Den godhjärtade predikanten

Tiden räknade hans dagar. Han insåg att hans dagar var räknade av dolda makter och illvilliga krafter. Livet är hårt hade hans gamla far sagt åt honom och låt ingen ge dig någon skit eller bestämma vem du är och hur du lever. Han visste om att han behövde ta ansvar för sin egna situation och räkna med sin dödlighet i varje ögonblick. Han hade kommit till en punkt i livet när gamla vänner till honom hade börjat avlida och gå bort. Han kände av sin egen dödlighet. Han var väl medveten på ett helt annat sätt numera än förr när han var yngre. Under skoltiden hade han trott på övermänniskan och dyrkat Nietzsche och hans skrifter. Och han hade i sin ungdom trott på sin odödlighet, den han längtade så innerligt efter då på den tiden. Senare när han började jobba hade han tagit avstånd från sånt han trott på tidigare, som det kan bli med en del av oss människor när vi åldras och åren får gå med erfarenheter och härda oss i vår mänskliga alltför mänskliga natur. Du vet som en del säger ’Åldern tar ut sin rätt’. Han hade bestämt sig. Han skulle bli undersöknings predikant. En titel han hittat på själv. Han hade aldrig tidigare träffat en människa med en sån yrkestitel. Tillvaron bestod ju av olika sorters yrkesroller som människor spelade i vardagen. Och varför skulle inte han som gått arbetslös så länge också kunna vara någon med betydelse?! Hans uppgift här i världen skulle bli att intensivt undersöka tillvaron och verklighetens konsistens och vara med olika faktorer och beståndsdelar. Han hade tröttnat på all denna onyanserade förödelse vi möter i vardagen genom inskränkt maktutövning som ger sken av att vara godhjärtad och välmenande. När den i själva verket skapar skuldkänslor, förvirrelse och besluts paralysering hos allmänheten. Det var dags nu ansåg han. Nu skulle han bli godhjärtad och ärlig i ett sanningsmässigt avseende. Han skulle ta över tillvaron!? Och han ville göra slut på alla lögner. Att bli en handlingsmänniska och göra slut på falskt lögnaktigt teoretiserande. Fram för den praktiska handlings människan var hans paroll och motto. Han tyckte att han alltid varit en hjälte. Han ville frälsa sina medmänniskor och brydde sig mycket om sitt eget rykte och hur andra uppfattade honom. Det hade han sagt under skoltiden och det fortsatte han att säga som medelålders man. Trots att det sker ständiga förändringar med oss människor. Han sa sig veta att människor tänkte så olika och han medgav att han visste hur alla människor tänker. Vilket inte var lite att tro. Hans ord och tro på människor var av den större kalibern. En gnutta av hans sekulariserade övertro på den stora övermänniskan fanns allt kvar i hans medelålders sinnelag. Det var dags att bli provokativ och konfrontera alla människor han mötte. Han hade bestämt sig han skulle ta reda på hur andra tänker. Och köra allt i botten. Och ingen i hans omgivning skulle komma undan. Deras tid på jorden skulle minsann ta slut inför den stora domedagen. Och inget fick överlåtas till slumpen. Allt skulle bli anlagt med ödets stämpel. Hans motto för detta var ”Först tar man reda på hur andra tänker, sen är man fri att göra vad man vill”. För att kunna hämnas på dem och fatta beslut om deras framtida rykte och samhälleliga roll. Han brydde sig mer om sitt eget rykte och karriär än vad andra tyckte och tänkte. Han vältrade sig cyniskt i egen förträfflighet, och visade gärna upp sig på bild i olika medier. Han startade ett bolag med inriktning på att skicka enkäter till godtyckligt utvalda människor i mängden. Han frågade ut andra med standard och kuggfrågor med flervals alternativ om deras liv och vanor. Han gillade att predika också och ville vara en livsmeddelare och tala väl om livet och alla dess aspekter i den mångtydiga värld han tyckte sig leva i. Han ville bli känd och göra sig ett namn!? Men det gick inte så bra som han trott. Efter en tid och att ha skickat ut ungefär 3000 epost med enkäter började klagomålen ramla in. Han blev anmäld för ofredande och falsk tillvitelse av flera som han skickat enkäter till. Han blev blockerad av flera människor som sa sig ha tröttnat på hans beteende. En handläggare på en myndighet återkallade hans bolags engagemang och han blev åtalad av en åklagare vid samma tidpunkt. Han hämtades av 2 civila poliser till först arresten och sedan satt han häktad i 1 månad medans processen mot honom pågick. Han nekade till de brott han åtalades för. Och hävdade att det mesta med detta var påhittat och att han agerat i godan tro för människors bästa och att han var oskyldig till det han anklagades för. Men ingen trodde på honom utan flera människor längtade cyniskt efter att han skulle åka fast, och för att de sedan skulle kunna fortsätta med sina liv utan denna man de ansåg hade blivit galen. ”Han är galen och sjuk” gick ryktet på stan. Mannen släpptes sedan från häktet i brist på bevis. Men han åkte sedan genast hem till sin bostad. Han fortsatte där med sina undersökande aktioner. Några kallade honom autist!? Och en handläggare som själv fått brev med frågor, och tyckte att han hade krupit henne under skinnet, hon skrev ett brev till Polisen och påstod att hon haft såna bekymmer med detta, och att hon ansåg att han var sjuk, och om en annan instans i samhället kunde ta hand om honom. En advokat anlitades i det dolda som kontaktade honom och han menade på att ingen vill ha mannen kvar boendes i sin lägenhet. En boendekonsult från fastighetsbolaget där han bodde anlitades för att ansöka till hyresnämnden om att säga upp mannens hyreskontrakt. Han anklagades av bokonsulenten för att ha stört sin omgivning och utgöra en samhälls risk för sina grannar. Mannen gick dit och försvarade sig gott han kunde och hävdade sin oskyldighet till de påståenden som gjordes om honom. Han fick en tid senare meddelande om att hans sysselsättning återkallats och hans hyreskontrakt för bostad hade blivit uppsagt. Och att han skulle avhysas av Kronofogde och Polis ett specifikt datum. Så kom dagen då han skulle vräkas. De hämtade honom i hans lägenhet och körde honom till psyket på sjukhuset. Han var ju så sjuk och galen!? Han hade blivit inskränkt ansåg en del och kunde knappt inte skilja på dag och natt längre ansåg en del om honom. Och som det kan vara för en del av oss blir vi människor utsatta för maktutövning och irrationellt beslutsfattande trots som du vet en del resonerar att vi har våra rättigheter och skyldigheter. En paroll och ett motto som blivit mer populärt numera än förr att vi människor anses onda om vi undersöker, granskar, och vägrar hjälpa till i allmännyttan. Han blev ansedd att ha svikit människor med sitt massmediala granskande och dömdes efter en del utredningar till 5 års inlåsning på psykiatrisk avdelning för sinnesslöa och arbetsodugliga element. När han kom ut efter 5 år var världen förändrad och han kände inte igen sig längre i denna värld. Han hade åldrats och hans främlingsskap inför människor hade befäst sig. Så småningom blev han pensionerad. Han slutade sina dagar i ensamhet i en liten etta med kokvrå. Enda kontakten med människor han hade i slutet av sitt liv var när kommunens personal i hemtjänsten kom på besök en gång i veckan för tillsyn. Ingen kände längre till vad som hänt tidigare och det han hade varit med om. Han blev 86 år gammal i sitt liv. Och tiden hade räknat hans dagar till slut.

Slut

Taleptox Skrev
Den 20240125

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

Status: Silver författare

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 39 publicerade verk