En gäst till frukosten.

En gäst till frukosten.

Det blev en ny morgon och fåglarna kvittrade för fullt ute i trädgården.
Inne så hade frun i huset börjat med frukosten och dessa ljud gjorde att mannen i huset vaknade till. Frun jobbade med frukosten och till slut sa hon.
- Ja,din frukost är klar.
Mannen svarade.
- Ja,jag hörde det med det välkända ljudet av tryckande på knappar och annat.
Mannen fortsatte.
- Du vet min kära,du lagar inte frukost,du apterar det som om det var en
laddad stridsspets.
- Det var en intressant jämförelse att jag skulle vara en sådan. Var kan man få tag på en sån?
Mannen reagerade lite och titta på kaffekoppen. Han sa.
- Jag har alla redan tagit till försiktighetsåtgärder. Polisen får öppna ett brev som jag har skrivit.
- Det var väl onödigt,sa frun,jag vill ju inte ha beröm för det.
Mannen sa med en bitter min.
- Jag ska inte säga något om kaffet för då är jag nog inte snäll.
Frun svarade.
- Ja, du skulle ha bytt ut mig för ett år sedan.
- Mot en robot,ja,kanske det hade varit mer funktionellt,sa mannen.
- Kvinnan log lite så där i smyg och sa.
- Är det för du menar att sätta tänderna i Ingrid Grönkvist,jag är väl medveten om hennes funktion i ditt liv.
Mannen tittade lite häpet på henne och sa.
- Ja,någon måste ju fylla ut tomrummet ja,vaccumet.
Kvinnan hon skrattade ljudligt.
- En perfekt beskrivning av Ingrid Grönkvist.
- Ingrid är en succé både som författarinna och kvinna.
- För att komma åt henne till sängen,annars hade du väl inte gett ut hennes böcker,svarade frun väldigt beskt.
Mannen titta lite medlidsamt mot frun.
- Du är en liten konstig figur,lite av en hjältinna men omvänt om du förstår vad jag menar? När jag blev kär i dig var du en underbar kvinna. Nu har du bara blivit en iskall staty från Gotland.
Frun sa.
- Försök inte att smickra mig för det imponeras inte längre på mig.
Mannen sa med glädje i stämman.
- Ja,det är så här ett äktenskap ska sluta,inte med tårar utan med en snara.
Just då ringde det på dörren.
Mannen sa.
- Det är förmodligen grannarna som ska klaga på oväsendet.
Frun sa.
- Ja,ditt oväsen.

Hon öppnade dörren och där står en man och säger inget.
- Jaha,vad vill du,frågar frun.
Han går bara in i huset.
Frun blev irriterade och säger.
- Vad menar du med det här?
Han puttar bara till henne så hon sätter sig i soffan som står där.
Han nästan skriker.
- Stäng dörren!
Frun stänger dörren och börjar att knorra varför han är i deras hem.
Mannen tar då upp en pistol och riktar den mot frun. Han säger.
- Är du ensam?
- Nej. Min make är här också.
Har du något hembiträde?
Frun svarade.
- Nej,vi får klara oss själva.
- Några barn?
- Nej.vi har inga barn.
- Vad är maken?
- I köket.
- Visa mig då!
När de går mot köket kommer maken precis ut och tittar väldigt förvånat och utbrister.
- Jaha,det här var en intressant utveckling.
- Kom du för tidigt eller går min kloka för sakta?
Frun blev förskräckt.
Men,Gustav,då!
- Du måste förlåta min fru,för hon är inte bra i krissituationer.
- Jag är hennes make.
Mannen blev väldigt förvånad och säger.
- Vad är det här frågan om?
- Du kanske vill ha en kopp kaffe, säger Gustav. Men du har väl lärt det att hennes kaffe är inte rena nektar.
- Gustav då! Säger frun.
- Sluta att snacka säger mannen och viftar med pistolen.
- Du sa något om stridsspetsar,men jag kunde förvänta mig gift.
Frun nästan vrålar.
- Är du en dåre! Jag har aldrig sett honom i hela mitt liv!
- Jag tar det där kaffet nu,säger mannen och pekar med pistolen mot köket.

Ute i köket försöker nu Gustav säga något. Men mannen sätter pistolen i hans mage.
- Ni vet hur det är. Snutarna är efter mig. Jag har dödat två personer i går.
- Men det är väl den första som räknas,men jag har inget hinder av att det kan bli flera.
Gustav tar ner hans lite överlägsna ton och säger.
- Jag tror att jag har fått hela bilden klar för mig nu.Jag antar om du sparar våra liv så vill du ha pengar?
- Pengar? Ja,förr gjorde de mig gott men nu har de ingen betydelse.
Han tittar skarpt på frun och säger.
- Ordna något till mig att äta!
- Nej du, fortsätter han.Pengar kan inte köpa mig något i dag.
Efter en stunds paus och den verkade vara mycket länge.
- Har ni något bil?
- Ja,sa frun jag hämtar bilnycklarna.
Mannen hesstiterar och säger.
- Vänta nu lite! Vi går ingenstans för jag stannar här tills det blir mörkt.
Gustav han rester sig upp och tittar mot mannen och säger.
- Jaha,då kanske vi ses innan du åker,säger Gustav.
- Ska du nånstans,säger mannen och sätter pistolen mot hans huvud
Gustav blev väldigt rädd det såg man på honom.
- Du behöver inte vara orolig jag tar bussen till stan,du kan ta bilen.
- Jag måste in i dag,speciellt i dag. Jag har ett mycket viktigt möte. Om jag inte dyker upp så kommer de att undra vad som har hänt med mig.
Någon kanske kommer till och med på att undersöka det.
- Mannen tar ner pistolen och säger.
Var jobbar du?
Gustav svarar.
- På ett bokförlag vi ger ut böcker.
Jaså,säger mannen och ställer en fråga.
- Nämn någon av dem.
Gustav trodde nu att hann skulle vara lite lustig.
- Ja,vi har nog inga böcker som intresserar dig, Vi har inga komiska böcker.
Just då får han ett slag över munnen med pistolen.
- Tycker du att du var lustig nu? Vill du att dessa ord ska stå på din gravsten: En komiker?
Du får en minut på dig att säga något komiskt av den här situationen.
Gustav tog sig i ansiktet och säger med en vänlig stämma.
- Ja,du har så rätt det var ett klumpigt skämt. Den var dåligt. Jag ber om ursäkt för det.
Mannen med pistolen blev lite överraskad av Gustavs plötsliga vänlighet.
- Gå nu in i det andra rummet.

Han knuffade dem lite och tyckte att de gick lite för sakta.
Inne i det andra rummet började han gå fram och tillbaka.
- Om, någon gör en plötslig rörelse. Mina händer är skakiga. Det kanske går av ett skott utan förvarning.
En lång tystnad igen.
- Det där med ditt möte i stan.
- De börjar inte utan mig. De väntar någon timme,sen kollar dem vad som har hänt med mig.
- Du kan gå till ditt möte. Men hon stannar här.
Eva säger med en väldigt rädd röst.
- Gustav!
- Du gör väl inte det? Du kommer inte tillbaka.
Gustav ler åt Evas håll.
- Det är ju du som är gisslan,min kära. Vad kan jag göra åt det? Herrn här skjuter dig då.
Livrädd rusar Eva upp ur soffan.
Mannen med pistolen hindrar henne.
- Han kommer tillbaka han vill se dig levande.
- Nej säger Eva,han vill bli av med mig!
- Mannen undrar varför?
- Han hatar mig. Han har försökt att bli av med mig i ett år nu.
- Det här är hans chans att får dig att döda mig!
- Mannen blev fundersam och säger.
- Vänta nu lite,Gustav.
- Hon är bara hysterisk.
- Kanske,men hon kan också tala sanning.
- Nej,hon vet inte vad hon talar om.
Eva säger helt plötsligt.
- Berätta om Ingrid Grönkvist.
- Vem är det,säger mannen.
Gustav tar till orda.
- Hon är en författarinna och vi ger ut hennes böcker.
- Eva är svartsjuk på varje kvinna jag tittar på.
Eva skriker.
- Det var det värsta! Efter det här ska jag betala för att bli av med dig!

Ja,du har ju pengarna när du har pressat ut vartenda öre i underhåll.
- HÅLL KÄFTEN BÅDA TVÅ!

Mannen var väldigt upprörd över hur de betedde sig. Men han pekade mot Gustav och sa.
- Gå till telefonen och säg att du inte kommer till kontoret i dag. Du är sjuk och då menar jag så sjuk att du inte kommer alls.
Gustav tar upp telefonluren och slår numret till hans kontor.
- Hej Anna,det här är Gustav. Säg till dem att jag inte kan komma in i dag.
Jag är sjuk. Nej,jag vet inte vad det är. Ja,framför mina ursäkter till Ingrid Grönkvist. Säg att jag ringer henne i morgon.
Mannen leker lite med pistolen och säger.
- Ingrid Grönkvist är det kvinnan?
- Är det så viktigt,säger Gustav?
- Mannen pekar på Gustav och säger.
- Vill du veta varför?
- Inte särkilt intresserad.
- Det kan vara intressant säger mannen och går mot Eva.
- En av dem var min fru. Den andra var mannen hon hade roligt ihop med.Han delade på oss. Det var hennes fel också. Men det hade inte hänt om det inte hade varit för han. Så jag tog pistolen och sköt honom.
Han liksom använde pistolen som en pekpinne när han talade om det här.
- När de griper mig kommer de att fråga om jag ångrar vad jag har gjort?
- Ja,för hennes skull önskar jag att jag inte hade dödat henne.
- Men,han, han förtjänade det! Han förtjänade att dö!
- Det här är viktigt för du är precis samma sort.
Han pekade på Gustav med pistolen.
- Men jag tycker inte om dig i alla fall. Du vet alla fina ord,när de kommer från dig så är de bara smutsiga.
Gustav tittade på han och sa.
- Jag har ju bett om ursäkt.
- Inte för det hjälper,sa mannen och föste bort Gustav till soffan.

Eva hon frågade.
- Ska vi sitta här hela dagen?
Han svarade.
- Kanske.
- Kanske vi inte behöver sitta här tills det blir mörkt. Om jag tar en av er med mig. Då kommer jag nog genom vägspärrarna.-
Eva hon säger till mannen.
- Ta Gustav för han var ju angelägen att komma iväg.
Mannen blev mörk i ögon och säger.
- Då måste jag skjuta dig så du inte ringer till snutarna.
- Nej,det gör jag inte,sa Eva. Jag bryr mig inte om vad som händer med honom.
Mannen viftar åter igen med pistolen och säger.
- Problemet är att du bryr dig inte om honom och han bryr sig inte om vad som händer med dig. Du ringer polisen och bli skjuten och han gör detsamma.
Gustav säger till sin maka.
- Tack för att du sa att jag skulle följa med.
Eva förstod nu lite av sitt misstag.
- Nej,se det på det här sättet. Du sa om vägspärrar. De skjuter inte om det är en kvinna i bilen.
- Kanske sa mannen.
Eva fortsätter.
- De kan till och med tro att jag är din fru. De kanske inte ens stoppar oss
Det är väl mycket bättre?
Mannen titta på henne och sa.
- Ge mig en drink.
- Innan min fru säljer något till dig borde du tänka på det här,sa Gustav.
- Vad är det,sa mannen?
- Det kommer inte att bli en vägspärr,det blir säkert många. Du måste köra dag som natt för att komma undan. Du ser väldigt trött ut nu. Någon måste byta om att köra bilen. Då ska jag bara upplysa dig om att min fru kör inte någon bil.
Mannen vinkade lite med pistolen mot Eva.
- Är det sant?
Eva sa bara.
- Lyssna inte på honom,han försöker bara göra dig förvirrad. Som sagt de skjuter på två män i bilen,men inte på en kvinna som sitter där.
Gustav sa med frän ton.
- Ska du inte ta till tårarna,det har fungerat på mig i åratal.
- Han förstod inte varför jag grät,sa Eva.
- Du behöver inte ha några speciella skäl,du satte bara på det som en vattenspridare.
Eva tittade väldigt starkt på Gustav.
- Är det,det bästa du kan åstadkomma? Vad ska det stå på din gravsten? Här ligger en man som inte förstod någon. Du måste vara en räddhare.
Ja,du är då ingen Jeanne dÁrc själv.
- HÅLL KÄFTEN! Man mår illa av att höra på er. Du är inte bättre än han,Eva. Nu är det svårt att veta vem jag ska döda. Men det gör det lättare och det gläder mig.
Eva blev väldigt påstridig.
- Det kvittar du måste tänka vad som är bäst för dig. Som sagt skjuter de inte på en kvinna.
- Om du skulle somna är du rökt,sa Gustav.
- Jag tar chansen att hålla mig vaken. Vad är din kappa,Eva?
- Den är i hallen i garderoben,jag hämtar den.
Gustav blev nu mycket nervös och försökte att hitta en annan vinkel på det hela.
- Ditt namn är Fredrik är det inte? Jag läste om dig i går i Expressen.
Men de där morden var inte överlagda.
- De är döda vad kvittar det,sa mannen och hjälpte Eva på med kappan.
- Det var inte det jag menade,du har inte haft tid att göra upp några planer,eller hur?
- Jag gör dem nu,sa mannen
- Jag tänker skjuta dig nu.
- Du tog med dig mycket pengar,va? Det måste man ha i din situation. För du förstår att bensintanken är nästan tom och du måste äta ibland. Men det har du väl tänkt på?
Mannen tittade lite oroligt omkring och sa.
- Nej,jag har inga pengar.
- Det finns inget innan motorvägen men sedan finns det många ställen där jag kan ta ut pengar.
- Nu hämtar jag bilnycklarna,sa Eva.
- Hur mycket, säger mannen?
- Vad du än behöver,svarade Gustav. Kanske fem tusen kronor?
- Det enda sättet om du ska få dina pengar är att ta med mig.
Eva blev riktigt rädd nu.
- Om det är pengar du vill ha?
- Ja,han behöver pengar,sa Gustav. Du har inte ens hundra kronor.
Mannen rycker åt sig handväskan och säger.
- Det här räcker inte!
- Eva utbrister!
- Han har ett kassaskåp där upp i sovrummet.
Mannen blev med en gång väldigt bister och utbrister.
- Då går vi upp dit.
När de var på väg upp mot trappan,puttade Eva till mannen och han snubblade till och då tog Gustav chansen att springa upp för trappan och låste in sig i sovrummet.
När mannen kom upp försökte han spränga dörren med sin kropp men det lyckades inte.
- Kom ut där ifrån annars skjuter jag sönder låset!
- Gör du det,sa Gustav då hör grannarna det.
Nu blev han våldsam tog tag i Eva:s hals och skrek.
- Det var ditt fel du gjorde så jag snubblade. Du lurade mig!
Kommer du inte ut därifrån så kommer att att skjuta din fru. Jag sätter på radion väldigt högt där nere. Lyssna noga så hör du nog skotten.
Han tog tag i Eva:s hår och nästan drog ner henne för trapporna. Han satte på radion väldigt högt.
Eva han skrek för full hals.
- Hjälp mig,Gustav för Guds skull!
Gustav hade gått ut ifrån sovrummet och tittade ner på vad som föregicks därnere.
Eva skrek ännu mer i ångest.
- Hjälp mig nu Gustav!
Hon lyckades bli fri från honom och sprang åt trappan. Då kom Gustav ner från trappan. Precis när mannen skulle skjuta Gustav,tog Eva tag i hans arm och skottet missade.
De brottades nu på mattan och det var ett himla liv. Men till slut fick Gustav övertaget och slog till mannen på hakspetsen så han tuppade av.
Gustav sa till Eva.
- Det är nog bäst du ringer efter polisen.

Efteråt satt de i soffan och funderade på att detta kunde ha gått väldigt illa.
Gustav undrade varför Eva hade räddat honom genom sitt agerande.
Detsamma sa Eva att Gustav räddade ju faktiskt henne.
Gustav funderade lite grann och säger.
- Man har väl några slags inre primitiva känslor kvar. Man är ju inte precis någon slagskämpe.
Eva var väldigt ledsen när hon sa.
- Jag vill ju inte vara någon vattenspridare!
- Jag har aldrig haft några problem med det,säger Gustav.
- Du Tarzan jag Jane,utbrister Eva och fortsätter.
- Nej,det är nog inte så utan:
- Du Tarzan jag Eva.

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk