Jag tyckte om det.
Jag tyckte om Leif-Åke.
Han hade en snäll lång mamma och en pappa som var med på julfesten.
De var alla vänliga mot mig.
När vi kom fram skulle alla gunga gungbräda.
Det fick plats många på den.
På varje sida fick så många rum, att alla barnen både fån för och eftermiddagsgruppen kunde gunga samtidigt.
Jag och Leif-Åke fick sitta längst bak på varje sida.
Vi var båda långa och fick sitta där för det skulle bli jämvikt sa fröken Eva.
Vi gungade av hjärtans lust.
Skrattade tillsammans.
Tog fart med fötterna på marken tillsammans så vi flög upp i luften och lyfte en bit från brädan när
den nådde sin topp.
Barnen på ena sidan var längst ner och de andra längst upp och vi kunde se hur de flög.
Det var roligt hela tiden och fröken Anna-Lisa tog fina kort.
Sen fick vi gunga åka karusell och springa lite som vi ville bland gravkullar och stenskepp.
Vi lekte gömme och pjätt.
Efter en stund ropade fröken att det var dags för smörgås och saft.
Alla var hungriga och samlades snabbt runt fröken som kom med våra väskor i sina händer.
Jag hade jordgubbssaft och ostsmörgåsar.
Fyra stycken men orkade bara två.
Det var limpsmörgåsar med Sveciaost köpt hos Zäthers Ica.
Brödet var bakat på Klintens bageri.
Vi satt en lång stund i det mjuka gräset.
Skrattade, åt smörgåsar och kisade mot solen som tittade fram mellan träden och glänste här och där i några kvarglömda vattendroppar.
När vi var klara skulle vi leka lugnare lekar sa fröken.
Det var inte bra springa omkring med mat i magen.
Man kunde få håll. (ont i sidan)
Vi skulle göra ringlekar och sångramsor.
Vi brukade göra ringlekar och sångramsor när vi var utomhus på den tiden.
En gång var vi i fröken Evas trädgård på hennes stora gräsmatta.
Där lekte vi också ringlekar och sjöng sångramsor.
Idag skulle vi sjunga om Törnrosa i sitt slott och om Björnen som sover.
Vi skulle välja Törnrosa och prins till törnrosa och vi skulle välja björn.
Alla flickorna ville va törnrosa.
Mest ville Ulla-Maj och Ulla va det.
Eva och den andra Ullan, från eftermiddagsgruppen ville också men fröken sa att vi skulle lotta.
Då blev det rättvist.
Den som fick längsta strået fick bli törnrosa.
Jag fick längsta strået. Jag skulle vara Törnrosa.
Jag ville inte dra strå men fröken sa att jag skulle och jag fick det längsta.
Jag blev Törnrosa.
Prins skulle väljas.
Leif-Åke fick längsta strået.
Leif-Åke blev min prins.
Det skulle vara två cirklar.
I mitten skulle Törnrosa sova i hundra år och prinsen skulle komma in och väcka henne med en puss på kinden.
Jag satt hopkrupen och sov och väntade på att Leif-Åke skulle komma och pussa mig på kinden.
Mitt hjärta bultade och jag var glad.
Jag kände lycka.
När vi skulle välja björn var det ingen som ville vara björn utom Per med den bruna baskern.
Björnen skulle sova i sitt lugna bo och sen jaga och ta fatt de skrämda varelserna som skrikande sprang huller om buller för att komma undan hans klor och stora gap.
Per fick va björn.
Han tyckte om att jaga och han tyckte om när alla flickorna skrek och blev rädda för honom.
Jag blev inte rädd och tyckte inte om att springa så han tog mig först.
Förmiddagen närmade sig sitt slut.
Alla skulle avsluta den lek de höll på med och vi skulle samlas, sjunga vår sång om att ses i morgon igen och tacka för dagen.
Sen skulle alla gå hem och äta middag.
Alla mammor var hemma och lagade middag.
Alla pappor kom hem och åt den.
Jag hörde när far kom.
Hörde hans cykel på grusgången upp mot huset.
Min far hade alltid brun basker.

livet

Livet är medlem sedan 2015 Livet har 829 publicerade verk