En dag på jobbet

Det höll på att bli höst i staden de bodde i. Löven hade börjat blivit gula och röda på en del av träden. Några människor satt på en fikarast på jobbet där de jobbade. ”Man måste åstadkomma något också. Bidra med något till samhället. Inte bara fjanta runt och leva på skattefinansierade bidrag från oss skattebetalare. Det är för lite etik att det finns bidrag!!” sa Bobby och flinade till. ”En idiot! Du är en idiot. Din lön kommer också från våra skattemedel. ” sa Jocke och han fortsatte ”Förstår du inte att var och en inte kan få ett jobb. Det finns de som Inte klarar av att jobba. Det kan vara funktionshinder, handikapp eller annat som ökad ålder eller förändringar i livet som gör det. Det som är meningen med ett skyddsnät i form av ett socialförsäkringssystem.” sa han som heter Jocke. ”Sådär kan du ju inte resonera!? Jag fjantar i varje fall inte bara runt” sa Bobby. ”Visst kan jag det. Den här verksamheten kommer också från satsningar på välfärden ifrån skattemedel.” sa Jocke. En lång och gänglig man som var någon form av arbetsledare kom in i rummet och frågade ”Vad pratar ni om?” sa han. Bobby tog till orda och sa ”Jag är en genuin äkta arbetare och blir anklagad för att vara en idiot av Jocke. Jag anser att han har fel. Vad tror du?” sa han till den gänglige mannen. Mannen som nyligen kommit in i rummet tittade förstrött omkring sig och greppade tag i kaffekannan som stod på en bänk och hällde upp en kopp kaffe till sig och sa sedan ”Jag ska bara ta och dricka lite kaffe först. Rätt eller fel??? Vad vet jag!? Det jag vet är att idiot är ett grekiskt ord som betyder privatperson ungefär. Om du är arbetare till yrket är du ju inte en idiot. Åtminstone inte en del av dagen när du är här. Men jag kan föreställa mig att du är en idiot när du är i det privata hemma hos dig” sa han. ”Va du var lustig nu då. Jag tycker vi ska avskaffa bidragssystemet som det är utformat idag. Jag säger som en del andra säger, Alla som kan jobba ska jobba” Sa Bobby och skruvade på sig. ”Mycket av Socialförsäkringssystemet är ifrån mitten av 1950 talet. Det måste vi värna om. På 1800 talet och i början av 1900 talet hade de det fattigt värre. Det är mycket bättre idag numera” sa den långe mannen som var arbetsledare. Och han fortsatte ”Det är a-kassa, barnbidrag, studiebidrag, sjukersättning, aktivitetsersättning och pensioner. Utan dessa bidrag stannar vårt land. Det är en massa människor som är beroende av att det finns dessa bidrag. Hur skulle vi annars klara oss. Min lön här på jobbet kommer också från skattefinansierade medel. Det är våra politiker som fattar beslut om detta. Att avskaffa bidragssystemet vore vansinne och idioti” sa den långe mannen. Bobby skruvade på sig ”Men sådär kan man ju inte resonera. Det finns de som är fattiga idag också. Varför ska vi försörja andra för??!! Det är ett krav från oss med höga ambitioner att människor ska vara självförsörjande. Alla som kan jobba ska jobba heter det ju” sa Bobby och skruvade ännu mer på sig. En kvinna som suttit tyst i början av samtalet reste nu på sig ”Jag har en son som är funktionshindrad och han kan inte erbjudas eller få ett arbete. Men leva, bo, köpa kläder, och äta mat måste han ju kunna göra. Och det är gratis för ingen i vårt land. Allt kostar pengar. Hur skulle vi klara oss utan ett bidragssystem ???? Det låter helt vansinnigt att avskaffa det. Nä, behåll bidragssystemet vetja. Jag skulle inte rösta på dig i alla fall Bobby i att politiskt val” sa kvinnan som hette Margit. ”Bra där! Kloka ord ifrån dig, jag håller med dig helt och hållet” sa den långe mannen som hette Jörgen och var någon sorts arbetsledare på jobbet. ”Nä nu ska vi fortsätta jobba. Det är slut på fikarasten nu” sa arbetsledaren som hette Jörgen. Samtliga reste på sig och gick till sina platser på jobbet. Dagen gick mot sitt slut och de tog adjö av varandra och åkte hem till sitt. Bobby åkte hem till sig. Och Jocke till sitt hem. ”Nu är Bobby hemma och nu är han en idiot i alla fall. Och jag också” tänkte Jocke för sig själv. Hans hustru satt i köket och när han satt sig för att äta middag frågade hon ”Vad har ni haft för er idag då på jobbet” sa hon. ”Jag är hemma nu och enligt rådande definition på privatperson är jag en idiot nu. Vad som hände på jobbet kan vi tala om senare ikväll framför TV:n” sa Jocke till sin hustru som hette Sara. När de satt sig framför TV:n frågade Sara återigen vad de haft för sig på jobbet idag och Jocke sa ”Vi jobbade på som vanligt. Jag kallade Bobby, du vet han som har så extrema åsikter om allt, för idiot på en fikarast. Han föreslog att vi borde avskaffa bidragssystemet för oss i vårt land”. Sa Jocke och gäspade stort. ”Det är få som tycker som han. Det kommer väl inte att hända” sa hans hustru Sara. ”Nä sannolikt inte” sa Jocke. Det var det sista de sa till varandra den kvällen. Sedan gick de och la sig för att sova. Nästa dag var en annan dag till i deras liv och på jobbet.

Taleptox Skrev
Den 20230821

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

Status: Silver författare

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 39 publicerade verk