Publicerat
Kategori: Drama noveller

De ofrivilliga terroristerna

Ingen av dem hade egentligen någon vettig förklaring över vad som hade hänt. Men det var av någon outgrundlig orsak att en bok i Jims väska hade börjat brinna. Det enda vettiga de kom fram till att någon hade slängt en brinnande cigarett eller tändsticka ner i hans väska, men de hade inget bevis på det utan det var endast en teori som de framförde till den bistra kommissarien. Han rynkade pannan och sade ingenting utan han förevisade videon ännu en gång för dem. De insåg bägge att det inte såg bra ut för dem. De hade inte ens märkt att de var framför en moské. Men filmen visade tydligt att Jim drog fram den brinnande koranen och slängde den på marken och bägge stampade på den. Nej, det såg inte bra ut för de två vännerna. Det var inte svårt att tolka vad deras gärning gick ut på. Men det mest besynnerliga var att toranen inte hade tagit eld utan låg helt oskadd kvar i väskan.
- Ni har inget demonstrationstillstånd alls utan ni har på eget bevåg eldat upp muslimernas heliga bok och dessutom stampat på dem på ett sådant sätt att alla uppfattade det som ännu ett hån mot alla muslimer, sade kommissarie Nilsen.
Det var inte den första koranbränningen som han ledde den polisiära utredningen och han var så trött på detta, så han bokstavligen kunde spy. När han hade kommit hem en kväll så föreslog hans sambo att de borde sluta trycka religiösa skrifter för att undvika kommande bränningar. Men den här koranbränningen plus stampande var ovanlig. Varken Jim Olsson och Oscar Stål hade kontakter eller hade förekommit i höger extrema kretsar som i de tidigare koranbrännarna med medföljande upplopp som de hade provocerat fram och nu satt de såg filmen som såg ut som en koranbränning. De var inte av den kalibern alls och när han hade öglat igen deras sociala medier, så fanns det inte en tillstymmelse att de skulle kunna vara presumtiva koranbrännare. Mannen från SÄPO förlorades sig fullständigt när han skulle göra en gärningsmansprofil av dem. Till sist tröttnade Nilsen på honom och sade.
- Bara för att man har konformerats så betyder det inte att man är en presumtiv muslimhatare.
- Okej, då tar vi det från början igen, sade Nilsen, ni hade lånat koranen och toranen på stadsbiblioteket, för ska göra ett skoljobb på de två religionerna, vi har kollat upp det och de böckerna lånade du Jim, eller hur?
Jim nickade och sade.
- Ja, så var det, men du måste tro på oss, vi har inte eldat upp någon bok av fri vilja, det är ett misstag, någon annan än vi måste ha gjort detta. Det var tredje gången hade sagt samma sak och Nilsen började bli riktigt trött på honom.
- Vi ajournerar förhöret för dagen, sade Nilsen och stängde av bandspelaren, ni kommer bli kallade för nya förhör inom en mycket snar framtid, jag ska informera åklagaren och sedan är det upp till hen att väcka åtal mot er, men det kommer bli kompletterande förhör, så ni kommer inte slippa mig framöver.
- Är vi fria att gå, sade Oscar.
- Ja, svarade Nilsen, ni har blivit hjältar för de som älskar fosterlandet Sverige, och ni är lika mycket hatade i den muslimska världen. Just nu, vet vi inte exakt vilken hotbild som finns mot er, men vi förordar att ni tar in på hotell, era föräldrar är informerade och möter upp er utanför polisstationen.
Det hade varit en pärs att bli förhörde hos polisen, både den ovana situationen att bli förhörd och den överhängande risken att de skulle bli lagförda för ett brott, som de verkligen inte ville begå. Kommissarien hade gått hårt fram för det faktum att bara den ena av boken brann och de två vännerna hade absolut ingen förklaring till det.
De blev lotsade ut på polisstationens baksida med de väntande föräldrarnas bilar. De fick en kort blink om uppbådet på framsidan, journalister, tv kameror, svärje vänner och protesterande muslimer. De hann upptäcka att det var en hätsk stämning i luften.
Det hade skett under flera års tid med koranbränningar och med ett demonstrationstillstånd så ingick det under yttrandefrihet, men efter den senaste lagändringen så förbjöd regeringen att bränna heliga skrifter. Nu var det kriminaliserat och den som utförde handlingen kunde riskera ett straff upp till två års fängelse.
De blev en chock för Jim och Oscar när de läste de olika massmedierna; i de allra flesta och de mera seriösa så utmålades de som aggressiva vit-makt personer. De hade letat upp en gammal skolkamrat till Oscar, som mer än gärna berättade vilket typ av människa han var. Det han inte berättade att han var en mobbare som Oscar hade satt på plats med knytnävarna när de gick sjuan. Men det framkom inte alls i artikeln, utan att han hade gett sig på honom och misshandlat honom. Oscar slängde sin Ipad på hotellsängen och sade.
- Detta är ju inte klokt, den här jävla pissmyran gav sig på mindre och yngre elever till sist fick jag nog av honom och sedan kommer han med sådant jävla skitsnack.
Jim satt försjunken i tankar och svarade inte, utan han såg endast ögonblicket efter de stampat bort elden och av koranen var det endast kvar bokryggen; den hade verkligen flammat upp. När de hade tittat upp så hade uppretade människor kommit fram och skrek och knuffade på dem. De förstod ingenting av deras ilska gentemot dem och han tänkte mest på att han kom att bli skadeståndsskyldig att ersatta den nyss brunna boken.
- Fan, tänkte han det kommer kosta minst femhundra kronor eller mer.
Det skulle visa sig att det var det minsta problemet de hade. Med ett rasande tempo så kom polisen och handfängslade dem och när det inte visste ordet av så satt de mitt i mot kommissarie Nilsen. Det hade varit en chockerad händelseutveckling för de två ynglingarna.
För den obskyra höger massmedian blev det rena julafton och deras infallsvinkel var så självklar att den nästan tenderade att bli lite för transparant, men dock så var det en skänk från ovan för dem. som hade fallit ner i deras famn. Det var något sådant som de hade väntat och hoppats på skulle ske; att vanliga människor som inte hade någon anknytning till dem, blev trött på muslimerna så det spontant visar sin avsky för deras tro och dem. Det de skrev att det nästan började bli en folkrörelse att visa förakt vår kusinreligion. Det var inte så de skrev utan som vanligt var det en självklar demonisering av både religionen och dess utövade. Det tog ut bilder ifrån övervakningsfilmen där muslimerna på plats var upprörda över de två ynglingarna; av tusentals bilder valde de ut två foton som speglade deras tes över deras aggressivitet. Det var så de hade gjort i alla tider, det hade alltid varit en selektiv behandling över det som de producerade. Det bästa exemplet var ifrån Breiviks dubbla dåd i Oslo och Utöya. Det var för dem såklart att det var muslimska terrorister som hade begått de bestialiska och vansinniga dåden. De blev snabbt tvungna att radera artiklar och inlägg i en väldig fart, när det visade sig att gärningsmannen var en av dem, fast en norsk variant.
I deras artiklar beskrevs de två ynglingarna att de hade blivit trötta på alla gapiga muslimer och ville göra en protest över Eurobias kommande styre. De lyckades som vanligt att få in folkutbytes teorin, den var så självklar för dem att det skrevs endast med ryggmärgen, ytterligare en tes att de gjorde likhetstecken för alla muslimer som onda och blodtörstiga människor. Det var som vanligt en hundvissla som de körde med; de behövde aldrig skriva ut allt utan endast de yttre ramarna och sedan kunde det fyllas på i trådarna.
Både Jims och Oscars föräldrar var förfärade, de hade ingen aning hur ett drev kunde gestalta sig för några privatpersoner. Det var inte endast deras söners liv som vändes ut och in utan även föräldrarnas. Det var som de var ett jagat byte och pressetiska regler gällde inte dem. Det som upprörde dem mest var att de tog upp det tragiska dödsfallet som Jims bror, tre år tidigare hade förolyckats i en bilolycka. Det fanns insinuationer att han hade haft alkohol i blodet i en del av pressen. De rörde upp sorg som de visste var tvungna att bära hela sina resterande liv, som kom upp till ytan igen. Jims mamma satt på sängkanten och tittade tomt rätt in i väggen.
Det var lite bättre för Oscars föräldrar men inte så där jättemycket, de snokade fram att pappan hade suttit i fängelse tjugo år tidigare för ett korkat skattebrott. Det var ett drev från den vanliga pressen mot dem alla och den alternativa pressen gjorde dem till hjältar. Ingen av dem kunde bestämma vilket som var värst. De var enbart två vanliga svenska familjer som till en tillfällighet hamnat i samhällsstorm, som gjorde att alla hade rätt att ha en åsikt om dem, fast ingen kände dem. Om någon av dem hade uttalat sig så hade de gjort saken ännu värre.
När Jim öppnade sin Facebook sida, så hade tusentals vän förfrågningar skickats till honom; han ögnade igenom några profiler och de flesta av dem var väldigt intresserade av vapen, åtminstone döma av deras profilbilder, annars var det svenska flaggan överrepresenterat. Det var den svenska höger armadan som sökte hans vänskap och han parkerade sitt konto tills vidare. Det gjorde Oscar också precis efteråt.
Anders Andersson var nykläckt åklagare och han hade stora planer inom det juridiska och målet var att bli en domare i HD, Högsta domstolen. Under studietiden så hade han alla domarnas porträtt i det lilla studierummet, för honom så var de som rockstjärnor, kanske lite stillsammare, men att de var hans idoler var det ingen som kunde ta miste på när de besökte hans studentrum. Det var i det gänget han skulle ingå en dag, det var så hans plan var.
Det hade blivit lättare med tiden som åklagare med ändrade lagar, nu fanns det anonyma vittnen, så han kunde lagföra den åtalande på ett sätt som var omöjligt innan. Han kunde lägga in bevis under rättegången som innan hade varit en omöjlighet, som nu var en fantastisk möjlighet, smussla undan bevis och kunde överrumpla den chockade advokaten. Det var lättare idag att lagföra buset, som han sade på puben med det passade namnet, den lama advokaten.
När Nilsen drog hela ärendet och visade övervakningsfilmen och för Anders var det nästan svårt för honom att inte visa glädje. Hela bevisbördan fanns med på filmen, dessa två ynglingarna hade eldat upp en koran, allt fanns med på film och dessutom stampat på den och detta skedde precis utanför en moské.
- Detta är glasklart, sade Anders, de kommer att lagföras för detta och dömas till två års fängelse var.
Det ingen vet om att Anders bokför alla sina segrar i en svart bok som började bli full redan efter något år som åklagare. Det var ingen som jobbade med honom som inte uppfattade honom som en streber, som endast var intresserad av resultat och inget annat, dvs. fällande domar. Han var Nilsen motsats som ville ner till minsta detalj innan han blir nöjd och han sade.
- Det kan jag inte hålla med om, det finns inget filmande över just det ögonblicket när de förmodade tände eld på koranen, han tystnade och spelade tillbaka filmen och tog ruta för ruta av filmen precis när Jim märker något är fel och Oscar vänder sig mot honom och under de två sekunder så skymmer han Jim och filmen kan man endast se Oscars rygg. Nästa sekvens har Jim den brinnande boken i sin hand för några sekunder innan han släpper den och de två stampar på boken. Det inte Anders upptäcker men som Nilsen upptäckte första gången han såg filmen, var just de två ynglingarnas reaktion i ansiktena; de såg väldigt förvånade ut, precis som man gör när något överraskande händer.
- Det är knappast något bevis på deras oskuld, utbrast Anders, han gillade inga oklarheter utan allt skulle gå smärtfritt till och det som pekade åt någon annan direktion som blev han bara irriterad. Det var resultat han skulle påvisa och inget annat.
Nilsen suckade och satte sig tungt i stolen och tänkte, den här jävla åklagaren är tammefan dum i huvudet. Relationen till Åklagarmyndigheten hade förändrats med tiden, förr så var det hans avdelning som ville mera och de höll dem i strama tyglar och nu var det tvärt om. Den moraliska kompassen har tydligen svängt, tänkte Nilsen, nu var det mer som en kvartalsrapport i något börsnoterat företag. Det skulle ge utdelning vid varje rättegång. Det hade varit en trend en längre tid; hårdare straff och lägre beviskrav som hade lett till många fällande domar. Men för Anders var det bara ett bevis på hans höga kompetens. Det var en frustrerad kommissarie som lämnade Åklagarmyndigheten med ett häktesbeslut på de två ynglingarna.
Peter Svensson var en helt vanlig man, som så många andra i hans generation så rökte han och det var inte lite till heller. Det brukade landa på två askar om dagen och så hade det varit i över fyrtio år. Han blev knappast förvånad när han fick diagnosen KOL efter en remiss till lungkliniken. Han var i chock men tänkte att det kunde ha varit sämre, som till exempel att hade fått diagnosen, lungcancer. Men från och med nu så var det slut med att suga på de eländiga och dyra giftpinnarna. Redan från början så insåg han att det skulle bli svårt, ja, nästan omöjligt. När han mötte några rökande arabiska män på gatan, så drog han in den underbara rökdoften och det måste ha stimulerat hans belöningssystem och instinktivt tände han en cigarett innan han hade förstått vad han hade gjort. Det blev en total förvåning och förskräckelse när han förstod vad han hade precis gjort. Han riktigt sköt i väg ciggen med fingrarna, men när han skulle släcka den på marken så kunde han inte hitta den. Det var som den hade slukats av marken, men efter en stund ryckte han på axlarna och tänkte:
- Nåja, det kan inte vara någon fara med den glöden för det finns inget som kan brinna. Det var inte förrän nu att han upptäckte att stod i jämnhöjd med stadens moské. När han var över hundra meter ifrån den, så hörde han ett väldigt liv ifrån den platsen han hade slängt sin försvunna cigarett. En kort tid senare hör han polissirener. Han tänkte väl på ett ungefär, att det alltid ska vara så mycket dramer så fort araber är i närheten.
När han dagen efter läste om koranbränningen i tidningen och de gripna ungdomarna, så reflekterande han inget över den händelsen eller sitt deltagande i dramat och händelseutveckling. Han vände blad bara och läste om Sarah Sjöström hade tagit guld i sim VM. Det var både intressantare och roligare tyckte han.
Nilsen hade svårt att släppa sitt fall och under hela natten så hade han grubblat över vad som hade hänt. Om det var så som grabbarna sade, så måste de hitta den cigaretten som utlöste hela dramat. Klockan fem på morgonen så kröp han omkring på trottoaren utanför moskén. Efter att hittat ett trettiotal fimpar så insåg han att det var en omöjlighet att hitta just den cigaretten som han letade efter. I grabbens väska låg det ingen utbrunnen cigarett, så om det stämmer som de säger, så måste den ha kommit med och upp när Jim tar upp den brinnande boken. Tillbaka på ruta ett igen, suckade han.
Den svenska statsministern stod åter inför ett problem. Han ryste med fasa innan med den nya lagstiftningen hade kommit i laga kraft. Efter ett flertal heliga skrifter hade bränts, speciellt då koranen, hade en hel muslimsk värld vänt sin ilska mot Sverige. Det brändes svenska flaggor i de länderna och om de inte gjorde det så stormade de svenska ambassaden, men oftast både och. Egentligen hade han inget övers för den svenska yttrandefriheten, det var bara ett ok, som halsstarriga opinionsbildare tjatade om, i tid och i otid. Det var inte förrän svenska företag blev utkastad ur respektive muslimskt land, som han reagerade och lagen att bränna heliga skrifter tog fart och på rekordtid låg den klar för riksdagen att rösta igenom. Det var med ren skräck för honom att genomlida den processen, om han agerade på ett sätt så flög muslimerna i taket och om han reagerade på ett annat sätt så gick deras regeringsunderlag i taket och riskerade att hela regeringen att spricka. Den pojkdrömmen om att bli statsminister som blev verklighet och han hade lovat sig själv till vilket pris som helst bli kvar på den posten. Det var inget han skojade om utan bokstavligen bli kvar som statsminister, och om det gick så livet ut. Det första han gjorde var att plocka ner alla porträtt från tidigare statsministrar i sin tjänstebostad och endast ha ett flertal porträtt av honom själv, som den nya och enda landsfadern som landet hade haft. Det var så han såg sig själv och hans gärning. Nu stod han inför dilemmat att det faktiskt hade bränts en koran till och det visade sig vara att en av pojkarnas pappa var en före detta älskare till honom. Först hade han bara tänkt när han fick information om dådet att det får rättsväsendet sköta om och lagföra dem. Han kände att med den nya lagen så skulle han inte få något trubbel eller kritik ifrån någon. Även om det nästan var för trettio år sedan och de bägge var studenter i Uppsala, så kände han igen honom på en sekund. Först så tänkte han att det var bara en engångs grej men efter hade tänkt till så träffades de två i smyg under en hel termin. Massmedian hade vänt upp och ner på de två pojkarnas liv och deras föräldrars. Nu var det bara en tids fråga innan att uppgifterna om de två älskade studenterna kommer fram också. Han var Sveriges mäktigaste man och kunde bara sitta och titta på och se hur katastrofen komma allt närmare.
Han ringde upp sin justitieminister och frågade om regeringens regler tillät att ge amnesti till de två pojkarna, som han lite krångligt uttryckte sitt spörsmål.
- Ja, det kan vi göra men bara om brottsmålet som vunnit laga kraft, kan vi ge nåd, visste du inte det, skrattade han, det finns med i grundlagen.
När Nilsen anlände till hotellet så hade polisens insatsstyrka gjort sig redo för att gripa de två ynglingarna, det var mycket muskler och testorson i omlopp. Det hade varit en trend under en lång tid och Nilsen funderade när det blev så här vid nästan hart när alla ingripande; är det tio eller tjugo år sedan alla SWAT och alla andra amerikanska polisserierna blev populära och som färgades av i det verkliga livet. Det var under samma tid som den organiserade kriminaliteten blev ett samhällsproblem, men han gjorde inga sammankopplingar om det, bara en förundran som så många gånger innan. Han träffade insatschefen i sambandsbussen och sade.
- Jag går in med en av mina män och arresterar dem, så ni kan packa och åka hem. Det behövs verkligen inte en sådan här stor insats för att ta in de två grabbarna.
- Jag har fått mina order från högre ort, svarade han.
.Ja du, om det är ifrån Anders Andersson, så ska ni skita i det. Ni kan vara kvar men jag går in nu, sade Nilsen.
Han knackade på första ena dörren men inget ljud inifrån och han gjorde samma sak med den andra dörren. Ingen som öppnade och inga ljud hördes, bara Nilsen astmatiska kollegas andhämtning. På en given signal var de överens om att sparka upp dörrarna till grabbarnas rum. Det de inte riktigt hade räknat med var att de bägge dörrarna öppnades utåt. Det enda som hände var att två poliser fick ont i varsin fot. Efter en liten tids väntan så kom en av hotellpersonalen och låste upp respektive hotellrum för dem. Det fanns inte ett spår av dem och lika lite tecken av deras närvaro; det var som rummen inte hade använts och allt var städat och rent, det låg endast sex mobiler på en av sängarna; de var alla återställda till fabriksinställningarna. Dem skickade Nilsen till sina it-tekniker.
- Är det verkligen rätt rum vi är i, frågade den astmatiska kollegan Nilsen?
- Hela sjätte våningen stänger vi alltid av när vi inhyser någon med skyddstillsyn, svarade hotellchefen, som hade dykt upp precis efter de hade låsts upp.
De gick igenom alla rummen på sjätte våningen och de var som hotellchefen sade.
De gick även igenom alla övervakningskameror både den på sjätte våningens korridor och receptionens kamera som täckte hela utgången. Det var inga två grabbar och fyra vuxna med på någon av filmerna. De hade försvunnit, kunde Nilsen konstaterat, inte bara försvunnit utan helt spårlöst borta.
Hotellet var en gammal byggnad ifrån tidigt artonhundratal, med många tillbyggnader och renoveringar under årens lopp. När Nilsen skulle gå igenom husets ritningar, så var det ett virrvarr med korrigeringar som med tiden hade blivit alltför många, så den senaste renoveringen så hade det ritats om helt och den var inte korrekt kunde han konstatera, det var många skrymslen som inte fanns med alls.
När rikslarmet efter dem basunerades ut att alla sex var försvunna utan ett enda spår. Det var det riktigt spårade ut, egentligen var det redan rejält urspårat, men det kunde bli ännu värre. Den svenska avdelningen till Flat Earth Society, var övertygade att de hade hittat porten till the downside som de mystiskt kallade för Lirik Lagu. Det var ingången till de fördömda som levde på andra sidan jordskorpan. De hade blivit fördömda och därmed förda till porten, av vem hade de lite svårt att förklara, men de var så övertygade att en av deras medlemmar brände sig till döds utanför hotellet, för att de verkligen skulle få göra sin röst hörd.
Det blev en märklig sammanblandning mellan UFO fanatikerna och de som hatade George Soros, de delade övertygelsen att de, utomjordingar och Soros, hade samarbetat för att föra bort de sex människorna som hade ofrivilligt kommit i fokus. De hade lika svårt att återge en trovärdig förklaring att just de två hade samarbetat men det tänkte ju mera vi lanserar idén, desto mera trolig blir den. De hade lika lite bevis som den första gruppen, men deras magkänsla sade dem att de hade rätt.
Men den allra största teorin var att muslimska terrorister hade fört bort dem, och inledningsfasen så var att de hade plockats upp av i en helikopter som landade på taket. Men när de upptäckte det spetsiga taket så var de tvungna att ompröva att det hade gått till så. De hade kommit över personallistan på hotellets personal och två av dem bar arabiska namn. Då blev de tvärsäkra igen att de var inblandade, men det föll också ihop som ett korthus, när det visade sig att de två var kristna libaneser. De svor högt att det var för jävligt att araber får vara kristna. Det upplägget hade annars varit helt perfekt. För dem var det ingen tvekan att muslimer låg bakom bortförandet och en mängd teser lanserades. Det var sådant de var experter på att hetsa mot muslimer, så det låg i deras natur att fortsätta med något de hade sysslat i över tjugo år.
Den övriga lite mera seriösa massmedian hade alla sex fotografier på löpet. Det var återigen att alla människor hade en åsikt om det s.k. bortförandet. Det var ingen som trodde de hade flytt utan en kollektiv tanke var endast att de hade blivit utsatta för ett brott.
Statsministern var inte lugnad utan precis tvärtom, hans puls understeg aldrig hundra slag i sekunden. Varje gång mobilen ringde eller han fick ett mejl, så trodde han det värsta att han var avslöjad för det tidigare homosexet. Om han hade stannat upp och tänkt till så var det egentligen så farligt, det hade hänt en lång tid innan han blev gift, han var singel och framför allt så hade samhället förändrats till ett mera tolerant. Även om han och hans parti verkligen hade försökt få samhället att bli mera intolerant med alla nya transitläger som hade upprättats och de attackerna på civil samhället, det hade inte varit snyggt. Så långt därinne visste han att de som hade röstat på honom, hade röstat på en hetero man, de skulle förskjuta honom och utan dem så skulle han inte ha någon grund att stå på. Han var livrädd.
När Oscar öppnade garderoben och skulle hänga in sin sommarjacka, så snubblade han till på en liten tröskel och föll framåt och han måste ha kommit mot något för en lönndörr, osynlig för ögat, öppnades. Förvånat tittade han in i lönngången, det var damm och spindelnät. Han ropade på de andra och Oscars pappa sade.
- Oj, det är en lönngång, ska vi kolla var den leder till?
Det gjorde de och han gick först med ficklampan i mobilen och när de kom till husets gavel, så var det trappor ner för varje våning, ända ner till bottenplanet. De gick tillbaka och började planera hur de skulle genomföra flykten. De visste inte om då att det hade utfärdats en häktningsorder på de två pojkarna, det var ingen av dem som kände sig trygga på hotellet av olika orsaker, men mest massmedian och den alternativa massmedians jakt på dem. Några timmar innan hade de sett fotografer på hustaket mitt i mot dem hade smyg fotat dem. De drog för alla gardiner.
Det fanns inga journalister eller några som protesterade eller manifesterade på baksidan utan alla var på framsidan. De var överens om att inga mobiler får tas med, för det hade de sett i deckare att polisen kan spåra dem. Det var inte egentligen någon flykt mer att de ville vara i fred. De städade rummet och lade mobilerna på en av sängarna och gav sig i väg, de var noga med att stänga lönndörren efter sig. Innan då dörren var uppe så hade det kommit in lite ljus och nu blev det mörkt så de fick treva sig fram tills de nådde trappan, de visste att varje halvplan hade tretton trappsteg. Det var en ren slump men Oscars mamma jobbade precis nästa kvarter ifrån hotellet och i en av löneförmånerna var de fick låna företagets bilar när de ville. Det ville hon nu. Nästa fantastiska slump var att företaget också hade sommarstugor alldeles vid havet som de fick låna när de ville. Det ville hon också för sin flyende grupp.
När Nilsen gick igenom ritningarna för tolfte gången så fick han ett samtal från en kvinna, som hade filmat sin femåriga dotter på en lekplats precis bredvid moskén. När hon spelade upp den på sin mobil så såg hon bara dottern åka rutchikanna och inget mera. Hon hade inte tänkt så mycket mera på det efteråt, men när hon skulle redigera filmen; hon hade filmat sin dotter väldigt mycket och hade byggt upp ett ansenligt videotek om henne. När hon spelade upp filmen på en stor bildskärm, så utspelades hela dramat med koranbränningen.
- Kan du skicka filmen omedelbart, sade Nilsen till kvinnan. Det gjorde hon.
Det var inte ofta att hans puls höjdes men detta tillfälle höjdes den rejält. Det var redan från början att han hade tyckt, speciellt när han hade sett de två förvånade grabbarnas miner, som hade gjort honom tveksam. De tidigare bränningarna hade gjorts av människor som dödade igelkottar som små och dessa grabbar tillhörde inte den kategorien. Han såg filmen gång på gång, stannade och tog ruta efter ruta, tills han hade den totala överblicken över hela händelseförloppet klart för sig.
Om han inte sett det med egna ögon så hade han inte trott på händelseförloppet. En svensk man som är alldeles röd i ansiktet kommer och går och möter tre arabiska män, som alla röker, mannen stannar till och det ser ut som han drar i deras rök och hostar till. Han tar upp ett paket med John Silver utan filter och tänder en cigarett men precis efter dragit två bloss, så såg han förskräckt ut och skickade i väg ciggen med en knäpp med fingrarna, som landade i glipan i Jims väska. Nilsen antog att koranens rygg låg nedåt och toranens rygg uppåt. Precis vid moskén märker grabbarna att det brann i väskan och det syntes tydligt att den rökande mannen verkade leta efter den försvunna cigaretten, men efter en stund går han i en annan riktning. Han tittade på filmen ett flertal gånger till för att vara riktigt övertygad om vad som hade hänt. Det mest fascinerande var att cigarettens flykt sågs allra tydligaste på filmen hur sen slank ner i Jims väska.
- Vad fan är oddset på det, sade Nilsen högt.
När alla sex kom till semesterhuset vid havet så lovade de varandra att de inte skulle se på tv de närmaste dagarna. De satte sig på bryggan och såg ut över havet. Det var som vanligt, så långt ifrån de verkliga händelserna som faktiskt hade ägt rum; nu var det nästan surrealistiskt för dem, en overklighetskänsla infanns hos dem alla. Men det var lugnet de behövde och det fick de allihop och en paus ifrån verklighetens enfaldiga marodörer.
När Nilsen ringde och informerade åklagaren att nya bevis har framkommit som friade de två pojkarna, så blev det alldeles tyst och en besviken suck hörde Nilsen ifrån åklagaren på andra sidan tråden. Han hade redan prickat av målet i sin svarta bok; det hade varit en given seger på förhand.
Efter kort kommuniké att fallet med den senaste koranbränningen hade lagts ner. Så började allahanda olika konspirationer att spridas som en löpeld. Den ena var mer fantastisk än den andra och en tredje var helt fantastisk att de andra konspiratörerna tyckte den var konspiratorisk. Men flat earth tog priset ändock priset i dummerjönstävlingen. De stod fast vid sin första tes och hade lagt till att nu styrde downunder oss, dvs. en djup stat i den djupa staten. Det var ingen av dem som kunde riktigt förklara det, så en av dem brändes till döds framför kungens slott; det var ingen som förstod varför just där som han var tvungen att bränns sig till döds just där. Någon tyckte väl att det enda förklaringen var att han, den brända mannen, var fast i någon feodal tidsrymd.
När Nilsen snokade upp var de sex befann sig så åkte han dit och gav dem alla en ursäkt och han visade den filmen som friade dem. Grabbarna satt med häpna miner och såg den förbannade cigarettens flykt genom luften som landade i Jims väska.
- Så om denna film inte hade funnits så hade min son och Oscar fått fängelse i två år, sade Jims pappa.
- Japp, svarade Nilsen och fortsatte, åklagaren hade redan tänt seger cigarren.
När Jim läste lite senare på dagen om alla de nya självbrännarna så frågade han sin mamma.
- Varför blir det inget liv och förskräckelse när en människa bränner sig till döds, men om en bok brinner?
Hon tittade på sin son och funderade och sade.
- Ja, det kan man undra för när man börjar bränna böcker så börjar man bränna människor efter det.
- Men det två som har bränt sig till döds har gjort det av någon märklig fanatism och de har ju inte något med bokbränningarna att göra alls, sade Jim.
- Ja, men det är alltid de fanatiska och hatiska som bränner böcker och till sist människor, svarade hon.
Golgatan var redan ut stakad med vimplar och statsministern visste vilket fruktansvärt gatlopp som han skulle utsättas för om homosexet hade kommit upp till ytan. Men när han statssekreterare ringde honom och berättade att målet var ned lagt. Han frågade inte varför utan den glädjen som spreds i hans bröst kunde han bara jämföra med den dagen han blev statsminister. Han var friad, en dödsdömds plötsliga benådning var ett faktum. Det var första gången under Harpsunds historia när en statsminister dansade genom alla rum. Han hade innan blivit kallad för katten av sin stab, han hade många liv och några var förbrukade. Men denna skandal vet bara han om och Oscars pappa om.
Men inget varar för evigt, enbart veckan efter ringde statsministerns stabschef och informerar om att någon hade postat ett inlägg på en obskyr site…….











Jag vill gärna roa och ännu mera oroa läsaren. Den 25:e augusti kommer min debutroman publiceras ”De enfaldigas sammansvärjning”.
C.S Berglöv är medlem sedan 2024 C.S Berglöv har 5 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren