Kategori: Relationer noveller
De byggde landet ( 8 )
Från en annan dimension kom de.
Små i lite trasiga kläder och frågade om de fick vara med.
Visst fick de vara med.
Hur kort är övergången.
Mindre än mellan två sekunder av vårt liv.
Mellan nu och då.
De kom genom porten från öster där stjärnan lyser med sitt starka sken.
Klart och fast med sitt milda ljus att förmedla.
I kommunion med stjärnan är ingen ensam.
Någon leder oss.
Att tala om väder är viktigt lika väl som hur vi byggde ett land.
Därför gör alla alltid det.
Lagom som är ett ord som inte finns förutom när det kommer till skjortan.
Den kan sträckas och anpassas hur långt som helst.
Lagom har åstadkommit mycket på sikt.
Det har fördelat lagom var helst det behövts och räddat liv i fara.
Det låter sig inte göras med mindre än sammanflätad vilja och trygga murar mot onskan när den förtycker.
Den finner alltid vägar.
Vidöppna och sårbara.
Ljudlöst sprider sig de som sprider hat och ger det tillfällen att gro.
Då behövs lagen.
Till skydd för dem som tror på den.
Litar på den.
Människor bakom skydd i FortKnox liknande korridorer fäller bilan när de kan för att döda.
Ett land inför avrättningar på löpande band.
På öppna torg tar det sig uttryck.
Så vill vi inte ha det.
Det skär i själen som vore det eld och tystnar i skam.
Som en mur från murar komna träder SvartePetter fram.
Mycket kraft och möjligheter har låsts inne länge nog.
Resurser kastats i sjön.
Där gör de ingen nytta.
Att göra ett sanningens ord blir hans uppgift.
Visa i handling befäster trygghet när den mest behövs.
Ibland blir en familj sjuk.
Det kännetecknas av hemligheter.
Sånt som inte får berättas.
Det kan föra vart som helst.
Ofta långt ut på ödemarker där vilsenheten är total och används för att överleva.
Där har man fastnat och till att därifrån agera.
Det sprider sig och blir till konsekvenser över hela jorden.
Epidemin bryter ut och bryter ner.
Det kommer till en punkt när det måste brytas.
Männen i sina rutiga flanellskjortor gjorde det medan de byggde sitt land.
Det var viktigt.
Många tog på skjorta och slips i en hast när de sökt och funnet ordets makt.
De förde talan.
Det behövdes.
Att bygga land lönar sig bara om vi vet varåt vi skall gå.
Nu är det allvar.
Vi tar vara på krafter när de erbjuder sin hjälp.
Länge har de varit en resurs att räkna med.
Vi har låst inn när vi ansett behov finns.
Många resurser har inte fått bidra med sin kraft.
Det går inte an.
Det är slöseri.
Låt oss se vad vi har i samhällets spegel.
Där finns mycket att hämta tillsammans med en och annan blomma som bidrar till en stor bukett av hopp.
Det går att bygga ett land.
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen