En relation i välfärdens tecken

En fredag kväll kom det sig att två människor som inte träffats innan fick kontakt med varandra via en chat på internet. Och de kom överens att ses dagen efter på lördagen och de beslutade sig för att ses hemma hos Eva dit Adam skulle komma och hälsa på. Adam tog tunnelbanan till bostadsområdet där Eva bodde och ringde på hennes dörr sent en lördag eftermiddag. Eva öppnade dörren och släppte in honom. Han hängde av sig jacka i foajén. ”Va rädd du ser ut! Sätt dig!” sa en kvinna som hette Eva till Adam. Adam tittade tillbaka med en misstrogen blick. ”Varför tycker du att jag ser rädd ut?” frågade Adam kvinnan som var i 40 års åldern. Och han fortsatte ”Jag är bara 24 år. Varför säger du så till mig?” frågade han henne. ”Är du så ung!? För jag tycker du ser ut som en liten pojke och ser så rädd ut: Jag hade hoppats på att du skulle vara en riktig karl. Men det får gå ändå” sa hon som hette Eva till honom. ”Jag är inte rädd. Rädd för människor bör man inte vara. Men rädd för vad människor kan göra. Det kan man vara. Jag tänker t.ex. på atombomber och kärnvapen det kan man vara rädd för utan att skämmas, jag är rädd för atombomber och kärnvapen. Och jag tänker på Japan och städerna Hiroshima och Nagasaki och det japanska folket varje gång de kommer på tals. Det dog och omkom en 200 000 människor där 1945 i de två städerna. De flesta civila mitt i deras vardag” sa Adam och drog en djup suck av uttråkad het. ”Jag förstår, men jag tycker ändå att du ser rädd ut lilla pojke. 1945 det var länge sedan. Jag har varit rädd för atombomber sedan 10 års åldern. Det är inget nytt du kommer med” sa Eva till honom. Adam tog några steg och satte sig sedan på en stol. ”Sådär ja. Nu fick jag som jag ville. En kvinnas rättigheter bör lydas. Precis som vi har våra rättigheter har vi också våra skyldigheter” sa hon som hette Eva sedan till honom. ”Jag kämpar för barn och kvinnors rättigheter och ett befriande från pornografin i vårat samhälle” sa hon sedan som hette Eva till Adam. ”Tittar du på porr?” frågade hon Adam. ”Det har väl hänt” sa Adam. ”Brukar du runka mycket?” frågade hon sedan Adam. ”Det har väl hänt. Men egentligen har du inte med det att göra. Det är privat” sa Adam till kvinnan som hette Eva. ”Vi måste få ett stopp på självbefläckelse. Det får du inte göra. Det du sysslar med är synd.” sa sedan Eva ”Så farligt är det väl inte ändå” sa Adam till henne. ”Ojo. Det kan leda till psykiska störningar och en skev förnedrande kvinnobild att se mycket på porr.” sa Eva till honom. ”Hur vet du det? Har du några belägg eller bevis för det? Vad vet du om min kvinnosyn?” frågade Adam henne. ”Jag tycker det ser ut som att en del kvinnor njuter av sex i deras konstnärliga alster på film” sa Adam till henne. ”Är det så du ser det?! Som konst???? Bevis!?!? Det räcker att jag vet vad man anser inom t.ex. forskning på området” frågade och sa sedan Eva. ”Ja, pornografin som vi känner till den numera, anser jag vara en konstform bland andra, den har växt fram i början av 1900 talet med anledning av att kameran och fotografiet och filmen uppfanns och utvecklades.” sa Adam. ”Fel. Dom målade av människor i sexuella ställningar förr i världen före 1900 talets början och då var det konst. Men numera har det tappat bort varje tecken på konstnärlighet” sa Eva. ”Det är inget nytt för 1900 talet” fortsatte hon att säga till Adam. ”Just det. Men jag anser ändå att det är något konstnärligt över pornografi så som vi känner till den idag. Om det är frivilligt såklart” sa Adam till henne. ”Jag anser ändå att vi måste sätta stopp för pornografin. Och införa censur. Den är alltför skadligt inverkande på våra barn och ungdomar. De får en skev bild av vuxnas relationer. Sex är något fint och privat” sa hon som hette Eva till han som hette Adam. ”Det kan jag tycka också att det hör till det privata.” sa Adam. ”Jag tycker likadant fortfarande. Jag tycker du ser rädd ut. Kom och sätt dig lite närmare mig” sa Eva. ”Vad vill du mig egentligen? Varför ska jag sitta närmare dig?” sa Adam och han fortsatte ”Vi har knappt inte ens träffats innan detta. Vi känner ju inte varandra så bra ännu” sa Adam. ”Ojo det går snabbt att lära känna varandra. Vänta bara ska du få se” sa Eva. ”Har detta med makt att göra?” frågade Adam sedan henne. ”Det kanske det har. Jag vill bestämma. Jag är den dominanta typen.” sa Eva till Adam. ”Dessa makttokiga människor. Finns det ingen normal relation att vara med om??!” sa Adam sedan högt till sig själv. ”Vem pratar du med?” frågade Eva. ”Jag pratar mest för mig själv. Det blir bäst så” sa Adam. ”Nu blev jag ledsen.” sa Eva som kände sig förminskad och utnyttjad av Adams sätt att bete sig på. ”Då kanske vi ska avbryta vår relation här. Om det är så du ser det” sa sedan Eva till Adam. Eva kände sig besviken då det var länge sedan hon haft en kontakt med en man. Och Adam såg ju ut som en liten pojke tyckte hon fast han var 24 år fyllda. ”Jag tycker du ska gå nu. Och ta din äckliga balle med dig härifrån. Din lönnfeta krigare” sa kvinnan som hette Eva som blivit rosenröd och ursinnig på Adam. ”Jasså. Tycker du det!?” sa Adam. Och han fortsatte ”Jag är inte den som vill ställa till problem. Jag är en fredlig person. Som du vill jag ska gå nu.” sa Adam och gick ut i hallen och klädde på sig sin jacka. ”Hejdå jag går nu” sa Adam. ”Dra åt helvete!! Och kom aldrig tillbaka hit igen” skrek Eva till Adam när han gick och stängde igen ytterdörren. Eva skyndade sig ut till hallen och tittade in i titthålet på ytterdörren och där stod Adam och gjorde fult tecken och gav fingret åt dörren han just gått ut igenom. ”Han gav mig fingret!? Han var bara en liten pojke” tänkte Eva och gick in till tv rummet och satte sig i sin soffa och knäppte på tv apparaten som just visade tv serien Hem till gården. ”Vilka sympatiska människor det är i denna tv serie. Om man ändå kunde ha det likadant som de har det” tänkte Eva och drömde sig romantiskt in i tv serien att hon var en av skådespelarna i den. Adam tog tunnelbanan hem till sig och gick in i köket hos sig i lägenheten han bodde i när han kom hem och tog fram en kall öl. Han satte sig sedan vid Tv:n och tittade på en ishockey match mellan två SHL lag. ”För väl att jag inte gick längre med henne. Utan åkte hem istället” tänkte Adam för sig själv i sin ensamhet. Dagen efter var en annan dag och när han vaknade sent på förmiddagen, hade han försovit sig från sitt tillfälliga extra jobb på en affär. Han ringde och sjukskrev sig. Dagen efter satte sig Eva vid sitt skrivbord och dator och skrev ett brev till Polisen i en orosanmälan. Och skrev att en man hon just träffat som varit hem till henne under lördagen, måste vara sjuk då han medgett för henne att han tittat på pornografi, och om någon annan instans kunde kolla upp honom och ta hand om honom. Hon förslog att en psykiatriker eller psykolog inom sjukvården skulle behöva göra en undersökning av honom. Här slutar denna historia med att Adam fick ett brev några dagar senare från stadens sjukvård från en psykolog som skrev att han ville träffa Adam för konsultation.

Taleptox Skrev
Den 20230930

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 45 publicerade verk