Flickan i orangea kläder

Så var det lördag igen, en ordinär sådan. Han tar en förmiddagspromenad ner runt torget som han brukar. Oftast har han något, eller några ärenden att uträtta, men idag finns inget alls på agendan och det känns rätt skönt. Det blir en runda genom kvarteret där han bor, sedan förbi torget och vidare genom nästa kvarter innan han är hemma igen. En del rörelse brukar det vara om lördagarna, men idag är det snudd på trängsel. Hela torget är fullt av äldre män i långa rockar och hattar. Dom går åt olika håll med nedböjda huvuden. Han befinner sig på torgets nedre ände, där han stannar upp och beskådar det märkliga. Det känns som att han klivit rakt in i en film från fyrtiotalet. Så plötsligt mitt i detta besynnerliga vimmel, dyker hon upp från ingenstans. En flicka i orange kavaj och orangea byxor. Hon har mörkt och luftigt hår som går halvvägs ner till axlarna och ett gnistrande leende som livar upp. Ett maximalt kontrast till den mörka och dystra omgivningen. Men hon försvinner lika snabbt som hon kommit. Han sträcker på sig och försöker se vart hon tar vägen, men flickan är försvunnen. Allt han ser är dessa molokna herrar som vandrar fram och åter över torget. Han funderar på hennes klädval. Är hon anställd av televerket eller finns det någon annan förklaring? Han hastar vidare ner mot tågstationen. Kanske hon ska med tåget? Han är där inom ett par minuter och tåget är inne, men det ser öde ut. Bara fåtalet människor är synliga och ingen av dom bär orangea kläder. Istället vankar han tillbaka i riktning mot torget. När han åter är där, har männen med sina uråldriga munderingar försvunnit. Det ser mer ut som det brukar en vanlig lördag. Det myllrar inte av folk, men det är heller inte öde. Människor passerar förbi, medan några har slagit sig ner på långbänken utanför stadshuset. Han slår sig ner på en bänk nära en fontän vid torgets andra ände. Vattnet skvalar rofyllt och skapar en viss harmoni. Förmiddagen känns omtumlande, som om han tagit del av en kortare filmsekvens där dåtid och nutid har mötts och visat upp sina yttersta kontraster. Han reser sig från bänken och beger sig sakta hemåt igen, men nästa lördag ska han vara tillbaka. Kanske herrarna i sina rockar och hattar också återvänder, men framför allt: Får han någonsin mer se en skymt av flickan i orangea kläder?

Faitvid

Jag heter Roger och bor i Kalmar län. Skriver korta berättelser av diverse slag. Mejl: [email protected]
Faitvid är medlem sedan 2023 Faitvid har 8 publicerade verk