FÅNGAD I EN RELIGIÖS SEKT

FÅNGAD I EN RELIGIÖS SEKT


Förord
Namnet är fingerat, Sanna heter något annat i verkligheten Men annars är verkligheten skrämmande.

Sanna springer genom skogen, man hör hennes flåsande andetag.
Hon vänder sig om och tittar om någon är efter henne. Just nu kan hon inte ta det lugnt, för hon vet att de jagar henne. Hon fortsätter sin kamp genom den mörka skogen. Det har fallit lite snö och det är kyligt i luften. Nu lutar hon sig mot ett träd och lyssnar. Hon lyssnar intensivt om man kan höra något. Just då knäcktes en kvist och hon for iväg som en jehu. Hon springer och springer utan att veta egentligen vart hon är på väg. Upprinnelsen till det här är att hon träffade en grabb som hon tyckte om. De hade samma åsikter och han gjorde allt för att göra henne glad. Men samtidigt ljög han om otroliga saker. Han skulle få ärva sin gamle far när han dog och arvet var på over fem miljoner kronor. Detta svalde hon med hull och hår.

Han började manipulera henne och försökte på alla vis övertala henne om att följa med honom upp till norrland. Med många övertalningar så valde hon till sist att följa med honom. Hon vinkade av sina föräldrar, när de tog tåget. Föräldrarna hade egentligen inte gått med på att hon skulle åka. Men hon var fast besluten att följa med honom. Hon till och med tog med sig sådana prylar att hon skulle nu efter hans förtrolighet bli kvar där uppe hela livet.

En kvist slog till Sanna i ansiktet. Hon kände att läppen blev sprucken och det gjorde fasligt ont. Hon var helt utpumpad av språngmarschen och försökte att sätta sig ner i det våta gräset. Hon tänkte:
- Jag måste få vila lite annars kommer hjärtat att hoppa ur kroppen.
Andedräkten gjorde som man kunde tro att hon rökte. Hon tittade sig omkring men hon såg inte ett dyft i den mörka skogen. Lite av en ångest överföll henne och hon fick kramp i magen. Hon kröp ihop och flämtade av smärtorna. Men ändå hade hon förmågan att titta sig omkring och höra om någon eller några var i antågande.

Tågresan gick bra, de bytte tåg i Stockholm och fortsatte sin färd. Sanna satt och funderade och hoppades naturligtvis att allt skulle vara bra.
- Man måste ju komma bort ifrån föräldrarna hade de sagt på socialförvaltningen för pojkvännen hade inget arbete och fick där försörjningsstöd.
Träden rusade fram när Sanna tittade ut genom fönstret och såg att landskapetförändrades. Hon var mycket förtjust i Smålands djupa skogar och alla sjöarna.
- Man måste ta steget och bli vuxen, det blir man inte om man är hemma hos sina föräldrar.
Detta ringde i öronen på Sanna.
- Bara jag nu har gjort bra och jag inte behöver ångra det. Mamma och jag hade en stor diskussion där slutmeningen blev.
- Jag gör vad jag vill jag är myndig!

Andhämtningen hade lugnat ner sig nu där Sanna satt i det blöta gräset. Det började kännas blött och hon reste sig upp och just då såg hon en ljuskägla där borta i skogen. Hon började med en gång att springa vidare i natten. Hon kom fram till en liten bäck.
- Jag måste dricka något tänkte hon.
Hon formade händerna till en liten skål och drack vattnet som smakade lite dy. Men det kvittade för hon var rejält törstig. Efter det svalkande vattnet kände hon sig lite bättre även om tanken gick till om vattnet gick att dricka. Men just nu hade det ingen som helst betydelse. Utan det som var viktigt var att undfly sina efterföljare. Nu sprang hon inte utan gick lite fort och rädslan fanns fortfarande där som en ryggsäck.

De möttes av pojkvännens föräldrar och önskade henne lycka till och de trodde att hon skulle bli till välsignelse för pojkvännen och alla andra. I början var det bra och de försökte med alla medel få henne att må bra. Men det dröjde inte länge förrän skenet bedrog. Mamman i familjen som egentligen var en styvmamma sa till Sanna.
- Ni ska bo i det här huset på gården så har vi inte långt till varandra. Så länge kommer ni att få låna lite möbler och annat av oss.
Sanna frågade.
- Finns det mer än de nycklar vi har fått till stugan? Mamman svarade.
- Naturligtvis vi har också nycklar så vi vet vad ni håller på med.

Dagen därpå tänkte Sanna att ta upp sina egna saker och ställa dem som hon ville. Men då knackade det på dörren och mamman kom in.
- Jaså, är du igång och planerar ser jag.
Duken var inte bra, bordet stod alldeles fel och Sanna hade klätt sig som en hora.
- Det är med Guds hjälp vi kan gå omkring på jorden och visa Han vår tacksamhet. Han har också sagt till oss att vi är hans medhjälpare och måste säga till när något är fel. Som du förstår lilla vän så är vi lite av Gud själva. Bara du gör som vi säger så blir allting bra.

Nu hade Sanna kommit till någon slags jaktstuga och tänkte.
- Tänk om jag kunde stanna här över natten och försöka på något sätt ta mig in till stan. Dörren var olåst och knakade alldeles förskräckligt när hon öppnade den. Där inne såg det ut som Jerusalems förstörelse, men det var bättre där än ute. Tänk att det var till och med en kamin som stod där.
- Men vågar jag elda, tänk om de upptäcker mig. Det klart det är mörkt och kanske ser dem inte det? Det var rysligt kallt nu och hon kände sig genomblöt.
- Jag är helt tvungen att göra upp eld, utan eld tror jag inte att jag klarar mig.

I det lilla gårdshuset sov just nu Sanna jämte sin pojkvän och hade efter dagens upptäckter lyckas att somna. Just då rycks dörren upp. Mamman stod där i dörröppningen.
- Här sovs det ser jag. Det är bra så är ni utvilade till mötet i morgon.
Sanna frågade.
- Vilket möte?
Har inte han inte talat om det? Vi ska alla gå på ett bönemöte som vi har i kåren.
Vi kallas för Svenska Frälsningsarmén. Inte att blanda ihop med den riktiga Frälsningsarmén. Där ska du hålla tal om hur syndig du är och att du vill göra bot. På så sätt kommer du ifrån dina föräldrar som har tagit ifrån dig det mesta. Du ska inte kunna ringa till dem, därför tar vi dina pengar. För du kanske få frestelsen att ringa dem. På så sätt kan du inte heller ta dig här ifrån. Men du vill väl gärna stanna här, Sanna? När du träffar folk så säger du att du är vår dotter så blir det inget bekymmer med det.
Dagen efter kom mötet med ett stort M. Sanna tvekade att följa med, men det var ingen idé. Utan hon skrämdes till det yttersta, så att hon var tvungen att gå. Alla hot och evig förbannelse och skulle råka ut för, det kunde hon inte bära. Mötet började med att Sanna fick presentera sig som dottern till “mamman” hon bodde hos. Det var ingen som reagerade, utan mamman hade på något sätt manipulerat de andra. Så de trodde faktiskt att Sanna var hennes riktiga dotter. Med en klump i handen, så började Sanna att presentera sig. En man kom upp och tog Sanna i armarna och böjde henne framåt och gav henne en rejäl dask i ändan.
- Man ska känna att Gud är inom en, sa han
Sanna fick stå kvar.
- Det har kommit till min kännedom att du borde få demonerna utdrivna ur kroppen. Det bars fram ett bord och ställdes på den lilla scenen. Sanna fick lägga sig på magen när hon hade tagit av sig allt utom bysthållaren och trosorna. Sanna försökte att protestera. Men det var ingen idé alls. För tre starka män höll henne. Där hämtades en bräda som blev kallad, utdrivar- brädan .Medan mannen pratade om hur mycket synd det fanns i Sanna, slog dem andra henne över hela kroppen med brädan. Detta höll på ganska så länge och Sanna kände hur smärtan blev värre och värre och kunde inte hålla tårarna borta.
Mannen sa då:
- Vi ser nu att synden rinner ur dina ögon och du blir renare och renare. Är det inte så Sanna?
Sanna hörde något bara i bakgrunden.
- Är det inte så skrek hela församlingen!
- Till slut måste Sanna skrika:
Ja.!
Sanna fick stå kvar på scenen i bara bysthållaren och trosorna. Nu kom mamman fram och tog fram en liten flaska med något sekret. Hon smörjde Sannas panna och sa:
- Gud är starkare än alla andra och vi är dessa tjänare. Han har utvalt mig och några andra i församlingen att representera honom. När jag nu smörjer din panna kommer du att vara min tjänarinna. Det är bara så att jag har så stor kraft att jag kan göra så det att solen skiner. Om jag inte vill det så kan jag förmörka himmelen.
Hon frågade församlingen.
- Är inte detta sant?
Församlingen svarade:
- Det är sant.
Efter diverse saker började hon att tala i tungomål och Sanna begrep inte mycket vad hon sa. När hon hade slutat tog hon tag i Sannas hår oh böjde upp huvudet.
- Nu ser du vad jag är för någon, jag är i samband med Gud, så det är ingen idé att du försöker att komma undan. Han har upphöjt mig till sin tjänarinna. Så man kan säga att jag också är en Gud.

Hon hade druckit nu och hoppades att det var så rent att hon inte skulle bli sjuk. Hon fick för sig att någon var efter henne och hon hade rätt. För långt där borta hördes röster. Hon började småspringa framåt och snubblade till ibland. Och hon kände att återigen började hjärtat bulta och andningen blev flämtande
- Vad ska ja ta mig till, tänkte Sanna. Att be till Gud är ju ingen idé för han har ju satt mig i detta helvete. Men det klart det är ju inte hans fel att de är sinnesjuka. Hon knäppte sina kalla fingrar och bad en stilla bön.
- Ta mig långt här ifrån, så jag kan njuta av vänners kärlek och vara som alla andra. Här i skogen känner jag mig förföljd och jag vet inte vad de gör om de kommer ifatt mig.

Sanna hade kommit hem och låg nu i sängen och tänkte.
- Hur kunde jag hamna i detta. Det var min fästmans fel, mina föräldrar hade rätt att jag skulle inte ha litat på honom. Till slut somnade hon och kände sig väldigt ensam och rädd. Det hade inte gått så länge förrän dörren öppnades och mannen kom in.
- Hej!
- Hur var mötet i dag tyckte du? Tyckte du det var hemskt? Det är så i början men när du kommer in i det så blir det mycket bättre. Han strök Sanna över håret och pratade väldigt mjukt och förstående. Sanna kände att det här var liksom en annan värld. En kärleks värld och kunde inte liksom förstå, hur han kunde vara så vänlig och rar. Han tog ner täcket och började smeka Sanna över brösten. Sanna reagerade inte utan hon kände att det var kärlek. Ändå långt inne visste hon att det inte var det. När mannen sedan hade pratat länge så lade han sig ner jämte henne. Han gemomförde samlaget medan han fortfarande pratade och strök henne vänligt. Det tog inte länge när han var klar förrän han började igen och fortsatte sitt ömma språk och tillvägagångssätt.

Nästa dag kom både herrn och frun i huset och pratade med Sanna vänligt att hon kunde kanske göra så att de fick ett barn. Sanna blev stel av skräck.
Frun fortsatte.
- Det ska vara så att ingen ska få reda på att det är “vårt” barn. Vi gör detta tillsammans. Om du gör denna gärning som är kommen från Gud ska du inte bli bestraffad du ska i stället bli belönad i himmelen.

Sanna titta upp mot stjärnorna medan hon sakta gick vidare genom skogen. Långt borta såg hon ett ljus som hon förmodade var ljusskenet från en stad. Det välde upp många känslor när hon tänkte tillbaka på detta helvete.
- Men hade jag inte mig själv att skylla tänkte hon?
Jag är för godtrogen, det är bara så. Förföljarna hördes inte till nu men Sanna tittade nästan vid varje steg bakåt Så hon kunde se om hon var förföljd. Hon visste att de var ute efter henne.

Sanna kunde inte riktigt förstå hur hon kunde hamna här.
- Är de inte riktigt kloka?
- De måste vara sinnessjuka.
- Vad ska jag göra? Jag har inga pengar, så jag kan inte ens åka tåg här ifrån. Mobilen har de tagit ifrån mig. När jag ringer hem eller mamma ringer till mig är de närvarande och skulle jag göra eller säga något kunde det vara ute för mig. Jag försökte överdriva för mamma. Att jag hade bakat 400 bullar, köpt 100 julgranskulor. För att på något sätt påverka dem att det står inte rätt till. Jag var tvungen att ljuga att jag mådde bra och att allt var som det skulle vara. Sanna hon tänkte på nätterna efter han hade varit där och älskat med henne. Hon hade inget skydd inte han heller, så hon kunde absolut bli gravid. Det var ju deras högsta önskan. Apartiskheten började att skina igenom och hon gjorde inte länge något mottstånd. Efteråt var hon alldeles tom och undrade vad i all världen någon rättvisa fanns.

Pojkvännen han var ute med sina kompisar och han hade helt simpelt bara varit en bulvan till dessa människor. När han var hemma någon gång försökte hon ta upp detta med honom. Men se det gick inte, utan han ville inte höra på det örat. Mötet på Svenska frälsningsarmén lokal var väldigt stökig den här kvällen. De skrek och de gormade. Frun hade en flaska med Guds olja som hon smorde alla och sa:
- Den här oljan gör så att den tränger ner i era själar för jag har fått den ifrån Gud. Församlingen var nu nästan i upplösningstillstånd och en del de låg ner på golvet och skrek.
När det hela var över så kom herrn till Sanna och sa:
- Vi ska fika lite hos Valter i kväll.
- Jaha, svarade Sanna.
Bilfärden tog inte så länge, de såg snart Valters hus. Valter han sa:
- Stig bara på så ska vi fika lite och ha det lite trevligt.
När Sanna hade tagit sin bulle och kaffe, började herrn att säga:
- Valter, här ser du en skapelse av Gud. Är hon inte vacker?
Han tog tag i Sanna och ställde henne så alla såg henne. Han fortsatte:
- En sådan ljuvlig själ, måste man betrakta både inombords och utombords.
Han sa till Sanna att hon skulle ta av sig kjolen. Sanna gjorde det. Hon stod nu i bara trosorna. När herrns sedan tog av henne trosorna och visade hennes könsorgan, jublades det i församlingen.
Herrn sa:
- Man måste känna att hon är verklig så mjuk så kom och känn hur mjuk och fin hon är
De reste sig upp och började var och en att ta på Sannas kön, det var lite stön också från många gubbar.
När detta var över sa herrn.
- Nu när ni har känt utanpå hennes underbara vulva, så måste herrarna få känna hur hon känns inombords. Dem plockade fram en säng och Sanna låg nu helt naken, medan den ene efter den andra älskade med henne. Medan församlingen bönade och bad till Gud att de hade fått se en sådan vacker varelse och se denna fina vulva.

Sana hade nu varit där cirka tio månader och en dag så tycke hon att hon kände sig gravid. Mensen hade upphört och frun undrade varför hon inte hade sagt något. Det framkom på vårdcentralen att hon var gravid och fadern okänd. Nu hade hon blivit med barn också. Men både herrn och frun var själaglada över vad som hade hänt. Dem hade tänkt att säga att det var herrns sons barn, alltså Sannas pojkvän. Sanna fick ta det lite lugnare nu och han var inte där om nätterna. När Sanna en gång kom upp till det stora huset för att säga att hon hade inget socker. När hon steg in i huset hörde hon stön från ett av rummen. Hon gick fram till dörren och tittade in i nyckelhålet. Där var det en unga grabb kanske i tolvårsåldern som både herrn och frun sög av hans penis. Sanna tittade ett tag sedan äcklades hon så mycket att hon inte kunde se mer.

Fyra månader hade nu gått sedan det hade konstaterats att Sanna var gravid. Det var då det tillstötte komplikationer och Sanna började att blöda. De körde henne till akuten, där hon skrapades för hon hade fått ett missfall. Detta var något som mottogs med bestörtning och de båda sa:
- Detta är Guds straff för att du inte har bett till honom tillräckligt.
Efter en dag på lasarettet så kom de och hämtade henne. Hon var mycket svag och fick ligga länge till sängs. Med låst dörr. För de anande något.

Sanna ser nu stadens ljus och kände sig lite lugnare. Hon borde kanske söka upp polisen. Nej, det vågade hon inte. Hon hittade lite flaskor som hon pantade när affärerna öppnade. Hon fick ihop så mycket så hon kunde ringa hem. Pappan svarade:
Sanna skrek bara:
- Hämta mig i skogen utanför Hudiksvall!
Jag orkar inte mer.! Hjälp mig.

Sannas pappa satte sig i bilen och körde 75 mil upp och letade i skogarna efter Sanna. Till slut hittade han henne. Hon var helt förändrad och de både grät tillsammans och båda var lyckliga att se varandra. Sanna hade lyckats smita ut genom ett fönster som var obevakat av dessa illvilliga människor. Hon var jagad genom skogen, det var ungefär två och en halv mil till stan. Sanna hon sa till sin pappa:
- Jag trodde aldrig jag skulle klara det. Jag trodde att de hann upp mig och vad de hade gjort då det vill jag inte ens tänka på. De började att köra de 75 milen tillbaka och Sanna hon sov utav utmattning. Nu kördes det mot det trygga hemmet.
Men det kommer aldrig att läka de såren Sanna hade fått.

Epilog
Detta är en skrämmande berättelse som tyvärr är sann. De religiösa sekterna
borde man göra något åt. Att fördärva unga människor så här. Ändå så får man
inte dra alla över en kam. Utan den som har en “riktig” tro ska man aldrig förlöjliga.
För dessa människor var klädda i djävulens kläder.

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk