Publicerat
Kategori: Relationer noveller

Efter föreställningen

En författare har just sett en dansföreställning, där en skådespelerska som han har ett
förhållande med deltar. De träffas efter föreställningen.
-Vad tyckte du? Du har ju bara sett mig i teater förut. Dansen är mitt sanna uttryckssätt.
-Jag känner mig lite förvirrad. Symboliken med tre dansare som drar varsin
dammsugare över scenen, ger mig inga klara visioner om vad ni vill gestalta.
Skådespelerskan undrar vad författaren tyckte om föreställningen. Han kan inte
uttrycka någon entusiasm och skådespelerskan jämför föreställningen med delar av
deras gemensamma förhållande.
-Det är samma uttryckssätt som när jag satte händerna framför ögonen på dig när vi
älskade.
-Den scenen kunde jag relatera till. Jag kände mig mycket mer fokuserad och
framförallt upphetsad.
-Det är inte samma sak längre. Ibland undrar jag om du någonsin älskat mig. Du verkar mest vara förälskad i dina egna böcker.
-Jag gör uppläsningar också. Var inte du med någon gång? Jag älskar att läsa upp
dikter.
-Den uppläsningen som jag var på, någonstans på Södermalm, var väldigt högljudd.
Mycket publik och du skrek mer än du läste i det allmänna kaoset.
-För mycket öl och vin gör att det blir rätt svårarbetat, men det var hög stämning
och det är minst lika viktigt.
-Jag minns den där fulla kvinnan som staplade upp på scenen och slog omkull ett
notställ som rymde några av dina diktsamlingar. Du verkade inte beröras det
minsta, utan fortsatte som vanligt med att läsa upp ännu en dikt. Så till slut gick
hon därifrån. Du var så fokuserad på din uppläsning.
Författaren minns hur de träffades på en föreställning och hur det sedan ledde till
det nuvarande förhållandet
-Jag minns din föreställning då vi träffades. Vi i publiken fick sätta oss på varsin
rullstol och fästa ett plastband runt handleden med namn och personnummer
skrivet på en lapp.
-Jag såg dig på en gång. Det var ingen tillfällighet att jag greppade tag om
handtagen till din rullstol och antog rollen som din vårdare.
-Det var mycket realistiskt spelat. Jag föll för dig på en gång. Färden mellan de
olika rummen med udda aktiviteter, berörde mig ännu mer med din närvaro.
-Tyckte du om rummet med telefonlurar med samtal på olika språk som hängde
ner från taket.
-Ja, nu minns jag. Kvinnan som kom in i rummet med en sliten brun resväska i ena
handen. Fullt påklädd med repliken ” The men with the black beards are after you
“. Helt fantastiskt.
-Städerskan som sjöng så vackert, samtidigt som hon moppade golvet i
tvättrummet. Var hon lika fantastisk?
-Om jag inte vetat om att hon var skådespelerska, hade jag förutsatt att det var
städpersonalen som vattentorkade golvet i det gamla militära tvättrummet, med
alla blänkande kranar och vidsträckta tvättrännor som glittrade i solskenet, i
ljuset från de stora fönstren med skimrande fönsterrutor.
-Så du tyckte om den föreställningen. Efter rundturen i rullstol, fick ni varsin
pappersutskrift med myndigheternas anteckningar.
-Du skrev ditt mobilnummer på baksidan av utskriften. Jag föll direkt. Det var
ingen tvekan om att jag skulle ringa upp dig.
Skådespelerskan uppfattar dock att allt inte står rätt till. Författaren skyller på
den sannings letande litterära läsarkretsen. Han är missförstådd och läsarna
förstår inte att texterna är fiktiva.
-Men nu är någonting fel. Du är så inåtvänd och frånvarande. Vad har jag gjort för
fel?
-Du har inte gjort något fel. Mina läsare verkar tro att det jag skriver är
dagböcker. Det är sagor i bästa fall. Fiktiva historier som ska beröra och
framförallt vara trovärdiga. Även om de inte är sanna. Mina läsare tror att jag är
lika med innehållet i mina böcker. Det gör mig inåtvänd och frånvarande.
Skådespelerskan inser att det är dags att bryta upp, det finns ingenting mer att
hämta i det här förhållandet.
-Så det är slut mellan oss nu. Vad trist! Du borde öppna upp dig mer. Inte ta livet
på ett så enormt allvar.
-Om det här blir mitt fall, så är det värt det. Jag har aldrig känt mig så levande
som under den här tiden tillsammans med dig.
-Jag måste prata med de andra dansarna, innan de går hem. Du kan väl ringa mig
någon gång?
-Pappersutskriften med myndigheternas anteckningar, ligger fortfarande kvar i
övre lådan i den vita byrån bredvid min säng.
-Hej då, min missförstådda författare. Gör inga dumheter nu bara.
-Hej då, min älskade skådespelerska. Jag måste gå hem och skriva nu.
När författaren hänvisat till nödvändigheten av att gå hem och skriva, går han
raka vägen till den billigaste krogen i området för att dränka sina omvälvande
upplevelser i billig öl.

Jag gav ut en novellsamling Safari på Författares bokmaskin 2012, förnärvarande arbetar jag med ett nytt novellmaterial.
Sigvard Läth är medlem sedan 2a00 Sigvard Läth har 9 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck