Publicerat 01.02.2017
Kategori: Relationer noveller

Bränd

Värsta sättet att dö. Ungdomens äventyr delar vi med personer vi inte förstår. Man hamnar i ett så kallat fel sällskap. Att kunna dela vänskap med personer vars extremistiska åsikter inte behöver delas med en själv. Att personen är fin ändå. Det finns en förståelse och även om det inte uttalas så finns förhoppningen om att ljuset kommer ta över mörkret. Ibland blir det så och ibland inte. Man tappar den där kontakten och ser inga anledningar att ha den kvar. Ingen vänförfrågning behövs då man skildes i förakt till varandra. Går olika vägar, aldrig mötas igen. Men att det skulle få ett så tragiskt slut. En statistik i vår hemstads register. En bekräftelse för omvärlden att smutsen ligger kvar på våra barnsbens gator. Där ingen framtid finns. Du har stannat och framtiden är inte längre ditt hopp. Hur desperat var inte du som riskerade din frihet och hälsa för pengar? Hade du gjort detta förut eller var det din första gång? Smaken av bensin i din mun och lungor måste varit fruktansvärd. Varför fortsatte du? Något gick det fel. En gnista och det tog eld. En explosion och du brann. Du har brunnit förut. I rummet på övervåningen på den gatan. Där vi tände eld på parfym för att det var vågat men inte farligt. Såg dig brinna när du var barn, en kort sekund sen brann det ut. Det känns inget sa du och det var rätt. Vi brann tillsammans vi fyra som en sommar höll ihop. En Stephen King sommar i orten som inte gav hopp.