Kategori: Relationer noveller
De byggde landet ( 23 )
Droppen interferad, dropiciferad, står den nu i klart ljus.
Den tillhör planeteringens sammanhang.
Föreställningen kan börja.
När stora fordon tar sig fram.
När omänskliga krafter styrs av en liten människa kan katastrofer hända.
Tekniken har skapat sig själv.
Kraften tagit över människan, som glömt att säkra sina vapen.
De avfyras.
Obarmhärtigt.
Träffar med kraft.
Rädd är farlig.
På alla korta boenden samlas och förvaras de döende i väntan på plats att få dö i fred.
Från Kotten till Fjärilen flyttas de runt i fasa över att inte få stanna.
Inte någonstans.
Forskningen hindrar naturens gång.
Kunskapens träd gäckar och lovar liv.
Det har aldrig givit liv på jorden.
Bara genererat på gott och ont.
Gett fler utmaningar, frågor i all oändlighet att besvara.
Lämnat oss att hantera konsekvenserna.
När slutet kommer återstår endast hud på ben.
Vi har glömt tiden när en människa fick dö.
Det fans tid att dö.
Värdigt.
Marknadskrafter profiterar på kroppens behov.
Tjäna utan gränser det är frågan som väntar på svar.
Natten har inget svar.
Dagen kommer med fler frågor.
Tröttheten breder ut sig medan vi undrar vad som händer och skyller på varandra.
Makt håller kvar de betalda och låter dem som tar konsekvenserna betala.
Dyrt.
Människans suckar lever i en värld där blommorna fortfarande finns och förstår vad hon behöver.
En duva hade funnit ro i den vita skålen med friskt vatten.
Vingarnas kraft gav ljud i form omlopp.
Bekräftade; jag har vad jag behöver av liv. Lyfte och flög in bland trädets skyddande lövverk.
Människan lämnas ensam.
Har inte vad hon behöver.
Hennes längtan är stor och får konsekvenser.
Det var en gång en tid och ett klimat som var behagligt.
Vi minns det alla.
Då tänkte vi inte nämnvärt på det.
Nu vaknar vi varje morgon i hopp om att vi drömt. En mardröm.
Att vi går på barndomens ljusa vägar, andas och ser ut över fält i överflöd.
Bygger land och kan se framåt.
Att inte vara med är att inte vara värdig.
Runt borden sitter gästerna och konverserar.
För ett ögonblick lägger de besticken åt sidan och lyssnar.
Vad får de höra.
Det vet ingen.
Men troligen inget som förändrar.
Teknik.
Oanade krafter kommer lägga till rätta.
Så liten var hon när allt kom omkring.
Människan.
Behoven kan tillgodoses på annat sätt sa biståndshandläggaren och enhetschefen medan verksamhetschefen inkasserade vinsten.
Utanför tar stormen fart, natt blir till en dag ännu att uthärda.
En arbetsdag för människan.
Tycka, tänka och ta beslut som ska gälla.
De överlämnas åt oss och vår fria vilja som vi fick.
Lampan lyser magiskt.
Berättar naket om det den ser.
Ger ringar på vatten i form av människor.
Vi har våra barn och barnbarn på fälten.
De nås med budskap.
Håller landet levande med sin unga kraft och förmåga se vad som är viktigt.
Det kommer några ynglingar på vägen.
Greppar verktygen och börja att gräva.
Framåt.
De bygger land.
Bygger broar mellan folk.
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen