Kategori: Relationer noveller
En Privatpersons bekännelse
På en rastplats utmed E4an på väg mot en solskens nedgång mot Helsingborg. Hon satt där och tog igen sig efter en lång bilresa med en Audi. Hon hade bestämt sig för att det första hon skulle göra på årets semester var att färdas utmed hela vägen på E4an från Torneå i Finland till Helsingborg i söder i Sverige. Hon tog tåg till Torneå och hyrde en bil där. Enbart för att hon fått för sig att det var en intressant idé. Och en intressant idé var det. Hon satt på en rastplats och vilade sig med en kopp med kaffe ur en termos hon bryggt själv. På en skogsstig bredvid landsvägen kom en för henne okänd man gående som hon inte träffat förut i verkliga livet. Hon tyckte att han såg ut som en mästare när han kom gående utmed skogsstigen. Han var klädd i svarta kängor, svarta byxor och en svart anorak med luva på som satt uppdragen över huvudet. På huvudet satt det en svart keps av basebollmodell. På sig hade han ett par solglasögon av pullovermodell. Han gick fram till kvinnan och frågade om vägen gick till Helsingborg och om han kunde få åka med som liftare i bilen. Istället för att svara på frågan sa hon lakoniskt ”Hej på dig. Jag känner igen dig från en bild jag sett i en tidning”. ”Du ser ut som en mästare” sa hon sedan. ”Jasså” sa han förvånat. ”Nå kan jag få åka med i bilen?” frågade han en gång till. ”Javisst, det är bara trevligt med sällskap och jag har kört rätt långt själv. Du är den förste liftaren jag tar med ända från Torneå i Finland. Jag bor i Helsingborg och är på väg hem. Jag har hyrt en bil jag ska lämna tillbaka där. Och du ser trevlig ut och kan få åka med” sa hon. ”Naturligtvis kan jag tänka mig att betala en mindre summa för att det ska räcka till bensin” sa mannen till kvinnan. ”Okej det går bra. Och då kan du få berätta din livs historia för mig under färden” sa hon. ”Det kan jag tänka mig att göra” sa mannen. ”Vill du ha en kopp med kaffe?” frågade kvinnan och sträckte fram en kopp till mannen. ”Tack så mycket” sa mannen. Han satte sig ned på bänken bredvid kvinnan och efter en stunds tystnad sa han ”Hur långt är det kvar till Helsingborg?”. ”Det vet jag, 12 mil, jag har noggrann koll med GPS: en i mobiltelefonen och färdappen. Jag kollade av när jag kom fram hit till rastplatsen förut. ” ”Då har jag en timme på mig ungefär att berätta en historia för dig. Tills vi är framme menar jag” sa mannen. ”Så bra. Jag ser fram emot att få höra något intressant och spännande” sa kvinnan. ”Så spännande och intressant vet jag inte om det är” sa mannen. ”Du kan börja redan nu. Och fortsätta sedan när vi kommit iväg i bilen” sa kvinnan. ”Okej. Detta som hände inträffade och tog sin start för 20 år sedan. Det är en lång historia. Det började med att jag gick på en kurs i datavetenskap på en Komvuxkurs för vuxenstuderande som var arbetslösa. Där satt jag en dag och installerade och provade några olika program. Och min dator kraschade till blå krasch dump NT skärm. Och en lärare blev vansinnig på mig och skällde ut mig inför hela klassen. Han såg helt galen ut. Han sa åt mig att jag fick skylla mig själv som installerade demoversioner av program. Vid samma tidpunkt köpte jag en egen dator och jag startade ett internetabonnemang i hemmet. Det var min första dator jag haft. Det började sedan att hända saker nästan omgående. Det började komma tvivelaktiga epost till mig. Och jag satt en del dagar och surfade på några chattar som då på den tiden kallades passagen. Och där hände det saker må du tro. ”Jag brukar inte chatta på internet” sa då kvinnan. Hon var sorten som valde att lämna så få spår efter sig som möjligt. För att inte kunna bli anklagad för något brott. Detta märkte vår liftare som påpekade och sa ”att då är det en risk att du blir väldigt ensamen och bortglömd!?” ”Är det så!?” sa kvinnan ifrågasättande. ”Ja det vill jag bestämt påstå sa mannen. ”Jag till exempel” fortsatte mannen ”Jag gör tvärtom jag lämnar så mycket spår efter mig som möjligt är för att andra ska kunna se vad jag haft för mig, för att det ska kunna finnas bevis för vad jag verkligen gjort. För att jag är oskyldig. För att förebygga mot förhastade felaktiga slutsatser som grundar sig på inbillade fantasier om mig” ”Hjälper det då? Ger det något resultat?” frågade kvinnan ”nej ibland inte. Ändå trots att jag haft bevis för min oskyldighet, har det funnits de som haft misstankar mot mig och antagit felaktig uppfattning om mig. Shit happens! ” sa mannen. ”Vad har dom gjort med dig?” frågade kvinnan. ”Jag kan berätta” fortsatte mannen. ”Det kan du göra” sa kvinnan och fortsatte ”men först ska vi avsluta fikat och påbörja vår färd mot Helsingborg” Mannen drack snabbt upp sitt sista kaffe och så gjorde också kvinnan. Varpå de plockade ihop sina tillhörigheter och klev iväg mot bilen. Kvinnan gick och satte sig världsvant i framsätet på Audin. När mannen satt sig i sätet på passagerarsidan och kvinnan startat motorn på bilen och kört iväg från rastplatsen sa hon till honom ”Har du gått långt innan vi träffades på rastplatsen?” Mannen tänkte efter en stund och sa sedan ”Nej, jag hade bara gått 2 km sedan jag blev avsläppt vid en korsning av den förra bilen jag liftade med som skulle åt ett annat håll.” ”där ser man” sa kvinnan och fortsatte ”nu kan du fortsätta berätta din historia. Om du vill det?” ”Det kan jag göra. Var var vi nu – jo jag hade gått på en Komvuxkurs på 2 år för att lära mig om datorer och sedan köpt en egen dator till hemmet och startat ett internetabonnemang hemma. Och nästan omgående efter att jag registrerat några e-postadresser började det komma en massa epost till mig och det ringde också på telefon. Jag fick bland annat nakenbilder på kvinnor tillskickat till mig och andra sorters erbjudanden. Samt det ringde på telefon och ett av samtalen var extra olustigt. En man skrek i luren när jag svarade ”Ditt offer. Får man tag i en sådan som dig ska du slaktas.” Jag åkte en sen kväll vid 23 tiden några dagar senare för att handla frukost och tanka bilen, jag hade bil då på den tiden, jag hade slut på mat hemma och skulle upp tidigt dagen efter och behövde ha bensin ifylld i tanken, och efter mig körde en Polisbil i minst 70 km/h genom halva stan in på plan vid tanka själv macken där jag stod med bilen och tankade bensin i den. Jag var precis färdig och hade satt mig i bilen för att åka vidare mot en bemannad bensinmack med mataffär, och polisen kom fram till bilen och frågade vad jag gjorde ute så sent på kvällen och han sa ”Tycker du att det är särskilt normalt att sitta ute och åka såhär sent!?” ”Jag ska åka och köpa frukost” sa jag. Och sedan körde jag iväg. Polisbil körde sedan efter mig ända till en bemannad bensinmack där de också sålde mat och jag handlade frukost till morgonen därpå. När jag sedan körde hemåt från macken och svängde höger in på huvudleden körde polisbil ut ifrån mack och svängde vänster åt andra hållet. Han hade sannolikt varit in på mack och kontrollerat vad jag gjorde i affären” berättade mannen för kvinnan i Audin. ”Det var en historia det vill jag lova” sa kvinnan. ”Vänta det finns mera att berätta” sa mannen. ”Det får bli efter att jag tankat bilen för nu är bensinen nästan slut och vi kommer strax fram till en bensinmack” sa kvinnan. ”Okej. På så sätt. Jag kan betala hälften av tanken” sa mannen. ”Tack så mycket. Det är bra. Att du vill hjälpa till menar jag. Jag har det inte så gott ställt med pengar” sa kvinnan. ”Har du inte det?! I så fall. Jag betalar hela tanken med mitt kort som tack för att du vill lyssna på min historia och för att jag får åka med dig så långt.” sa mannen och han kände sig riktigt givmild med det. Jag är egentligen en snål en tänkte han. Men idag känner jag mig som en barmhärtig samarit och jag betalar hela tanken för hennes skull. ”Okej. Låt gå. Det blir bra.” sa kvinnan och svängde in med bilen på en bensinmack de just kom fram till. Kvinnan tankade sedan bilen och mannen betalade bensinen med sitt kort i automaten. Varefter de satte sig i bilen och körde vidare. ”Vad fanns det mer du ville berätta?” sa kvinnan efter en stunds tystnad. ”Jag flyttade sedan en tid efter avslutade studier och ett jobb jag var på i en telefonjour dit det kom 120 samtal per arbetspass, på ett vikariat jag var på i Kommun, till min barndomsstad. Det fanns inget som höll mig kvar i staden jag bott i mer än 10 år. Och jag kom in på en skola med fortsatta studier i min barndomsstad. Genast efter att jag flyttat in i en ny lägenhet 20 mil från förra staden jag bott i började det fortsätta att komma en förskräcklig massa epost och telefonsamtal. Jag e-postade också och ringde men inte fullt så mycket. Det var inte såhär förr om åren före jag skaffade dator och internet. Då kom det nästan inga brev och få telefonsamtal. Efter ett tag började jag må så ovanligt och jag avbröt mina studier på universitet och uppsökte läkarvård. Både hos psykiatri och till ögonläkare gick jag då jag fick sådan värk i ögonen också. Efter en tid kände jag mig bättre efter att ha varit hemma en del. Och jag valde att köpa en akustisk gitarr. Jag hade en sedan tidigare av modell nylonsträngad som var en 23 år gammal. Jag spelar gitarr också sedan tidigare och jag köpte en till men av modell stålsträngad. Det fortsatte att komma epost och mycket telefonsamtal. Jag fick dels arbetserbjudande så långväga ifrån som Göteborg och Östersund från en verksamhet som kallade sig Work from home business. De måste ha haft kännedom om var jag bodde för de skrev ut min bostadsadress i meddelanderad i epostet. Jag hörde av mig till dom och tackade för erbjudande och meddelade att jag var arbetssökande. Efter ungefär ett år med att jag vistats hemma och kände mig bättre från värk i ögon, och varit arbetssökande hos arbetsförmedlingen, kom det klagomål på mig från en kvinnlig granne som förmedlades av en bovärd på ett fastighetsbolag hos vilka jag hyrde lägenhet. Efter ytterligare månader kom det en anmälan till från samma kvinnliga granne. Hon bodde under mig och hon klagade på att jag spelat gitarr som hon sagt hela tiden och för att jag suttit och skrattat till film på tv. Jag har en något besynnerlig humor och det var sannolikt roliga inslag i filmer. Och det kunde inte hon leva med utan att anmäla mig för störning. Jag gillar sådan humor som Monty Python och Benny Hill skapat. Samtidigt var det flera grannar i huset som hade hund, och flera av dom hade bjudningar och fester. Vid några tillfällen tror jag det var minst 20 personer i lägenhet ovan mig. Och hon som klagat på mig hade också bjudningar och de spelade musik mitt i natten efter att de kommit hem ifrån krogen. Därför var det konstigt att det klagades på mig samtidigt som det fördes oväsen i andra bostäder också. Jag fick också ett annat jobb efter en tid på en trädgårdsavdelning. Efter en tid var det en man som också jobbade där som pekade ut mig för att ha hoppat i en blomrabatt, vilket var påhittat av honom. Vilket sannolikt gjorde att jag efter 10 månader blev avskedad från jobbet. På grund av en lögn. Sedan var det lugnt i flera år. Och grannen som klagat på mig flyttade. Det kom något oerhört med telefonsamtal också under denna tid. Jag köpte senare en hund för att ha lite sällskap och något att sköta om för att gå på promenader med. 6 år efter de 2 första klagomålen kom det sedan mer klagomål. Denna gång var det från några andra grannar i trappuppgången. Jag hade inget otalt med någon av dem i huset och jag var en sådan som försökte sköta mig. Men det kom dels klagomål på min hund. Likväl en gång när jag stod vid ytterdörr och skulle gå in i bostad öppnade en granne man i pensionärsåldern som bodde bredvid lägenhet jag bodde i sin dörr och vrålade ”Håll Käften” och sedan gick in han in till sig och stängde dörren. Han ljög sedan om mig hos Hyresnämnden och gick efter en tid senare bort och jag kunde inte besvara honom hans påståenden om mig. En bovärd hade ansökt hos Hyresnämnden om att säga upp mitt hyreskontrakt och jag var sjuk med ryggvärk den dagen det var förhandling och förhör i nämnden och medverkade inte. Några grannar gick dit till Hyresnämnden och det ljögs friskt om mig vilket jag uppdagade flera år senare när jag beställde kopia på protokoll från hyresnämnden. Jag läste några år senare vad de sagt och blev närmast chockad över innehållet i deras utsagor. Hyresnämnden fattade beslut om att säga upp mitt kontrakt trots att jag betalat hyra i 10 års tid och sannolikt grundat på hörsägen från grannars utsagor då jag inte medverkat och fört min talan. En kvinna skrev att det var bevisat att det var sant det de ljugit om mig!? Några månader senare vräkte Kronofogde och Polis mig på beslut av Hyresnämnd från bostad och körde mig till Psykiatri på sjukhuset i vår stad. Min hund en 2 årig schäfervalp omhändertogs och avlivades av en veterinär på beslut av Polis, trots att jag från sjukhuset ordnat med annat boende åt den. Det var bara en valp på 2 år!? Jag blev hemlös i 6 månader och bodde på en rehab avdelning på en vårdcentral. Efter 6 månader med sjukhusvård ordnade en kurator en annan bostad åt mig och jag flyttade sedan in i den. Sedan efter en tid började jag forska i det som hänt 10 år innan och jag valde att kontakta en del av de som medverkat i beslutsfattande med sms. telefonsamtal, brev och epost och en del andra också. Varefter 11 personer oberoende av varandra anmälde mig till Polisen och psykiatrin som samlade in de brev, sms och epost jag skickat och hämtade in mig och mina datorer till förhör. Det hade då gått 1½ år sedan jag flyttat in i nästa bostad. Jag satt sedan häktad i 4 månader för några sketna brev, epost, sms jag valt att skicka under tiden förhör och utredning pågick. Jag hade inte kommit med några hot eller otrevligheter heller i försändelser. Men jag hade skämtat i practical joke något med några av dem som medverkat med beslutsfattande i jobb och bostadsärende om mig. Vilket inte uppskattades av några av dem. De anmälde mig istället till Polis och psykiatri. Jag hade bland annat bokat in tid hos sjukvård och psykolog åt några av dem. Samt utgett mig på skämt för att vara dem i deras namn. Men en av Poliserna under förhöret började skratta under förhöret åt några av händelserna. Jag var sedan på en 5 veckor lång utredning på RMV i Huddinge med förhör och utfrågning av läkare och socionomer av mitt liv ända tillbaka till barndomen. Jag skrev ett brev till under utredningen till en kvinna som också var där på utredning som hjälpte mig med att klippa mitt hår. Det var mitt sätt att tacka henne. Hon Polisanmälde istället också mig för brevet och jag sattes i isolering resten av tiden jag var dit. De på RMV rekommenderade sedan Tingsrätten att jag skulle på sjukvård på rättspsykiatrisk avdelning med särskild utskrivningsprövning. Åklagare hade yrkat på 3–4 års fängelse, eller om det var 4–5 år, jag minns inte idag exakt vad hon sagt, men Tingsrätten lyssnade på RMV och läkare där och gick på deras linje och jag dömdes till rättspsykiatrisk vård för att jag skrivit några sketna brev, epost, och sms till några som anmält mig. De flesta av de som anmält mig hade innan det medverkat med att fatta beslut OM mig i jobb och bostadsärende och själva före det skickat brev, epost och sms och ringt samtal till mig. Men några år innan det. Efter 2½ år på rättspsykiatrisk avdelning blev jag efter gott uppförande utskriven, och jag kunde återvända till min bostad, och jag började sedan på en dagverksamhet för funktionshindrade. Om åklagaren fått som hon ville som hon yrkade på i Tingsrätt och jag hade blivit dömd till fängelse, hade jag inte kunnat behålla min bostad. Jag tror att RMV och domstol i tingsrätten hade det i åtanke när de fattade beslut att av hänsyn till omständigheter fatta beslut om sjukvård istället för fängelse. Vilket gjorde att jag eftersom jag hade en bostad kunde behålla den under tiden jag var på behandling. Det skulle ha varit svårt att ha suttit i fängelse och sedan kommit ut efter en 3–4 år och blivit hemlös igen. Jag är idag tacksam för hur det gick till vid beslutsfattande. Och jag ångrar mycket att jag skickade de brev och epost jag sände till de som istället för att höra av sig till mig tillbaka anmälde mig till Polisen och psykiatrin. Det hade varit bättre att skriva om det i en dagbok eller daganteckning i en blogg. Men idag såhär 5 år senare efter att jag blivit utskriven då livet har vänt på sig och blivit till det bättre har jag något att berätta om som jag varit med om. Det är inte alla som har den förmånen. Jag tänker på de som tycker att inget händer, att livet är likadant som förr, och som lunkar på i sin vanliga takt i vardagen. För några veckor sedan bestämde jag mig för att åka på en liftsemester genom södra Sverige och hit till detta landskap har jag kommit till idag. När vi träffades. Jag tänkte åka till Köpenhamn och gå på tivoli. Och köpa dansk korv på Ströget. ” sa mannen och avslutade sin berättelse. ”Det var en händelserik berättelse du hade att förtälja” sa kvinnan. ”Det är inte hela historien. Det finns mer i den också som hänt. Men det sparar jag till mina dagböcker. Så någon mästare som du kallade mig vet jag inte om jag är. Jag är snarare en idiot som inte insåg att de som anmälde mig för några sketna brev, epost och sms sannolikt hade glömt vad som hänt 4 till 10 år innan som de medverkat vid beslutsfattande om mig, när jag senare skrev till dem i undersökande syfte om vad som tidigare verkligen hänt. De uppskattade inte att bli kontaktade om de ärendena. Man lär sig så länge man lever. Som du vet det brukar heta ”Ett livslångt lärande”. Jag trodde förut att detta med telefoni, epost och postgång var till för att man ska kunna höra av sig till andra och hålla kontakten med dialog med till exempel undersökningar och andra ärenden. Till mig kommer det 18–20 epost varje dag och massvis med undersökande enkäter. Men jag anmäler inte andra i första taget för det. Men jag misstog mig något. De valde att inte höra av sig till mig. De anmälde mig istället. De var inte bättre människor än så. Det var deras eget val av egen fri vilja. Förresten efter att jag varit i Köpenhamn. Kan jag få ditt telefonnummer och höra av mig till dig när jag kommer tillbaka till Helsingborg? Om du vill träffas och chilla lite?” frågade mannen och kvinnan hajade till och knep ihop ögonen. ”Jag misstog mig tydligen på dig. Om mästartiteln det vill säga. Men en idiot är du väl ändå inte? Idiot är grekiska och betyder ungefär privatperson. Har du inget jobb? Och Mig kan man inte ringa till hur som helst. Jag är gift och har barn. Sådant är svårt att veta. Jag är bara en privatperson på en bilsemester på tu man hand. Min make är hemma och tar hand om barnen. Mitt nummer får du tyvärr inte.” sa kvinnan bestämt. ”Du behöver inte komma med några bekännelser. Jag har inget jobb. Jag är bara en privatperson på liftarsemester. Jag misstog mig tydligen igen.” sa mannen och förebrådde sig själv för sitt otaktiska försök. ”Det gör inget. Bättre att ha försökt än inte alls.” sa kvinnan ödmjukt och tänkte tur att jag inte lämnade ut mitt telefonnummer till en sådan där. Jag vill kunna välja själv vilka jag umgås med. ”Jag har nu kommit med mina bekännelser om vad som hänt mig som tack för att jag fick åka med dig i bilen. Hoppas du blivit något road i alla fall.” sa mannen. De passerade sedan hamnen i Helsingborg och mannen bad om att få bli avsläppt vid en parkeringsplats i dess närhet. ”Jag tar färjan över till Helsingör och liftar sedan vidare mot Köpenhamn.” sa mannen. ”Jag stannar till här med bilen. Blir det bra? Och tack för sällskap. Lycka till med liftandet och jobbet. Och ha det så bra.” sa kvinnan och tänkte ”Vad var det för bekännande med det? Skönt att bli av med en sådan typ, och vilken historia han berättade sen. Och den ska man tro har hänt på riktigt!? Skulle inte tro det”. Tänkte kvinnan för sig själv. Hon avslutade sedan deras samtal och liftsällskap med att alldeles innan mannen stängde dörren till bilen säga ”Ha en fortsatt bra dag”. ”Vaddå!? Resten av tiden då, ska inte den också vara bra? Resten av dagarna?” Tänkte mannen och gick iväg mot färjeterminalen i Helsingborg för att åka med färjan över till Danmark och Helsingör.
20180720
20200411
Taleptox
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 18 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen