En måndag som är extra måndagig

Snacka om en dålig dag. Först försover jag mig, sen när jag ska skaka min filmjölk till frukost så glömde jag att locket inte satt på. Det kom fil över hela mig och precis när har städat upp allt så slänger sig en kille in genom köksfönstret och säger.

”Mitt namn är Erik den tredje, du dödade min far och nu kräver jag hämnd”, han puttade omkull filmjölkspaketet så att det blev stökigt igen.

Erik drog fram sitt svärd och började hugga mot mig, typiskt alltså. Jag lyckades ducka det första hugget men insåg snabbt att även om jag inte hade varit i kriminellt dålig form, skulle snart all förmåga att duka utan att själv slå tillbaka med ett vapen vara lika meningsfullt som att vara killen med störst snobb i de impotentas förening. Greppade en stekpanna för att ha något att parera med och försökte backa ur köket.

”Vad snackar du om, jag har inte dödat din pappa. Eller vänta var din pappa kille som vägrade tugga med stängd mun? Johanson tror jag han hette.”

”Nej. Min far hette Erik Blaire, ditt monster”

”Men vad löjligt jag har inte dödat honom, tror jag?” Vi kom ut i min studiekorridor. Han hugg flitigt men det är antigen lättare att parera slag med en stekpanna än jag trodde eller så var den här killen ganska kass. En av korridors dörrar öppnades och en granne klev.

”Du staffan jag har märkt att kaffekokaren har försvunnit-” Mer han inte grannen säga innan ett av svärdshuggen råkade flyga över hennes strupe. han föll ihop, desperat kipande efter luft som inte kom, med famlande händer försökte han stoppa blodet från att pumpas ut ur sin kropp. Han skulle aldrig mer få se solen gå upp, skulle aldrig mer få känna en annan människas värme eller få säga att han älskade någon. Jag skrek, jag kunde inte tro att det var sant.

”Det var den bästa kaffekokaren jag någonsin ägt.” Med ny vrede smällde jag till Erik den tredje med stekpannan först tvärs över handen och sen över ansiktet. Han tappade svärdet och föll omkull, jag höll på att be om ursäkt då jag mindes att trots att han fått slaget pågrund av kaffekokaren så var detta en av dom tillfällen då jag återigen motbevisat min psykolog (vems våldsamma vredesutbrott är farliga nu?)

”Det känns som om vi två gett varandra ganska dåliga första intryck. Nu när du är obeväpnad kan du inte förklara vad exakt det är du tror att jag gjort” Sa jag.

”Min far körde dig genom en snöstorm. När du helt oprovocerat smällde till honom så hårt att bilen körde av vägen”

”Just de ja, det var killen som var så himla dålig på att leka gul-bil”

”Han var för svag av olyckan för att kunna ta sig genom snön. Så du lämnade honom där, du sa att du skulle hämta hjälp, att du skulle få tag i en telefon och ringa ditt ambulans. Men det kom aldrig någon hjälp. Han frös ihjäl där helt ensam medan du levde vidare utan minsta tecken på ånger. Enda skälet till att jag vet det här är att han skrev ner händelsen på sin täckningslösa mobil medan han satt och frös ihjäl”

”Nu mins jag allt. Jag vet att jag framstår som ett monster från det du läst. Det finns dock en viktig del av historien du inte fått höra, en del som hoppeligen kommer få dig att inse vad det är för galenskap du har gett dig in på. Du förstår jag lyckades ta mig genom snöstormen, in till närliggande bebyggelsen. Väl där knackade på första bästa husdörr, de släppte in mig och värmde mig. Trots att jag nästan frusit ihjäl den kvällen insåg jag vilken tur jag haft. I bakgrunden gick nämligen ett brottsprogram där dom sökte den fruktade slaktaren, en galning som senast setts i området. En man med över tjugo barnaliv på sitt samvete. Från beskrivningen så kunde jag inte låta bli att dra slutsatsen, den fruktansvärda konklusionen att det var ingen mindre än din far." Jag stannade upp för att skapa en dramatiskt paus. När jag kände mig tillräckligt dramatisk, då jag med orden:

"Sen när jag hörde mer om snubben så visade det sig vara helt fel kille, inte ens lik din pappa. Fans visst ingen seriemördare, var ingen brottsprogram som hanterade ett verkligt fall ens utan ett fiktivt deckardrama. Bra program, kan rekommendera det. Så pass intressant faktiskt att jag fastnade framför programmet. Glömde helt bort din pappa, sen när programmet var slut, då kom jag på att han fortfarande låg där ute i snön utan att jag sagt till någon. Men vid det laget hade han ju redan fått vänta i nästan två timmar. Kan du tänka hur dålig stämning det skulle bli om jag försökte plocka upp honom då. Så jag gjorde ett beslut att det var bäst för bägge parter, att bara låta naturen ha sin gång. Trampar man i klaverat så ska man inte fortsätta röra runt fötterna. ” Erik den tredje var helt tyst, han kunde inte få fram ett ord på flera minuter, sedan sa han.

”Det vore faktiskt ganska pinsamt att blocka upp honom efter en sån lång väntan. På tal om pinsamt snacka om jag överreagerat. Aldrig känt mig som en sån dramadrottning”

”Du är långt ifrån den första. Helt otroligt att i ett modernt sekulariserat samhälle så som sverige så beter sig folk fortfarande som om jag gör något objektivt fel när jag slår ihjäl deras föräldrar. Försöker påtvinga sina värderingar på mig, där kan vi tala om riktiga moralister”

Efter att vi kommit över det problemet vissade sig Erik den tredje vara en kul kille.
Fortfarande en ganska kass dag dock. Var ju tvungen att städa upp stöket i köket. Ibland är världen allt bra orättvis.

Staffan Marklund

Etablerade sig tidigt inom tävlingsinriktad ångest, fram tills en dramatisk sexskandal tvingade honom bort från offentlighetens ljus. Med den lilla rättelsen av att inget av det du just läst är sant. Gratulationer till dig som tog dig tid att gå igenom den här texten; det har varit ett fullkomligt meningslöst åtagande, precis som livet.
Staffan Marklund är medlem sedan 2019 Staffan Marklund har 5 publicerade verk