Del 3 - Max och Ava och de psykiska rymdvampyrerna

Den virtuella delen av träningsprogrammet var verkligen vacker, tänkte Ava. Den fick henne att koppla av och det behövdes. De dagliga fyspassen var tuffa.

Vi är ett bra team, tänkte Ava. Hon sneglade på Max som låg på bädden bredvid henne.

Ava hade verkligen lärt känna Max på djupet under utbildningen på rymdakademin. Hon hade redan från börjat noterat hans alltid goda humör, hans humor och redan under deras skoltid på jorden hade hon lagt märke till hans fina drag och atletiska kropp. Men det var inte förrän de började träna tillsammans som hon verkligen började känna sig attraherad av honom.

Hon beundrade verkligen hans uthållighet och drivkraft under deras tuffa träningspass. Såg hur han kämpade sig genom varje utmaning med envishet och styrka. Ofta tittade hon på honom drömskt, fascinerad av hans ansträngning.

Men Ava var för blyg för att göra något åt sina känslor eller erkänna dem för honom. Så hon höll det för sig själv och fortsatte att träna med honom som vanligt.

Även om hon inte sa något, kunde hon emellertid inte hjälpa att känna sig lite extra pirrig när Max var nära henne. Hon tyckte om att se hans kropp glänsa av svett under träningen och höra hans andning bli ansträngd under tunga lyft. Hennes hjärta slog lite snabbare varje gång han gav henne en uppmuntrande nick eller ett leende efter ett tufft pass med bänkpressen eller på löpbandet.

Efter att träningsprogrammet var slut gick de för att duscha. Ava kunde inte låta bli att känna sig lite nervös när hon såg på Max i duschen, så nära henne. Det var svårt att ignorera hans vältränade kropp och hans självsäkra sätt.

På något sätt fick hon mod att sätta ord på sina känslor och vågade säga det högt. Hon vände sig mot Max och sa: "Vet du, jag trivs verkligen när vi tränar tillsammans. Det känns som att jag kan vara mig själv med dig och det betyder mycket för mig. Jag vill vara med dig, vara med dig på riktigt. Alltid.” Hon bet sig i läppen och undrade om hon sagt för mycket.

Max log ett stort leende och såg henne i ögonen. Det var då som Ava visste att hon inte var ensam om känslorna. Hon blundade och kände hans händer om hennes kropp och hur hans läppar mötte hennes i en mjuk kyss.

Efter den kyssen var Ava övertygad om att hon och Max skulle bli ett par. Känslan av pirret i kroppen blev till en lyckokänsla som hon aldrig känt förut. Allt tack ett ögonblick i en varm dusch där hon vågade vara sig själv och kunde erkänna sina känslor.

Avalon S

Status: Brons författare

Noveller av alla de slag. Skriver för att roa.
Avalon S är medlem sedan 2023 Avalon S har 12 publicerade verk