De byggde landet ( 25 )

När klockor har stannat,
fria från urverkets instängdhet,
då kan något nytt börja.
De plockas ner och bärs ut i ett förråd fria från att diktera för människan hennes villkor.
Ingen vill ha in dem igen.
När hantverkarna är färdiga behöver det städas.
Stammen är bytt rören spolade.
Det ena hjälper det andra och människan kan andas ut; det fungerar.
Fungerar smidigt och lätt.
Var det detta som behövdes.
Ja, det var detta som behövdes.
Samordning.
Ordning och reda i de gemensamma rören.
Dagordning där den kunde göra nytta.
Allt blir synligt underifrån och glada blir de styrande.
De sparar pengar åt folket.
Ett röstkort kom idag.
Verkligen kryper närmare.
Snart lämnas ingen pardon.
Vi får finna oss i den nya ordningen.
Under tiden försöker vi skrämma sanningen ur varandra med fula utspel tricks och båg.
Olika arenor får förmedla mycket.
Det glömmer vi snart.
Sen har vi att förhålla oss till verkligheten av hur allt blev.
När klockan är slagen tystnar skrävlaren.
Ingen minns honom längre.
Hoten omsattes aldrig och vi är tacksamma för det som serveras.
Bjuder in, visar vad vi har och trycker på andra att följa.
Tydligt blir beroendet. Det syns i en sammansatt värld.
När naturen tar kommandot tystnar människan och tvingas följa.
Överge aldrig ett barn.
Förstå alltid den som tvingats.
Hjälp dem i sin stora nöd.
Du gör vad du kan.
Mycket eller lite bara du stannar kvar.
Får kompensation hundrafalt och tusenfalt.
Glädjen är tacksamhet i barns ögon.
Du ser den i en vuxen som blev trodd.
Står som en klippa vid din sida.
Snar till hjälp i nödens stund.
Överge aldrig ett barn som behöver dig.
Stanna kvar när det inte längre höll.
Har du fått talets gåva och ljusets förstånd skall du föra talan utan att förtröttas.
Det är din "förbannade skyldighet."
Inte att försöka, utan att lyckas.
Ta tiden du får den kommer aldrig mer igen.
När det är över får du ljus över allt.
Du har blivit buren medan du vacklade.
Känner endast saknaden klädd i vitt.
Koltrasten har tystnat.
Svalorna har lämnat oss för i år.
De kommer inte längre om morgonen mellan halv åtta och åtta.
Har inte uppvisning med vingar som en lie formad.
Klyver luften vasst.
Säkert har Tornseglaren satt sina spår och kommer tillbaka.
Nu är bara tystnad.
Saknad.
Tomt.
Duvan har flyttat till skogen.
Eller kanske bor hon i sydligare länder.
Kanske så.
Det märks när tystnaden är total.
Blir en osjungen sång dag och natt.
Om det värsta och av det svåraste att möta.
Inget vatten.
Torkans konsekvenser samlas in och räknas ut.
Som förluster hur vi än vrider och vänder.
Vi har gott om tid att summera.
När glädjen blev sårad, skövlad och inte fann ro.
Fördes ut på sköra lemmar.
Långt till insikt, möter den sin överman och är glad att tas omhand.
Stoppas och leds på rätta vägar med lag och ordning beredd.
Det kan bara välkomnas.
Hantverkare i arbete ger seger.
Öppnar upp slutna ögon och släpper fram.
Tätar mellan stolarna.
Samverkan.
Vi fortsätter bygga.
Ett land som håller vad det lovar.
I tid.
Överge aldrig ett barn.
Ni möts igen.
Vid grinden.
Vitmålad.
Påverkad av tiden.
En förändring i låset som lossnat och hänger löst.
Ni är hemma.
Finner orden att ställa allt till rätta igen.

livet

Livet är medlem sedan 2015 Livet har 829 publicerade verk