Ett slut på leken

Detta är en episk novellberättelse om en dag i livet för en man, och några andra människor, som blödde på en fot. Det var en helt vanlig fredag morgon och Osman Fredolich 38 år gammal vaknade med ett ryck och satte sig upp i sängen och gnuggade sina ögon. Han undrade var han var någonstans och tänkte en stund ”Har jag vaknat upp på en okänd plats hos någon okänd kvinna nu igen?” Han hade så många gånger tidigare varit med om att vakna upp i sängar hos okända kvinnor på okänd adress efter en natts festande på någon av stadens krogar. Han hade slutat att räkna tillfällena som han gjort förut tidigare innan de blev för många. Och han brukade det första han gjorde när han vaknade titta sig omkring i rummet och titta ut genom ett fönster, i rummet han sovit i när han vaknade från en natts sömn och lustfyllda lekar. Alla dessa minnen han hade från dessa platser och kvinnor han sovit över hos sammansmältes till en enda röra och gytter av minnesfragment. År av festande hade tärt på honom och gjort trodde han själv att hans hjärna krympt till en hasselnöts storlek och han kände sig svårmodig. En gång hade en yngre tjej stått utanför på gatan till hyreshuset till ett av fönsterna han tittat ut genom och han hörde genom en springa i det öppna fönstret hur hon sa till en vuxen kvinna eventuellt hennes mamma trodde han som stod bredvid, ”Titta en naken karl i fönstret”. Sedan den gången tog han alltid för vana att klä sig först innan han tittade ut genom fönstret om han vaknade upp på en okänd adress. Av erfarenheter vi är med om lär vi oss något tänkte han. Sedan tittade han sig omkring denna fredag morgon och kände efter en stund igen sin egen bostad. Han var hemma. Och i sängen bredvid honom låg en för honom okänd kvinna som kunde vara i 30 års åldern, som han inte ens visste namnet på. Men hur hon såg ut det visste han då han granskade henne storögt denna morgon och tänkte att han inte mindes hur de hamnat där. Han var bakfull av gårdagens drickande på krogen och gnuggade ögonen en gång till. Vad hade hänt denna natt tänkte han? Och så småningom började fragmentariska minnen poppa upp i hans medvetande. Det hade veckan innan kommit ett brev till honom från bostadens hyresvärd och myndigheten Kronofogde med besked om att han skulle vräkas från sin bostad, och att de ämnade komma hem till bostad på fredagen kl. 9:30. Och nu var klockan 9:21 som han noterade när han tittade till på klockan på väggen i bostaden. Att han skulle vräkas hade dock inte hindrat honom från att ogenomtänkt gå ut på en fest kvällen innan. Han hade kunnat förbereda sig inför besöket av myndigheten istället!? En god vän från skoltiden hade hört av sig några dagar innan och bjudit med honom på en fest på en torsdag!? Och han hade tackat ja till festinbjudan utan tvekan och utan att tänka på att han skulle vräkas från bostad på fredag morgon. Han hade glömt bort brevet om vräkning och han hade hoppats på att besked om vräkning skulle kunna avslås och stoppas med ett klagomål på stadens myndighet. Det var de i hyresnämnden som fattat beslut om vräkning och inte han menade han på inför sig själv. Han hade fått klagomål på sig från några grannar som ansett att han störde dem hela tiden. Detta klagande hade pågått i ett år ungefär när hyresvärden beslutade sig för att ansöka om att vräka honom. Hyresvärden hade skickat ett brev till honom där de hänvisade till några lagparagrafer i jordabalken skrivna för mer än 30 år sedan. Hyresvärden skickade in ansökan till hyresnämnden och de godkände den och beslutade att Osman skulle vräkas trots att han betalt hyra varje månad. Det var särskilt en av grannarna en kvinna i 30 års åldern som klagat till hyresvärd på att han som hon uttryckt det störde henne hela tiden dygnet runt. Denna kvinna som kommit och ringt på hans dörr en torsdagsmorgon kl. 9:30 några veckor innan och skällt ut honom efter noter som om han gjort något värre än att ha släppt en atombomb över staden sagt ”Du stör mig hela tiden. Jag ligger ju och sover. Du får inte låta i bostaden före kl. 9 en lördag morgon ”. Nu hade detta varit en torsdagsmorgon och kvinnan som klagade hade själv varit ut och festat på onsdagen innan, och hon hade legat och sovit på morgonen, när Osman klivit upp ur säng vid 6 tiden för att besöka toaletten och råkat gå emot en akustisk gitarr som stod efter ena väggen i sovrummet och den hade vällt och orsakat ett förfärligt skrammel som grannen och kvinnan hade vaknat av. Att hon varit ut och festat kvällen innan visste Osman om då han hade vaknat av ljud han hört till vid 01:30 tiden av att det var några personer sannolikt ett sällskap som högljutt kommit hem i trappen och skrattat och fört oväsen och det spelades sedan musik av discosorten i en timmes tid mitt i natten ifrån lägenhet under honom som han vaknat av mitt i natten mindes han när han senare tänkte efter om vad som kan ha hänt. Och det hade också förekommit ett fasligt stönande och knakande i sängen ifrån lägenhet under ifrån mindes han att han hade tänkt på, då han vaknade till och hade varit på wc mitt i natten. Hur kommer detta sig? Vad är det som gör att en kvinna som själv har flera fester i veckan och spelade musik högljutt från stereo mitt i natten kom med klagomål på en sådan som mig tänkte Osman Fredolich svårmodigt medan han klädde på sig denna fredag morgon?? När han klätt på sig en t-shirt och kalsonger tittade han ut genom fönster till sin bostad och i glipa under rullgardin kunde han se 2 Polisbilar ståendes på gatan utanför. Vid ett av träden på motsatt sida av gata stod det 6 personer. 3 st. uniformsklädda Poliser och 3 civilklädda människor. När de fick syn på Osman i fönstret sprang de 3 poliserna med full fart över gatan mot porten till trapphus där Osman bodde. De hade sannolikt inte varit säkra på om och att han var hemma och när de fick syn på honom i fönstret hade de genast agerat som de hårdföra tjänstemän de var. Osman drabbades av panik och tänkte på vad skulle han nu ta sig till? Polisen var på väg till hans port i sällskap med 3 andra personer. Han undrade vad de kunde vara för ena? Och var de på väg till honom? Och hade detta som han helt plötsligt kom att tänka på något med det brev som kommit några dagar innan om klagomål och vräkningsbesked att göra tänkte han sömndrucket efter att just ha vaknat från en natts sömn? Och vad skulle han säga till kvinnan som fortfarande låg och sov i hans säng? Efter 5 minuter hördes 2 korta knackningar på dörren och någon ringde på dörrklocka en gång. Osman stod i sovrummet iförd endast en t-shirt och ett par kalsonger. Helt plötsligt efter denna korta påringning började någon från andra hållet av dörren att borra i dörren och sannolikt var det i låset det borrades. En låssmed som varit med borrade upp lås för att de skulle kunna komma in i bostad. Osman hann tänka varför öppnade jag inte dörren och jag hade kunnat öppna dörren och nu har de kört igång och borrat tänkte han. Borrandet höll på i 5 minuter sedan var låset sönderborrat och dörren till Osmans bostad rycktes upp med ett ryck. In i bostaden stormade 6 personer, varav 3 var civilklädda och 3 var klädda i polisuniform, och utan att presentera sig sa en civilklädd man i 50 års åldern ”Du ska vräkas”. En av Poliserna rusade in i köket det första han gjorde för att förvisa sig om vilka som var i bostaden då han sett flera par skor i hallen. Han letade igenom köksskåp och letade efter om det kunde finnas några vapen där. ”Man vet ju aldrig” muttrade han för sig själv. Det gick då upp för Osman som stod i bara kalsongerna och en t-shirt att detta hade med det brev som kommit till honom några dagar innan om att det kommit klagomål på honom och att han skulle vräkas från bostad på beslut av bostadsvärd och hyresnämnd. Vem är du frågade Osman? Vilka är ni undrade han? Jag låg och sov sa Osman sedan. En av poliserna såg förvånad ut och sa ”Låg du och sov!? Vi hade skickat brev om att vi skulle komma” Osman sa sedan i ett desperat försök att rädda situationen ”Det behövs inte med vräkning, jag vill gärna bo kvar här, jag trivs i min bostad”. En av Poliserna sa då också ”Det hjälps inte. Du ska vräkas. Kom hit” Osman som stod en bit in i sovrummet och höll sin hund i ett koppel tittade till på kvinnan i sängen som nyss vaknat till av allt oväsen vid borrande av lås i ytterdörr. Hon såg alldeles förvånad och skräckslagen ut av de som kommit in i bostad. Vad är ni för ena? frågade hon de som kommit in i rummet. ”Osman Fredolich ska vräkas” sa mannen i 50 års åldern och fortsatte ”Vi är ifrån Kronofogden”. ”Var vi är ifrån!? Det ser du troligtvis själv” sa en av de uniformsklädda Poliserna till kvinnan. ”Men vem är du? Har du legitimation? Har du haft något med oss att göra förut?”. ”Jag är hans flickvän. Min id ligger i min plånbok i väskan. Måste ni se det? ” sa kvinnan i ett försök att göra sig vanlig i sin rädsla för de uniformsklädda poliserna. Osman insåg att han inte kunde säga emot henne och förneka deras relation med tanke på den pinsamma situationen trots att han inte ens visste vad hon hette. De hade träffats först igår kväll och de hade inte haft någon kontakt med varandra tidigare. Kvinnan som var naken under täcket i sängen bad Osman att hämta hennes väska. ”Det gör vi” sa en av poliserna, och fortsatte ”Vi tar över här nu”. En av poliserna hämtade väskan och lämnade över den till kvinnan som satt sig upp i sängen sittandes på sängkanten med täcket virat runt kroppen. Kvinna tog fram sin id från plånbok och väska och lämnade över det till en av Poliserna som tog fram en elektronisk mobiltelefon med scanner och skannade in legitimation. En uppgift poppade fram på skärm som visade på en information. ”Jag har inte haft något att göra med er tidigare” sa kvinnan. Kan jag gå nu? Vi är bara särbos och jag har en egen bostad och ett jobb jag vill till”. ”Har du hållit på något med narkotika” frågade den andre Polisen ”du ser så konstig ut på ögonen” fortsatte han. ”Nej jag är bara morgontrött och drack bara några drinkar igår kväll” sa kvinnan. ”Okej vi har inget på dig. Du kan gå nu. Vårt besök här gäller en vräkning av Osman Fredolich” sa en av Poliserna för så hette mannen de åkt hem till. Kvinnan tog på sig kläderna som låg bredvid sängen under täcket där hon satt och rafsade ihop sina tillhörigheter och tog med sig väska och gick ut i hallen och satte på sig sina skor. Alldeles innan hon skulle gå ut genom den vidöppna dörren som stod öppen ut i trapphuset vände hon sig om sa sorgfullt med en klump i halsen med betoning som om de inte skulle komma att ses något mer ”Hejdå Osman. Ha det så bra”. En av poliserna sa nu, till Osman som fortfarande stod alldeles still mitt i rummet och höll sin hund i ett koppel, ”kom hit”. Osman svarade en gång till att det inte behövdes med vräkning och att han passade hunden. Polisen som uppmanat Osman att komma till dem i andra änden av rummet sa då ”Passar hunden, det gör jag”, och han fortsatte sedan ” Vi tar han”. De två andra Poliserna rusade då fram till Osman och tog ett livtag på honom. ”Jag vill inte vräkas” sa Osman som stod i bara kalsonger, en t-shirt och han var barfota samtidigt som hans glasögon åkte av och kraschade ner mot golvet i tumultet som uppstod när de två poliserna grep tag i honom. Osman sa vidare ”ni har inte ens kontrollerat legitimation på mig!?”. En av poliserna sa då och pekade på de andra 4 som stod i andra änden av rummet ”Dom känner igen dig” och polisen fortsatte sedan samtidigt som han tog ett kraftigt livtag på Osman och sa med aggressiv föraktfull betoning, ”Nu är det slut på leken !!?”. Den andre Polisen som rusat fram till Osman plockade fram ett par handfängsel och satte på dem på Osmans händer. Därefter bar de halvt om halvt ut Osman genom rum förbi de andra 4 som stod där och ut i hallen till trapphus och nerför trapporna. En av Poliserna vände sig om och gick tillbaka in i rummet till dit där de andra stod. Den andra Polisen förde nu Osman nerför trapporna som var barfota med fötterna släpandes efter sig på golvet, på nedersta våningen la han Osman framstupa på mage på golvet och satte sig ovanpå en stund för att rätta till handklovarna. När han satt där i trapphuset på nedersta våningen knäppte Polisen upp sitt pistolhölster och gjorde sig beredd att dra fram sitt tjänstevapen. Osman som var helt utslagen och befann sig i en mycket svår situation med handklovar på händerna liggandes framstupa med mage och ansikte mot golvet var mycket nära att bli skjuten där på plats. Polisen ändrade sig i sista stund och Gud vet varför han funderat på att skjuta Osman som var helt försvarslös där i trapphuset. Sedan tog polisen och drog upp Osman till stående och förde ut honom till en av Polisbilarna som stod utanför på gatan. Några hundra meter bort stod det en grupp med ungdomar som vände sig om och betraktade det omaka paret som kom ut ifrån husport och klev in i polisbil. Polisen placerade Osman i baksätet. Den andre Polisen kom efter någon minut senare och satte sig i baksätet bredvid Osman. Han sa sedan till Osman ”Vi kör dig till psyket på lasarettet”. Osman tittade till på sina fötter och noterade att det blödde kraftigt från några av tårna. ”Det blöder på foten” sa han till polisen i baksätet. ”Det är inte bra” sa han till Osman. Den polis som fört ner Osman i trapphuset satte sig på förarplatsen och sa då han satt sig för att köra iväg polisbil ”Kanske bäst att sätta på luftkonditioneringen. Annars dör han väl!?” det sa han av en känsla av skuld som om det skulle avhjälpa Osmans situation och det som hänt och rädda livet på Osman!? ”Det blöder på foten” sa Osman en gång till. Polisen i baksätet sa då polisbilen redan kört iväg ”Vi tar hand om det när vi kommer fram till sjukhuset. Vi måste få till ett avslut på denna blodspillan”. Och så slutade denna berättelse med en dag för Osman som börjat med en natts lustfyllda lek, att han blev körd till ett sjukhus av 2 Poliser med en blödande fot, de skulle försöka få till ett avslut på.

20180609

Taleptox

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till skönlitterära fiktioner.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 18 publicerade verk