Fast vindskydd... (3)

Nu skulle det ju ändå bli någonting närmast sensationellt.
Detta att de valt göra en väldig massa resor tillsammans.
Resor och vandringar.
Ömsom i dagen, ömsom i natten skulle deras önskningar ta form och deras gåtor få sina delvisa svar. Hela, fullständiga svar, var något som bara förunnades de lyckade, där nu de fanns.
Till den utvalda skaran hörde ingen av dem.
De fick duga ändå...

Vid en sjö av bräckt vatten, en bit upp på den varma stranden, drog de upp kanoten med förenade krafter och blöta gympadojor under uppvikta byxben.
Farkosten skrapade mot sand och gräs sista sträckan, innan motståndet blev för stort mellan botten och jordens skyddande hölje.
Paddlar och ryggsäckar låg tryggt i för och akter.
Solen stod högt på himlen och det gula slottet lyste mot den sommarblå himlen likt en födelsedagstårta på en grön duk.
Det var sommar, och det var hans födelsedag i kräftans och vattnets tecken.
En födelsedag i sommarens mitt med löfte om värme och ljus.
En sommar, där vintern i det närmaste tagit överhanden av bara farten och av gammal vana.
På hans sida av klotet var vinter, när här var sommar, och det kunde inte vara någon fördel för den som tvingas ta skeden i vacker hand.
En sked han för övrigt tappat för längesen.
Men för att ta för sig av dagen, för att ta för sig av den solbelysta sommartårtan av slott på ett grönt gräs behövdes ingen sked.
Det som behövdes var mod att vara här och nu.
Och det hade de, mod att vara här och nu.
Ett alldeles fantastiskt mod hade de.
En del kallade det övermod, gränsande till dumhet.
En oförmåga se klart och näst intill ett vansinne, när de gav sig ut på sina vandringsresor.
Till råga på allt i en farkost som blev farligt lättkantrad när det blåste upp till storm.
Det hände även mitt i sommaren.
Helt säker gick aldrig vara.
Fokus och fast blick var det som gällde vid dessa tillfällen och de kom att bli många.

Men just den här dagen, denna så soliga födelsedag, din dag, var den perfekta dagen för paddling i bräckt vatten.
Ute på den mjuka silversoliga bädden i en skyddande vid vik, låg de i farkosten på varsin sittbräda, med uppkavlade byxben och bara fötter.
Kände det svala vattnet ge styrka och hunger.
Ge solbelysta ögonlock och ostyriga lockar ett löfte om en framtid även för honom.
En födelsedag med grillad fisk på varm stenhäll, på en plats som verkade avlägsen, men som var en del av en verklighets gemensamma vardag.
Just så som det kan va när stad och land går hand i hand och visar sina bästa sidor.
Låter hopp andas i tid och rum och berättar om tro och kärlek för längesen.
Nu blev det så att de väntade in kvällen, och den blev sen, innan de satte kanoten i sjö och sakta började sin paddling mot ett för tillfället gemensamt hem.
Ett hem de egentligen aldrig skulle lämnat, men ändå gjorde, för att alltid återvända med jämna mellanrum.
Natten i juli var ljum.
Ljus mötte gryning.
Endast paddel och vattenyta förtäljde att här var det människor som rörde sig,
Levande.
Lagliga varelser i denna ljuva sommartid.
En tid som lade grunden för prövningar.
Prövningar som skulle ha skjutit bland de flesta farkoster i sank...

livet

Livet är medlem sedan 2015 Livet har 829 publicerade verk