En absurd affär

En dålig hund; finns det eller har det funnits sådana? Hunden som var människans bästa vän och ofta trogen densamma. Men Adam Svolotkis, som läst Franz Kafkas novell den Sanningssökande hunden, hade själv blivit kallad en dålig hund. Av en okänd människa. Adam visste inte vem det var i alla fall. Han hade också blivit kallad rebell men också konservativ. Två olika sidor han inte kände igen sig i, och kände ett främlingskap inför. Hans tredje val av sida hade tappat i betydelse. Nu när det blivit så ofta förekommande att anonymitet hölls för heligt. Till skillnad mot förr i världen då dop och namngivande hade varit så centrala företeelser. För Adam var sanning viktigt och att ha bevis för sin uppfattning. Utan sanning blev hans värld så tom. Och maktens intressen tjänades flerfalt om sanningen uteblev. Men sanningen var mångtydig, flyktig och föränderlig för Adam i den värld han levde i. Det var mycket som var svårt. Det som var sant igår i den värld han mötte, var ansett som osant under morgondagen. Och i nuet försökte han leva så gott det gick med nuets sanning. Ett förhållningssätt som ställde krav på honom han hade svårt att leva upp till. I den värld där han irrade omkring nere på jorden i helt olika turvändor från dag till dag. Tillvaron och verkligheten pockade på och hans ryggtavla kröktes ner till marken och hans fötter hade fått svårt att bära honom. Kunde en riktig hund hjälpa honom att komma på fötter igen? Adam gick i tankarna på att skaffa sig en verklig hund istället. Han hade hört talas om att Golden Retriever var en klok och klyftig hund sort. Och en sån ville han köpa sig. Men hundar hade blivit så dyra numera mot förr. Och Adam Svolotkis var en fattig människa med begränsad ekonomi. Hur mycket han än försökte vara sig själv, ärlig och sträva mot det som är äkta och originellt, kunde han inte häva sig ur fattigdomsfällan. Den tyckte han att han var fast i. Han skänkte gåvor och gamla kläder till bättre behövande, men inget sådant hjälpte den situation en hel del människor befann sig i. Förutom de bättre behövande. Han spelade på lotteri i hopp om att vinna en lotterivinst. Han tyckte att det inte spelade någon roll hur han än betedde sig. Omgivningen fortsatte att bearbeta och ligga på med personangrepp i hans värld. Och de han mötte sa bara ”Du har varit exemplarisk” och andra sa ”Det hjälper inte dig eller någon annan något”. Han mötte många olika typer av människor med vitt breda olika uppfattning och sätt att vara på. Han träffade en person på stan en dag när han var ut och promenerade som frågade honom ”Vad tror du att du får för en krona om jag ger dig den?” Personen i fråga hade sannolikt varit fattig den också och hoppats på att själv få en rejäl del av kakan. ”En bit godis” svarade Adam. ”Till mig eller dig?” frågade den människan. ”Till dig” svarade Adam och stack fram en påse godis till den andra människan. Dagen efter började meddelanden till Adam att ramla in i en strid ström. Han ratades och bedömdes som en riktig förvirrad äldre labil man som ingenting vet eller fattar. Hans medvetande och verklighetsuppfattning ifrågasattes. Det var till och med så att samtidigt som det skedde att han ifrågasattes, uttalade sig en kvinna på telefon som ringde honom att hon minsann hade åsikter enligt de mänskliga rättigheternas doktrin att hon kunde också komma med bedömning av Adam. Hon sa på telefon att han var långsam, misstänksam och att han ifrågasatte allt förutsättningslöst. När Adam sa att han inte kände igen sig i det. Svarade kvinnan att ”Du ifrågasätter ju det här som jag sa” sa hon med en stabil och stämningsfull röst. ”Jag har lagt detta åt sidan. Det var sant nyss men sedan kommer det bli osant imorgon. Det som är sant behåller jag för mig själv” sa Adam till kvinnan på telefon. ”Va hemlig du är av dig. Du kan glömma fortsatt medverkan hos oss. Vi kräver öppenhet” sa kvinnan i en stabil ton. ”Jaha, jag får väl klara mig själv så gott det går. Det ska nog gå det också” sa Adam. ”Du har fyllt 40 år i år. Och klara dig själv det får du inte. Vi gör så här. Vi kan ordna med ett gruppboende för dig” sa kvinnan. ”Jag bor bra. Och tackar gärna nej till något sådant” sa Adam. ”Det får du inte göra” sa kvinnan på telefon. Plötsligt hördes en mans röst i bakgrunden av andra änden av telefonsamtalet ”Hon har rätt. Hon är ganska klarsynt. Vi kan hjälpa dig till ett bättre boende. Det du har idag är inte mycket att hänga i julgranen” sa en man genom högtalartelefonen som kvinnan kopplat in på telefonen på hans order. ”Jag har tänkt skaffa hund. Och har inte tid med detta. Jag avslutar samtalet nu” sa Adam. ”Vänta. Häng kvar en stund till. Vi har all tid i världen och vill gärna hjälpa dig till att bli bättre. Vi avråder dig från att skaffa hund i dagsläget.” sa mannen i andra telefonlinjens ände. Adam höll sig kvar i samtalet och kunde höra hur de pratade med varandra i andra änden. ”Han är olämplig som hundägare. Och bo själv bör han inte göra längre. Hur ska vi göra med detta? Jag har såna bekymmer med detta! Vi gör så här” sa kvinnan. Mannen som var i sällskap med kvinnan i andra änden sa till kvinnan som ringt Adam ”Jag köper ditt resonemang. Jag tycker också att han verkar olämplig och för förvirrad för att både bo själv och vara hundägare. Vi gör som du säger” sa mannen till kvinnan. Sedan började kvinnan åter prata i telefon med Adam; ”Vi kommer på hembesök till dig för att utreda detta” sa kvinnan. ”Jaha, när kommer ni?” frågade Adam. ”Vi kommer redan idag. Vi har vägarna förbi” sa kvinnan. ”Det kan vänta. Jag är inte hemma idag. Jag pratar i mobiltelefon. Och är ute på stan. Kom imorgon istället. Ni är välkomna” sa Adam. ”Så säger vi. Vi kommer imorgon istället. Du ska vara hemma imorgon för att ta emot hembesök” sa mannen i telefon. Adam funderade en del på telefonsamtalet sedan under eftermiddagen och kvällen. Han gick och la sig tidigt som vanligt för att vara utvilad dagen efter. Dagen därefter vakande han tidigt vid 6 tiden. Och gjorde sig i ordning med morgonbestyr. Han åt frukost och kände sig något sånär lycklig. Kl 10 både knackade och ringde det på hans ytterdörr. Adam öppnade och därutanför stod ett par han inte träffat innan. ”Hej vi kommer från föreningen för ensamboende” sa en lång och gänglig kvinna med ett sten ansikte. Bredvid henne stod en korpulent man som var något kortare än henne. Men de båda var betydligt längre än Adam. Mannen sneglade med stinna ögon på Adam och sa sedan ”Hej Hej”. Han vände sig sedan till kvinnan och sa ”Han är liten ju. Mindre än vad jag trodde.” sa han. Kvinnan nickade instämmande. Adam harklade sig och sa sedan ”Är det så viktigt med storleken?” frågade han. ”Vad menar du” frågade kvinnan. ”Glöm det” sa Adam. ”Förresten välkomna och kom för guds skull in” sa Adam till de två människorna utanför. De båda klev in genom ytterdörren och tog av sig ytterkläder och skor. ”Välkomna” sa en kvinnoröst helt plötsligt inne ifrån köket som låg angränsande till hallen. ”Vem är du?” frågade kvinnan i paret som precis kommit till Adams bostad den andra kvinnan. ”Det här är min hustru” sa Adam till de två. ”Vi har varit gifta i 10 år.” fortsatte Adam. ”Hej på er. Trevligt att träffas” sa Adams hustru. Paret som precis anlänt blev stående paralyserade i hallen när de tittade in i köket och fick syn på en fjärde person. En kortväxt kvinna i 40 års åldern. De hade trott att det bara skulle vara tre stycken i bostaden. ”Å förlåt det visste vi inte.” sa kvinnan. Och mannen i sällskapet harklade sig ” Vi måste nog gå nu” sa mannen. ”För all del. Ni vill inte stanna kvar på en fika då?” sa Adams hustru. ”Nej, vi måste nog gå nu” sa kvinnan också. De två klädde på sig skor och ytterkläder och gick sedan tillbaka till sin arbetsplats. Adam stod där helt naket avklädd tyckte han. Adams hustru sa sedan ”Du ska nog inte skaffa en hund. Du har ju mig i stället” sa hon. ”Jag håller med. Vi har varandra det har vi” sa Adam. ”Jag menar att du är nog olämplig som hundägare. Det tycker jag också.” sa hans hustru. Och så kom det sig att Adam som så gärna velat bli hundägare inte blev det och någon absurd hund affär blev inte av.

Taleptox Skrev
Den 20241208

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 44 publicerade verk