De byggde landet ( 24 )

En luden gestalt uppenbarade sig mellan hin och håle.
Beredd ta form efter tillfälle.
En rysning spred sig bland alla de arbetande.
Hög som låg.
Det var fasan den förskräcklige som trädde fram när han blev avslöjad under rock och hatt.
Han var hemsk att skåda.
På lekplatser och stränder där det var barn avbröts all lek.
I parker och på festplatser likaså.
Glassvagnar slutade sälja sin glass medan barnen grät högljutt.
Kläder och filtar samlades ihop i en hast.
Leken var slut.
Hantverkare, en son och hans vän kom på besök.
Fem var de till antalet.
Med en son och hans vän blev de sju.
Av en händelse skulle de till samma plats.
Fem skulle arbeta två hälsa på.
Samlade sig till försvar för människan där hon bygger land.
Varje dag på mark i dagsljus bygger hon.
Arbete skall göras.
Trygga vet de vad de vad som skall göras.
Pratar med varandra som en vän till en annan och en son på besök.
Tystnaden breder ut sig.
Säger något om behovet av gemenskap när den plötsligt är borta igen.
Människan behöver gemenskap.
Vad skall vi annars ta oss till.
Den värderas högt om den ges utrymme att växa.
Frihet i närhet.
Hur får vi det.
Det är inte lätt.
Sammanhang som inte får ifrågasättas blir inte byggda på.
Tänker gör alla.
Frågan är på vad och till vilkens fördel.
Ingen döms för sin tanke om den inte blir handling.
Rätt så faller en tår i form av en droppe.
Förmedlar vad den kan till de som hör.
Ser den gör de inte. Droppen.
Den var slut den lagstadgade semestern.
En familj var åter hemma.
Sommaren gör barnen.
De växer till, lär sig och kommer igen med nya krafter.
Kommer på vad de ska göra härnäst.
Vi ska inte döma.
Dömer gör lagen.
Det är lättare att lyssna.
Lyssna och försöka förstå.
Omfamna ofullkomligheten där den står i sin sårbarhet och hoppas på tillhörighet.
Nåd går före rätt.
Alltid.
Nu har det svalnat lite.
Dagarna är behagliga igen.
Regnet kommit och tänker fortsätta.
Det skulle kommit april, maj och halva juni att vattna vår jord men kommer nu.
Torkan har varit svår sedan i maj och har gjort stor skada.
Det kan inte förnekas.
Det är obalans.
Den som uppenbarar sig i hopp om att lura människan tar gestalt under hatt och rock.
Transformeras efter tillfällen med uppsåt att få människan tro på lögnerna han sprider.
Det kan han inte.
Vi vet bättre än så.
Slutar inte bygga, utveckla, överleva och överraska.
Frihet får finnas.
Någonstans på vägen står barnen.
Ser fram emot nya lagar.
Få leva på naturens villkor när lagarna får gälla.
När naturen tar kommando tystnar människan och tvingas följa.
De ropar alla i kör; låt oss försöka bygga landet.
En gång till.
Fritt. Vårt. Och utan gräns.

livet

Livet är medlem sedan 2015 Livet har 829 publicerade verk