En text om det riktiga livet

Hur ensamheten blev en bekväm dödsfälla. Ibland fruktar jag efter mitt liv, oroar mig över hur länge till jag kommer att leva då den biten av mig som vill leva är starkast men inte längre hur stark som helst. Ärr ädd att det brister och jag dör. För jag vet helt ärligt inte riktigt längre vad jag gör här på jorden och eftersom jag är troende känner jag kanske att jag bör returnera till gud. Jag är olika många andra på många sätt och vis och jag vill göra rätt för mig. Ibland känner jag mig som en ängel som är klar med mitt jordeliv för denna gång. Jag vill inte vara här och göra andra illa men det gör ont i mig. Jag ser i kossornas själar och gråter inombords för det som händer. Jag ser krig och gråter inombords jag ser hur kläderna vi köper är orättvist gjorda. Jag ser hur jag tar upp detta och folk frågar mig varför jag bryr mig så mycket och får mig att må dåligt över det. Jag ser hur jag blir lämnad i diket att bli spottad på när jag släpper in för mycket och hur det gör ont att det känns som att jag inte kan lita på någon. Jag måste gjort någon väldigt dåligt i mitt förra liv för att ha sådan karma här karma nu. Och ibland känner jag mig så ensam. För i slutet av dagen har ingen min rygg till 100%. Jag står här och håller min egen rygg och hoppas på att inte falla i bitar. Detta är en stress ingivande aktivitet. Egentligen vet jag att alla ljuger jag vet att ni också bryr er och jag blir arg av allas fasad. Ni låsas som att inget dåligt finns för att ”må bättre” men folk mår ju inte bättre. Ni ignorerar problemet för vi har så stora problem istället för att tänka att vi löser detta långsamt och metodiskt vi kan lösa detta. Trotts att alla kanske inte kan bli veganer som virkar sina egna kläder och politiker som stoppar krig måste vi börja någonstans. Om du inte vill bli vegan ät något vegetariskt 1 gång i veckan. Det räcker. Om du inte vill sy dina kläder själv. Köp en sak från secondhand. Det hjälper för när du har en superfin tröja på julmiddagen och din pysslig säger åh vilken fin tröja vart har du köpt den! Och du säger secondhand då hjälper du till att skapa en trend. Du tror att den kommentaren inte gör någon men då kanske den pysslig går och köper en tröja från secondhand med sin dotter som ser detta och hon blir inspirerad pappa köper secondhand säger hon och så vidare. Allt sker som en löpande eld och jag tror inte att folk förstår vikten av deras beslut hur viktig just du är. Vi alla är viktiga för vi inspirerar varandra dagligen. Vi ser någon dansa och omedvetet dansar vi med. Vi är i en folk hälsosjukdom där alla i princip är sjuka. Det är ingen som vill ha kläder sydda av ett barn, det är ingen som vill att folk ska jobba för en lön de knappt får mat för för att någon på andra sidan jorden ska kunna vara trendig? Det är ingen som gillar detta men hur blir det så? För vi är ju inte lyckliga medvetna om att vårat köp stödjer slaveri, modernt slaveri. Vissa tycker jag är en extremist men jag skulle säga att jag bara inte gömmer något under kudden. Och jag får så mycket skit för det men jag såg ett barn idag leka med kosorna hon klättra upp till dom och skulle leka och jag tänkte stakars barn. Hon vet inte ens själv om att dom är inlåsta för att vi ska äta upp dom sen. Alltså missförstå mig inte jag är ingenting emot rovdjur men rovdjur låser inte in sina byten generation efter generation och kontrolleras och ibland torterar dem. Rovdjur jagar. Ge kossorna en chans att fly ge dem en chans att gömma sig. Var rovdjur det är upp till var och en men det jag har svårt för är att vi trycker in sperimer i kanalen på hästar när de ska föda transporterar dem i lådor låser in låser in och påstår att de är lyckliga. Det tror jag faktist att vi minimerar deras lycka drastiskt. Vi ger dom inte en chans att bestämma själva. Låt dom välja om de vill bli ridna på, låt dom springa fritt jaga dem ni har ju gevär till och med. Människan är så besvärlig feg och eländig så jag blir arg. Vi trycker alltid ned är det verkligen vår kultur eller vill vi ändra på de vi är. När den som är svag en dag blir stark då kommer de och biter er i arslet och det är min största önskan. Jag hatar att bli nedtryck för att jag står upp för den som blir nedtryckt att jag blivit kallad svag och eländig för att jag har ryggen till den som ligger på botten. Men jag gillar inte när man trycker ned andra. Inte systematiskt. När folk tänker för mycket och organiserar för att trycka ner spänns min hjärna upp. Jag är inte svag jag har aldrig varit svag jag bara känner att jag står för så mycket som denna värld inte är och vägrar vara så jag knappt förstår hur jag ska skapa en värld för mig själv värld att leva i. Många går runt i något slags moln av oförståelse för hur illa vissa saker är i denna värld och jag kan inte basera mina vänskaper längre på om vi har samma musiksmak eller inte om vi gillar att äta samma saker och har samma hobbies. Vad gör du för att förändra världen? Vad gör du för att göra denna värld till en bättre plats föras alla. Det finns så många form varav jag följer många. Men i min fysiska omgivning säger alla jag bryr mig inte du är en tönt. Men jag tycker det är ni som är töntar faktist och jag bryr mig inte längre vad ni tycker om mig tyck vad ni vill.


Jag tror att jag inte klarar av att leva med mig själv för att jag vände mig själv ryggen för att passa in. Jag ville passa in för en gångs skull så jag åt kött jag gjorde allt som andra sa och i slutändan passade jag ändå inte in för jag var inte skapt att passa in jag var skapt att vara fri nog från vad andra tycker om mig för att följa mitt hjärta och det som jag tror på.

Hemligt namn

Älskar att skriva helt enkelt ville skriva noveller. Är hemlig som ni kan se så ni får helt enkelt gissa kön ålder och så vidare. Vill bara skriva det som jag vill anonymt.
Hemligt namn är medlem sedan 2023 Hemligt namn har 3 publicerade verk