Flicka född...

Flicka född.
Med mjukaste panna som sammet.
Med doft av hud.
Med doft av liv...

Liv skulle du ha hetat.
Det blev inte så.
I gul ribbstickad sparkdräkt hade jag redan sett dig.
Där i drömmen hade jag sett min lilla flicka.
Innan du kom.
Det var Linn som kom.
Jag smal och tanig nedanför gynekologstolen.
På darrande ben i en blommig älsklingsklänning skulle jag just få besked.
Inne i rummet bredvid rummet med gynekologstolen.
"Ser ut att vara med barn."
"Med all säkerhet gravid."
"Finns någon pappa?"
Ja, pappa fanns men ingen mamma.
Mamman var ett barn.
Ensamt.
Rädd.
Som förlamad.
Ut genom den vita spegeldörren.
Ut på gatan bland trafiken.
Orden overkliga utan konturer.
Som i dimma mot det lika overkliga hemmet.
Den kalla lägenheten tom på kärlek.
Tom på trygghet.
Tom på före detta barndomserfarenheter mot mognad att stå på för att bära detta nya liv.
Ingen visade glädje.
Ingen visade förväntan.
Ingen.
Bara jag gladdes.
Vågade knappt tro.
Jag skulle bli mamma.
Någon skulle kalla mig mamma.
Jag skulle bli någons mamma.
Någon ännu okänd.
Kläder, omsorg, omtanke.
Jag skulle ge.
Allt skulle jag ge, allt ville jag ge.
Inget stöd, ingen uppmuntran.
Men allt ville jag ge.
Fast besluten skulle jag ge.
Och livet växte, du växte, jag växte med kraften av livet inom mig.
Jag fick inget ta emot.
Avsaknad av allt gjorde bördan dubbel och skuld belagd...

Förlossningens bord.
Förlossningens kraft av oanat slag.
Tog kraft.
Gav kraft.
Gav liv som gåva när smärtan fullbordades i kropp av kropp.
I gubbigt ansikte med mycket hår och skrynkliga händer fint lagda över varandra.
Med panna av mjukaste sammet och doft av hud.
Svaret kom genom känslan av lycka
Frågan ställdes och besvarades den stund då ansiktet mötte solen i väster.
Ensam i världen med lyckan just fångad.
Det var som om livet blev just de dagarna och de åren vi skulle få tillsammans.
Just de dagarna av lugn återhämtning.
Ett lugn som talade i tystnad.
I de susande träden om morgonen.
I lövens nuddande vid varandra i den stilla kvällen.
Av grässtrån, höga, vajande mjuka.
I sig själv ett ljud...

Den uppslagna dörren från gästlägenheten på Dormsjöskolan.
Som de innehållsrika enda livsliknande åren vi fick forma ett liv.
Ett liv av erfarenheter, olika historia, att formas till till ett gemensamt hjärta.
I smärtan av konsekvenserna som övertog och hindrade funktionerna i vardagen, fast i ett förstelnat mönster av fara och ensamhet. där trevande försök till normalitet var enda vägen.
Den enda framkomliga vägen.
Det var som om livet bestod av endast dessa dagar och åren som vi fick tillsammans.
Ett fullt utrustat kök.
Ett dukat bord, stort och rymligt.
En öppen dörr mot evigheten, du, som snart skulle komma.
Kvällsvard och tysta ljud.
Knarrande golv.
Gick inte att smyga.
Badade, återupplevande trygghet.
Din räddning och din smärta.
Utan att veta det log din själ.
Mötte den sitt djup i dig och gjorde dig lugn.
Gjorde dig glad i mötet med dig själv.
Som liten.
Som värdefull.
Med tankar och känslor som inte gick förmedla.
Nu fanns de och blev synliga.
Föddes, bejakades i vuxen ålder...
Gåvan ha följt tråden, den tunna i månljuset vävda tråden, stark som silkesmaskens väv.
Tunn som av osynlighet sammanvävt livsmönster av ljus och godhet i barnets själ.
Ett evigt djup av kärlek, du goda liv som aldrig ger upp.
Dig har jag fått som gåva...
Det värmer.
En djup suck innesluter alla rädslor och frågor.
Innesluter min uppfattning om mitt liv.
Tid som är förbrukad innehållande allt som är min sanning.
Osynligt.
Med bilder, ljus och ljud blir de till verklighet endast i mitt medvetande.
Smärta, rädsla och ångest är bundna.
I solljus badar timmen.
Timmen då dina steg ekade på gångplattorna mellan husen.
Dina bestämda steg när du var på väg hem.
Varje dag när du var på väg hem och satte nyckeln i låset till vår dörr.
Vad bar du på?
Vad tänkte du?
Det jag aldrig kunde dela med dig.
Jag ägde dig inte.
Jag äger dig inte!
Individer har väggar mot varandra, skall ha väggar mot varandra.
Sida vid sida.

År av vardag.
Skyddande tunna väggar av egenliv.
Gör att kärlek bevaras...

livet

Livet är medlem sedan 2015 Livet har 829 publicerade verk