Kategori: Relationer noveller
De byggde landet ( 22 )
Vilken tur att jag har varit i tropikerna.
Jag har vant mig; sa den lilla människan och satte på sig tropikhatten.
Det hjälpte inte.
Det blev värre.
Dag efter dag.
Ingen ljusning när värmen skövlar jorden med hast och blommor överlever bara på balkongen.
Hon hade arrangerat.
Hon jagade bort fågel som ville bygga bo.
Det kanske hon ångrar.
Jaga bort liv när det söker skydd.
Det är inte bra.
De talar om något vi behöver höra.
Något är viktigt.
Tiden är nära.
Berätta något så viktigt att dammet får ligga.
Det brådskar inte med trasa och mopp.
Här gäller andra verktyg.
De finns.
Avatar och människa finner svar tillsammans.
Frågor och bevis stämmer.
Behöver inte fester och pris.
Duschen gör dagen i form av en formel.
Vattnet presenterar sig som kung.
Segrar när han tar hem vinsten.
Inte med pengar.
Genom bevis.
Avatar och människa har slutit fred.
Samarbetar i respekt.
Vi behöver med av det.
Tvärvetenskap och psykosyntes står först på listan.
De ska rädda oss.
Ta vårt förnuft till fånga när vi vet vilka lagar som gäller.
Gå framåt.
Utveckla inte inveckla.
Solen have no mercy.
Människan måste rätta in sig i ledet.
Det är hon inte van vid.
Omgiven av en droppes form måste hon låta sig styras.
Jordens magnetfält och solvinden möter ett säkert motstånd.
Droppen räddar.
Droppen har räddat.
Det finns ingen omväg för kunskap när den ska väga tungt.
Uppenbarad i rätt tid söker den sig fram till källan där förklaring väntar.
Där har den väntat länge.
Redo när någon förstod.
Djur eller människa utifrån sina perspektiv.
I affärerna börjar det säljas konservburkar med klämma och gummiringar.
De kan snart behövas i var mans hem.
Termometer för konservering.
Tömma kyl och frys.
Ge plats åt det nya och slippa frosta av frysen.
Vi slipper isbildning.
Isarna återkommer.
Det vet ingen. Eller gör det de.
Under tiden byter vi ut mjölken mot sojamjölk, potatis mot konserverade bönor, torkar frukt och gör oss oberoende av affärernas stora frysdiskar.
Vi behöver dem inte.
Köttet torkar och saltar vi, fisken (så länge vi har den) går samma väg och människan minns hur det var en gång för inte så längesen.
När de beslutade bygga ett land.
Byggde mot lagstadgad semester, mat på bordet och reformer som höll.
När åkrar och sädesfält höll vad de lovade varje år och vi var lyckliga i den hårda tiden med sina vassa villkor.
Det var bättre förr.
Solen have no mery.
Människan som vant sig för att hon varit i tropikerna hade ingen nytta av sin hatt.
Den skyddade inte.
Den skyddade inte någon.
Fjärilar leker i par.
Nu.
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen