Publicerat
Kategori: Novell

Dessa dagar

En del dagar i mitt liv är bra, andra är rena katastrofen. Sedan finns det dagar, som är en blandning av dessa. För sinnesrons skull, är det skönt att de flesta dagarna i mitt liv, flyter förbi ganska obemärkta.
Jag börjar varje dag med att pyssla om min lilla silverfisk, som jag har i badrummet. Jag har döpt honom till Sacce. Hans riktiga namn är Lepisma Saccharina. Sacces släktingar har funnits på jorden i 300 miljoner år. Vilka anor, vilken stamtavla.
När jag första gången såg Sacce, kilade han in under mattan och gömde sig. Så småningom kom han fram, blängde lite snett på mig, och försvann under badkaret. Detta upprepades några dagar, men så småningom blev vi bra polare. Som ni förstår, så umgås vi mest under mina filosofiska morgonstunder. Då kilar Sacce runt mina tår och har roligt. Varje morgon sitter han och väntar på frukosten. Han får tvålflingor och animaliskt fett, en kost han tycks uppskatta. Jag vet att Sacce är en pojke, för efter varje måltid släntrar han iväg över golvet och pinkar på tvättställsröret.

Just den här dagen var det lördag. Alla dagar är bra, men lördagar är bäst. Ägg o ansjovismacka, tjock dagstidning och ett skönt soffhörn. Tiden rann i väg. Milda makter, nu är det bråttom. Jag satte ett nytt personligt rekord i badrummet. Rakade mig, med bara ett litet skärsår. I klädkammaren hittade jag en kortärmad skjorta med dragkedja. Med ett manligt, kraftfullt ryck, drog jag upp densamma. Tyvärr fastnade löparen halvvägs, med en stor tofs av min grånande bröstbehåring, i sina glupska käftar.Mitt smärtfyllda skrik fick båda katterna att fly in under soffan, enda gången de varit sams den här veckan. Själv blev jag stående, stel som en pinne, medan smärtan långsamt avtog. Det var bara att hämta saxen och klippa bort hårtofsen, som fastnat i löparen. Min förr så täta och maskulina hårväxt ser numera ut som en maläten ryamatta, varför denna nya kala fläck, inte väcker någon större uppståndelse.

När jag äntligen kom utanför dörren och upp på cykeln, var jag rejält sen. Efter några minuters färd, passerar jag en mindre träddunge. Skatorna levde rövare mer än vanligt, så jag tittade upp för att försöka se anledningen till deras upprördhet. I samma ögonblick klatschade en stor fågelblaja rakt in i mitt vänstra öra. När örat var fullt, rann resten ner längs armen och vidare till byxorna. Skatornas skrän fick en nyans av hysterisk glädje över den lyckade träffen. Jag torkade nödtorftigt bort det värsta och fortsatte min färd till arbetet.

Att jag blev utsatt för en del skämt och mustiga kommentarer under dagen, tog jag med jämnmod. Det enda som välkomnade mig när jag kom hem, var den bortglömda soppåsen, som luktade likt gamla gymnastikkläder och månadsgammal stiltonost. Kattpojkarna tittade misstänksamt på mig och försvann in under soffan igen.
Det finns dagar och så finns det dagar.
Det här var en av dem.

Jag heter Lars Ek och är född 1941 i Norrköping. Jag har alltid tyckt om att berätta och skriva. Det är dock först nu, efter pensioneringen, som jag har tagit tag i mitt intresse. Mitt skrivande riktar sig främst mot humoristiska kåserier och korta noveller. ?>
Lars Ek är medlem sedan Lars Ek har 11 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson