En julsaga

Den gamle gårdstomten hukade över sin rostiga fotogenlykta. Han muttrade ilsket, när den hårda vinden gjorde sitt bästa, för att hindra honom att få fyr på veken.
”Det här är löjligt”, tänkte han. ”Vi lever i en modern värld och här sitter jag med ett museiföremål”.
Han hade flera gånger försökt förklara för tomtemor, frid över hennes minne, att de borde skaffa en batterilampa. Hon hade varje gång fnyst åt idén och tålmodigt förklarat att de måste hålla på traditionerna. Det hade varit ett nog så stort steg att byta ut lampan med vaxljus. Han borde vara nöjd med fotogenlampan, som i alla fall lyste upp stigen ner till ladugården. Tomten brukade då stillsamt påpeka, att det var lika illa med uttjänta lyktor, som att gå i träskor när snön låg djup. Det var kanske pittoreskt på julkorten, men i verkligheten var det både kallt och opraktiskt.

Som ansvarig gårdstomte hade han vakat över gården i mer än hundratjugo år. Generationerna avlöste varandra, men det mesta förblev som det alltid hade varit. De varsamma renoveringar som genomförts under åren, hade alltid varit till gagn för djuren. Han hade traditionsenligt sovit i ladugården och sett till att alla djuren, från hönsen till tjuren, hade det bra.
Äntligen fick han fyr i lyktan. Han sträckte på ryggen och drog ner tomteluvan över öronen.
”Jag går nu”, ropade han till alla och ingen.

Med trötta steg följde tomten den väl upptrampade stigen. Han var egentligen inte trött, men all glädje och arbetslust hade försvunnit. Vid senaste generationsskiftet såldes gården till utomstående. Den gamla ladugården revs och ersattes av en modern produktionsanläggning. De mysiga båsen med väldoftande halm försvann för alltid.
Tomten blev hemlös.

Nu följde en svår tid. Han fick i all hast bygga en riskoja i den tätaste skogen. Grötfaten, som den förra bondmoran ställt på farstubron, uteblev. Kosten, som numera mest bestod av bär, ätliga rötter och grönsaker, gav inte tillräckligt med kraft och energi. Trots sin ringa längd, dryga metern, hade han en kraftfull kropp som krävde mer. Hungrig och frusen kämpade han för att utföra sina arbetsuppgifter. Någon tanke på att ge upp hade han inte, därtill var pliktkänslan för stor.

Väl inkommen i ladugården borstade tomten byxor och träskor rena från snö. Den svarta ladugårdskatten gned huvudet mot hans hand och purrade välkomnande. När tomten gick längs gången, spred ljuset från lyktan ett milt skimmer över korna, som hälsade honom med låga råmanden. Tomten hade gett dem egna namn som de lystrade till. Han tyckte det var bättre än de tråkiga och intetsägande ID-nummer de annars bar.
”I kväll är det julafton, så ni ska få lite extra gott”, sa han.
Tomten fyllde några hinkar med foderpellets och fördelade dem rättvist längs foderrännan. Han tuggade på några själv medan han njöt av de mumsande ljuden, som hördes när korna lät sig väl smaka.

Han lämnade ladugården för att hälsa på tjuren och galten. Tjuren böjde huvudet och lät tomten klappa honom mellan hornen. Han var ren och välgödd. En värdefull avelstjur. Galten var lika bedrövad som vanligt den här tiden på året. De flesta av hans älskade suggor låg styckade i affärernas kyldiskar. Han kände sig ensam och övergiven.

Tomten gick för att inspektera boningshuset. Det var mörkt i alla fönster utom ett. Där spred en sjuarmad ljusstake ett trösterikt sken, som skingrade vintermörkret. På baksidan kontrollerade han särskilt dörren till källaren. Den här natten var den ordentligt låst.
När han kom runt till framsidan, stannade han mitt i steget. Där stod den ju, grötskålen, fylld till brädden med härlig, kanelpudrad gröt.
Han gick långsamt framåt, övertygad om att det var en synvilla framkallad av hans hungriga mage. Men skålen stod kvar och han satte sig framför den med korslagda ben. När han med darrande hand fattade sleven, smekte en glädjetår hans fårade kind.
God Jul, tomten.

Lars Ek

Jag heter Lars Ek och är född 1941 i Norrköping. Jag har alltid tyckt om att berätta och skriva. Det är dock först nu, efter pensioneringen, som jag har tagit tag i mitt intresse. Mitt skrivande riktar sig främst mot humoristiska kåserier och korta noveller. ?>
Lars Ek är medlem sedan 2015 Lars Ek har 11 publicerade verk