Ett utdrag ur ett pågående arbete. Feedback?

Utdrag ur mannen

Det här är ett litet utdrag ur en roman jag håller på med. Handlar om en man som i början på 1900-taket ger sig iväg ut i Europa. Råkar ut flr en massa. Han skriver en dagbok, bland annat om en del kvinnor han råkar på och som blir tokiga, vill älska med honom. Han gör själv ytterst lite för att få dem i säng, men de förför honom.

En kille i nutid har hittat dagböckerna. Löser dem tillsammans med en kvinna, Anette, han träffade. Hon är kompis med en kvinnlig präst, Ingegerd.

Mannen på 1900-talet är nu i Paris. Ska på en fest. En kvinna Marie, hjälper honom att köra sig franska.

Här kommer vi in i berättelsen när Marie kommer och hälsar på.

Några dagar senare knackar det på min dörr när jag sitter och målar. Marie tittar in, frågar hur jag har det. Hon hälsar från baronen som undrar om jag vill komma på lördag, nästa vecka. Han har bjudit några vänner och ett par konstnärer, som han känner. Självklart säger jag att jag kommer. Frågar Marie vad det är för klädsel.
”De brukar ha frack vid dessa middagar. Ganska formellt. Har du någon?”
”Nej, måste beställa. Vet du var jag kan få det gjort?”
Hon vet en skräddare som inte är alltför dyr. Vi går direkt. Det är en ganska liten bod, bara ett rum med ett stort bord. Han ber mig klä av mig så han kan ta mina mått. Jag står där i bara benkläderna och han börjar mäta och notera. Vill att jag tar av mig resten, jag kan inte ha mina vanliga kläder under. Hela tiden står Marie och ser på, hjälper till med språket, där det behövs. Hon tystnar, blir högröd i ansiktet när jag tar av mig.
”Mon dieu”, säger hon lite halvkvävt. Sedan blir det en mycket snabb ordväxling mellan henne och skräddaren, för snabbt för att jag ska hinna med.
Hemma på mitt rum igen, ber jag Marie att hjälpa mig med brevet till Matisse.
”Mais oui,” säger hon. När jag säger vem det är till säger hon ”men, han kommer på festen. Det hörde jag baronen säga.”
”Ja, men då tar jag med mig mitt brev till honom. Vad bra,” säger jag vänder mig snabbt, lite för snabbt mot Marie. Hon har sitt ansikte precis bredvid mitt, jag hamnar mitt på hennes mun med min.
”Oh, pardon, det var inte meningen,” säger jag snabbt.
”Mais oui,” säger hon igen. ”Det var nog meningen. Gör det igen.”
Hon håller fram sin mun, lite plutande läppar. Vill hon bli kysst? Tänker jag. Lutar mig fram lite och hon möter mig direkt. Läpparna möts. Hon smakar gott, mjuka sköna läppar. Vi särar på oss och läpparna finner varandra igen. Hennes armar lyfts upp, kommer runt min hals, hon trycker hela sin kropp mot mig. Hon kramar mig, gnuggar kroppen, underlivet, mot mig. Vad hände? Varför detta nu helt plötsligt? Hennes kyssar, hennes kropp får min kropp att reagera. Hon känner det, gnuggar bara mer.
”Kom, kom, mon cherrie.” Hon börjar knäppa upp mig skjorta, fortsätter sedan med byxor och benkläder. Hon faller ner på knä. Tar tag om min lem med bägge händer och bara ser på den. Pussar lite lätt på toppen. Sticker ut tungan och slickar. Ja, slickar på toppen. Det är himmelskt skönt. Vad ska jag göra? Kan bara stå och njuta. Hon reser sig upp efter ett tag. Tar tag om sin klänning, drar den över huvudet. Snabbt följer resten av kläderna.
Hon knuffar ner mig i sängen och faller efter ovanpå mig. Fortsätter att kyssa mig. Efter en stund tar hon tag om mig, riktar in den och leder mig in i hennes kvinnliga grotta.
”Oui, oui, mon cherrie. Sakta nu, måste få in dig. Men ohh, du är för stor. Ja, så, ja, sakta.”
Millimeter för millimeter kommer jag allt längre in. Hon styr, jag bara ligger där under henne. Ohh, nu är jag nog helt inne, känns det som. Hon ligger stilla, jag rör mig inte heller. Efter en stund börjar hon röra sig ovanpå mig. Hon fortsätter kyssa mig. Leder mina händer mot sina sköna former, hennes bröst är fasta och hårda längst ut. Bröstvårtan känns som en hård pärla mot min bringa och sedan i mina händer. Hon lyfter sig upp och sjunker ner igen, gång på gång. Min lem är så hård, gnider fram och tillbaka inne i henne.
”Ohh, ja, ja. Ohh, så fantastiskt. Vad jag har längtat, ohh, mon dieu, så skönt. Ja, ja, ja.”
Hon börjar skaka, ropar på gud och allt som finns. Hela hon kniper om mig. Darrar, skakar. Och frustar, skriker.
Vi ligger där, hon ovanpå och jag djupt inne i henne. Vet inte hur länge. Det är så skönt att känna hur hon omsluter mig. Hon börjar röra på sig igen. Den här gången dröjer det inte länge förrän jag känner hur jag närmar mig. Av skriken, och orden som forsar ur henne, så är det inte långt kvar. Jag kommer först. Det bara strömmar ur mig, rakt in i henne. Som en brandslang fyller jag henne. Hon kramar mig i sin extas, kramar ur allt som finns. Sedan faller vi ihop.
2022 Nutid

Vi sitter och läser dagboken. En mycket upphetsande läsning, tycker jag. Jag ser att Anette också tycker det. Hon är helt klart påverkad.
”Oj, vad är det han har? Blir helt pirrig i hela kroppen när jag läser. Kan inte sitta stilla. Åhh, ursäkta måste gå på toa…” säger hon och rusar iväg.
Var inte hur det är med henne, men jag har fått ett ordentligt stånd. Vad ska jag göra? Det hela är ju pinsamt. Efter en stund kommer Anette tillbaka, nu har hon klätt om, tagit på sig en badrock.
”Ursäkta, det är mycket bekvämare så här. Vilken historia. Jag blev helt påverkad.”
Så ser hon på mig, ser att även jag är påverkad.
”Oj, är det obekvämt. Ser obekvämt ut. Vill du också lätta på klädseln, ser ut som du behöver få mer plats. Ta av dig, det är helt okey,” säger hon och börjar hjälpa mig knäppa upp byxorna. Hon drar av mig byxor och kalsonger. Jag gör ingenting för att hindra henne. När hon ser hur jag ser ut, sätter hon handen för munnen.
”Oh, my God, oh my God. Var det det här som hon såg, Marie? Herre Gud, nu förstår jag.” Så hejdar hon sig. Rodnar och inser både vad hon gjort och sagt. ”Ursäkta, vet inte vad som tog åt mig. Herre Gud, så jag beter mig. Men du måste ursäkta. Jag är ingen oskuld, långt ifrån, men har inte sett något liknande. Är du släkt med honom, med Gottfrid?”
”Nej, det tror jag inte. Och jag kanske har lite mer än de flesta, men ingen har hittills klagat.”
”Klagat, nej det kan jag tänka mig, snarare tvärtom. Men, får jag fråga, hur går det att, ja, få in den där i kvinnan?”
”Kan ibland ta lite tid, speciellt om kvinnan inte är helt redo. Ibland är det bra med lite smörjmedel. Men när den väl är inne brukar det inte vara några problem. Men har svårt att hitta kondomer, om du vill veta.”
”Behöver inga kondomer, jag har en p-stav inopererad. Gosh, vad ska jag säga? Får jag, får jag känna på den?”
Jag nickar och hon känner på mig, klämmer runt den. Hon måste ta bägge händerna. Kupar händerna runt ollonet och smeker det. Jag var hård tidigare, det blir inte bättre av detta. Jag tar mina händer och särar på hennes badrock. Hon har ingenting under. Ser på hennes bröst och drar henne till mig. Kysser henne.
Efter en timme reser vi oss upp, hon drar med mig in i duschen och, ja. Det tar ytterligare en stund innan vi återigen sitter i soffan.
”Ska vi fortsätta läsa, eller nöja oss för idag?” frågar hon.
Vi har ju bara precis börjat på 1912, jag bläddrar och ser att det är ganska många sidor kvar.
”Jag tror det är bäst att bryta här. Fortsätta i morgon. Ska ta mig tillbaka till hotellet.”
”Strunta i hotellet. Checka ut i morgon och flytta dina saker hit tills du kan bo i torpet.”
Och så blir det. Jag stannar över natten. Nästa morgon vaknar vi, ser på varandra. Jag får en kyss och sedan tar det lite tid innan vi kommer upp. Efter frukost checkar jag ut från hotellet och åker till torpet med alla mina inköp.
På vägen till Öland tänker jag på Anette och vad som hänt. Hon är en fantastisk kvinna, söt, intelligent och trevlig. Dessutom rakt på, inga konstigheter, känns det som. Undrar vart det kommer att leda. Dessutom mycket roligt att ha någon att dela glädjen med torpet och att läsa dagböckerna. Hennes fantasi och inlevelse är fantastisk. Men, framför allt, känns det så skönt naturligt i hennes sällskap.
Dagen går och det blir kväll igen.
Vi fortsätter prata under middagen. Kommer inte så mycket längre. Fortsätter läsa i dagboken för 1912.

Kapitel 12: forts 1912
Lördag och jag är bjuden till Edmond de Rothschild. Jag fick hjälp med att sätta på mig fracken, har aldrig haft ett sådant obekvämt plagg tidigare. Bara skjortan är ju ett tortyrredskap. När jag kommer fram till baronens palats, ja det är nog rätt ord för huset jag bott i, är det redan många gäster där. Betjänten som hjälpte mig när jag bodde där ropar med hög röst, när jag kommer in i stora salen:
“Monsignueur Abe Orre,” och jag går in bland alla. Skulle vilja säga att jag skrider in, men det blev en nästan snubblande entré. Ingen reagerade det minsta, ingen tog överhuvudtaget någon notis om min ankomst. Bortsett från Marie som kom fram, tog mig under armen och lotsade mig in bland folket. Såg till att jag fick ett glas i handen. Hon är inte bara vacker, en fantastisk kvinna på alla sätt utan även en dam som kan få mig att känna mig som hemma, smälta in.
Vi kommer fram till baronen, som hälsar hjärtligt på mig. Undrar hur jag har det och börjar presentera mig för några av de övriga gästerna. Det blir mest ett blurr, kommer inte ihåg så många. Inte förrän han kommer fram till en man, som är lite lustigt klädd. Inte i smoking, mer utstyrd i en färgglad halsduk och en keps på huvudet.
“Abe, får jag presentera en av de mest intressanta konstnärerna just nu i Paris. Monsieur Pablo Picasso. Han har målat många konstverk, ibland mer konstiga än ändra. En har även blivit förbjuden att visas. Handlar om några flickor från Avignon med afrikanska masker. Vad var det du kallade den för, Pablo?”
“Les Demoiselles d'Avignon”, svarar mannen och fortsätter “baronen är både en som stödjer mig och samtidigt är mycket kritisk till min konst. Roligt att träffa er. Vad var det ni heter?”
“Abe, Abe Orre,” säger jag. “Jag har hört mycket berättas om er. Vore intressant att se mer. Jag fuskar lite i måleri, men har inte kommit någonstans., behöver all kunskap och inspiration som finns.”
“Inspiration, ja, det är nog mest för amatörer. Vill ni bli en riktig konstnär är det inte inspiration utan mycket hårt arbete. Arbete och experimentera. Inte vara rädd för att göra fel, slänga. Men lite talang skadar ju inte heller. Teckning, är grunden. Utan den kommer du inte långt. Och kompositionen, glöm inte kompositionen.”
Här fick jag en lektion på en gång. Vill verkligen se mer, förstå hur han går till väga. Efter att ha utväxlat lite fler artighetsfraser frågar jag:
“Är det möjligt att få komma och besöka er, se vad ni gör, lära mig något?”
“Ja, välkommen. Men inte förrän tidigast på torsdag. Och ta med er den vackra damen ni har vid er sida.”
Jag tackar och baronen för mig vidare i vimlet. Flera konstnärer men även mycket bankfolk. Och många judar. Det verkar som en tanke med tillställningen är att gynna insamling av medel för att köpa mark i Palestina, det brittiska protektoratet där. Edmonds ena bror är mycket engagerad i detta, förstår jag när vi vandrar runt.
I en hörna står en man med ett svart skägg.
“Låt mig presentera den kända konstnären Henry Matisse,” säger baronen och går fram till mannen. “Han är inom konsten även känd som en av de vilda bestarna (Fauves). Målar med mycket färg och form. Jag har tänkt köpa något av honom, men ännu inte kommit mig för. Kanske kan ni, herr Orre,se vad han gör och rekommendera något.”
Jag hälsar på honom. Det är ju precis den konstnären som jag fått rekommendationsbrev till och som Nils och Isaac studerade för.
“Vad roligt att få träffa er herr Matisse. Jag har faktiskt ett rekommendationsbrev som jag tänkt överlämna vid tillfälle. Sedan träffade jag även häromkvällen två av era elever Nils von Dardel och Isaac Grünewald. De hade mycket positivt att berätta om er. Finns det någon möjlighet att få besöka er och överlämna mitt rekommendationsbrev?”
“Ja, absolut. Jag är på plats de flesta dagarna. Bara att komma. Jag har kanske lektioner, men vänta bara en stund så är jag säkert ledig. En vän till baronen ser jag gärna,” säger han och vi skiljs åt.
Kvällen fortsätter. En liten grupp spelar musik och alla lyssnar andaktsfyllt. Sedan kom en äldre man in och satte sig vid pianot, eller en stor flygel brukar man nog säga. Han hade en ganska vild mustasch. När han spelade tystande alla.
“Sch,” viskar en äldre dam bredvid mig. “det där är Saint-Saëns. Mycket ovanligt att han spelar så här på en vanlig tillställning. Han reser och spelar mest i London och andra stora städer. Det här är verkligen en ära.”
Jag lyssnar till hans pianospel och förlorar mig i framförandet. Har aldrig hört något så vackert. Ingen aning vad han spelar, men det ät förtrollande.
Jag kommer hem, huvudet fullt av intryck och inte minst av att ha fått träffa två av de konstnärer som jag vill veta mer av. Min frack hamnar bara i en hög på golvet innan jag somnar.
Tisdag, tar en lång promenad i Bois de Boulogne. Vädret är fantastiskt. Sitter och drömmer mig bort i allt det gröna. När jag kommer hem till mitt rum märker jag att någon varit i mitt rum. Ser mig omkring. Ingenting saknas. Sätter mig för att skriva några rader i dagboken. Men där finns redan en text. En text på franska. Jag förstår ganska bra när någon pratar och kan uttrycka mig själv. Men att läsa är fortfarande svårt. Kan förstå att det är Marie som varit här, men vad hon skriver blir jag inte klok på. Måste be henne översätta, när vi ses igen.
”Cher Abe, merci pour l'autre soir. J'écris en français, j'espère que vous ne comprenez pas et ne me demandez pas de traduire. Ce serait terriblement embarrassant.
Je repense à notre soirée et au plaisir qu'elle m'a procuré. Je n'ai connu qu'un seul homme auparavant, un homme qui m'a dépucelé de la manière la plus brutale qui soit. Je ne voulais pas revivre cela jusqu'à ce que je te rencontre. Je t'avais vu et j'avais été attirée par toi pendant tous nos moments. Je n'ai pas pu te résister, il fallait que je te séduise. te séduire. Oh mon Dieu ! Je n'arrivais pas à croire que cela puisse se passer comme cela s'est passé.
Quand je t'ai vu, debout, nu. Tu étais un dieu, un adonis, je dirais. Mes genoux me soutenaient à peine. Mais j'étais si chaude, si, si... J'avais envie de toi. Quand nous nous sommes rejoints, c'était comme si les anges chantaient en moi. Puis ce fut comme un tremblement de terre céleste. Mes yeux sont devenus noirs. Tout mon corps était heureux, jusqu'à chaque cellule, chaque poil, sans parler de mes entrailles. Mon corps qui jouissait, a eu une bouffée de bonheur et s'est mis à convulser, comme il ne l'avait jamais fait. Tu étais si grand, si complet en moi.
Ta langue, ohh, ta langue qui était alors là où aucune langue ne devrait être, mais si belle. Et tes doigts, qui ont trouvé toutes mes places. Quand j'ai essayé toute seule, ce que j'ai fait plusieurs fois en pensant à toi, c'était loin d'être le cas. Les tremblements de terre sont arrivés. Mon amour, tu es addictif.
Quand, après un certain temps, tu es revenu en moi. C'était comme la musique la plus douce. Tu m'as remplie complètement, je me suis sentie tellement étendue et comblée. Tu as quelque chose d'extraordinaire. Je veux, je dois, l'expérimenter, et l'expérimenter encore. C'est beau, c'est beau, oui c'est si beau.
Mon très cher, j'espère qu'un jour tu liras ces lignes et que tu penseras à moi.
Ta Marie”
Jag försöker stava mig igenom, det Marie skrivit. Går inget vidare, måste lära mig mer. Förstår att hon tackar för vår samvaro. Hon var ljuvlig, så mjuk, så följsam, så perfekt att älska med. Men vad hon skriver mer måste jag be någon översätta, ellerbe henne att göra. Hon skrev nog på franska för att jag inte skulle förstå. Oj, hon är obekväm med vad hon skriver, men vill ändå skriva det. Kvinnor, kommer aldrig att förstå mig på dem.
Marie har inte setts till. Jag hade ju tänkt besöka Picasso idag, torsdag. Han såg ju gärna att hon var med och jag behöver henne för språket. Nå, jag får väl vänta. Det gäller ju även vid besöket hos Matisse. Jag får nog ta mig till baronens residens och söka upp henne. Bestämma en tid som passar.
Marie är inte hemma när jag kom fram till huset vid Place de la Concorde. Jag väntar en stund, men ingen, utom betjänten, är hemma. Promenerar en stund efter floden.
Hon är fortfarande inte hemma när jag återkommer. Vad har hänt? Ingen kan svara på mina frågor.
Kapitel 12 på kvällen
Anette ser på mig. Jag ser på henne.
”Vad var det som Marie skrev? Kan du franska?” frågar hon.
”Nej, läste lite en gång i skolan, men förstår ingenting. Hade varit intressant. Var det ett avskedsbrev, eftersom hon inte är i huset hos baronen. Eller var det bara en tillfällighet?”
”Ingegerd har läst franska på universitetet. Bodde ett år i Paris som del av sin utbildning till präst. Kan vi ringa henne och fråga, tror du?”
”Absolut, bra idé. Då kanske hon även vet mer, om hon hunnit se i kyrkans böcker,” säger jag.
Anette ringer Ingegerd, som säger att hon kommer. Lät som att hon tyckte det var riktigt roligt att få komma. Hon vet att jag just flyttat in, tyckte tydligen att det var roligt.
Vi kramar om varandra när hon kommer. Sedan berättar vi att vi läst lite mer i dagböckerna, men att det var en text på franska, som vi inte kunde förstå. Tillsammans läser vi återigen det vi läste nyss. När vi kommer till den franska texten, tystnar Ingegerd. Läser igenom texten. Hon drar in andan, löser en gång till, blir röd i ansiktet.
”Vet inte hur jag ska översätta det. Om jag vill översätta det. Så fantastiskt och märkvärdigt, verkligen märkvärdigt skrivet av en kvinna för 110 år sedan. Trodde alla var väldigt pryda då. Men har ju förstått av det ni berättat vad han skrivit att det hände en massa då med. Oj, oj,” stönar hon fram.
”Vad är det, vad står det. Nu måste du berätta, översätta,” säger Anette uppfodrande.
”Ja, ja. Men oj, oj. Ja, inte lätt. Måste läsa det en gång till.” Hon tystnar, läser, funderar och sedan säger hon, samtidigt som hon läser:
”Kära Abe, tack för häromkvällen. Jag skriver på franska, hoppas att du inte förstår och be mig inte att översätta. Det vore fruktansvärt pinsamt.
Jag tänker tillbaka på vår kväll och vilken njutning det var. Jag har bara varit med en man tidigare, en man som tog min oskuld på det mest brutala sätt. Ville inte uppleva det igen, förrän jag träffade dig. Hade sett och lockats av dig under alla våra stunder. Kunde inte motstå dig, var bara tvungen att, ja vad var det? förföra dig. Oh min Gud! Jag kunde inte tro att det kunde bli så som det blev.
När jag såg dig, stå där naken. Du var en gud, en adonis, tror jag man säger. Mina knän bar mig knappt. Men jag var så varm, så, så... Jag ville bara ha dig. När vi förenades blev det som änglarna sjöng i mig. Sedan blev det som en himmelsk jordbävning. Det svartnade för ögonen. Hela min kropp var lycklig, ut i varje cell, varje hårstrå, för att inte nämna mitt inre. Mitt inte som njöt, gav lyckorus och sedan krampade, som det aldrig gjort. Du var så stor, så fullständig där i mig.
Din tunga, ohh, din tunga som sedan var där ingen tunga ska vara, men så skön. Och dina fingrar, som hittade alla mina ställen. När jag försökt på egen hand, vilket jag gjort flera gånger och tänkt på dig, kommer inte i närheten. Jordbävningarna kom rullande. Min älskade, du är beroendeframkallande.
När du efter en stund åter kom in i mig igen. Det var som den ljuvaste musik. Du fyllde mig helt, kände mig så utspänd och uppfylld. Du har något fantastiskt. Vill, måste, uppleva det, och den igen. Vacker, skön, ja så skön.
Min käraste, hoppas du någon gång i framtiden läser dessa rader och tänker på mig.
Din Marie”
Vi sitter tysta. Tänker, känner. Jag känner hur jag blir varm och att jag verkligen reagerar. Sitter med två fantastiska kvinnor och blir helt stel, går inte att dölja. Jag ser hur först Anette sedan Ingegerd ser på mig, ser hur mina byxor spänns ut. Jag tror de upplever lite samma sak, fast det inte syns på samma sätt. Det här är ju helt galet.
”Vilken text, oh my God. Erik, du reagerar ser jag. Men herre Gud, jag blir också varm och…” nästan stönar Anette fram. Lägger en hand på min bula, stryker långsamt över den.
Ingegerd ser också påverkad ut, röd i ansiktet. Ser på mig, ser på Anette och hennes hand som sakta rör sig över mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Skönt med handen, men känns så galet. Ingegerd flyttar och sätter sig på min vänstra sida. Anette är på högra. Jag sitter inklämd mellan dem. Anette och Ingegerd ser på varandra, nickar. Handen som smeker mig börjar leta efter mina byxknappar, knäpper upp byxorna och drar ner gylfen. Handen letar sig in, bänder och lirkar ut min penis.
Jag sitter där mellan två vackra och uppenbarligen kåta kvinnor, nu med min lem pekande rakt upp, det glänser lite på toppen. Lite försaft som läckt ut. Anette tar och smetar ut den på toppen. Herregud vad skönt. Vad är det de gör, dessa kvinnor? Anette vill dra ner mina byxor, jag lättar på baken, vill inget hellre själv.
Sakta börjar nu Ingegerd knäppa upp min tröja, drar den över mitt huvud. Nu sitter jag helt naken mellan dem. Fyra händer som smeker min kropp. Två munnar som kysser mig på olika ställen. Det spänner ont-skönt i min nedre region. Anette lutar sig över mig, börjar knäppa upp Ingegerds blus. Tar av den och knäpper upp hennes bh. Jag ser hur hennes perfekta bröst, som alltid tidigare varit väl gömda i prästklöderna nu böljar ut, bröstvårtorna bruna och hårda.
Medan jag betraktar henne har Anette klätt av sig själv på överkroppen. Hon är lika vacker idag som igår, när vi första gången såg varandras kroppar. Bägge kvinnorna ställer sig upp, koordinerat, verkar det som, tar de av sig resten av kläderna.
”Kom, vi går in till sovrummet,” hör jag Anette säga med lite grötig röst. De tar mig i varsin hand, leder mig in i sovrummet. Jag märker hur jag svajar fram och tillbaka när jag går. Ser hur de ser.
”Lägg dig ner, Erik. Lägg dig på rygg.”
De puffar ner mig i sängen. Klättrar sedan upp på var sida och börjar smeka, kyssa, suga, slicka. Det här måste vara himmelriket. Jag försöker smeka deras kroppar. Oh, de är så Lena och mjukt sköna att ta på. En hand på varje rumpa. Så fasta och runda. Så sköna att ta på. Sedan utforskar jag deras bröst. Bägge är helt perfekta, en njutning att få smeka, känna på, slicka på och suga på.
Samtidigt som de leker med mig, tillfredsställer de varandra. När en rider mig, slickar hon samtidigt den andra. En lek på tre. Har aldrig upplevt det tidigare. De känner när jag är på väg att komma och lugnar sig för att sedan börja igen. Vet inte hur länge det pågår, men hör först Ingegerd sedan Anette hur de kommer i varsin orgasm. Vilar en stund innan Ingegerd börjar rida mig mer intensivt, nu finns det inget stopp. Jag måste få komma. Hon kramar ur mig allt jag har.
Kommer ur hennes och Anette, börjar smeka mig. Hon är duktig med munnen, får mig att börja reagerar igen. Nu är det hon som rider mig. Kommer i en ny orgasm. Ingegerd tar över. Jag kan nu fortsätta länge. Alternerar mellan de två kvinnorna.
”Nu vill jag ha din säd, kom i mig, älskling,” stönar Anette efter ett bra tag. Hon ställer sig på alla fyra och jag trycker mig in i hennes varma sköna inre. Nu kan jag styra, nu är det min tur. Kraftiga tag in och ut. Känner hur det stimulerar oss bägge två. Det dröjer inte länge, jag är beredd igen, måste få komma. Fyller Anette nu, känner hur hon samtidigt kramar mig och kommer, för vilken gång vet jag inte.
Länge bara ligger vi där tillsammans, kramar varandra. Småkysser varandra. De två kvinnorna har uppenbarligen gjort detta tidigare. Inte första gången. Men vilken upplevelse.
Det dröjer inte länge förrän jag hör hur först Anette sedan Ingegerd somnar. Ligger mot mig. Jag bara ligger och njuter.
Vaknar på morgonen. Har jag drömt alltihop? Vilken dröm! Jag är ensam i sängen, måste kissa. Tassar tyst upp och ut i badrummet. När jag kommer ut igen står de bägge två, nakna och tittar på mig.
”Om du tror att vi är färdiga med dig, tar du fel. Tillbaka till sängen! Nu slipper du inte undan,” säger Anette, föser mig före sig in i sovrummet igen. Och allt börjar på nytt. De är helt outtröttliga. Efter en timme och två nya laddningar börjar de känna sig klara. Jag är helt slut men lyckligare än jag någonsin varit.
”Märkligt, verkligen märkligt,” säger Ingegerd och fortsätter ”här kommer Erik, säger de förlösande orden, köper torpet. Läser dagböckerna och verkar ha samma utrustning och talang som Gottfrid i dagböckerna.”
”Ja, men visst är det fantastiskt. Det var längesedan vi hade så här skönt och aldrig med en sådan man som Erik,” säger Anette. ”Vi måste se om han kan vara lika duktig med mun och fingrar, som uppenbarligen Gottfrid var. Mmm, det ska bli intressant och fantastiskt att utröna, tycker du inte?”
”Vad är klockan? Oj, måste skynda mig. Har möte med ett par som ska gifta sig om en timme. Får jag använda duschen?” undrar Ingegerd och rusar in i badrummet utan att vänta på svar. Anette och jag ligger kvar. Kelar lite, men ingen av oss vill något mer än ligga nära varandra. I alla fall inte till att börja med. När Ingegerd kommer tillbaka har jag precis äntrat Anette och älskar henne med långa sköna rörelser, hon är helt samstämd med mig, vi rör oss hekt synkroniserat.
Ingegerd ser på oss med ett leende. Klär på sig, ger oss varsin kyss och försvinner iväg.
Mannen i boken heter Gottfrid, men tog sig namnet Abe Orre när han var ute på resa.
Ja, som sagt. Detta var ett kort utdrag ur romanen, som är långt ifrån färdig. Vill gärna höra/ få feedback, kommentarer. Sänd ett litet Mail till
[email protected]

nilskjell

Att skriva är ett sätt att få utlopp för sina tankar. Jag skriver många olika saker, allt från faktaböcker till erotik. Allt är lika roligt att skriva; att formulera ord till meningar, meningar till stycken och allt till en längre sammanhängande text. Oftast börjar skrivandet med en vag idé, sedan för berättelsen oftast ett eget liv. Jag vet inte från början vart det tar vägen. På gott och ont. Hoppas du hittar något du gillar, säkert ett och annat du inte gillar.
Nilskjell är medlem sedan 2023 Nilskjell har 72 publicerade verk