Brustet hjärta

Hon kramade sina iskalla fingrar för att få liv i dem. Han tittade på henne med en blick av ren kärlek som fick henne att drunkna. “Fryser du?” Hon nickade. “Jag hatar att jag alltid fryser…” Hon log blygt och gulligt. Han tog hennes händer och flätade in dem i sina varma. “Bättre?” Hon gav honom ett pirrigt leende. “Mycket bättre.”

Han var alltid så gulligt snäll mot henne, ända sen första gången. När hon tänkte tillbaka på hur allt började var det en helt vanlig onsdag eftermiddag som hon och hennes bästa kompis Zelda hade snackat på FaceTime och han hade hoppat på samma buss som kompisen. Och de tre snackade en bra stund tillsammans, eller rättare sagt Zelda och han snackade och hon skrattade och lyssnade på vad de sa. Sen gick några dagar när det enda hon gjorde var att tänka på honom. Så när helgen var slut och dagen hon bara hade matte i skolan kom frågade hon Zelda vad han hette på facebook så de kunde börja skriva till varandra. Och det gjorde de. De skrev till varandra minst en gång om dagen varenda dag under en ganska liten tid. På något sätt blev hon förälskad i hans personlighet och den gulligt snälla kille som alltid svarade på hennes små och korta “hej”. Efter allt detta skrivande i någon vecka bestämde de att de skulle träffas. Hon skulle sova över hos Zelda som han bodde max 5 minuters gångväg bort från så han kom över till dem och de kollade film till sent den kvällen alla tre. Hon kommer ihåg hur gärna hon hade velat hålla hans hand den kvällen. Hon ville känna närhet av honom på ett helt nytt sätt hon aldrig gjort innan för någon.

Hon kommer också ihåg vad som hände kvällen efter de hade träffats. Han hade åkt till Rom under dagen och hade kommit fram till sitt hotell. De skrev till varandra ganska mycket den kvällen men det viktigaste som de skrev var först hennes “kan inte sluta tänka på dig” med ett hjärta och hans “kan inte sluta tänka på dig heller” med ett hjärta som svar. Hennes mage förvandlades till tusen fjärilar. Det är en av de galnaste men härligaste känslorna hon någonsin har upplevt. Och hon fick göra det många gånger. Som när han skrev att hon var vacker fast hon var osminkad. Eller när han sa att han kunde värma henne när hon klagade på att hon frös hela tiden. De skrev så till varandra i någon vecka till och bestämde ännu en träff, denna gång ensamma. Det blev en av de bästa söndagarna i hennes liv. Hon gick upp ganska tidigt och höll på med att duscha, sminka sig, städa och sen åka iväg till honom. Hon satt på bussen och var så lycklig, världens lyckligaste tjej. Och han var lika lycklig. Sen när de träffades satt de hemma hos honom och snackade. De skulle egentligen kollat på någon film men istället satt de framför tv:n i tre timmar och pratade konstant. Han pratade mest och hon skrattade åt alla hans historier. De mådde så bra tillsammans. Efter att ha suttit i hans källare i timmar kom hans mamma ner och frågade om de var hungriga. Hon sa att hon var det lite så han fixade en fryspizza åt dem. Sen satt de i några timmar till och åt och pratade ännu mer. Hon har aldrig skrattat så mycket i hela sitt liv som då.

Men ingenting varar för evigt och livet är ingen lycklig saga. Någon dag efter de hade träffats svarade han knappt på det hon skrev till honom och hon blev orolig. Hon märkte att något var fel, väldigt fel. Så hon skrev ett långt meddelande till honom vad som var fel men fick inget svar. Hela hennes värld föll nästan ihop. Hon hade flera andra motgångar också med familjen så hon klarade knappt av sitt liv just då. De slutade skriva till varandra totalt. Allt fint de hade haft mellan varandra, det de hade kunnat utveckla till något unikt var borta. Hon bara grät och grät. Varenda kväll grät hon. Hon kämpade ganska länge att inte bryta ihop i skolan eller på bussen mellan skolan och hennes hem, hon mådde så dåligt. Hon saknade honom så mycket och kände inte att någon skulle någonsin kunna tycka om henne på samma sätt som han gjorde. Visst skulle hon träffa nya killar som skulle till och med tycka om henne mer än vad han hade gjort men hon kände sig så ensam och ledsen. Men dagen hon bestämde sig att gå vidare kom. Det var gången hon skulle åka hem till en kompis och kom på samma buss som honom. Hela hon gick nästan sönder och hon fick panik. Men hon tvingade sig att sätta sig på en plats ganska långt ifrån honom. För hon förstod i den stunden, millisekunden hon såg att han satt där bak i bussen, att om hon satte sig hos honom och började prata skulle hon aldrig klara det. Hon skulle aldrig komma över honom, gå vidare i livet, aldrig sluta gråta över honom. Någonsin…

De råkade se varandra några gånger till efter det och hon kämpar fortfarande med smärta i bröstet, sorg, gråt och hon deppar ihop emellanåt över honom. Men hon är på väg mot en lite ljusare framtid. Hon vet att det kommer fler som kommer tycka om henne. Hon vet att hon är värd någon bättre än honom. Hon vet att smärtan en dag kommer avta, det gör den för varje dag, varje timme, varje sekund. Hon försöker sluta sörja och gå vidare, göra ett avslut och sluta gråta varje kväll. Hon försöker träffa nya killar och inte tänka på honom. Han gav henne förväntningar och sen lämnade henne med ångest och sorg när hon mådde som sämst. Och hon skulle aldrig klara att gå tillbaka till honom för det han hade gjort mot henne. Hon har svårt att lita på andra killar för vad han gjorde mot henne. Alla känslor hon hade för honom börjar svalnar och sorgen avtar. Men det är svårt. För han var den underbaraste i hennes liv. Den första hon verkligen fick känslor för. Den hon trodde hon skulle älska över hela hennes hjärta. Den finaste och underbaraste människan i världen. Som bara skulle vara hennes. Som alltid skulle göra hennes dagar värda att leva. Och han kommer alltid finnas någonstans djupt inne i hennes hjärta, oavsett vad...

Rebecka

En mestadels glad tjej på sexton vårar och ett stort intresse att skriva noveller som handlar mest om kärlek och sorg. Andra saker jag tycker mycket om är att dansa, musik, mat och mina vänner. Går även på gymnasiet, naturvetenskapsprogrammet, bor i "lilla" Malmö och drömmer om att när jag tar studenten om tre år ska jag ha skrivit min första roman.
Rebecka är medlem sedan 2016 Rebecka har 8 publicerade verk