Publicerat
Kategori: Drama noveller

Candi - förstöraren

När var det egentligen som jag började märka av dig?
Var det den där dagen när jag insåg att det inte är normalt att tappa så mycket hår? Jag kommer ihåg det så väl.
Jag var på väg hem från tåget, hade varit och studerat på högskolan och gick och pratade med min vän i telefon. Jag nämnde att jag tappade nävar med hår varje gång jag duschade och jag hörde hur onormalt det lät. Efter det började jag äta b-vitaminer från apoteket - för det är ju det man ska göra om man tappar hår, då har man b-vitaminbrist.
Eller var det ännu tidigare du dök upp i mitt liv Candi?
Kanske är du anledningen till att jag hade så mycket huvudvärk som barn? Varför jag alltid mådde illa.
Är du, Candi anledningen till varför mamma alltid gnällde på mig. Att jag alltid skyllde ifrån mig och att jag alltid mådde dåligt. För det var ju inget fel på mig - jag måste ju hitta på det för att slippa skolan.
Men jag mådde ju dåligt - migrän, illamående och huvudvärk var en del utav min vardag. Blodbristen, orsakade du den med?
Åh Candi, idag är jag 27 år gammal och de senaste två åren har du ställt till med så mycket problem. Tänk att för några dagar sedan visste jag inte ens om att du fanns där i min kropp. Du ligger där och äter upp mina celler och ställer till med det ena och det andra.
Gud vad jag ogillar dig.
Efter att mina ögon hade runnit varje dag i ett halvår så beslöt jag mig för att äntligen gå till doktorn. Vi pratade mest om mina utslag runt ögonen och halsen. Fick salvor utskrivna och så sömntabletter - för du låter mig aldrig sova.
Vet du hur jobbigt det är att vara vi medvetandet hela natten, även om du låter mig sova en stund så är jag ändå medvetande om allt som händer. Detta ständiga surrande och alla tankar som snurrar runt så att man nästan blir yr. Det är nog det värsta du har gjort mot mig Candi.
Inget hjälpte såklart och efter flera vändor till doktorn för min otroliga trötthet som inte ville ge mig sig så gav jag upp. Det gjorde doktorn med. Han sa att det är normalt att vara så trött i min ålder.
Gud Candi du fick mig nästan att tro att jag inbillade mig allt!
Men det var inte normalt att bli andfådd av att gå upp för en trappa, att vilja göra så mycket men aldrig ha orken till det.
För du, Candi orsakade allt detta. Varför? Vad hade jag gjort för att förtjäna alla dessa problem?
Att känna att man nästan tynar bort.
Mitt liv har varit i ett paus läge de senaste två åren och jag hatar dig för det.
Men kan jag skylla alla mina problem på dig? Är du orsaken till varför jag alltid är singel, ensam och bortglömd. Att mina vänner har fortsatt med sina liv utan mig. För de har ju inte pausat sina liv så som du har gjort med mig.
Jag antar att bara tiden kan avgöra det - för Candi nu ska du bort.
Nu när jag äntligen vet om att du finns där så vill jag inte ha kvar dig.
Och du doktorn som sa att det är normalt att vara trött - jag hoppas Candi kommer till dig och så ska du få se hur normalt det är!
Ingen doktor kunde berätta om dig Candi, för det är väl så du vill ha det. Om alla visste att du fanns så skulle du inte kunna leva på samma sätt som du har gjort i min kropp.
Jag ser fram emot ett liv utan dig Candi.
Farväl Candida, hoppas vi aldrig ses igen.

Jag är 27 år gammal och älskar att skriva, inte alltid jag ger mig själv tid till att göra det. Därför tänkte jag publicera mina skapelser här och se vad ni tycker. All kritik motas - vill gärna bli bättre.
Therése Håkansson är medlem sedan 2015 Therése Håkansson har 2 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Ann Larsson

Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.

Ann Larsson

På andra plats denna veckan: Petra Christiansen