Den som ringer är död.

Den som ringer är död.

Läkaren hade just kommit och tittade till Annelie. Han undersökte henne väldigt noga och kunde inte riktigt förstå hennes höga feber.
- Hon har inga riktiga symtom för att ha malaria,men det ser ut som om hon har det,sa läkaren.
Märkligt sa hennes man som hette Gerald.
- Hon har inte varit i något malaria relaterat land. Detta kom väldigt plötsligt. Att hon hade väldiga kramper var väldigt hemskt att se.
Läkaren kunde inte göra så mycket mer än att ge henne lite febernedsättande medel.
- Jag hör av mig i morgon sa han när han gick ut genom dörren.
Gerald gick upp till sin fru och satte sig där jämte sängen och tog Annelies hand i sin och sa.
- Jag tar hand om dig min älskling hur sjuk du än bli. Du kan lita på mig att jag inte sviker dig.

Detta hem hade en hushållerska och hon hade lagat till frukost.
Så frukosten stod på bordet,när Annelie kom in.
- Nej,men är du här nere känner du dig så bra nu?
- Annelie tittade lite förvånat på Gerald och sa.
- Varför skulle inte jag känna mig bra, en sådan strålande morgon som det är. Eller har det hänt något?
Gerald hade gömt tidningen, för att inte Annelie skulle bli upprörd igen.
Det stod att än en gång har det brunnit i ett hem för föräldralösa.
Annelie blev väldigt chockad förra gången och nu när hennes tillstånd var så darrigt,var det bäst att hålla detta hemligt.

- Ja,tack sa Annelie jag vill ha lite juice och rostat bräd och jag känner för ett ägg också.
- Var är tidningen?
Hushållerskan sa.
- Den kom inte i dag.
- Den brukar komma varje dag sa Annelie. Ni försöker väl inte luras?
Har det hänt något igen,tala i så fall om det för mig.

Gerald tog fram tidningen och det stod att ett hem för föräldralösa barn hade brunnit ned till grunden.
- Detta är den tredje hemmet för föräldralösa barn som brinner på två månader!

- Lugna dig,sa Gerald,du får inte anstränga dig efter en sådan pärs du har gått igenom.
Annelie kunde inte riktigt smälta det här,så hon ringde efter polisen.
Hon hade sagt att hon hade något att berätta angående de här bränderna.

Det ringde på dörren och två poliser kom in och satte sig i soffan.
Annelie presenterade sig och sin man,Gerald.
- Det är så här sa hon,att jag har en tvillingsyster och vi är enäggstvilingar och jag har kunnat sedan jag var ett barn känna hur hon tänker.
Polisen tittade på Gerald och han skakade lite på huvudet.
Annelie blev väldigt upprörd att de inte trodde att hon hade den förmågan.
- Ni tror att jag ljuger? Ni tror att jag också ljuger att jag har en tvillingsyster? Det går ju lätt att får reda på det.
- En av poliserna sa.
- Var är du född.
Annelie svarade,.
- Jag är född i Mistelås lite utanför Smålands Rydaholm.
- Vi ska genast kolla upp det med den här saken,sa polisen.
- Vi återkommer när vi vet mer.

Annelie titta på sin make och undrade faktiskt om han också inte trodde på henne.
- Du har aldrig sagt något om någon tvillingsyster.
- Jag vill inte dra upp det som har varit. Jag tyckte det kunde vara tyst och begravet.

Nästa morgon så var det samma procedur med att Annelie kom ner och skulle äta frukost. Hon gjorde också så. Men denna gång låg tidningen framme vid hennes plats. Hon såg med en gång att denna mordbrännare hade varit i farten igen.
- Jag sa ju det! Hon är väldigt ond min syster. Jag känner det och det är hon som är ute och bränner ner hemmen för färäldralösa.
Just då så knackade det på dörren. Gerald öppnade och de två poliserna steg in.
De hälsade på Annelie och satte sig vid bordet där Annelie åt sin frukost.
- Vi har nu kollat upp detta med din tvillingsyster. Det stämmer att du har en tvillingsyster som heter Emelie. Men tyvärr gick hon bort i en brandolycka på ert barnhem,där ni vistades som barn.
Annelie blev rasande.
- Hon är inte död! Hon är inte död! Hör ni vad jag säger. Hon är inte död!
Ni måste göra något åt henne,hon kommer att sätta eld på mer hem.
Annelie var nu så upprörd att hon dingnade ner och svimmade helt enkelt.
Gerald bar upp henne till sovrummet.

Poliserna var fortfarande kvar och Gerald bad om ursäkt för sin frus beteende.
- Inget att tala om,vi har varit med så länge och detta var inget,tro mig.

Annelie vaknade till och gick ner för trappan precis när poliserna skulle gå ut.
- Vänta sa Annelie. Ni tror inte mig,men om jag säger att Amelie ringer klockan 22:00 i kväll. Så kan ni svara och fråga vilken det är? Kan vi säga det? Då kommer ni att upptäcka att jag inte ljuger. Poliserna ska naturligtvis vara här.
- Jag tror nog att en läkare borde vara här också,sa Gerald.

Alla satt i rummet och klockan blev fem minuter över 22:00.
- Det blir nog inget sa poliserna. Just då kom Annelie ner för trappan och sa.
- Den klockan går åtminstone sju,åtta minter för fort.
- Ni kan snart vänta er att telefonen ringer.
De var verkligen skeptiska och trodde absolut inte att telefonen skulle ringa.
De väntade åtåligt att tittade bort mot telefonen. Men den stod där tyst och död.
Just då kom telefonsignalen. Gerald tog upp luren och svarade.
- Hallå,vem är det?
Linjen var verkligen inte av det bästa,det knastrade och det riktigt sprakade som om linjen brann.
- Är det någon där,sa Gerald.
En tyst stämma sa något och Gerald tappade telefonluren i golvet.
En av poliserna tog upp den och sa.
- Vad sa personen som ringde?
- Gerald hade samlat sig lite och gick och satte sig i en fåtölj.
- Hon sa med väldigt tyst stämma. Jag heter Emelie och vill prata med Annelie.
- Vad sa hon mer?
- Tyvärr lade hon på luran efter hon hade sagt det.
-Varför gjorde hon det,sa poliserna. Då finns det en Emelie vid liv?
- Nej,sa Annelie det gör det inte,utan hon har varit död sedan branden.
De såg inte riktigt hur Anenelie var utan hon stod vänd bort från dem.
Polisena undrade vad det var som luktade.
- Ni har inget på spisplattorna?
- Nej, inte vad jag vet,sa Gerald. Vet du det,älskling?
Annelie vände sig om och då såg man att hon var väldigt bränd.
Hon sa.
- Även tvillingsystrar skyr elden.

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk