Del 6 - Ava etablerar kontakt av tredje graden

Resan ner i podden mot planeten blev en nervpirrande expedition in i det okända. När hon stängde luckan bakom sig och säkrade sig i pilotstolen, kände hon hjärtat bulta av spänning. Utsikten från fönstret visade den mörka oändliga rymden som snart skulle ge plats åt planetens atmosfär och yta.

Med ett mjukt brummande aktiverades podden och började smidigt glida ner genom atmosfären. Avas grepp om kontrollspakarna var fast och koncentrerat. Hon kände hur vibrationerna från poddens motorer vibrerade genom hennes händer, och hjärtat bultade snabbare när hennes farkost mötte motståndet av den yttre atmosfären.

Podden omslöts snart av glödande heta gaser på sin väg ner genom den lägre atmosfären. Skenet var bländande och överväldigande, men Ava höll huvudet kallt och styrde podden med precision. Hennes utbildning och erfarenhet som rymdkadett trädde i kraft när hon anpassade sig till de snabba förändringarna och de starka krafterna.

När glöden avtog och omgivningen lugnade sig, kunde Ava börja se detaljerna på planetens yta. Kullar och dalar svepte förbi henne medan podden snabbt närmade sig marken. Hennes pulserande adrenalin kombinerades med en känsla av eufori inför det främmande landskapet som hon nu var på väg mot.

Ava anpassade poddens flygning med smidiga rörelser med spakarna. Hennes blick var fokuserad och analytisk när hon sökte efter en lämplig landningsplats. Markens konturer ändrades snabbt, och hon kunde se växtliv och formationer som var helt främmande för henne. Det var som att stiga in i en annan värld.

När podden närmade sig ytan och hastigheten dämpades, kände Ava markens närvaro allt tydligare. Med en sista elegant manöver sänkte hon farkosten till marken med en mild stöt. När podden landat bröts den spänning hon levt i den sista halvtimmen. Ava satt andlös i några ögonblick, helt fascinerad av den nya världen.

Hon släppte ut ett lättat andetag och log för sig själv. Hennes mod och skicklighet hade klarat henne genom den farliga resan ner till planetens yta. Nu väntade uppgiften att utforska och samla information i denna främmande värld. Med en känsla av äventyr och upphetsning öppnade hon luckan till podden och steg ut i det nya landskapet, redo att möta alla utmaningar som planeten hade att erbjuda.

När Ava kliver ut ur podden på den främmande planetens yta, känner hon en blandning av förundran och förväntan. Den friska luften smeker hennes kinder och fyller hennes lungor med en friskhet som hon aldrig har upplevt tidigare. Blicken sveper över landskapet framför henne, och hon kan knappt tro att hon faktiskt är här – mitt i det okända och äventyret.

Det första som fångar hennes ögon är den överväldigande skönheten i planetens natur. Färgerna är levande och intensiva, och växterna sträcker sig upp mot himlen som levande konstverk. Blommor i alla möjliga nyanser växer i frodiga klasar, och okända träd sträcker sina grenar mot solen. Ava tar några steg framåt och känner det mjuka gräset under sina fötter – en känsla som känns så naturlig och äkta.

Ljuden är också annorlunda här. En främmande kör av fågelsång fyller luften, och de melodiska tonerna känns som en välkomnande symfoni. Det är som om naturen själv sjunger för henne, och Avas öron fångas av varje nytt ljud och ny röst som når henne.

Ava tar upp en ficklampa ur sin bältesväska och börjar utforska närmare. Hennes steg är lätta och försiktiga, som om hon vill respektera och smälta in i denna nya omgivning. Hon böjer sig ner för att studera växternas blad och berör dem försiktigt med fingrarna, som om hon vill förstå deras hemligheter.

Ju längre hon utforskar, desto mer inser hon att den här planeten är full av liv och potential. Hennes ögon lyser av upptäckarglädje när hon ser på de okända skapelserna runt henne och tar in varje detalj. Hon har rest genom rymden för att nå denna plats, och det är som om varje steg hon tar öppnar upp en ny dimension av möjligheter och äventyr.

Avas tankar svävar mellan fascination och ödmjukhet när hon utforskar planeten vidare. Hon vet att detta är en unik chans att lära sig och förstå en helt ny värld. Med varje andetag och varje steg öppnar hon sig för alla de upplevelser och lärdomar som denna främmande planet har att erbjuda. Och i det ögonblicket inser hon att hon inte bara är en åskådare i detta äventyr – hon är en del av planetens historia, en resenär som har korsat gränserna mellan världar och nu står redo att omfamna allt som den nya världen har att erbjuda.

Medan Ava fortsätter att utforska den främmande planetens färgsprakande landskap, märker hon plötsligt en närvaro av någon eller något som närmar sig. Hon vänder sig om och blir förbluffad av det vackra som träder fram strax intill henne. En flicka med långt, silkeslent hår och gnistrande ögon står där och ler mot henne, som om hon är en del av naturens skönhet själv.

Flickans klädsel är ovanligt elegant och förtrollande – en dräkt som verkar vara gjord av material som skimrar som nattens stjärnor. Hennes rörelser är graciösa och smidiga när hon närmar sig Ava. Flickan utstrålar en aura av självsäkerhet och mystik, och hennes leende är lika förtrollande som hennes utseende.

"Välkommen till min värld," säger flickan med en röst som klingar som en melodi. "Jag är Lena, en av de psykiska vampyrerna som du har hört talas om."

Avas hjärta slår en aning snabbare när hon hör flickans ord. Tanken på en psykisk vampyr har alltid varit kopplad till fara och hot. Men när hon ser på Lena, kan hon inte förstå hur en sådan bedövande vacker flicka skulle kunna vara farlig.

"Förlåt om jag är skeptisk," säger Ava med tvivel i sin röst. "Men jag har hört att psykiska vampyrer kan vara farliga för oss människor."

Lena ler mjukt och nickar förstående när hon hör Avas skepticism. "Jag förstår din oro och rädsla, Ava. Men låt mig berätta vår historia för dig. Vi psykiska vampyrer är inte några skräckinjagande varelser som myterna har gjort oss till."

Hon sänker sin röst och fortsätter, "För länge sedan var vi faktiskt från Jorden, samma ursprung som du. Men av olika anledningar valde vi att leva isolerade på en avlägsen planet, långt bortom gränserna för de galaxer som ni rymdfarare utforskar. Vi byggde ett nytt hem och blev sammankopplade med den unika naturen och energin på den planeten. Med tiden började vi utveckla psykiska krafter – en gåva från vår nya omgivning."

Ava lyssnar uppmärksamt, hennes skepticism långsamt ersatt av nyfikenhet. "Hur utvecklades dessa krafter? Vad använde ni dem till?"

Lena ler nostalgiskt. "Våra krafter kom som ett resultat av vår starka koppling till den nya planetens energi. Vi lärde oss att förstå och manipulera dess krafter för att balansera naturen och skydda vårt nya hem. De användes för att läka, kommunicera och upprätthålla harmoni."

Ava rynkar på pannan. "Men varför har vi hört om er som hot mot vår galax då?"

Lena nickar förstående. "Det är sant att vi har korsat gränserna för vår värld i vår strävan att hjälpa och utforska. Det har skapats missförstånd och rädsla, och dessa har givit upphov till myter om oss som hot. Vi har ingen avsikt att skada eller dominera andra världar – vi strävar bara efter att överleva och upprätthålla vår egen balans."

Avas ögon visar tecken på att hon börjar förstå. "Så ni är inte farliga för oss?"

Lena skakar långsamt på huvudet. "Nej, vi är inte farliga för er. Vi är människor precis som ni, med våra drömmar, mål och rädslor. Vi vill bara leva i fred och samexistens med alla världar och varelser."

Ava slappnar av något och möter Lenas blick. "Jag vill verkligen tro dig, Lena. Men jag måste fortfarande vara försiktig."

”Jag förstår. Låt oss börja med ett steg i rätt riktning. Låt oss visa dig vår värld och vår sanna natur. Tillsammans kan vi kanske överbrygga klyftan av missförstånd och bygga en bro av förståelse."

Ava överväger Lenas ord och känner en gnista av hopp. Hon tar försiktigt Lenas hand och skakar den.

När Avas hand möter Lenas i en försiktig skakning, känns det som om något omsluter henne, som om deras beröring har en förtrollande kraft. Hon ser in i Lenas ögon och märker hur de gnistrar med en djup, magnetisk glans. Ava är nästan som förlorad i den här kontakten, hennes tankar börjar bli dimmiga och allt annat tycks blekna i jämförelse med Lenas närvaro.

I ett ögonblick av förvirring och överraskning rycks Ava ur sin egen medvetenhet när Lenas läppar plötsligt möter hennes. Det är en kyss så öm, så passionerad, att tiden tycks stanna. Avas hjärta slår snabbt i bröstet när de två kvinnornas läppar smälter samman, och hon kan känna den elektriska laddningen mellan dem.

Avas förvirring och osäkerhet försvinner snabbt när hon sluter ögonen och låter sig förloras i kyssen. Alla hennes tankar om uppdraget, galaxens säkerhet och det farliga uppdraget bleknar bort, ersatta av en överväldigande känsla av attraktion och begär. Hon känner Lenas mjuka andetag mot sina läppar och smaken av det okända, och allt hon vill är att fördjupa kyssen ännu mer.

Det är som om tid och rum försvinner, och Ava och Lena blir en del av en helt ny dimension av närhet och ömsesidig passion. Kyssen är laddad med både längtan och en känsla av ömsesidigt öppnande, som om de har hittat varandra på en nivå som går bortom ord och förståelse.

När kyssen slutligen bryts, andas Ava tungt och öppnar ögonen, förvånad över den intensiva upplevelsen som precis ägt rum. Hon möter Lenas blick, och i de gnistrande ögonen ser hon en lika överraskad men också lika förtrollad Lena.

"Ava," viskar Lena mjukt, "jag kände det också."

Avas hjärta rusar och hon känner sig varm över hela kroppen. "Vad var det där?" frågar hon, fortfarande med en svävande känsla av förundran.

Lena ler ömt och smeker Avas kind. "Det var en förbindelse, en ögonblicklig och djup koppling mellan oss. Våra energier möttes på samma våglängd, och det var som om universum själv sände oss en signal."

Avas blick är fortfarande fixerad vid Lenas läppar, och hon försöker förstå den överväldigande känslan som väckts. "Jag har aldrig känt något sådant förut."

Lena ler lekfullt. "Det är för att vi är unika, Ava. Våra öden har korsats på detta ögonblick, och det är upp till oss att utforska vad det betyder."

Ava släpper försiktigt taget om Lenas hand och rör vid sina egna läppar, nästan som om hon vill påminna sig om den otroliga kyssen som just ägt rum. "Vi har fortfarande ett uppdrag," säger hon och försöker återfå sitt fokus.

Lena nickar med förståelse. "Ja, och tillsammans kan vi hantera det. Men låt oss inte glömma det vi delar, Ava. Det här ögonblicket är en del av våra öden nu, oavsett vad som väntar."

Ava ler försiktigt och nickar tillbaka. "Du har rätt, Lena. Låt oss möta det tillsammans."

De två kvinnorna möter varandras blickar med en djupare förståelse, med vetskapen om att deras möte har förändrat allt. Med en gemensam beslutsamhet tar de ett steg framåt, redo att möta de utmaningar som ligger framför dem och utforska de okända vägarna som deras sammansmältande öden har öppnat upp.

Avalon S

Noveller av alla de slag. Skriver för att roa.
Avalon S är medlem sedan 2023 Avalon S har 12 publicerade verk