Del 9 - Förlorad i tid och rum

Ava och Lena ligger på bryggan, omgivna av den varma sommarbrisen. De njuter av solens strålar och vågornas skvalpande ljudkuliss. Med ett leende på läpparna vänder Ava sig mot Lena.

“Kan du ge mig en ryggmassage, Lena?” frågar Ava lekfullt, en glimt i ögat. “Jag har känt mig lite stel.”

Lena ler varmt och nickar entusiastiskt. “Självklart, Ava! Jag ska göra mitt bästa.”

Ava ligger på mage, stänger ögonen och känner hur Lenas händer börjar smeka hennes rygg med ömhet och skicklighet. Lenas fingrar glider försiktigt längs med musklerna, löser upp spänningar och omsluter Ava i en känsla av ren njutning.

“Oh, Lena, det här är underbart,” viskar Ava och sjunker djupare in i den avkopplande massagen.

Lena ler, hennes beröring är mjuk och omtänksam. Hon låter sina händer utforska varje del av Avas rygg, lugnt och metodiskt. Efter en stund kan Ava känna hur Lenas händer rör sig nedåt, närmare hennes ländrygg.

“Känner du dig bekväm, Ava?” frågar Lena mjukt.

Ava nickar och ler. “Ja, mycket. Fortsätt gärna.”

Lena smeker Avas ländrygg med försiktiga cirkulära rörelser, och Ava känner hur spänningar gradvis släpper. När Lenas händer rör sig ännu längre ner och närmar sig Avas stjärt, skrattar Lena mjukt.

"Du vet, Ava, jag är ingen massageexpert, men jag ska försöka," säger Lena och skrattar.

Ava ler och vänder sig mot Lena. "Vet du vad, Lena? Jag tycker du gör det riktigt bra.”

Lena ler och klatschar till Avas ena skinka lite lätt.

Ava skrattar och vänder sig tillbaka på magen. "Det där var verkligen något helt nytt för mig. En sådan massage har jag aldrig upplevt tidigare i mitt liv."

Lena fortsätter massera mjukt och cirkulärt, och skämten och skratten fyller luften. Deras gemensamma skratt gör ögonblicket ännu mer avslappnat och intimt. De fortsätter att njuta av varandras närvaro på bryggan, omgivna av den fridfulla atmosfären och skapar minnen tillsammans som kommer att vara länge.

__


Med snabba och målmedvetna steg rör sig Max genom det okända landskapet i sin strävan att hitta Ava. Hans ögon söker febrilt omkring sig, letar efter någon antydan om var hon kan vara. Men plötsligt, när han når en öppen plats med en hänförande utsikt, stannar han upp och glömmer bort sitt ursprungliga uppdrag.

För första gången på länge tappar han fokus på sin uppgift och blir helt fångad av skönheten i naturen som omger honom. Marken är täckt av mystiska blommor med färger som sträcker sig från djupaste lila till skimrande blått. Träd med märkligt formade löv svajar i den lätta vinden, och skapar en förtrollande symfoni av rörelse och färg.

Fåglar av okända arter flyger i skyn ovanför honom, deras fjädrar glittrar som juveler i solskenet. Den främmande luften fyller hans lungor med en uppfriskande känsla, och dofterna av blommor och växter omger honom. Han känner sig som om han har hamnat i en annan värld, en värld som är så vacker och lockande att han knappt kan tro att den är verklig.

Hans hjärta slår i takt med naturens pulserande energi, och han känner sig förlorad i den hypnotiska skönheten. Tiden verkar stå stilla när han står där, helt förtrollad av det han ser. Ava, hans ursprungliga mål, är nu bara en avlägsen tanke när han låter sig bli uppslukad av den underbara naturen omkring sig.

Max fortsätter sin vandring genom det förtrollande landskapet, men efter en stund känner han en underlig trötthet och förvirring smyga sig på. Hans tankar blir suddiga, och han börjar tveka på om han verkligen är på jakt efter Ava eller om han bara drömmer. Han stannar upp och ser sig omkring, osäker på vad han ska göra härnäst.

Plötsligt ser han en mjuk grässluttning i närheten och hans kropp tar helt på egen hand några steg mot den. Som i en dvala sätter han sig ner på det mjuka gräset och drar av sig sina stövlar. Han känner känslan av det gröna gräset mot sina fötter, och det känns som om han är en del av den pulserande energin i marken.

Max sluter ögonen och lutar sig tillbaka, helt förlorad i känslan av lugn och ro. Han låter sina sinnen öppna upp för naturen omkring honom. Ljuden av vinden som susar genom träden, fåglarnas sång och doften av blommor fyller hans medvetande. Förvirringen börjar sakta lämna honom, och istället känner han sig lugn och avslappnad.

Han känner gräset kittla hans fötter och de mjuka strålarna av solsken värma hans hud. Han tar djupa andetag och känner sig som om han är i ett tillstånd av total harmoni med sin omgivning. Alla bekymmer och tankar om att hitta Ava bleknar bort i den ögonblickliga njutningen av nuet.

Så sitter han där, barfota och avslappnad, med ett litet leende på sina läppar. Han kanske inte har hittat Ava än, men han har hittat något ännu mer värdefullt - en känsla av frid och närvaro som har varit borta från honom under så lång tid. Han inser att ibland är det viktigt att stanna upp, andas och njuta av det vackra omkring oss, även om det innebär att vi får sätta våra mål åt sidan för en stund.

Han lutar sitt huvud mot gräset och sover snart djupt.

Avalon S

Status: Brons författare

Noveller av alla de slag. Skriver för att roa.
Avalon S är medlem sedan 2023 Avalon S har 12 publicerade verk