En alternativ jul

En Alternativ Jul

Hon vaknar av att det ösregnar och blåser utanför fönstret. För henne är det här bara en vanlig tråkig vinterdag. Kall och säkert outhärdligt lång. Men för alla andra är det en härlig dag. Alla är förväntansfulla, i alla fall alla barn. Det känns så fruktansvärt jobbigt. tänker Julia. Måste det vara jul nu igen! Det kommer bli en vanlig jul och ingenting kommer hända. Jag kommer vara ensam, om jag brukar vara. Kunde det inte hända något annorlunda snart? Allt var bara som det brukade. Julen skulle bli oändligt lång och ensam. Fast en sak var annorlunda i år. Lappen.

Den låg på golvet i hallen en dag för någon vecka sedan. Där stod:
Du är så söt. Vill träffa dig snart.
En beundrare.
Härligt! Äntligen hände det något. Hon tänkte snart bege sig ut till församlingshemmet för att fira en alternativ jul. Hon skulle bara skriva lite till först. Skrivandet var det enda som kunde muntra upp henne.

Fast det fanns förstås andra det var synd om också. Igår på radion hade hon hört om en ensam dam. Det var programmet Radiofynd.
”Jag har varit ensam på julen sedan mina föräldrar dog år 1915. (nu var det 1945.). Så hemskt! Henne hade det verkligen varit synd om.

Julia börjar skriva på sin berättelse.

Det har varit en gnistrande kall vinterdag. Snön ligger tung på grenarna och solen lyser. Det är minus två grader. En härlig vinterdag. Året är 1847. Ivar vägrar gå ut denna kalla vinterdag. Han kan inte förstå hur någon vill gå ut en sådan här blåsig dag.August och gamle Arvid hade förgäves försökt få Ivar att gå med dem ut och hälsa på hos några grannar.
Såhär hade de suttit många julaftnar förut. De sitter ensamma och tittar på ett vaxljus som brinner. Augusts far Ivar går rastlöst omkring i rummet. Det verkar som att han väntar på något. Han tittar ut genom fönstret. Så säger han:
”Kvicka er till fönstret!”
”Vad ska han nu svamla om.” undrar de. Varför verkade far så rädd. Allt var väl som vanligt?
De går fram till fönstret. Det är alldeles mörkt därute. Klockan är bara fyra på eftermiddan.
”Säg mig, ser herr Karl Arvid och August något särskilt? undrar han ängsligt
”Näe, jag tror inte det. svarar August. ”Det är mycket snö precis som det ska vara. Jag såg en räv nyss. Och så blåser det i träden.”
”säg mig, hör August och herr Karl Arvid något då?” frågar Ivar.
”Jag hör att det blåser.” svarar Karl Arvid lugnt. ”Det blåser något alldeles förskräckligt ute.”
”Vet Karl Arvid vad det betyder när det blåser på julnatten?” frågar han ängsligt.
”Näe, vad betyder det?”
Ivar tar tag i hans arm. Han håller så hårt att Karl arvid inte kan komma loss. Vad är det med gubben? Har han blivit tokig?
”Jo, det ska jag säga Karl Arvid. Det betyder att någon i vår familj kommer att dö innan nästa jul! Om ett år kommer gamle patron att vara död! Förstår ni?”
Nu har han visst blivit helt galen. Tänker August. Han pratar så underligt.
”Varför går inte far ner och läser sin bibel istället? Eller går ner till de andra i storstugan? Det tänker vi göra nu.” säger August. Han kan inte förstå varför far är så rädd.
”är du tokig pojk! De där psalmerna har en hört så många gånger förut. Jag har det väl bra här.” svarar Ivar tjurigt.

Julia slutar skriva. Det här blev ingen bra historia. Hon tvingar sig ut i kylan. Fast någon kyla är det egentligen inte. Kanske 2 plusgrader, blåser och regnar. Som vilken midsommarafton som helst. Men nu är det julafton, varken man vill det eller ej. På väg till lokalen möter hon några glada barn som är utklädda till tomtar. De verkar ha julstämning. Nu börjar det blåsa ordentligt. Vilket skitväder! Kan det aldrig vara snö och fint.

Snart är hon framme vid Studiefrämjandets lokaler. Det ska bli spännande med något annat julfirande. Klockan är snart tre. Alla andra är glada. Varför är alla så glada? Det är ju så trist väder. Om fem timmar är firandet slut. Vad skönt, tänker hon. Men lite spännande skulle det allt bli. Första julkvällen som hon inte är ensam. Ja förutom när hon var liten förstås. Då firade hon förstås med föräldrarna.
”Vänd om! Nu du till ett mördarnäste kom!” Sa Astrid Lindgren i programmet Avgörande ögonblick. Det är så hon tänker om det nya stället hon nu är påväg till. Men det ska nog bli bra.

Vilken jul! God mat och en massa människor i olika åldrar. Allt känns så mycket bättre nu. Idag är det annandag jul. Tänk att det finns sådana bra saker som alternativ jul. Allt känns bra nu. Nu har hon fått vänner för livet.

Igår kväll hade det ringt på dörren. Shit, vad läskigt, hade hon tänkt. Utanför stod en ljushårig kille. Han kunde nog inte vara mer än femton. Han sa: Hej, bor Angelica här? Jag hade skickat ett brev till henne. Jag lämnade det i brevinkastet.” Näe, jag har inte fått något brev. Angelica måste bo i någon annan lägenhet.” svarar hon. ”Oj förlåt.” säger han och försvinner kvickt därifrån.
Det betyder bara en sak. Den där beundraren hon trodde att hon äntligen fått inte var till henne. Som vanligt då! Om det ändå kunde bli annorlunda någon gång. Hon har bara haft korta förhållanden. Alltid varit ensam på julen. Hon känner på sig att allt kommer bli annorlunda nu. Det är bara att gå vidare.

Jeanette Jansson

Status: Brons författare

Hej! Jag är 46 år och har skrivit många noveller. Jag är synskadad.
Jeanette Jansson är medlem sedan 2016 Jeanette Jansson har 14 publicerade verk