Elsa och djävulen

Elsa och djävulen.


Hon såg på sina händer, de förstörda blommorna och brutna stjälkarna, låg huller och buller i dem. Det var inget hon hade räknat med. Framför stod en man som hade fångat och återbördat henne innan. Då var han arg och hon kunde inte förstå hans ilska alls. Det riktigt ekade i kyrkan, för varje steg hon tog så slog ljudet tillbaka, fastän det var en liten kyrka i den lokala frikyrkan. Det var här Guds ord predikades och hur svavel full helvetet skulle bli för dem som blev förtappade. Det var just helvetet hon skulle hamna om hon berättade för någon om vad som hade hänt. Det hade gjort ont, så fruktansvärt ont när han trängde in i henne, medan han viskade att han älskade henne. Efteråt så var han som förbytt och han var både arg och besvärad, när han lotsade henne ut ur kyrkan med sperman och blodet rinnande nerför hennes innanlår.
- Kom ihåg vad jag har sagt, sade han, till tioåriga Elsa, när hon lämnades ensam på kyrkbacken.
Hon var rädd, så fruktansvärt rädd och ångesten över helvetessvavel i underjorden, fyllt med djävlar som kom att utnyttja henne precis som prästen precis hade gjort, men de kommer att göra det i en evighet. Om jag blundar riktigt hårt, så kanske allt försvinner, tänkte hon, men det gjorde det inte.
De var inte många församlingsmedlemmar, knappt hundra till antalet. De var utbrytare till en av de största frikyrkorna; de fick inte den andliga vägledningen hos dem och valde gå sina egen väg för att tjäna Gud på deras sätt.
När den lilla flickan kom hem så stod hon i duschen och försökte tvätta bort all sin synd ur sitt sköte; innan prästen lämnade henne så förklarade han att det var hennes fel, bara hennes fel att han var tvungen att stoppa in sin manslem i henne. Det var hennes synd, ekade i hennes öron. Hon tittade rakt i kaklet och såg hin håle med hornen som bara skrattade åt henne. Hon gnuggade sina ögon, för att få bort de hemska bilderna som rullades upp framför hennes ögon.
Hon visste att det som hade hänt får aldrig yppas till någon.
Det som hade startat med en vacker sommarmorgon, hon hade vaknat tidigt och smugit ut för att bada i sjön som låg precis nedanför huset hon bodde i. Det var med sorglösa steg hon gick dit och hoppade i det friska vattnet. Hon visste det var en synd att bada sjön, för endast dop fick förekomma i den. De hade många krångliga regler för medlemmarna och för en tioårig flicka var det en omöjlighet att komma ihåg alla. Hon hade precis lärt sig simma i den kommunala simskolan i staden, det hade varit mycket tjat på hennes föräldrar att låta henne lära sig simma. De andra i samfundet var mycket i mot det.
Nu plaskade hon och simmade över den lilla sjön till andra sidan och tillbaka.
Hennes familj hade kommit till församlingen fyra år tidigare, precis lagom för henne att börja i f-klassen i samfundets regi. Det var meningen att de skulle bli en sluten grupp utan någon insyn utifrån. Hennes pappa har alltid varit en sökare som har tidigare hoppat på olika typer av andliga rörelser, innan han fann det lilla samfundet. Hennes mor var strängt uppfostrad i en religiös familj, det var en uppväxt med synd och skam, bakom allt som ett barn och ungdom tyckte var kul. Hon hölls hårt tillbaka och i det tidiga vuxenlivet hade hon blivit ett flertal inlagd på akut psyk på grund av, demoner förföljde henne.
Men för lilla Elsa som var ett piggt nyfiket barn som hellre ville klättra i träd än att vara i söndagsskolan med de andra barnen, hon fick tidigt prästen och de allra frommaste blickar på sig. Det var något fel på flickan, ansåg de. De hade talat allvar med hennes föräldrar åtskilliga gånger och de höll med dem; det var något fel på flickan, något diaboliskt och främmande för dem. Hennes föräldrar fick instruktioner hur de skulle hantera den bångstyriga flickan. När inget hjälpte så fick pappan ta fram livremmen och piska in Guds kärlek i den lilla flickan. Mamman bedyrade för Elsa att de gjorde det av kärlek. Efter varje gång med tårarna som blötte ner kudden begravde hon ansiktet och förstod ingenting vad för fel hon hade gjort.
Hon kände att någon tittade på henne men kunde inte se vem eller var den människan var, men att hon var iakttagen, det visste hon.
Hon visste om hon kom hem i blöta kläder så hade hon blivit bestraffad igen. Bortom träden som omringade sjön så fanns det ängsmark, det brukade hon gå för att vara i fred. Träden och ängen var hennes tillflyktsorter som så många gånger innan. Ingen av församlingsmedlemmarna vågade att gå till de platserna då de hemsöktes av något oklart men det var inte av jordisk härkomst. Bara att den lilla flickan var i de markerna vittnade om hennes själsliga tillstånd enligt dem.
När hon var säker på att ingen såg henne tog hon av sig de blöta kläderna och lade dem på ängsblommorna och lade sig på rygg och studerade alla molnformationer som hade dykt upp på himlen, här kunde hon ligga i timvis och drömma sig bort. Hon hade lite minnen ifrån staden och det tidigare dagiset. Där fick hon springa omkring hur mycket som helst utan att bli sedd som ett monster eller dylikt. En av dagistanterna gillade hon speciellt, en dag när hon hade skrapat upp ena knät så gjorde hon rent såret. Det hon minns var att hon så gärna velat att hon hade varit hennes mamma.
Efter en stund så torkade kläderna på ena sidan, så hon vände på dem så de skulle bli torra på bägge sidorna. När hon låg alldeles stilla så hände det att vilda djur kom fram och en gång hade ett rådjur kommit henne så nära att om hon hade sträckt fram handen så hade hon kunnat klampat den. Annars hade det varit fåglar och insekter som besökte henne i hennes ensamhet.
Den enda boken som fanns var bibeln, de hade förkunnat att det var den enda boken som behövdes och allt annat var en synd. Men på hennes rum hade hon en sönderläst och tummad bok om världens starkaste björn, även om hon var för gammal för den boken så älskade hon den. Han gjorde alltid de rätta sakerna och det slutade alltid väl i alla historierna, hennes favorit var Skalman, den kloka sköldpaddan som aldrig hetsade upp sig och hade alltid en teknisk lösning på allt. Det var de figurerna som borde finnas i verkligheten, i hennes liv. Men de fanns inte utan hon stod ensam.
De andra barnen var rädda för henne och så fort hon var i närheten av dem, så sade de till henne att hon var fel. Men ingen sade på vilket sätt hon var fel. Hon började rätt tidigt efter flytten till byn att bli sängvätare på nytt; det var ett ytterligare tecken på att hon hade en demon i sig, eller något typ av sattyg. När hela församlingen var samlad, fick hon sitta ensam i ett av hörnen längs bak. Det var alla som tyckte synd om flickans föräldrar, det var ju inte deras fel att de hade fått ett sådant satans barn. De styrande med prästen i spetsen förordade en typ av exorcism till hennes föräldrar. Till sist hade de gett mig sig att den kunde genomföras, så deras lilla flicka skulle bli som de alla andra barnen.
Det var någon som iakttog henne, hon tittade upp men såg ingen. Hon klädde på sig sin sommarklänning så fort hon kunde. Det var obehagligt, hon visste att hon hade brutit mot en hel del regler att bada i sjön och vara på ängen, men någon stirrade på henne.
Första dagen i skolan hade varit hemsk, hon hade varit så glad att äntligen få börja skolan. Året innan hade hon själv lärt sig att läsa på egen hand. Men det var på den tiden de bodde i staden och närmaste grannen var stadens bibliotek och dit gick hon nästan varje dag. Hennes besvikelse var stor när hon upptäckte att det handlade enbart om att lärarinnan läste högt ur bibeln. Redan andra veckan kunde inte Elsa hålla tyst längre utan frågade lärarinnan om de bara skulle lyssna på en tråkig uppläsning av henne. Hon hade fått till svar från henne att bibeln är det enda som en kristen ska kunna.
- Men det vill inte jag, utan jag vill lära mig skriva bokstäver och räkna tal också, hade hon sagt tillbaka.
Redan då förstod församlingen att hon hade något diaboliskt i sig.
- Jaså där du, trots att det är förbjudet område, sade prästen som hade smugit sig fram bakom henne.
Elsa stod nästan förstenad och mindes när han och de andra skulle driva ut demonerna ur henne. De hade bundit fast henne i ett av de bakre rummen i kyrkan. Han hade pratat ett okänt språk och läst ur en bok som hon aldrig hade sett förut. Han hade startat lågt och mumlande och ökade röststyrkan efterhand, till sist skrek han, så hon blev rädd. Det tog de som en intäkt att hon var besatt och han tvingade henne att dricka något som de andra öppnade hennes mun så han kunde hälla i vätskan i henne mun. Det frätte och smakade illa så hon försökte spotta ut det. Det var tecknet på att hon var besatt av en demon, för det var vigvatten hon hade fått, men hon tyckte det smakade mera ättika.
- Nu följer du med upp till kyrkan på direkten, sade prästen och tag i hennes högra arm och drog henne upp dit. Hon protesterade och för varje gång blev prästen ännu argare.
- Jävla satansunge, väste han fram. Det var ingen som visste att prästen hade kommit ifrån ett enkelt men ett gudfruktigt hem. Det han mindes var all misshandel hans pappa hade åsamkat honom; han hade fått känna av Guds kärlek och till sist hade han kommit nära sin Gud, att han valde att bli präst. Det var för honom som att slagen och övergreppen fick honom att komma nära Gud. Det fungerande inte i den svenska statskyrkan för honom¸ där fanns det alldeles för många humanister som praktiserade en teologi som han inte kunde acceptera. Hans teologiska vandring hade lett honom fram till dagens församling. Nu var han hemma och ställföreträdande Gud i församlingen. Han visste att han var född i fel tidsepok, det skulle ha varit 1700 talet och en bit in på 1800 talet som han borde ha varit verksam i, eller rent av ännu tidigare.
När de var halvvägs slets sig Elsa ur hans grepp och rusade tillbaka till ängen. Nu visste hon att hon kommer bli bestraffad ännu mera, men det var något konstigt med prästen, något kusligt som hon inte kunde sätta ord på. När hon kom hem efter flera timmar med ångest på ängen. Det hade varit så mycket som hon hade visat sig att vara fel. Hon var fel i allt. De senaste fyra årens skolgång hade hon inte lärt sig något men kunde numera hela gamla testamentet nästan utantill. Hon fick en impuls om hon skulle gå ner i sjön och bli kvar där, göra slut på allt. Hon var ändå bara värdelös och ställde till problem för alla i församlingen. Hon såg sjön från ängen, hon stod stilla länge, men insåg att det krävdes en extrem beslutsamhet att kunna genomföra det. Hon hade dykt ner på botten innan, den var inte djup max två meter som djupast.
Hon hörde sin mamma ropade på henne men kunde inte se henne förrän hon nästan var framme vid huset.
- Vad har du gjort nu? Var hennes anklagande röst. Hon hade alltid varit rädd ända sedan hon föddes att demonerna som hon hade sett som yngre kvinna att de skulle ta över hennes lilla dotter. Det var den egentliga orsaken att de hade anslutit sig till just denna församling. Det var Guds skyddande hand genom en bokstavstroende församling hon kunde räddas ifrån de svarta demonerna. Hon hade sett dem och visste vilka fruktansvärda varelser de var. Första gången de hade dykt upp var efter hon upptäckte att det killade skönt när hon rörde sitt kön. Det kom sekret och hon kände andhämtningen blev tyngre och plötsligt svartnade för ögonen, men inte på ett otäckt sätt utan det var en skön känsla som genomströmmande hennes kropp. Det upptäckte hennes mamma vad hon höll på med och genast fick hon veta att det var djävulen som hade lekt med hennes kropp. Hon hade blivit livrädd och strax efter det så dök de första demonerna upp i hennes syner. Hon kunde förvänta sig att hennes hjärna också skulle bli degenerad och växa hår i handen, som ett tecken att djävulen hade tagit hennes själ.
Nu var mamman upprörd över att hennes dotter inte kunde följa de enklaste reglerna så de kunde leva i frid med alla de andra i församlingen.
- Det är alltid något som händer, varför gör du så, när du vet att du drar skam över både mig och din pappa, sade hon upprört.
- Jag vaknade tidigt i morse och såg sjön låg spegelblank och jag var lite svettig. Jag tyckte det skulle vara skönt att bada bara, sade Elsa lite stammande. Det hade börjat sedan de hade bott här i några år, att hennes tal blev för snabbt och otydligt, ibland hackade det som nu.
- Prästen ringde och han är på väg hit nu, sade mamman kort och fortsatte, de kommer att hålla ett krismöte om dig idag. Jag tror de kommer att ha en exorcism till. Det du har måste drivas ut.
Elsa satt uppkrupen i den lilla träsoffan i köket och grät, men hennes mamma tog ingen notis om det utan låtsades fortsätta med sina göromål och plötsligt vände hon sig till sin dotter och sade.
- Det är mycket enklare att uppfostra pojkar än flickor.
Då sprang Elsa ut ur huset fast hennes mamma försökte stoppa henne. Hon visste inte var hon skulle utan bara springa så långt ifrån hon kunde tills inte benen bar längre.
När hon till sist slutade springa så var hon så långt ifrån byn som hon aldrig hade varit innan, och hon var hon vilse och hade ingen aning vilket väderstreck hon kom ifrån. Det gjorde henne inget utan bara komma i väg ifrån byn, prästen och sin mamma. Hon traskade fram på en ko stig. Hon tänkte, bara ett steg i taget och sedan får jag se vad som händer.
Det blev full aktivitet i byn och alla församlingsmedlemmar började organisera en skallgångskedja efter henne. De var alla oroliga att demonerna hade tagit den lilla flickan i besittning, hon hade visat alla tecken på det, var de överens om. En påstod att hon hade snurrat runt på sitt huvud när hon kom upp ur sjön, tidigare på morgonen. En annan hade sett henne på ängen dansa med otyg och andra varelser. Men ingen av dem var rädda att gå i en skallgångskedja efter henne.
Det började mörkna och hon hittade ett gammalt vindskydd och kröp in där och somnade för första gången på mycket länge ändock rätt tillfreds utan rädsla. Hon tänkte att mörkret i skogen är inte så hemskt som så många vill få det till. Det var mycket ljud ifrån vilda djur, men hon kände sig trygg.
Det blev ingen lyckad skallgångskedja för församlingsborna utan endast en gammal cykel hittades i ett dike. När mörkret lade sig så fanns det ingen orsak för dem att leta vidare. Det var ingen som såg något ändå och den lilla flickan klarar nog en natt i skogen. Men prästen var orolig för om andra hittar henne först, så kan de få fel uppfattning om församlingen och honom själv. Det som händer i byn måste förbli kvar i byn. Ingen utomstående ska någonsin få veta att de lever ett gudfruktigt liv och följer bibeln till punkt och pricka. Det hade kommit lite klagomål ifrån skolstyrelsen att de inte följde skolplanen ordentligt, men han hade författat ett svar, med att alla brister var nu åtgärdade. Det nöjde de sig med. Det skickade ingen att kontrollera på plats, tacka Gud för det hade prästen tänkt.
När prästen släckte nattlampan så kände han en oro, inte för flickan, utan att utomstående skulle komma och styra deras gudstro och leverne. Den där jävla flickan, tänkte han innan somnade, hon ska bestraffas. Hon måste begripa som precis alla andra här, att han var Gudalik, vem som ska prisas och helgas och lika mycket bestraffas fysiskt och att bli dömd att brinna i helvetet, det var hans makt. Han vågade inte tänka att han var Gud, men för församlingsborna var han det.
Elsa vaknade tidigt, det var en trolsk morgon, det låg en fuktig dimma, som hon visste kallades för älvdans över hela skogen och solens strålar letade sig fram mellan träden. Det var så annorlunda mot gårdagskvällen när allt var skymmande mörkt och hotfullt. Hon fortsatte att gå på ko stigen i samma riktning som innan. Hon längtade inte tillbaka utan tvärtom nu insöp hon en frihet som hon bara hade känt när hon olovligen hade badat i sjön. Fast henne ringa ålder så visste hon att det var fel och hon var rätt. Hon skulle aldrig kunna uttrycka det i ord, men hon visste det så väl och det kände hon nu, när hon gick framåt, till vad visste hon inte, men till något annat. Om hon hade varit yngre så hade hon letat upp Bamses mormors hus, för henne skulle hon vilja träffa, men hon var gammal nog för att förstå att det bara var fiction. Dessutom var björnar på riktigt inte så snälla i verkligheten.
- Ska vi ringa polisen, så de kan efterlysa henne, sade Elsas pappa till prästen. Men prästen svarade inte honom, han satt försjunken i tankar. Han måste vara den som hittar henne först.
Efter att Elsas pappa hade upprepat frågan igen, så svarade prästen.
- Nej, det behövs inte, jag tror jag vet var hon finns. När han förhörde mamman igår så hade hon sagt i vilken riktning hon sprang ut i skogen. Han hade sedan länge sett att något sådant här skulle kunna hända i framtiden och gått igenom alla möjliga kartor och tänkbara flyktvägar en kommande rymling skulle kunna ta. Dessutom hade han bedövningsmedel tillhands om så rymlingen var ovillig att följa med. Så hade inte det varit något problem att få hem hen, neddrogad.
Han var den enda prästen i den frireligiösa rörelsen och även såklart i denna utbrytargrupp; han var utbildad teolog i Lund och även om han hade tagit klivet till det privata, så föredrog han bli tilltalad som präst och inte pastor, som i stort sett vem som helst kunde bli. Det andades icke seriositet i det, tyckte han och han var noga med att göra den distinktionen. Redan i Lund hade han intresserat sig för djävulen och demoner, ett tag var det så illa att han var nästan lite för intresserad, så han riskerade att bli relegerad efter några ockulta seanser i hans studentrum. Efter att fått försvara sig så fick han fortsätta studierna och kunde avsluta dem, men framöver var det i ensamhet han studerade det ockulta. Han letade fraser ur bibeln där han kunde tolka in demonerna som hade tagit över en människas kropp. Han ville så gärna hitta det och det gjorde helt nya tolkningar som ingen annan teolog innan hade gjort. Eftersom kvinnan alltid stod närmast djävulen så insåg han att det var i hennes hålighet demonerna kunde ta sig in och alltid i den nedre regionen, dvs. genom hennes sköte. Ju mer han letade i bibeln så fann han samma tes, han hade hittat det överallt i all text nästintill. Enbart genom penetrering kunde han släppa ut demonen ur kvinnan eller flickan och förgöra den med Guds kärlek och vigvatten. Ju mer han trängde in i texterna så blev han överraskad att ingen annan hade sett och dragit de slutsatserna han gjorde.
När han upptäckte att även pojkar, innan de blev män, var utsatta för demoner, det stod klart och enda sättet var också en penetrering analt för att släppa ut demonen och förgöra den.
Han var redo uppgiften och hade stålsatt sig för att möta de mörka krafterna, han var en Guds soldat och han skulle inte tveka att ingripa, när en besatt person plågades av en demon.
När han fick sin första frireligiösa församling, efter en kort sejour i statskyrkan, började efter en kort stund en pojke visa upp klara symptom om att han besatt. Pojkens föräldrar ombads ifrån skolans personal att ta sonen till BUP, för en utredning. Han hade svåra koncentrationsbesvär och kunde inte fokusera mer än max fem sekunder i taget. När de kom till prästen så visste han direkt vad det var fel på pojken och avrådde dem att ta kontakt med BUP, utan han skulle fixa honom med Guds hjälp. Pojken föräldrar blev så glada och tacksamma över att han skulle rädda deras enda son.
Något gick fel, när han sövde pojken och smorde in glidmedel i hans anal och han penetrerade honom med sin kuk och kom i hans ändtarm. När pojken vaknade var han mer besatt än innan. Han bara skrek och kunde inte sluta. Det var inget han hade räknat med så han sövde honom en gång till och skjutsade hem honom till hans föräldrar. Han förklarade för föräldrarna att han kanske blir sämre först innan han blir fri ifrån demonen. Han rådde dem att han skulle förbli i hans pojkrum i en vecka. På den tidsrymden så kommer de ha en helt annan pojke, en frisk pojke, förklarade prästen.
Det blev inte så utan en annan pastor upptäckte vad som hade hänt och rapporterade det till högsta rådet, som stod handfallna och rådvilla över ett svårt beslut de kom att bli tvingade att ta. Efter många timmars överläggning, så var de överens att tysta ner skandalen och betala föräldrarnas för deras tystnad. Pojken blev inte fri ifrån demonen utan endast traumatiserad och med den tidigare neurologiska sjukdomen så visade han upp symptom som inte som inte kunde diagnoseras någon tidigare mental sjukdom. När han blev tretton år gammal ändade han sitt liv, när en sköterska missade en sax som blev kvar på hans rum.
Det enda som hände prästen att han fick sluta på vitt papper, och utan historik efter den senaste tjänstgöringen.
Nu var han på jakt efter Elsa med sin crossmotorcykel och han visste var den lilla djävulsungen var någonstans, eller åtminstone hade han ett hum om det. Det sista han plockade var en spruta med sövningsmedel. Han var fast beslutsam att fånga henne och dra henne tillbaka till Gud igen. Han hade redan förberett ett av de bakre rummen i kyrkan, som bara han hade tillträde till.
Elsa hade precis kommit till äng som liknade den utanför hennes hus, där växte det Rosensköra, Rosenvial och Daggsalvia och sedan var det fler som hon inte visste namnen på. De var så vackra så hon började plocka de allra finaste till en bukett. Hon tittade sig runt för dessa brukade inte växa på hennes äng så hon trodde att någon hade kanske sått dem. Men det syntes inte till något hus och hennes mage började knorra av hunger, törsten hade hon släckt innan hon kom till ängen, genom att dricka vatten ur en bäck.
Han fick syn på henne efter tio minuters jakt, hon plockade blommor på en äng. När hon såg motorcykeln började hon springa nedför en slänt och försökte nå in i skogen, där skulle han ha svårt att ta henne, det visste hon. Men hon hann aldrig till skogsbrynet utan han hann ifatt henne innan dess. Snabbt av motorcykeln och fram med bedövningssprutan. Elsa hann knappt reagerade innan hon var sövd. Hon hade buketten kvar i ena handen och tycktes inte släppa den trots att han försökte lossa greppet om den. Han satte henne framför sig och hade tagit ett bälte och dragit runt hennes mage så armarna blev fastlåsta och satte henne framför sig på motorcykeln. Vid varje litet gupp kände han hennes bak mot hans kuk och den styvnade till varje gång och han sniffade hennes hår. Han tänkte, hon ska snart bli befriad snart ifrån den ondsinta demonen.
Han tog henne direkt till kyrkan utan meddela någon om att han hade hittat flickan.
Han spände fast henne i det redan färdigställda bordet med hennes och hon bönades och bad att han skulle låta henne gå. Hon såg hur arg han var och kunde inte förstå varför han var så arg. När hon var helt fastspänd med den benen brett isär, så sade han.
- Jag ska bota dig med Guds kärlek, det är det enda sättet för mig att dra ut demonen ur dig. Hon var i chock, dels för att hon var fastbunden, dels prästens aggressivitet, han spottade när han pratade och hans ögon glödde av hat. Precis när han drog sönder hennes trosor och kröp upp på bordet, så såg Elsa sina sommarblommor förstörda, stjälkar var brutna och blombladen saknades på de flesta av dem. Det gjorde så fasansfullt ont när hans kuk tryckte sin i hennes vagina, hon tuppade av för en stund och när hon vaknade till igen, av en smärta hon aldrig känt innan så hade prästen ansikte mjuknat och han viskade att han älskade henne när han kom i henne. När han släppte loss henne så tog hon upp de trasiga stjälkarna och blommorna och höll dem i sina händer.
När den besvärade prästen lotsade henne ut på kyrkbacken, hade han förklarat för henne att han hade räddat henne ifrån en hemsk demon och detta får aldrig yppas för någon, för då kommer demonen tillbaka och hon kommer att dras ner i underjorden bland djävlar och svavelosande hin håle.
När hon kom hem så var det ingen hemma och bra var det, för hon ville inte se någon och allra minst hennes föräldrar som hade svikit henne. Hon stod i duschen länge och tvättade sitt blodiga sköte länge, det var som blödningen inte ville sluta. Hon var inte längre hungrig utan hon ville bara dö. Bara dö ifrån sina plågoandar.
Hon vet inte hur många timmar hon stod i duschen, men till sist när det inte längre kom blod ifrån henne, så torkade hon sig och klädde på sig. När hon såg sin andra sommarklänning så slängde hon den bland soporna. Det kommer vara framöver pösiga jeans och säckiga tröjor oavsett hur varmt det är. Hennes chock hade inte släppt och nu kände hon ingen fysisk smärta. Den kom senare.
Efter ett dussintals demonutdrivningar ur den lilla flickan så ansåg prästen att hans arbete var fullföljt och han förklarade henne demonfri. Hon blev känd som flickan som inte pratade; det var som demonen hade stulit hennes tal var den rådande inställningen hos församlingsmedlemmarna. Efter Elsa så var det ett nytt demonbarn som han var tvungen att lägga sin energi på.
Åren gick och samfundet blev bara starkare och starkare, det kom inga nya utifrån utan de var en homogen grupp av bokstavstroende. Djävulen lurade bakom varje hörn och de såg hans verk dagligen.
Det fanns inga tecken på upplösning eller inre slitningar i gruppen och prästens grepp om dem var intakt och absolut.
Deras fall vara lika överraskande för dem alla. Det hade börjat med att Skatteverket hade synat prästens inkomstskatts deklarationer. Den hade varit noll i över tio år och sedan rullades upp ett flertal ekonomiska oegentligheter i den lilla församlingen. Den obefintliga bokföringen blev ännu ett brott som huvudmännen dömdes för. Det slutade med att prästen dömdes till två års fängelse för ett flertal ekonomiska brott och två av de andra pastorerna fick åtta månaders fängelse var. Församlingen upplöstes och dess medlemmar skingrades med vinden. För Elsas del började en livslång behandling för psykisk ohälsa, men hon hade landat och bodde ensam i en liten etta med sin katt, Jörgen. Vid sitt första möte med Försäkringskassan hade hon beviljats sjukersättning. Det fanns ingen arbetsförmåga utan de vårdade teamet hade endast som mål att få henne i någorlunda psykisk balans så hon inte skulle begå självmord. Det hade inte framgått i terapin om hennes ständiga sexuella övergrepp som hon hade fått utstå under en lång tid. Terapeuten hade redan vid första mötet med Elsa förstått att hon hade varit utsatt för någon form av övergrepp, men det som var positivt att hon hade börjat prata igen och det var en liten framgång. Men inget om prästen hade hon berättat om och inget om församlingen. När terapeuten tog upp det så låste sig allt för Elsa.
Hon följde dagliga rutiner och det verkade få henne att må bättre och Jörgens alla galna upptåg gladde henne mycket. Hon var inte ensammast i hela världen längre.
Kort efter församlingen hade blivit upplöst så hade hennes föräldrar omkommit i en bilolycka, men det var inga bromsspår utan i över hundra kilometer i timmen hade de kört rakt in i en bergsvägg. Elsa vägrade att gå på begravningen. När hennes terapeut föreslog för henne att det skulle kunna bli ett bra avslut om hon gick, så hade Elsa fått ett raseriutbrott. Den lilla tunna flickan, fast hon hade fyllt nitton år tidigare i månaden, hade slängt lösa föremål omkring sig i ren ursinne, till sist lugnade hon ner sig, till den lättade terapeutens, som till sist höll hon om Elsa. Efter den sista gråtattacken så sade hon.
- Jag hatar dem och jag hoppas de brinner i helvetet, sedan sade hon inget mera och terapeuten nämnde inget något om begravningen efter det.
Ett av de andra barnen i församlingen, som var några år äldre än Elsa, hade gjort en kometkarriär i det kristna partiet. Vid en interljuv i tv så hyllade han sitt barn och ungdomstid i församlingen och det var politiska krafter som hade varit ute efter prästen. Han hävdade att han hade bevis för det, det gjorde Elsa så upprörd att hon blev tvungen att ta dubbel dos ångestmedicin. Om han hade varit utsatt som mig så hade han varit mig idag, tänkte hon när hon hade lugnat ner sig.
Efter prästen hade avtjänat sitt straff så var han brännmärkt inom de olika kristna rörelserna, även om han hade gått under radarn med hans ständiga övergrepp, så var det en tyst överenskommelse att han aldrig mera skulle leda någon församling. Det var många av toppskiktet i de religiösa samfunden som visste om hans tidigare förehavanden och det skulle förbli en tystnadskultur som de odlade med omsorg.
På mindre än ett år sjönk prästen som en sten genom samhället, till sist fanns han absolut längst ner på skalan, som uteliggare. Den tidigare prydliga prästen var nu med tovigt hår och skäggig en spillra vad han en gång hade varit.
Elsas terapi gick trögt med små framsteg som växlades med bakslag; hon kunde inte formulera orden, inte ens i hennes huvud om tiden i församlingen och ännu mindre om alla prästens sexuella övergrepp. Efter en session hade hon varit så utmattad att hon somnade på klinikens toalett. Det som var positivt var att hon var frivillig i en nystartad sy grupp som kliniken arrangerade för sina patienter i ABF:s lokaler. Första gången hade hon kommit dit och inte sagt ett enda ord och suttit och tittat ner i marken, men efterhand så deltog hon mera och mera i gruppens sy aktiviteter. När gruppen skulle träffas för sjätte gången och Elsa var på väg till kursen, så såg hon en trashank med tom blick, först reagerade hon inte men på någon sekund senare så såg hon vem det var, trots tovigt hår och skägg. Det var prästen. Hon gick runt kvarteret en gång till så hon verkligen skulle bli säker på att det var han. Vid tredje varvet så visste hon till hundra procent att det var han och han hade inte känt igen henne, det var hon säker på eller åtminstone så gjorde han inte intrycket av det. Under hela timmen i sy gruppen, hade hon bara suttit och tittat på sina händer och inte sagt något. Precis när de slutade så tog Elsa en av saxarna så diskret hon kunde och lade de i sin ryggsäck utan att någon märkte det.
Det var som den mest självklara saken i världen, för Elsa, när hon såg honom igen. Hon gick mot honom och han hade fortfarande inte känt igen henne. Hon hade ryggsäcken i händerna och hade tagit ett grepp om saxen. När hon är en meter från honom så höjer hon högerarmen, det var inte förrän då prästen upptäckte att det var Elsa. Med full kraft stötte hon saxen i hans bröst och han blödde ymnigt och när hon drog saxen igen så sprutade blodet ur honom. Han rasade ihop och Elsa var snabbt nere och drog av honom byxorna och klippte av hans kuk med saxen.
- Snipp snapp slut, så var den kuken slut, sade Elsa.

C.S Berglöv

Jag vill gärna roa och ännu mera oroa läsaren. Nu är min roman ”De enfaldigas sammansvärjning” publicerad. Det går att beställa den här: https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?ac_used=yes&search_word=de+enfaldigas+sammansv%E4rjning
C.S Berglöv är medlem sedan 2024 C.S Berglöv har 13 publicerade verk