Ett femöres mynts äventyr

Novell: Ett FEMÖRES MYNTS ÄVENTYR.
Förord:
En femöring var ett mynt som vi inte har idag för det är inte mycket värt idag. Men förr var fem öre ganska så mycket för ett barn. Men tiderna förändras, men det är likadant idag när det gäller pengar. För många är inte bra och för lite är inte bra det heller.
Jag hoppas att du ska tycka det är spännande att följa med denna femöring på dess äventyr? Nu så kan du vända blad och jag önskar dej all lycka på denna färd. Denna bok tillägnas mina barn Gabriella, Karoline- Jonathan, Josephine.


Ett FEMÖRES MYNTS ÄVENTYR.


Jag föddes i myntverket i måndagsmorgon, allt präglades av
att jag en femöring hade fått sett dagens ljus.

Jag var inte ju inte så förnäm som tioöringen, nej den
var mycket rakare i ryggen än vad jag var. Ändå var jag
större i omfång, men det var nog den mer fettbildande maten jag fick äta. Som femöring fick man faktiskt vända på myntet mer än en gång för att få ihop det hade min far sagt.
Enkronan sa jaså det är en liten femöring till här i världen, ja det finns så många innan, men det klart att vi
kronor och mynt behövs, så jag få önska dej all lycka i världen. Vi få vara tysta nu för nu kommer tvåkronan och han är mycket sträng.

Jag låg i min vagga med de andra femöringarna runt mej, jag tänkte kommer det inte snart någon och ta ut mej härifrån, för jag vill ju se världen.

Det blev nästan mörkt innan någon kom och plockade upp oss och hällde oss i små påsar av tyg.
Det var mörkt därinne, men jag hade ju sällskap och kände
gemenskapen med de andra femöringarna.
En sa jag vill åka tåg det har sagt mej att det skall vara något mycket fantastiskt.
Nja sa den andra femöringen jag har hört att de kan flyga ovan molnen det vill nog jag göra.
De frågade mej vad jag skulle vilja göra, jag fick tänka till lite och svarade, jag vill vara en glad och lycklig femöring.


Vi kände oss lite sömniga efter allt pratet och beslutade
oss för att försöka sova lite så vi hade krafter för det som väntade oss.

På morgonen hörde vi folk som kom, de tog upp oss lade den i en låda stängde för och det blev kolsvart.
Vi hörde att bilen som vi åkte med hade två män, de pratade med varandra.
Den ene sa: Ja vi få hoppas att ingen rånar oss nu när vi är på väg till riksbanken. Rånar oss tänkte jag, vad menar
han med det, är det något farligt?

Bilen stannade till och de tog ut oss och öppnade lådan och lite ljus trängde in i våra tygpåsar.
Nu kommer de för att räkna oss sa den ene femöringen.
Hur vet du det sa jag. Jo för enkronan har talat om det för mej att de räknar alltid oss innan vi kommer ut i världen.

Plötsligt öppnades tygpåsen och vi förstod att vi skulle bli räknade. Räknad var också vår gemenskap nu kommer vi att skingras för varandra. Lycka till sa vi i kör till varandra.

Kvinnan som tog upp mej höll den i hennes hand och la ned den i en annan lite mindre tygpåse.
Jag tänkte jag blir väl inte kasserad, jag är väl skapt
riktigt. Plötsligt kände jag mej övergiven jag låg själv i påsen men snart kom mina kusiner och då kändes det bättre.

Jag hörde en kvinna säga detta skall till Skånska Banken på Vallmästaregatan. Jaha tänkte jag först till riksbanken, och sen till Skånska Banken.

Nu med ett huj åkte vi ned i en låda, som locket stängdes .
Det var mörkt men vi kände att vi förflyttades.
Snart såg vi ljuset och det var på Skånska Bankens kontor.
Vi blev nedlagda i en penning- låda där andra mynt låg vid sidan om.Tvåkronor,enkronor,femtioöringar,25 öringar.
tio öringar, femöringar och ettöringar.
Jag tänkte vi var i alla fall inte de minsta.


När kommer de och hämta oss, tänkte jag. Det var tyst på kontoret, kvinnan som satt ovanför mej räknade sedlar och
det kom en annan kvinna förbi och hon sa: Snart sätter det igång klockan är fem i nio.
Jasså klockan var fem i nio, något skulle då förmodligen hände vid klockan nio.
Vi väntade med spänning och kramade om varandra och önskade lyckliga öden för oss alla


Nu slog klockan nio och dörrarna öppnades, vi kände det för kall luft kom in genom dörren.

Det kom en man till den lucka där jag var. Han sa jag skulle vilja ha 20 tvåkronor,50 enkronor,50 femtioöringar
100 25 öringar och 200 femöringar.

Tänk om hon tar mej. Men hon stack handen i en låda och plockade upp buntar med kronor och femtioöringar de såg ut som rullar.

Hon gav sedan de till mannen i luckan som betalade och gick sin väg.

Nästa kund var en dam, som skulle vilja ha en obligation
Damen fick det och hon gav fram en 10 kronors sedel
och hon gick därifrån.

Plötsligt kom en man i arbetarekläder in och han luktade fisk jaha det måste vara en fiskare tänkte jag.
Jag vill ha 10 enkronor och 20, 25 öringar och 35 fem-
öringar.
Damen ovanför öppnade igen lådan tog fram rullar, så jag tänkte jag kommer inte med den här gången heller.

Men plötsligt kom en hand där jag låg och tog i mej
jag följde med och hamnade i fiskarens plånbok.
Det kändes lite trångt för där var andra mynt och andra saker också. Han hade kvitton, ett gammalt brev och två räkningar. Men kan ni tänka er jag var den enda femöringen där.

Jag hörde att på stegen att vi var ute på stan och han gick mot något bestämt mål.
Nu stod han still och han hördes säga skall det var ett kilo färsk strömming frun, ja tack hördes damen säga.
Var, var jag för någonstans tänkte jag. Det luktade fisk, jag måste vara på torget där fiskaren säljer sin fisk.

Det blir 60 öre, varsågod sa damen. Sedan kom det en herre och skulle vilja ha en hummer. Det gick bra den kostade 2,35 varsågod här är 2,40,jag skall ge tillbaka på det svarade fiskaren, rotade i sin plånbok, ja vilken tror ni han letade efter?
Just det han letade efter mej, men han tog mej så oförsiktigt så jag trillade ur handen ned på ståndets bräder och ned på marken. Där låg jag utan att fiskaren hittade mej.


Fiskaren plockade upp en annan femöring från en liten ask
som han hade stående vid sidan av ståndet.

Det var inte alls roligt att ligga här, utan vad skulle jag göra, jag måste på något sätt väcka uppmärksamheten hitåt.
Jag rullade över på kant, men se det skulle jag inte ha gjort, för då rullade jag lite längre i från fiskarens stånd.

Jag kom nästan ut på gatan där folk gick och de nästan trampade på mej.
Jag tänkte jag få ligga här tills något bättre dyker upp.
En hund kom springande och nosade på mej, men se jag var inte något ätbart så han lufsade vidare.

Timmarna gick och snart slog torget igen för den här dagen. Tänk om jag inte bli upptäckt och hamnar i sopbilen
Då kommer jag ju inte ut i världen utan blir slängd på en soptipp någonstans.

Jag hörde att klockan var tre på dagen för det var en dam som frågade hur mycket klockan var.
Jag låg fortfarande här lika hjälplös, när jag kände att
jag var riktigt deppig hände något, det kom två barn springandes en pojke och en flicka, pojken puttade till flickan så hon ramlade och hon ramlade precis där jag låg.
Hon tittade först på mej. trodde nog inte sina ögon att här låg jag och latade mej.
Hon plockade försiktigt upp mej i sin hand, la den i hennes byxficka och sprang därifrån med pojken jagandes
efter henne.

Jag hörde hur stegen blev kortare och nu hörde jag också en mammas röst som sa: Varför har du smutsat ned dej så
här? Det var Karl som puttade mej. Det gjorde jag inte alls
svarade Karl.

Han visste ju långt inne att det var han som hade puttat flickan som hette Emelie föresten.

Plötsligt kände jag flickans hand om mej men sedan la hon ned mig igen i fickan, hon ville nog bara känna om jag var
kvar och det var jag ju.
Karl ropade hans mamma, kan du komma och hjälpa mig med
det vi har handlat? Karl sprang därifrån fort medan han ropade javisst mamma.

Emelie tog upp mej och tittade på mej med sina blå ögon.
Hon tittade och ställde mej på kant och nästan ville krama om mej. Jag hade känslan av att hon hade inte haft
någon femöring förut.
Hon fortsatte att titta noga på mej, men nu hörde hon Karl komma ångande och då kom jag blixtsnabbt ned i fickan igen.

Nu var det dags för kvällsmat och de åt gröt med smörgås.
Jag hade nog hamnat i en vanlig familj tänkte jag.
Hur var det på jobbet idag sa Emelies mamma till hennes pappa. Ja det var väl som vanligt, mycket att köra ut.
Mycket att köra ut, då är han kanske chaufför.
Hur har du haft det då? Jo vi har varit på torget och handlat. Karl har puttat Emelie så hon ser inte så där värst fin ut nu. Ja pojkar de är pojkar suckade Emelies mamma.

Jag hörde att de bad sin bordsbön och pappan sa: Tack Herre för dina gåvor amen.

Det blev kväll och Emelie och Karl ska gå och lägga sig.
Försiktigt tog hon upp mej och höll mej hårt i hennes lilla hand. Jag blev nästan svett av att vara instängd i handen så där. Men nu la hon sig ned i sängen och mamman pussade henne godnatt, hon gjorde detsamma med Karl.

Karl han somnade nästan bums, men Emelie tittade på mig i mörkret men hon såg att jag var en femöring, jag var ganska så stolt att hon tyckte så mycket om mej.
Hon la mig under sin huvudkudde och somnade. Det är nog lika bra jag gör det med tänkte jag, morgondagen vet man inte vad den har i sitt sköte.



När jag hörde något var det redan dag och Emelie sov fortfarande, men hennes mamma kom in och sa, vakna nu Emelie det är dags för dej att gå till skolan.
Det första Emelie gjorde när hon vaknade var att lyfta på huvudkudden och se om jag fanns där. Det gjorde jag ju.
Hon tog mej i sin hand och kramade mej hårt, gick upp och klädde på sig, stoppade mig i en liten börs som hon hade
fått av sin mamma i julklapp.

Jag låg i den här börsen och tänkte på vad som nu skulle hända .Emelie hon åt sin gröt och snart bar det iväg.
Skolan låg på andra sidan Storgatan så vi var tvungna att
korsa den stora gatan, jag hörde mycket buller.
Snart var Emelie framme vid skolan. Man hörde många barnaröster, de stojade och snart hördes en klocka
ringa. Nu är det dags hörde jag en röst som sa.

Vi gick in i klassrummet där det var 17 elever 9 flickor och 8 pojkar. Emelie satt nästan i mitten av rummet på en träbänk. Fröken sa att de skulle ta upp räkneböckerna.
Så gjorde alla barnen och fröken fortsatte att säga, vi skall lära oss idag, hur man lägger ihop ett tal.
Hon skrev på tavlan 5 + 5=.Sedan frågade hon Ada, hur mycket blir det här talet? Ada funderade en stund och sa sedan det blir 10.Det var bra det var rätt Ada.

Vi ska ta något ur verkligenheten sa fröken, om jag har en femöring och jag få en tvåöring hur mycket har jag då?
Emelie räckte upp handen, för hon visste hur mycket det var. Men hon fick inte frågan det fick August han sa, då har man sju öre. Det var bra August.

Klassen gick vidare och nu var det räkning i boken som gällde. Emelie räknade och hon tog plötsligt upp mig i sin börs tittade på den och la börsen på bänkfacket.
Timmen gick och snart så ringde det ut och barnen sprang ut och lekte så gjorde Emelie också.
Men du glömde ju mig hon hörde inte hur jag än ropade hon var på gården och lekte med sina klasskamrater.

Nu kom det en annan flicka bort till Emelies bänk hon hette Rut och hon undrade säkert vad Emelie hade i sin börs. Hon tog upp börsen och tittade i den, ja där låg jag och tittade på henne. Hon tog mig och stoppade ned den i fickan på klänningen. Men tänkte jag, du får väl inte ta mig det är ju Emelies femöring.
Rut hon sprang ut på gården och lekte. Hon stötte på Emelie i dörren. oj sa hon, jag har bråttom jag glömde min börs på bänken. Jag måste hämta den.

När hon tittade i bänkfacket låg ju börsen kvar, hon blev så glad. Hon öppnade börsen och fick då se att femöringen var borta. Hon blev förtvivlad och sprang ut och frågade alla om de hade sett hennes femöring. Nej ingen hade sett den, inte ens Rut.
Jag förstår inte var femöringen har tagit vägen sa hon högt när hon satt inne på timmen igen. Vad sa du min lilla vän frågade fröken. Jo jag hade en femöring i min börs och
det var min enda femöring jag har haft, nu är den borta.
Hade du den när du kom hit frågade fröken? Ja svarade Emelie.
Jag hörde allt när jag låg i Ruts klänningsficka, jag försökte allt vad jag kunde för att hoppa ur fickan men
det var omöjligt.
Stackars Emelie hon måste vara mycket ledsen nu.

På middagsrasten skulle Rut gå till affären hade hon sagt till de andra flickorna. Detta påpekade de för Emelie.
Var har hon fått pengar ifrån frågade Emelie? Ja det vet vi inte svarade de.
Emelie såg när Rut gick ut genom grinden och bort till den lilla speceriaffären som låg närma skolan. Emelie följde efter, men inte så Rut såg det.
Rut hade nästan kommit fram till affären när hon plötsligt vänder sig om, Emelie måste springa in i en gränd för att hon inte skulle se henne.
Nu såg Emelie att Rut gick in i affären. Hon gick runt och tittade på sakerna och hamnade så småningom borta vid godiset. Där stod hon länge och tänkte.
Rut tog fram femöringen ur fickan och tänkte vad skall jag köpa för den här?
Det fanns mycket att köpa för, jag köper för två öre kola sedan sparar jag resten tänkte Rut.
Men då kom Emelie in och skrek det är du som har tagit min femöring. Rut blev så förskräckt att hon tappade femöringen på golvet, där rullade jag omkring och plockades upp av en gammal farbror som gav Emelie femöringen.
#65532

Jag såg att Emelie var mycket glad att hon hade återfått mig. Men hon var inte så förtjust i Rut det kan man då säga.
Emelie sa att hon hade fått tillbaka femöringen när hon kom till skolan igen. Rut hade tagit den och försökt att köpa godis för den.
Dagen var snart slut och Emelie var på väg hem från skolan. Jag är nu i hennes vård tänkte jag. Det är skönt att vara så omtyckt.

Jag var länge hos Emelie tills en dag hon hade sett något i leksaksaffären, det var en liten säng som hon kunde få
köpa och ha sin docka i den. .Emelie gick till affären och handlaren tog fram den lilla sängen av trä och Emelie tittade länge på den innan hon beslutade att köpa den, den kostade 7 öre. Hon hade fått två öre av sin mamma.
Emelie tog upp mej och gav mig och tvåöringen till handlaren som sa, tack ska du ha lilla vän.
Emelie tittade länge på mej precis som hon ville säga adjö. Sedan gick hon mot dörren och nu såg jag aldrig Emelie mer igen, tänkte jag.

I den här leksaksaffären var det många leksaker, dockor, dockvagnar, olika figurer och tåg, av olika slag, tretåg och ett var i plåt, det stod Statens Järnvägar
på de.

Jag låg i mitt lilla fack och tänkte jag undrar nu vad som kommer att hända med mej.
Det hände inget första dagen men andra dagen kom det en man in och skulle köpa en docka till sin dotter, handlaren tog fram olika dockor och mannen sa jag tror jag tar den.
Han pekade på en liten docka som var klädd i rosa kläder och hade en liten hatt på huvudet.
Ja tack sa handlaren det blir 2 kronor och 15 öre. Mannen
plockade upp 3 kronor och gav till handlaren och sedan gav han tillbaka 85 öre och han tog mej som femöring.
Jag åkte ned i mannens pengabörs och där låg jag med de andra mynten.


Jag hörde att mannen steg på något som plingade jag visste inte riktigt vad det var för något. Men när jag hörde mannen prata med någon och han sa. Jaså, du åker spårvagn. Ja jag brukar göra det för det är ganska så bekvämt.

Vi var snart hemma hos mannen, hans fru kom och mötte honom i dörren och sa har du köpt något till Karin? Ja, jag
har varit och köpt henne en liten docka. Det var bra då kommer hon att bli mycket glad.

Senare på kvällen hade de födelsekalas för Karin och hon fyllde 8 år, de hurrade och hon fick den lilla dockan plus annat också. Hon var så glad över sin lila docka.
Du skall också få en femöring att stoppa i spargrisen sa hennes pappa. Han tog upp pengabörsen och letade efter en femöring och där låg jag och han tog mej och gav mej till Karin. Tack snälla pappa sa hon.
Hon gick in i sitt rum och tog fram spargrisen, hon sa högt nu lägger jag ner femöringen i spargrisen. men hon gjorde inte det utan stoppade mej i fickan.



Jag låg i hennes ficka nu och snart var det kväll och Karin sov, jag sov snart också. Jag vaknade av att hennes mamma väckte Karin och sa det är dags att stiga upp nu.
Ja sa Karin.
Karin var på väg till skolan mamma hade sagt att du få ta med dej näsduken för du är så snuvig.
Jag låg i hennes ficka tillsammans med näsduken, ja rättare sagt låg jag i näsduken.
Jag hörde hur Karin snörvlade och nu tog hon upp näsduken och jag var i och ramlade ned på gatan, där låg jag och försökte göra mej så stor som möjligt så hon skulle se mig.
Men hon gjorde inte det utan fortsatte att gå.

Jag låg där och frös lite många människor passerade mig, men ingen tog upp mig. Plötsligt hörde jag en stämma som säger, vad är det där som ligger där? Jag tror att det är en femöring, svarade den andre. Ja ta upp den då. Sagt och
gjort så tog han upp mej och jag hamnade i fickan hos någon.
Jag hörde hur de talade och pratade om något de skulle göra ikväll .Vi sticker till Berra och pratar om det.

De kom till den här Berra och de pratade något om ett inrott i en affär på Mellangatan. Vad är det de sysslar med tänkte jag, är de inbrottstjuvar jag har hamnat hos?
De planerade hela dagen hur de skulle gå tillväga.
Så sa de nu få vi vänta tills det blir mörkt.

Det var mörkt ute och nu hade de här inbrottstjuvarna satt sina hjärnor i arbete .Nu är det snart dags sa den ena. Det var inte Berra för jag kände igen hans röst.
De gav sej ut och Berra var med jag hörde honom tydligt.

De gick ner på stan och jag hörde hur de stod framför affären och pratade tyst vi kan inte komma in i affären framifrån utan vi få ta bakvägen.
De gick in i en gränd och där var det en dörr till affären. Jag hörde hur de bröt upp den och de sa nu är det raka spåret bara.

Inne i affären plockade de åt sej varor och grejer i en säck, det tog inte så länge, men just då hörde jag en mäktig stämma som sa: Vad är det som händer här?
Det måste vara polisen tänkte jag för jag hörde hur Berra
sa nu sticker vi. Men de kom inte långt för poliserna stod utanför och haffade de.

I arresten var jag nu tillsammans med inbrottstjuvar.
Nu hörde jag en stämma som sa ni få komma ut så vi få gå igenom vad ni har för något. De tog upp sina grejer ur fickan och jag åkte också upp och såg att det stod en polis framför mig, Berra verkade nervös och plockade upp sina grejer han hade i fickan.

Polisen sa ja ,Erik du har en penna, en fickkniv och en femöring, ni få ta av er era bälten också. De gjorde som han sa och låste sedan in de i arresten. Domaren kommer i morgon och då få vi höra vad han säger:

Polisen stoppade mig en liten påse tillsammans med en penna en fickkniv, där låg jag och tänkte jaha, så hamnade jag här på en polisstation, inblandad med inbrottstjuvar.



Morgonen därpå hörde jag hur mina vänner togs från deras celler de skulle förhöras angående inbrottet i affären.
Jag tänkte nu åker de in i fängelset.
Det gick nästan hela dagen och jag låg bara och slöade
kvällen började närma sig, då kom plötsligt mina vänner tillbaka.
Jag hörde polismannen sa, ni skall vara glada att ni inte fick mer än sex månaders fängelse för det här.
Jaha tänkte jag vad var det jag sa.

Morgon efteråt tog polismannen upp påsen där jag låg i och gav det till en av inbrottstjuvarna. Han stoppade ned
mej i fickan tillsammans med pennan, för fickkniven fick han inte ha.

De fördes ut till en väntande bil som körde de till
fängelset, du få ringa upp så de öppnar dörren sa en av poliserna. Snart var vi inne på fängelset och de fick andra kläder och snart var de uppe i en cell.
Nu tänkte jag nu sitter jag i fängelse också, i hela sex
månader skall jag vara här.

På kvällen fick de gå ut och äta kvällsmat tillsammans i en stor sal, där var det många andra fängelsekunder så att
säga.

Mina vänner pratade med några andra, om varför de satt inne. Ja vi hade oturen att bli tagna på bar gärning och
vi fick sex månader för det.
Vilken domare hade ni, vi hade domare Jönsson, jaså han ja han är rätt bra tycker jag, han gav mej bara 1 år och 3 månader för väpnat rån.

Vilken avdelning sitter ni i, vi är i avdelning tre cell 263,jaha det är ju på samma avdelning som jag sitter i cell 413.
Kanske vi kan lira lite poker, vi få ju en timmes ledigt varje dag, vad sägs om det?
Jovisst svarade mina vänner det skulle vara roligt. Men vi
har ju inte så mycket kontanter. Jag har bara en femöring.
Hur mycket har du, ja jag har nog 50 öre, ja men vi spelar bara ett öres poker och taket är fem öre.

Kvällsmaten var över och mina vänner fördes tillbaka till cellen, jag låg och funderade på, poker vad är det för något.

Jag fick snart reda på vad poker handlade om. Grabbarna hade samlats och spelade poker på den fria timmen.
Mina vänner gick det inte så bra för, utan de förlorade ganska så mycket, snart hade de bara mej kvar.

Nu fick han upp en bra hand tre damer och köpte två kort till och han hade satsat ganska så mycket på den här handen och han tittade noga efter vad de andra två korten var för något det var två åttor.
Han sa till min andre vän ska vi inte satsa femöringen nu när vi har en sådan bra hand. Jo då de satsade femöring and två stycken andra la också dit pengar två tvåöringar
och en ettöring. Jag låg på bordet bland de andra pengarna.
Ja vad har du för något sa den man som de hade pratat med när de åt kvällsmat.
Vi har full hand tre damer och två åttor. Ja det var för
mycket för mej sa en av de som var med. Då var han kvar som hade föreslagit att de skulle spela kort kvar. Ja jag
få väl visa upp mina kort då. Han tog upp en nia, en till
och en till, jamen det räcker ju inte om du har bara triss, då la han fram ett kort till och det var en nia till. Han hade fyrtal i nior.
Jaha tänkte jag nu hamnar jag hos den där brottslingen istället.

Mina vänner gick från bordet ganska så bedrövade.
Min nya vän tog mej och la den i sin börs och där var jag tillsammans med en femtioöring och tvåöringar och ettöringar.
#65532
Min nya vän hade lagt sej på sin brits i cellen och sov nu. Inte ska jag väl vara här i ett år och tre månader.
Ja jag vet ju inte förståss om hur länge han har suttit inne.
Morgonen därpå vaknade jag att min vän var uppe och tvättade sig snart var det frukost.
Jag hörde röster och min vän pratade med några, jag behöver cigaretter, mina är slut. Ja vi kan ordna lite cigaretter till dig, men det kostar hur många ska du ha?
Jag vill ha fem paket. Ja det kostar dig 1 krona och 50 öre. Min vän tog upp börsen och gav de andra en krona en 25 öring två tioöringar två tvåöringar och en ett öring
och mig, då hade de 1 krona och femtio öre.

De nya vännerna gick upp till fängelsedirektören och sa
att en av de vill ha fem paket cigaretter, han tog fram de
och gav dom cigarettpaketen plus en krona och femtio öre.
Sedan såg jag inte mer av dom.

Nu var jag hos självaste fängelsedirektören, han la mej i en liten ask som stod på bordet.
Just då kom en man in till honom och sa: Är det något mer jag skall göra idag för fängelsedirektören? Nej det är bra
svarade han jag skall snart gå hem.

Fängelsedirektören tog på sig sin rock och gick ut och tog den här lilla lådan med sig där jag var tillsammans med de andra mynten.

Jag hörde att han hade bil för det brummade ganska så bra och vi kom hem förmodligen till hans hus. För jag hörde att han möttes av en kvinna som sa: Goddag direktören hur har dagen varit? Jo tack Elsa den har varit ganska så bra.
Nu kom någon skuttandes emot honom det var hans hund en stor Sankt Bernards hund. Ja, ja så min pojke hur har du haft det idag sa han till hunden.
Du har väl haft det bra va, Elsa hon sköter om dej det vet jag.

Lådan med mig och mynten ställde han på skrivbordet och gick sedan ut ur rummet.
Jag låd där ock tänkte att fängelsedirektörer de har att
ganska så bra.

Snart hördes det stämmor utanför dörren det var direktörens två tvillingdöttrar, den ene hette, Vivianne och Augusta. Pappa sa de har du tagit med dig av mynten som vi samlar på? Ja jag har ganska så många mynt därinne i en låda,
Jaha vad det så att de där döttrarna samlade på mynt.

De kom in och direktören gav sin döttrar några mynt ur lådan, Vivianne fick två, två öringar och en ettöring och Augusta fick en femöring, kan ni gissa vem?
Just det han gav mig till henne.

Nu måste vi sätta in de sa Vivianne till Augusta ja, ja så sprang de iväg.

De hade ett album där de satte in sina mynt i.
Augusta satt in mej i albumet med de andra mynten, men hon satte inte in mej riktigt utan jag hamnade utanför albumet på bordet istället. Där låg jag nu.

Augusta hittade några tändstickor hon tände ett ljus med
och så satt de där och tittade på några bilder ur en bok som de hade fått av sin pappa.
Deras mamma var död sedan två år tillbaka, hon blev sjuk av något och nu är hon i himmelen.

De satt där och läste men snart rusade de upp de stängde
inte dörren riktigt utan hunden kom in och la sig precis
nedanför mej.

Tiden gick och ljuset började brinna upp det stod i en trä ljusstake och jag tänkte detta kan väl inte gå väl.
Det blev kväll och barnen gick och lade sig och ljuset brann fortfarande men var snart nere vid trä ljusstaken.

Klockan slog elva nu och nu började ljuset brinna slut och kom ned till trä ljusstaken som började att lukta bränt, jag visste inte vad jag skulle göra jag måste ju göra något annars brinner hela rummet kanske hela huset upp.
Hunden låg nedanför mig och jag tänkte jag måste på något sätt asa mig ut till kanten och trilla på hans nos, kanske han blir rädd och springer och väcker de andra.
Jag tog i av alla mina krafter och kom lite närmare kanten. Nu hade ljusstaken börjat att flamma upp och det brann ganska så bra, om den kommer ned och få tag i duken jag då brinner rummet upp.

Jag försökte och försökte, men kom inte riktigt ut på kanten, snart var hela ljusstaken uppbränd, nu måste jag göra något, jag tog i av alla de krafter jag har och kan ni tänka er att jag kom över kanten trillade ner på hunden nos, som i sin tur hoppade upp av rädsla och började skälla ut av bara den
Snart kom Elsa springande och sa du få vara tyst du väcker ju hela huset. Då såg hon ljusstaken i full låga och
skrek till lite tog en handduk och kvävde elden.

Direktören kom och sa vad det var frågan om. Elsa berättade hur det var och hur det hade gått till.
Ja direktören klappade om sin "lilla" hund och sa att han skall få något riktigt gott i morgon.

Där jag låg under skrivbordet tänkte jag, ja det var nog lite min förtjänst också eller hur?



Efter det här tumultet blev det tyst och natten gick och
morgonen kom. Jag låg fortfarande under skrivbordet.
August kom in och skulle titta på sin myntsamling, men hon upptäckte att jag inte var där. Hon frågade Vivianne om hon hade sett hennes femöring. Nej svarade hon. Den måste ha trillat ned på golvet då sa Augusta.
De letade båda två efter mej, där låg jag och kunde inte göra något.
Augusta kom bortåt mej där jag låg böjde sig under skrivbordet och hittade inte mej.
Snart gav de upp. Jag hörde hur de gick ut i rummet, Augusta var ledsen hennes pappa sa du ska få en annan femöring så gråt inte nu.

Jag låg där i min ensamhet och tänkte hur länge jag ska ligga här.
Jag låg kvar tills nästa morgon då kom Elsa in och skulle
städa. Jag hörde hur hon sa ja nu är det måndagsmorgon och det är lugnt i huset.
Jag måste städa lite här inne. Hon dammade av alla sakerna och hon putsade allt som stod på skrivbordet.
Sedan skulle hon ta ut mattan där jag låg och plötsligt hörde hon något som ramlade av från mattan, böjde sig ned och plockade upp mig. Jaså en femöring, ja så Elsa det måste väl vara mina städpengar då?

Hon la mej i sin städrock och där låg jag tryggt.
Elsa hon städade i många timmar och snart skulle hon gå ut och handla.
Jag hörde hur hon stängde dörren efter sig och låste.
Vi kom ned på stan jag hörde mycket oväsen och förstod att vi var nära kanalen. Det gick båtar under bron och Elsa brukade stå där och titta på båtarna i bland.
Hon tyckte om att se hur de olika båtarna kom och gav sig iväg igen.



Hon stod vid räcket och tittade ut och båt efter båt kom och jag låg nu i hennes kappa, det kom en båt som Elsa inte hade sett innan, så hon lutade sig över räcket och så långt ut att jag var rädd för att trilla ut.
Sagt och gjort så gjorde jag det och hamnade på en båt, jag
hamnade på däcket och kände hur båten rullade vidare. Hej då
Elsa jag var inte så länge hos dej.
Nu har jag kommit på en båt och vet inte vart jag ska ta vägen.

#65532
Båten for vidare och jag förstod när jag tittade upp att den hade lämnat stan och var ute på öppnat havet.
Nu hörde jag människor som kom och det var sjömännen som skulle skrubba däck. De hällde vatten och började skrubba och en av sjömännen kom åt mitt håll där jag låg såg mej plockade upp mig och sa inte ett ljud till de
andra, han ville väl inte visa att han hade hittat en femöring på däcket.
Jag åkte snabbt ned i hans ficka.

Efter de hade skrubbat däcket åt de lite och efteråt var det lite vila. Sedan hörde jag hur min vän gick ned för en lång trappa, jag förstod att vi måste vara i källaren på
båten så att säga, ja vi var i maskinrummet som det väsnades, man kunde knappast höra något för alla oljuden.
Han stängde en dörr efter sig och då blev det tystare.
Jag kände att det luktade rök och kol, då måste vi vara nere i pannrummet.
Min vän började att skyffla in kol i pannan och det var mycket jobbigt och smutsigt. Jag låg tryggt i hans ficka men det började bli varmt, han hade en liten pappersbit som hon tog upp och torkade sig med. Vips åkte jag ur och
låg bland kolen i kolboxen.
Tänkt sa jag till mig själv, han kanske eldar upp mig. Vilket
slut för en femöring.
Han fortsatte att skyffla in kol och skyffeln kom närmare och närmare mig. Nästa gång eller nästa gång därpå kommer
han att ta upp mig på sin skyffel och slänga in mig i pannan.

Han var trött nu och torkade svetten ur pannan, satte sig ned på en bänk och vilade lite. Jag låg där och var naturligtvis orolig för vad som skulle hända mig.

Nu satte han igång igen, tog en stor skyffel och slängde in i pannan, jag kom inte med den här gången men nästa ja då är det klippt.
Han tog en stor skyffel med mycket kol på den här gången och jag följde med.
Han skulle just slänga in kolet i pannan och mig också när han plötsligt snubblade till och jag for ur skyffeln och ned på golvet. Han såg tydligen det för han plockade upp mig utan att säga ett ord.


När vi kom upp var det stora diskussioner i matrummet.
Mannarna krävde att de skulle få annan mat för den de hade fått var otjänlig som människoföda. Det är bäst du
hämtar Kaptenen sa kocken till styrmannen.
Så blev det och kapten Båtshake kom ner och sa vad är det
frågan om. Vi vill inte äta det här det är fisk och det är
skämt. Kaptenen smakade på det och höll med besättningen med att det var inte gott alls

Han frågade kocken har du inte haft det i frysrummet. Jo
men jag hade det kanske för länge ute innan jag stekte den.
Ja sa kaptenen ni få annan mat och då få du steka upp fläsk. Det ska bli sa kocken. Besättningen blev lite lugnare.
Kocken satte högsta fart med att skära upp fläsket och steka det.
Min vän var trött så han gick till sin hytt och la sej ner.
Jag låg så tryggt och fint i hans ficka så jag började känna mej sömnig.



Plötsligt hörde vi ett riktigt ståhej uppe på däck mannarna skrek som bara den. Min vän vaknade och vi gick upp och frågade vad det var de skrek om.
Titta därborta skeppet med 16 kanoner på varje sida.
Se du inte vad det är. Det är ju ett sjörövarskepp. Titta på flaggan den har ju dödsskallar på sig.
Vi har väl inga sjörövare nu för tiden i norden tänkte jag.
Men efter all uppståndelse så måste det ju vara något och min vän såg som de andra såg ett stort skepp med stora
segel och med många kanoner.

Kapten skrek något därborta, han skrek håll er i skinnet annars kommer vi att göra hajföda av er.
Skeppet kom närmare och närmare och låg nu bredsida om oss. Nu hördes deras rep med krokar häftas fast vid vår
båt och snart kom den första sjörövaren över.
De lade en landgång mellan båtarna och där över gick kaptenen.
Han såg skräckinjagad ut. Han sa var är er kapten? Här är jag svarade kapten båtshake.
Vad ska ni äta vi ska äta fläsk och potatis svarade kaptenen.

Det var bra då äter vi medan ni tar fram ert guld och diamanterna. Vi har inget guld och vi har inga diamanter heller sa kapten båtshake.
Försök inte lura oss vi vet att ni har det. Ta fram det eller
får ni gå på plankan.
Inget guld togs fram så det blev plankan.
Sjörövarkaptenen tog min vän och tog honom till plankan.
När han var långt ute på plankan stötte de till den så han for rakt i vattnet.


Sluta och släng vatten sa han när jag vaknade till. Det var en av hans kompisar som väckte honom.
Jasså var det här bara en dröm tänkte jag.



Vi hade seglat ganska så länge nu och seglade förbi
Medelhavet. Vi skulle To Marocko på Afrikas västra sida.
Vi låg för ankar i hamnen i Rabat och för en gång skull hörde jag att besättningen var glada. De skulle ut på stan och ha roligt.
Jag fick till och med byta byxor för min tog på sig andra
bättre byxor och en kavaj sedan bar det väg ut på stan.
Vilka konstiga bokstäver jag såg. Men det klart vi är ju
inte hemma i Sverige nu. De kanske tycker att våra bokstäver är konstiga.

Vi kom snart fram till en bar där min vän tog en öl, sedan var vi ute på stan igen. Långt borta hörde vi musik och
det spelades av bara den. Vad är det för något frågade min vän på bruten Franska, jo sa damen det är ett tivoli därborta.
Va roligt sa min vän vi går dit.

Ju närmare vi kom desto högre blev musiken, uppe på en skylt stod det förmodligen tivoli på arabiska vi hade svårt att läsa det.
Vi gick in och betalade bara lite grann sedan åkte vi karusell, vi körde minibilar, vi åkte pariserhjulet.
Vi sköt lite på skjutbanan, min vän vann en docka från
Marocko.
Den ska jag skicka hem till min brors lilla flicka sa han.

Nu var det ett tält som det stod något utanpå på arabiska
Vi tittade in det var bänkar och så var det några som
brottades därframme. Den kraftige mannen slängde den andra
mannen på matten så det small.

Nu kom det fram en man i turban och sa på Franska den som kan vinna över Armed här för 2000 ritaler. Hur mycket
är det frågade min vän hans kamrat omkring hundra kronor.
Då ska jag försöka sa han.
Ja min vän var ganska så kraftig och hade kraftiga armar och händer. Men jag undrar om han kan vinna?

Jag var med i fickan när han ställdes mot den här kraftige mannen Armed, de började att kämpa lite och min vän höll på att förlora fotfästet, men nu gick det bättre
Nu höll han till och med på att få dit den här Armed.
Min vän tog ett kraftigt tag och skulle precis få ned honom när han snubblade på mattan och föll pladask dit.
Jaha så var det med det sa Armed.

När han kom tillbaka till kamraterna sa han. Jag hade tagit honom om jag inte hade snubblat. Jovisst sa de andra.
Men faktiskt tror jag det.


De hade mycket roligt på det här tivolit det är synd att vi ska segla i morron annars hade vi kunnat gå hit då med.
Som femöring i fickan efter dessa runder i karusellen och annat så var jag ganska så tacksam att vi slutade nu.



Vi gick till båten och vi hade just kommit halvvägs när vi såg en man försöka bryta sig in i en affär. Våra vänner uppmärksammade det här och skred till verket.
De gick utanför affären och tittade in där var inbrottstjuven i full gång att ta varor som han plockade ned i en säck. Jag hörde att mina vänner pratade med varandra. De sa vad skall vi göra? Vi få nog försöka att ta honom själv för det finns ju ingen tid att gå till polisen. Tjuven fortsatte sin verksamhet därinne i affären.

Vi väntar tills han kommer ut sa en av mina vänner, ja jag låg ju i fickan och hade det riktigt trevligt men ändå vad det spännande att höra hur det här gick.

Nu kommer han sa en av mina vänner. Pass på då svarade de andra. Tjuven kom ut och i samma ögonblick hoppade mina vänner på honom. Han stred lite grann men han förstod att han var fast så han höll sig lugn.

Våra vänner pratade med honom men han sa inte ett ord.
De gick med honom till närmaste polisstation. Det var en bra väg dit och så småningom kom vi fram.
Mina vänner berättade hur det här stod till och polisen sa på sin bruten engelska det var modigt gjort av er.

Nu tänkte jag när jag låg i fickan att nu är väl den här dagen slut. Den har ju innehållit så mycket roligt och spännande. Men nu tycker jag faktiskt att det kan vara nog för idag.
Mina vänner samspråkade medan de gick emot båten. Snart var vi framme och snart var min vän i hans hytt och snart så sov han. Jag kände mej trött efter all uppståndelse så jag somnade jag också efter en dag som var i min mening
verkligen annorlunda




Nästa morgon när vi vaknade var båten långt ute till havs igen. Vart vi var på väg hade jag inte den blekaste aning om. Vi hade lämnat Marocko det visste jag.
Jag hörde att några av mannarna sa att vi var på väg söderut, till något som de kallade för Kapstaden.
Var det ligger det vet jag inte.
Dagarna gick och jag följde min vän troget genom att vara i hans ficka någon gång tog han upp mej så jag fick känna på frisk luft.

En morgon var det stort ståhej uppe på fartyget. De skrek och de stojade, min vän gick upp dit.
När han kom upp tog de tag i honom och döpte honom i en stor vattenbassäng. Jag dränktes nästan av allt vatten som kom in i hans fickor. Men jag klarade mej. Varför de gjorde så det vet jag inte.
Men jag fick reda på det på kvällen när han hade torkat sina byxor och tog ut mej och la mej på hans byrå.

Då hörde jag det berättas att när man går igenom ekvatorn
det är vad man kan kalla ett streck där jorden är som varmast. Då måste man gå igenom detta att man döps och få
vara med om många olika saker.
Våra vänner pratade mycket om detta att havets Gud Neptun var där och sa till de att de skulle bli döpta när de gick igenom gränsen till ekvatorn.
Detta var mycket spännande för mej jag hade ju aldrig varit med om det och jag tror att min vän inte hade det heller.



Nästa dag var en fin strålande dag med solsken och mycket lite vind. Våra vänner var tvungna att jobba ändå det var skönt i solen. Som sjömän måste man jobba för det var deras jobb.
Mot eftermiddagen började det att friska på och till kvällen var det full storm. Jag kände mej lite yr av allt gungande och männen var på däck och pumpade ut vatten för vågarna var jättehöga nu.
Till och med våra vänner kände sig inte riktigt bra när det gungade så här. Jag menar de var ju nästan vana vid det här.
De frågade kaptenen hur länge han trodde att ovädret skulle rasa. Jag har hört på radion att det skall bli lite lugnare i morgon men i natt måste vi vara uppe och pumpa ut vattnet annars kommer vi att sjunka.

Natten gick med sakta steg mot gryningen. Våra vänner var mycket trötta efter allt arbete med att pumpa ut vattnet på däck.
På morgonen blev det lugnt och de kunde sätta sig ner och äta en riktig frukost som bestod av gröt ägg skinka och
potatis.
Det är i alla fall skönt sa de att den här stormen är över. Jo höll de andra med men vi får ju inte sova förrän i natt. Vi är ju tvungna att jobba idag som vanligt även om vi kanske få något mer i lön.

Just då krängde båten till och vi kände att den lutade.
Kaptenen kom in och sa att vi hade fått förskjutning på lasten. Vi kom ned där lasten var och allt virket hade kommit över på ena sidan. Så båten sågs luta och den gjorde det också.
Vi måste lämpa över bräderna överbord annars kan båten
slå runt.
Vi började att lämpa ut brädorna en efter en i havet. Detta var ju inte riktigt klokt att vi skulle förstöra så fint virke. Men det klart att det vore ju inte bättre om båten slog runt. Då måste kapten båten och kanske hela besättningen.

Vi höll på ganska så länge med att lämpa brädorna överbord. Man är tvungen att ta en i taget så det inte bli en rekyl så att båten slår runt.

Männen jobbade nästan i fyra timmar att lämpa brädorna
överbord. Till slut kunde de flytta de återstående brädorna till mitten av båten.

Detta var ju i alla fall bra att några staplar av brädor kunde räddas.
Kaptenen sa att det var ett bra jobb de hade utfört. Tack för det mannar.

Nu hade allt kommit tillbaka där vi kunde känna oss trygga medan båten körde vidare mot nya mål.



Nästa dag var en strålande dag och kaptenen sa till besättningen att idag skall vi fiska. De flesta deltog i fisket och de hade roligt. De hade många krokar ute och speciellt en med ett stort köttstycke. De hade hört talas om att det fanns haj i närheten. De fick upp många fiskar men ingen haj.
Dagen gick och snart skulle de sluta när de såg det stora flötet gå under vatten ytan då förstod alla att det var en haj på gång.
Männen var mycket upphetsade och skrek och hojtade över att de har en haj på kroken.

Hajen försökte att komma undan men det var inte så lätt
10 man drog i den starka linan och närmare och närmare kom hajen båten. Jag var i min väns ficka och tänkte en haj vad är det för något.
Precis som min vän hade hört min fråga började han att berätta om hajar. Hajen är mycket farlig och äter upp en människa på några sekunder.
Hu ja sa en av männen jag vill då inte hamna i vattnet här.

Männen fortsatte att dra i linan nu var hajen bara ett femtiotals meter från båten.
När hajen var framme vid båten hade de stora diskussioner hur de skulle vinscha upp honom. Vi måste sätta en vajer runt hajen och dra upp honom. Men vem ska sätta vajern om hajen?
Det gör jag sa Göransson en kille i 25 årsåldern.
Han klättrade ner för båtens sida och hade vajern med sig. Han satte den runt hajen så att de kunde dra upp den. Men just när han skulle upp igen tappade han taget och föll i vattnet.

Långt ut såg vi andra hajar som kände blodsmaken från den haj vi hade fångat.
Vår vän därnere försökte att komma upp på ledaren som gick utanför båten. Det gick inte och närmare och närmare kom hajarna.
De sa Jansson vi få slängde ned ett när som han kan klättra upp på.
Sagt och gjort de slängde näten över kanten på båten och Göransson fick tag i det. Precis när han var uppe kom
hajarna fram. Göransson var snart ombord igen.
Tänk om de hade tagit ett ben av dej sa de till Göransson. Om de hade kommit fram hade de nog tagit hela mej.
Jag var mycket förvånad att hajen var så stor. Den ska vi sälja när vi kommer i hamn sa kaptenen och för pengarna kan vi ju ta en liten semester på någon dag.
Mannarna jublade för de hade varit ute länge nu tyckte de
Och det skulle sitta bra med lite ledighet.
#65532



Vi kom till en hamn där vi skulle lossa de bräder som hade
blivit kvar sedan lasten försköt sig i stormen .Denna hamn hette Okollo och var I Landet Sierra Leone i Afrika.
Vi steg i land och tyckte att det här landet såg mycket annorlunda ut än vad vi var vana vid hemma i Sverige.
Det klart det var också mycket varmare. Ja vi hade lastat av timret och nu hade vi fått lov av kaptenen att vara fria en hel dag.
Mina vänner undrade vad de skulle göra.
Kan vi inte göra något helt annorlunda idag. Jovisst men vadå. Jag tänkte ville åka ut till en by och titta på människorna och hur de har att där.
Det var en strålande idé all tyckte att det skulle vara intressant.

Vi tog taxi ut till en denna byn långt i bort ifrån staden. Vi njöt av att sitta i bilen av om det var kvavt
Men vi behövde ju inte gå i alla fall.

Vi kom till en by där taxi chauffören sa att här kan ni ha det bra och få titta hur människorna har det här.
Vi betalade och sa att han skulle komma och hämta oss om några timmar.

Vi gick närmare byn som bestod av en 20 tal hyddor gjorda av gräs. När människorna såg oss kom de närmare oss speciellt barnen som var mycket nyfikna på hur vi vita
var. De sträckte fram sina händer och vi förstod att de ville ha något av oss. Mina vänner hade köpt lite krimskrams i staden plus lite godis till barnen .Kanske de kunde köpa något fint ut av dom.
Barnen blev mycket glada över godiset .Jag tror att de hade nog inte smakat sådant här innan.

Vi kom till en hydda som verkade större än alla andra. Ut ur denna hydda kom en man som var helt svart och han hade stora fjädrar på sig. Vi hälsade och nickade till honom
Tog fram vårt krimskrams och sa om han hade något som vi
kunde köpa av honom. Ja vi talade med kroppsspråket. Vi förstod ju inte vad han sa.

Han kom med en flicka som var ganska liten. Han pekade på henne och vi förstod att han ville sälja henne. Nej Nej ruskade vi på huvudet .Vi vill ha något annat.

Han kom fram med utskurna bilder och människor i ebenholts. De såg fina ut och vi tog fram cigaretter och han ville ha två askar för en sådan ebenholts figur.

Vi köpte fyra stycken figurer och lite annat. När vi hade köpt detta av honom. Verkade han sur över att vi inte ville köpa flickan.

Jag tänkte detta var då ett konstigt land. När jag låg i fickan på min vän. Ville de verkligen sälja flickan?

Timmarna gick och snart skulle taxi chauffören komma. Just då kom det några yngre män som pekade på våra skjortor och ville ha de. Nej, nej sa vi måste ju ha de själva.
De började att bli närgångna och de började att ta av oss skjortorna. Vi började att bli arga men vi hade inte en chans att värja oss de tog våra skjortor och sprang åt ett annat håll.
Just då kom taxichauffören. Vi åkte till stan och vi berättade för honom vad som hade hänt oss.
Ni ska vara glada för att ni kom därifrån med livet i behåll. Den här stammen har varit huvudskallejägare.

Vi rös till lite jag med där jag låg i fickan och hade hört alltihopa.
Vi kom sent till båten men jag tänkte här är det i alla fall inga huvudskallejägare.
#65532
Färden fortsatte nästa dag mot nya mål vi skulle gå runt Goda Hoppsudden och gå emot Indien, men först skulle vi stanna till lite i Kapstaden för att få in lite förnödenheter friskt vatten o.s.v.
Mina vänner hade jobbet att forsla dit lite mat och annat
Så vi var nere i staden. Vi stod utanför en stor affär där vi skulle inhandla lite varor. Jag låg i min väns byxficka
och där låg jag tryggt. Trodde jag, när min vän lutade sig framåt för att ta upp lite varor ramlade jag ut och låg där på golvet. Jag försökte i min förtvivlan göre de uppmärksamma att han hade tappat mej.
Men nej, där låg jag nu halvvägs runt jorden på ett golv i en affär i Kapstaden.

Jag hade legat där en bra stund när en man kom in i affären och tyckte att han såg något på golvet och det hade han ju rätt i för där låg jag. Han tog upp mej och synade mej. Tyckte nog att jag såg lite konstig ut Jag menar de hade andra pengar härnere. Han var svart om skinnet och det slog mej först det är väl ingen huvudskalle jägare hoppas jag.

Jag åkte ned i vad man kan kalla en tygpåse där låg jag
med andra saker han hade det var hans pipa och några andra mynt från Afrika. Jag frågade de om den här mannen är snäll De svarade på ett konstigt språk jag förstod inte det. Men jag fick för mej att de försökte att säga att den här mannen var snäll.

Mannen handlade lite och gick ur affären. Jag tänkte nu har jag väl sett Sverige för sista gången.

Jag låg i hans tygpåse och hörde att han språkade med någon om mej kanske? Han tog upp mej och visade mej för sin vän och han svarade honom något.
Han slängde då ned mej i tygpåsen på grund av vadå? Kanske han hade fått reda på att jag inte var värd så mycket. I alla fall inte i Afrika.

Mannen kom hem till något som bestod av några plåtbitar till tak och väggar. Jag förstod inte bor de så här tänkte jag. Det var ju konstigt. Mina vänner på båten hade talat om kåkstäder jag undrar om det här var det.

Hans fru kom emot honom och de språkade lite. Han visade upp mej för henne och hon tog hand om mej och la mej i en liten låda. Där hon förvarade lite smycken gjorde av tenn
knappast var det silver.

Jag hörde att något slog emot plåten jag undrade vad det var sedan förstod jag att det regnade ute. Jag kunde inte göra så mycket mer än fundera över min situation. Jag låg här i en liten låda i ett främmande land långt ifrån Sverige. Jag kände mej trött lite besviken och tänkte jag slumrar väl till lite.

Jag vaknade plötsligt av att någon tog lådan i sin hand och letade runt i lådan Hon fann mej för det var en flicka som ville ha en peng för att hon skulle ha den till sina strumpor rättare sagt strumpebandet.
Flickan satte dit mej och sprang ut i den leriga sanden.
Jag hörde hur de skrattade och stojade, barnen är då likadana här som de är hemma tänkte jag.

Hon hade sprungit en lång stund när hon kände sej varm flickan och tog av sej sina strumpor Just då rullade jag bort och låg under en tunna av vatten. Flickan letade efter mej men kunde inte finna mej.
Jaha tänkte jag vad ska nu hände mej.?
#65532

Jag låg nästan under tunnan visste inte vad jag skulle ta mej till. Just då kom det ut en kvinna som hämtade vatten i tunnan, det var så lite vatten i den. Så hon var tvungen
att luta på den och i samma ögonblick fick hon syn på mej. Hon undrade vad det var för mynt som låg där.
Hon undersökte mej noga sedan åkte jag ner i hennes klänningsficka.
Efter hon hade burit in vattnet gav hon sig iväg mot staden. För att inhandla något. Hon träffade tydligen en bekant på vägen för hon stod länge och pratade med den här väninnan. De gick in i en affär trodde jag men det var ett konditori. De tog sej en kopp te och en bulle och där satt de lugnt och stilla och drack sitt te och åt den här bullen.

När de skulle gå hem igen betalade hon som jag var hos och tog upp mej och lämnade över den till mannen som stod
bakom disken. Hon tänkte inte sej för när hon lämnade över mej. Nu låg jag bland andra mynt i kassaapparaten. Jag kände mej mycket främmande men kanske jag var på väg någon annanstans nu.

Kassaapparaten öppnades och stängdes många gånger innan det blev kväll. När kvällen kom skulle de räkna kassan.
Jag hörde hur de pratade om hur dagen hade varit.
De slog upp alla mynten på bordet. Och när de såg mig. Så
blev de lite förgrymmade för att jag tillhörde ju inte deras mynt. Jag hörde att de sa vi kan ge den till Robert
han samlar på mynt.





Just i detta ögonblick kom den här mannen ifråga genom dörren. De hälsade och de gav mej till honom. Jag hörde har du tagit några djur idag. Ja det blev bara ett lejon.
Det blev bara ett lejon tänkte jag vad sysslar han med nu då.
Mannen ifråga som sa att jag fick bara ett lejon var en man som fångande djur och sedan sålde de till djurparker
Jag tyckte det var hemskt, hur kan man fånga djur och sedan skicka de till djurparker, där människor ska gå och titta på dem tänk vad de är fria här, hur ska de känna sig i en djurpark? Ett djur tycker jag som är vilt ska vara i den naturen där han eller hon tillhör. Men det klart alla vill ju ha pengar. Jag en liten 5-öring inte värd mycket
men tvåkronan sa att det viktigaste är att ha ett
stort hjärta och jag tycker det är viktigast i livet. Denna man skröt om sina bravader medan han satt där, jag tänkte tänk om jag hade något som jag kunde stoppa i öronen så jag slipper att höra det här.
Att man kunde stänga av världen bara för ett ögonblick.
Jag vet att det är ganska så svårt i alla fall för en femöring.
#65532
Om någon undrar vad det här är för en figur, så är det jag när jag drömmer om att jag är har öronproppar och kan stänga ute världen för ett tag. Skulle inte ni vilja det också? Bara för ett tag när man vill, det vore väl skönt.
Att fånga vilda djur och samla mynt, ja det var väl kanske en aning ovanligt. Jag menar man skulle tro att en sådan man inte skulle samla mynt utan något kanske mer äventyrligt. Men det klart pengar det är ett äventyr både för fattig och rik.
Han fortsatte att skryta om sina bravader och ju mer han skröt ju mer hade jag önskan om öronproppar.
Robert sa en röst, ja vad vill du svarade Robert. Jo jag har fått in ett ovanligt mynt, vet du vad det här myntet kommer ifrån? Jag lämnades nu över till den här mannen som fångade vilda djur och samlade på mynt. Han undersökte mig noga tittade på mig, jag försökte att inte vara någon alls, utan jag låg nu mellan hans tumme och pekfinger. Det
står ore på den sa han, vadå ore tänkte jag det heter väl öre? Det jag inte visste var att å ä ö var mycket ovanligt
i sådana här länder men det fick jag så småningom lära mej.
Ja sa Robert det vore roligt att ha ett sådant mynt för det har jag inte innan. Nu sa mannen att det här är ett ovanligt mynt, men det är jag ju inte jag är ju bara en femöring. Men se han skulle nu utnyttja situationen och sa att jag kan väl få 40 rand för den. Det var mycket sa Robert, men kör i vind jag tar den.40 rand hur mycket är det undrade jag, men mer än fem öre det förstod jag att det var.

Ja nu sa Robert att nu ska jag till mej för jag ska upp tidigt i morron och försöka att fånga en silkesapa. De har sagt att man kan få ganska så mycket för den.
En silkesapa tänkte jag. Vad är det? En apa som är gjord av silke eller vadå? Ja jag funderade inte så mycket nu för nu kände jag mej trött där jag låg i den här mannens portmonnä och tänkte att i morron blir det nog spännande.

Jag vaknade av att portmonnän öppnades och han lade mej i ett särkilt fack, det var ljus ute det såg jag och solen sken och det började bli varmt ändå klockan inte var så mycket. Men det klart jag är ju inte i Sverige nu, utan i ett varmt land som de säger hemma.

Robert han hade gått upp och han klädde på sig, tog sin bil som var en ganska så skranklig bil med ett stort flak på. Jag hade tänkt mig att han måste väl tjäna mycket pengar och ha råd med en ny bil? Men jag fick snart svaret. När vi kom ut till stäppen kan man ju inte kalla det väg utan tvättbräda. Man kunde faktiskt hitta på ett nytt spel tvättbräde spelet och den som vinner får en femöring. Nej jag bara skojar.
Vi kom längre och längre ut på stäppen och det blev varmare och varmare. Robert hade nu stannat bilen. Han hade gått ifrån bilen och gick mot några träd som stod ensamma på den vindpiskade stäppen. Däruppe såg jag något för Robert hade inte stängt portmonnän tillräckligt utan jag fick en liten skymt av träden och dess krona, nu var jag lite skojig igen men det blir väl kanske bättre?
Jag försökte att se vad det var däruppe. Helt plötsligt hoppade något till en annan gren, vad var det för något tänkte jag. Nu kom det igen. Robert han grejade med något nät och bredde ut det på marken sedan tog han en frukt och tog många frukter och bredde ut de på nätet. Sedan tog han ett rep och ställde sej bakom trädet med repet i handen. Jag visste inte riktigt vad han höll på med. Men jag hade en aning om vad han sysslade med. Han skulle förmodligen locka fram det här djuret. Han och
Jag väntade länge, vi väntade en timme, två timmar, sedan fick jag en konstig känsla att något var på nätet. Just då drog Robert till och djuret fastande i nätet. Djuret skrek av förtvivlan att han hade blivit tillfångatagen. Inte undra på det ,ena timmen är man fri som en fågel sedan är man fast. En mycket obehaglig känsla kom över mig. Jag se vad det var det var en apa och han var lite vit en mycket fin apa. Det är inte konstigt att de betalade mycket för den här apan. Jag kände så mycket för apan som hade förlorat sin frihet och visste nu inte vad ödet skulle föra honom. Robert tog apan till bilen och tog apan till en bur han hade där. Jaha tänkte jag är det så här det går till.
Jag som alltid har sagt eller kanske det var någon annan femöring som yttrade orden ”frihet är det bästa ting"
#65532




Robert han satte sej i bilen och färden blev detsamma nu som att åka på en tvättbräda ja, det var ju samma väg fast den gick åt andra hållet. Vi kom tillbaka och Robert han stannade bilen. Gick av och tog buren till en lada av något slag där stod det bräder och annat, tycktes jag se. Han började att bygga en låda, varför bygger han en låda tänkte jag där jag befann mej i denna hetta. Det var varmt som 17 femöringar kanske jag har lite skämtsinne i alla fall. Det skadar inte att man tar livet lite på skämt.
Eller vad tycker du? Jag menar visst är livet allvarligt, men tar man inte det med lite skämt tror jag att livet blir svårare i alla fall lite tråkigare.



Robert han fortsatte med att spika ihop en låda som han satte dit bräder så det såg ut som galler, jaha tänkte jag han ska ha apan i den. Jag undrar vart den här apan är på väg till?
Snart var Robert klar men jag hade dåsat till lite ändå jag hörde hammarslagen, men den här omtumlande färden och
och att se en silkesapa bli tillfångatagen blev ganska så mycket för mig så jag kände mej trött.
Vaknade nu av att Robert tog apan och satte den i buren, han var tvungen att böja sej fram för att få in apan i buren
För apan han tyckte inte om den här behandlingen, jag förstår honom.
Av att han böjde sej så mycket så ramlade portmonnän in i buren. Där låg jag med apan nästan skrikande av ångest att komma i denna situation. Jag hade också hamnat i denna situation helt plötsligt. Jag försökte att göra mig så stor jag kunde att Robert skulle se mig och ta upp portmonnän
men se det gjorde han inte .Nu låg jag där i portmonnän med en liten springa med ljus. Jag såg apans fötter och jag hörde nu att han förstod att det var ingen mening att kämpa emot längre. Utan detta var slutet på hans frihet.

Att ligga här i en bur det kändes väl lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig. De säger "du luktar som en apa" men jag tyckte han luktade inte något särkilt. Utan han luktade väl som alla andra apor vad vet jag. Jag är ju ingen kännare av apor, det enda jag kan är att apa mej. Ni få säga till om jag blir för pinsam ibland.

Robert hade nu gått därifrån och han kom nu med någon annan.
Jag kände målarfärg de målade något på lådan. Vad det var de målade visste jag inte. De pratade om annat när den andra killen målade något på lådan om hur mycket Robert skulle få för den här fångsten. De trodde att den skulle inbringa ganska så sköna slantar. "Sköna slantar" finns det också? Vad menar de har mynt särskilda utseende? Jag menar vi femöringar ser väl ut som femöringar, men det klart att vi kan ju också få skavanker som alla andra. Jag menar när man är ung få man lite barnsjukdomar och sedan växer man till sig inte i värde utan i erfarenhet och sedan när man kommer upp i den åldern när man sätts som de gamla sa på "Fattighuset" då klart då är det nog inte så roligt, men det klart att många femöringar får det bra i livet och hamnar inte där. Utan har det ena och et andra.
Men kanske de inte är lyckligare för det? Bara man har så man klarar sej det sa tvåkronan till mig och jag håller faktiskt med honom. Fattighuset var väl för länge sedan, men de gamla femöringarna de kommer ihåg det. Vi nya har fått en annan start i livet, det har ju gått framåt, sedan de gamla femöringarna präglades.






Här är skillnaden mellan de fattiga och rika de rika har pengar de fattiga inga. Så är livet, en del få det i arv det sa femkronan till mig en del har faktiskt jobbat ihop till sina pengar och en del har blivit serverad på silverfat.
Vad han nu menade med det? Kom de med pengarna på ett silverfat? Konstigt. Ja tänkte jag där jag nu låg i min
situation, visste faktiskt inte hur ödet skulle föra mig.
Men den som lever få se som tvåkronan sa han är ganska så klipsk tycker jag. Men det klart en tvåkrona är ju mycket mer än en liten femöring. Men jag få tänka så att ha man inte fem öre ja då har man ingenting. Det är ju sanning även om man kommer till en rik eller fattig. Det klart att man vill väl komma upp sej i graderna, värmen var nog, men jag menar att bli något i livet.

Många tänker väl så att jag ska försöka att bli den bästa, det kanske inte går, man försöker att komma upp till toppen av stegen. Ibland hamnar man på första pinne ibland hamnar man på översta och tyvärr hamnar någon under den första pinnen. Kanske ni tycker att jag börjar att bli långrandig men nu har jag bestämt mig att vara lite allvarlig ja det är sant. Men det är ganska så tråkigt så det går snart över.
Jag vet faktiskt inte var jag hamnar på en den här stegen.
Jag få väl ta första pinnen och se vad det bär hän. Har man kommit till första pinnen har man ju en möjlighet att komma vidare uppåt, man få vara lite positiv i sitt tänkande också det är jag helt medveten om. Tänker ni någon gång ibland på det här med stegen? En del hamnade i mitten en del steget ut och tyvärr en del under. Livet är ju sådant man gör det till eller vad tycker du? Kanske man kan själv göra något åt det i alla fall försöka. Jag vet att många öden bestäms inte av vad man själv vill göra. Utan att andra gör det då klart blir man ledsen. Om någon frågar dej till exempel. Vill du ha den här glassen? Nej jag tycker inte om den svarar du.
Då säger han som frågar dig ,äter du inte upp den här glassen så få du inte någon chokladkaka när vi andra ska äta.
Det klart man ställer sig då frågan om man ska ta den eller inte. Man har svårt ibland att välja tvåkronan sa "Du är som en åsna mellan två hötappar"
Du vet inte vilken du ska ta. Ja jag medge att det är svårt ibland.

Apan var tyst nu jag tror att han sov jag visste inte vad som skulle hända med apan inte med mig. Det är lite svårt att inte veta vad man ska göra i en sådan här situation. Vad kan jag göra mer än att vänta jag och apan



Natten kom och vi låg fortfarande i buren jag och apan jag började känna tröttheten i mina ögon. Men ändå var det svårt att sova. När man inte riktigt vet vad man ska hända är det mycket svårt att koppla av och tänka på något annat.
Tydligen hade jag somnat för jag vaknade med ett ryck att
buren lyftes upp och jag hörde att apan med ett förtvivlat rop ville inte vara med om det här. Men vad skulle han göra?
Vi hörde röster och de sa att båten kommer strax. Jag tänkte båten. Vad menas med detta ska vi skickat vidare eller vad?

Det var inte så långt till hamnen det luktade hav när vi kom fram och jag tänkte som tvåkronan hade sagt till mig. "Tänk att det finns något som inte ta slut" Jag hade tänkt mycket på vad han hade menat med det. Menade han med allvar att havet inte hade något slut eller vad?
Ett slut är det väl med allt finns det verkligen en plats som inte ha något slut. Jag vet ju när jag var hos flickan och hon läste en bok den tog slut. Ja i alla fall så var vi nu i en situation som hade en början men vi visste inget om något slut.

Vi låg still och väntade otåligt vad som skulle hän

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk