Ett oskuldsfullt mord

En man kom gående på trottoaren en tidig fredags morgon. Han utstrålade en självsäkerhet och ett självförtroende. Med taktfasta steg klev han in på en Polisstation och tog en nummerlapp i kösystemet. Han hade nr 3 i kölapp och han satte sig ned i en stol och väntade. När det blev hans tur reste han sig och han var lång och gänglig och mätte hela 199 cm i strumplästen. Andra människor i närheten drog en suck av att vara imponerade av hans enorma och långa kropp och stirrade på honom när han reste sig. Han gick fram till entré disken och sade ”Hej mitt namn är Karl-Otto Wallinder och jag vill komma med en bekännelse och erkännande. Jag har dödat en man igår kväll och önskar bli dömd till sjukvård för det. Jag är sjukpensionär och sjukskriven”. Polisen bakom entré diskens fönster spände ögonen i mannen och sade sedan ”Har du några bevis på det du påstår? Vart skedde detta? Och vem var det du har dödat?” frågade den kvinnliga Polis aspiranten. ”Jag har inga som helst bevis för det som jag tror skett. Det skedde hemma i hans bostad. Och det var min bror jag har dödat” svarade mannen som hette Karl-Otto. ”Detta skedde alltså torsdag kväll igår” sa Polisen. ”Det stämmer.” svarade mannen. Och hon fortsatte ”Sätt dig ner och vänta så ska jag kalla på en kollega” sa den kvinnliga Polisen. Mannen som hette Karl-Otto vände sig om och istället för att sätta sig ner i en stol fortsatte han att gå och gick mot ytterdörren på Polisstationen och gick ut därifrån och lämnade stationen. Trettio dagar senare ungefär en månad var den kvinnliga Polisen ute på patrullering i en polisbil med en kollega när de kom till en bilparkering vid en ICA affär. De parkerade polisbil och klev ur den och hade beslutat sig för att gå in i affären och inhandla varsin lunch i form av färdiggjord mat att värma i mikrovågsugn. När de kom till entrén satt det en man utanför den framför ytterdörr med en handskriven pappers lapp som det stod på ”Hjälp mig. Jag samlar in pengar till min handikappade bror för att hjälpa honom. Skänk en slant till mat till honom”. Mannen satt på en ihop fällbar campingstol och hade en papperslåda ståendes på marken framför sig. Den kvinnliga Polisen kände genast igen mannen från stationen för en månad sedan som den som erkänt ett mord på sin bror. Och de gick fram till honom och hon frågade varför han avvikit för trettio dagar sedan från Polisstationen när han var där och bekände ett mord?? ”Hade du inte talat sanning om din bror?” Frågade hon mannen som satt med en pappersskylt om sin bror. ”Förlåt. Jag bara gick hans ärende och framförde hans önskemål. Han ville att jag skulle gå till Polisen och berätta det och medge att jag dödat honom. Fast jag har inte gjort det. Han lever och mår bra min bror. Men han har ingen mat hemma och inga pengar. Det är därför jag sitter här idag” sa mannen. ”Varför ljög du för oss? Man ska inte berätta att man gjort något fel” sa den andra manliga Polisen. ”Jag har inte gjort något fel. Jag bara drog en vit lögn. För att min bror ville det” sa mannen som hette Karl-Otto. ”Får man inte göra det??” frågade mannen de två poliserna. ”Nej såhär får det inte gå till. Varför ville din bror att du skulle säga det? Och ljug nu inte igen en gång till” sa den kvinnliga Polisen. ”Han ville bli bortglömd och att bli försvunnen från samhället för resten av sitt liv” sa mannen som hette Karl-Otto. Och han fortsatte ”Sedan skulle han lämna landet inkognito och flytta utomlands för att aldrig komma tillbaka. Men sedan ångrade vi oss efter två dagar och kom på att vi inga pengar hade till det. Det är därför jag sitter här idag och tigger för att få ihop pengar till ett nytt försök för att han ska kunna lämna landet så småningom. Vi har nästan fått ihop till hans resa” sa Karl-Otto. En man som stått bredvid hörde vad de pratade om och sa sedan utan att ha blivit tillfrågad ”Va bra. Att han flyttar utomlands. Då slipper vi den där jävla liberala socialisten. För vem känner inte igen honom som en sån!?!?”. En av poliserna stirrade på den man som stått bredvid och gjort ett uttalande. Polisen började skaka på sitt huvud ”Detta är att gå över gränsen för vad som är anständigt: Det är demokrati i vårt land och man får välja att rösta på vad man vill” sa han sedan. Han vände sig till sin kvinnliga kollega och sa ”Detta är absurt. Kom så går vi in och handlar vår mat till lunchen”. De två gick in i mataffären och handlade varsin färdiggjord matlåda. När de kom ut ur affären stod de två männen som varit utanför och argumenterade och grälade. Poliserna stannade till en stund för att se vad som hände. Männen lugnade ner sig när de fick syn på Poliserna. Sedan gick poliserna till Polisbilen och åkte iväg på lunchrast. När de kört en 10 minuter kom det ett samtal på deras telefon om att det pågick ett bråk utanför ICA affären i närheten och de tillfrågades om de kunde åka på larmet. Den kvinnliga polisen som körde bilen stannade till i vägkanten och den andre polisen som besvarat samtalet sa att det kunde de. De vände bilen och åkte tillbaka och när de kom fram fick de syn på en man som låg orörlig på marken och bredvid stod den man som suttit och tiggt utanför affären. ”Vad har hänt här då?” frågade den kvinnliga Polisen. En kvinna som stod där utanför affär sa ”Han slog till honom när han sa att han också borde flytta utomlands” sa kvinnan. Karl-Otto inflikade ”Annars skulle han döda mig. Han frågade sedan om jag ville att han skulle dö!? Han ramlade sedan omkull av mitt slag och slog i huvudet i trottoarkanten. Och nu tror jag han är död på riktigt.” sa mannen som tiggt. En av poliserna lutade sig sedan över den man som låg på marken. Och konstaterade efter att ha känt på pulsen att mannen som låg på marken var avliden och död. Den kvinnliga polisen tog fram sina handklovar och satte dem på den andre mannen. ”Vem var det som du slog till? Kände du honom?” frågade den manlige polisen. ”Det var Hans Wallinder. Min bror som jag satt och tiggde åt” sa Mannen som hette Karl-Otto Wallinder. Och så kom det sig att Hans som var bror till Karl-Otto dog på riktigt fast han bara ville flytta utomlands och leva resten av sitt liv inkognito, Karl Wallinder blev häktad en kort tid men eftersom han redan erkänt för de två poliserna dröjde det inte länge tills åklagare väckte åtal för mord. Karl-Otto Wallinder uppvisade sedan under rättegång stor ånger över att ha försökt hjälpa sin bror samt dödat honom med slag och hans straff blev att han dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivnings prövning. Och där på en sådan avdelning sitter han än idag såvitt samhället känner till.

Slut

Taleptox Skrev
Den 20230313

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 45 publicerade verk