Publicerat 12.09.2018
Kategori: Relationer noveller

De byggde landet (26)

Vi skapade möjlighet till stad.
En ny stad tog bestämd form. Namnet var Europa.
Den var enad och stark i att gemensamt rädda länder i behov av omsorg från varma händer och den goda viljan.
Så fortsatte de bygga landet.
Det var inte viktigt med städer i land.
Inte kamp om regioner som förr.
Enheten stark och trygg bar när vi väl blandade och gav.
Lärde varandras språk med glädje när vi märkte det höll och alla krafter användes.
Med lång näsa stod pomperipossa och grät.
Men det var försent. Det hjälpte inte.
Plötsligt stod hon stenifierad som bergatrollet i sin sal när han skrämde barn som lekte på hans mark.
Jorden skälver.
Jorden överlever alltid.
Under en magnet formad som en droppe bor hemligheten som bär.
Hur kan vi förstå.
Det går inte.
Lyser med kraft gör människor som fått förtroende att leda.
Stolt i sin övertygelse.
Sin tro på ödmjuks påverkan över bestämdakravet.
Här kommer de till sin rätt.
Deras oro kanaliseras över tid och gemensamma vänner.
Där låter den sig göras.
Du skall få se.
Det blir bra.
Många år av förändring.
Vi har tid.
Vi kommer inget märka för den går i cykler. Förändringen.
Under tiden får vi kämpa.
Alla betala för förbättring på vår jord.
När naturen tar kommando tystnar människan och tvingas följa.
Solen have no mercy.
Det fanns mycket utbildning bland flanell och vit skjorta och slips.
Som komna de var ur styrkan av att arbeta, respektera sin nästa och ta ansvar.
Sån´t sitter i.
Nu kommer det till användning.
Det förvånar många när de ser vad som händer.
Väntar få höra de tala.
De som setts men aktats ringa.
Utbildning i arbete och i att arbeta med ord.
Det ger resultat i form av styrka och kraft.
Vi har starka ledare överallt.
Ledare som ser vad som behöver göras och gör det.
En ledare känner alltid igen en ledare.
Låter sig villigt ledas när det behövs och tillit finns.
Ledare talar.
Med varandra.