En dromedarsafari i Tharöknen.

Under en längre resa i Asien befann jag mig nu i mitten av januari månad 1984, i Rajastan i nordvästra Indien. Jag och en reskamrat, som jag träffat i den rosa staden Jaipur, hade bestämt oss för att åka på dromedarsafari i Tharöknen. Tåget till Jaisalmer tog 18 timmar, en ganska lång tid på en så kort sträcka. Vi träffade våra guider när vi kom fram till Jaisalmer. En gammal handelsstad med vackra byggnader. Vi kom överens med de två indiska guiderna om att göra en gemensam dromedarsafari i Tharöknen följande dag tillsammans. Vi övernattade på ett bra och billigt hotell i den vackra gamla handelsstaden.
Det var jag och min reskamrat samt två indiska guider och en indisk medhjälpare som reste tillsammans följande dag. Vi gav oss ut i Tharöknens heta och sandiga landskap på våra dromedarer. Vi hade mat, te och den lokala ökenwhiskeyn med oss på resan som de indiska guiderna och den indiska medhjälparen packat ner i väskor.
Det var ganska ansträngande att rida på dromedarer om man inte var van vid det. Dromedarerna gick i passgång och deras sidor skavde mot insidan av våra lår. Vi var relativt trötta och mörbultade efter en dags ridning.
Dagarna ute i öknen var mycket varma och nätterna var bra mycket mer köldslagna än man kan föreställa sig. Medhjälparen grävde djupa gropar i sanden som vi sov i, eftersom sanden behåller värmen även under natten. Han tillagade även en enklare måltid som vi satte i oss, innan vi gick och lade oss. Vi var ändå tvungna att täcka över oss med ett lager av filtar för att inte frysa under natten. Lite ökenwhiskey hjälpte till att hålla värmen uppe.
Vi låg i den finkorniga sanden och blickade upp mot himlen som strålade av stjärnor. Himlen var klar och kylig. Inte ett moln syntes så långt ögat kunde nå.
Dromedarerna sov ihopkrupna tillsammans längre bort i sanddynorna. De förde ett obeskrivligt liv hela natten med sina ovanliga grymtningar.
Efter vår andra natt var det dags att besöka en övergiven stad som låg mitt i öknen. Att platsen var speciell förstod vi genast vi kom fram. Våra guider och deras medhjälpare var avvaktande och ville inte rida längre på dromedarerna.
- Ni kan klara er själva nu. Vi väntar på er medan ni utforskar staden på egen hand.
- Är staden helt övergiven?
- Det har den varit länge. Jag tror att det var den dåliga vattentillförseln även på den tiden, som gjorde att folk helt enkelt gav sig iväg någon annanstans.
- Hur lång tid har vi på oss att utforska staden?
- Ta god tid på er. Vi väntar på er här.
Jag och min reskamrat lämnade dromedarerna hos våra indiska guider och gick ner genom sanddynorna och in i den övergivna staden, uppför huvudgatan, Husen var gamla och i dåligt skick, men fortfarande beboliga om någon skulle ha energi att rusta upp dem.
Vi vandrade framåt på stadens huvudgata och kom till slut fram till ett övergivet tempel. Vi gick in genom porten till templet, öppnade dörren och fram hoppade en apa som fräste till och visade tänderna för oss. Den sprang sedan iväg in i templet och vi bestämde oss för att ändå följa efter den och gå in. Templet var fullt av apor som fräste åt oss och visade tänderna. Vi hade svårt att föreställa oss vad dem levde av. Vi lämnade templet till slut och återvände över sanddynorna till våra väntande indiska guider.
- Är ni klara nu? Kan vi fortsätta?
- Javisst. Det var spännande. Får jag ställa en fråga i samband med besöket av den övergivna staden?
- Självklart. Vad vill ni veta?
- Jag undrar bara hur aporna kan överleva i templet i den övergivna staden mitt i öknen?
- Det har jag inget bra svar på. Ska vi fortsätta nu?
- Javisst. Vi fortsätter gärna vår dromedarsafari.
Vi fortsatte vår resa i öknen några dagar till ridandes i passgång, vi hade nu börjat vänja oss mer vid att rida på dromedarerna. Det var inte alls lika ansträngande som i början. Till slut så återvände vi till den gamla handelsstaden Jaisalmer. Vi tackade våra indiska guider och vår indiska medhjälpare, för att de tagit oss med ut i Tharöknen på en dromedarsafari.
Vi fick dock aldrig svar på hur aporna kunde överleva i templet utan mat och vatten, i den övergivna ökenstaden, i Tharöknen i nordvästra Indien, nära Pakistan. Det var väl helt enkelt genom magi, som så mycket annat i Indien.

Sigvard Läth

Jag gav ut en novellsamling Safari på Författares Bokmaskin 2012, förnärvarande arbetar jag med min debutroman.
Sigvard Läth är medlem sedan 2021 Sigvard Läth har 28 publicerade verk