De byggde landet ( 28 )

Alla fortsätter vi framåt.
Vi har inget val.
Nätterna är svala men det blåser fortfarande.
Oftast från nord/väst med ömsom högblå himmel med inslag av regn då och då.
Det skvalar. Slår hårt.
Första frostnatten har redan varit synlig i gräsmattans strå som en vit aning.
I slutet på september en förgiven aning.
Vintern kommer bjuda på skådespel.
Vi får vänta in och se när föreställningen börjar.
Till vissa delar välkomnas det svala.
Vi passar på att vila från isblock och kalla handdukar i nattens hetta.
Andas utan motstånd och slipper möta väggar när vi öppnar dörren och vågar oss ut.
Men vi väntar.
Väntar på ett resultat som kommer.
Väntar gör vi också på resultat från resultatet av årets val.
Det lär också att vänta.
I vart fall om vi ska tro vad vi hör.
Spekulationerna haglar och människan tycker. Det är oväder i riksdag och regering.
På bästa sändningstid tycker hon mycket om vår framtid. Människan.
Ställer frågor omöjliga att besvara.
Om och om för att reportern skall ha något att göra medan folket håller andan.
Hur skall allt bli. Hur skall det gå egentligen.
Ja, vi får se.
Bättre att tänka på vardagen.
Det hade de lärt sig som fick vara med om att bygga landet från en korsning som visade vägen utifrån trygga träd och en gästgivares gård i Skåne.
Ett levande hus i funktion.
De människorna hade tur.
Lyckades förmedla en bestående känsla av trygghet
En doft av omsorg när de cyklade till sina arbeten.
Kvinnor tillsammans med män.
Arbeta är tungt. Arbete skall göras.
Det gäller.
Det visste man i Stockholm också på den hårda tiden fram till fred.
Och arbetade gjorde man om man ville undgå att gå under.
Arbetade gjorde syskonen Josefina, Agnes, Axel och Henrik Malmros.
Arbetade och höll ihop.
Tvingades lämna bort sina barn mot betalning och att arbeta som amma nummer nio, för att kunna betala.
Det var att ständigt flytta.
Ständigt söka bostad.
Erbjuda inneboende plats och se till att få vänner som kunde betala hyra.
Vänner att lita på.
Den bedriften lyckades syskonen Malmros med och undkom därmed den värsta nöden.
Men till ett högt pris av ständigt övergivna barn.
De höll ihop, försökte stå emot hårda tillvarons dag och mötte den med arbete och åter arbete.
Det gavs ingen vila.
Ingen tid att tänka, känna efter eller släppa fram gråt.
Känslor hölls på plats i morgonens tysta beredelse för en ny dag som väntade.
Man betecknades som präktig, arbetsam och plikttrogen.
Goda omdömen som; rar och trevlig kunde skrivas.
Se till att undkomma män som var begivna på starka drycker.
Den som fick och kunde behålla ett arbete var berättigad till pension.
Blev man sjuk och utsliten ficks förtidspension.
Det fick Agnes.
Agnes arbetade i Gamla Rådhuset vid Riddarhustorget 8, tidigare Bondska palatset numera Högsta Domstolen, där hon hade att städa tjugotvå rum, bära ved och tända kakelugnarna i alla .
Hon fick börja klockan fem varje morgon.
Mannen Herman hade en vedfirma och höll med ved.
Firman var belägen under Svea Hovrätt på Riddarholmen och levererade även till Kammarkollegium och Kommerskollegium.
Veden köptes från ålandsskeppare, som la till vid Strandvägskajen och transporterades med bil till Riddarholmen av gode vännen Eklöv.
På vintern hjälpte Hermans bror Hjalmar till i firman tillsammans med två anställda.
På sommaren hjälpte Herrman vännen Eklöv med flyttningar.
Familjen flyttade till Lilla Nygatan 12, där de fick en tjänstebostad.
Herrman skötte eldningen i huset samt i några hus mitt emot Riddarhuset.
Året var 1927.
Agnes var en arbetsmyra.
Så står i omdömet. (Myran stryks. Arbetet skall värderas som mänskligt och viktigt.)
Hon var nöjd med tillvaron trots det tunga arbetet och sjöng ofta.
Hon grät då hon inte längre orkade arbeta.
Josefina var äldsta syster.
Hade haft att kämpa ensam mot fördomar och hotad utsugning av kraft.
Hade en tid hemvist Arsenalgatan 7 som tjänarinna på Stora Sällskapet.
En herrklubb som grundades år 1800 av grosshandlare och fabrikörer.
Trots allt och igenom allt betecknades som präktig, arbetsam och plikttrogen.
Systrarna arbetade på Hotell Rydberg.
De arbetade och bodde under en tid på Grand Hotell på Södra Blasieholmshamnen 8, som tvätterskor.
Arbete är tungt.
Arbete skall göras om det ska vinna mark.
Bli bestående.
Det visste syskonen Malmros och deras vänner.
Det visste de män i rutig flanell som började bygga landet i korsningen, syd och nord, öst och väst, vid en gästgivargård i Skåne.
De hade tur när de byggde.
Soliga dagar och mörka.
Byggde nya reformer och mot semester inskriven i lag.
När de byggde land.
Josefina tackar stolt för sig;
Gift.
Hemsydd dräkt med skärp kring jackan.
I hatt och med handväska i hand har hon klarat livet.
Hon gjorde så gott hon kunde.
Hon får sägas haft tur.

livet

Livet är medlem sedan 2015 Livet har 829 publicerade verk