Flodhästen i vardagsrummet

Jag antar det kallas olika i alla hem. Jag läste en gång en bok som heter ”Flodhästen i vardagsrummet”, där talade man inte om sjukdomen eller problemet, beroende på vad du vill kalla det. I den familjen förknippades problemet med en flodhäst. Man talade inte om den fast den stod mitt framför ögonen på en. I min familj kallas den dålighet. Han är dålig, gå inte upp han är dålig, på grund av att han är dålig så åker du till farmor, på grund av att han är dålig blir det inget kalas. Alkoholismen kallas dålighet. För mig har det aldrig varit något konstigt med det. Fine, han är dålig. Färdigt snackat och diskuterat. För mig har det aldrig varit något större problem, jag har accepterat det. Eller något i den stilen. Jag har heller aldrig varit rädd att tala om det. Han är dålig. Folk har väl aldrig förstått vad det betyder men inte brytt sig om att fråga heller. Först nu har jag börjat förstå vad dålighet egentligen betyder. Han dricker i mängder, måttliga eller icke måttliga. Ingen skillnad egentligen, för han dricker och det är där skadan ligger. Det är på grund av drickandet som det finns ett stort hål i magen, huvudet, håret, fötterna, armarna och benen.
Det var några veckor sen när jag satt i det vita rummet i kommun gården där alla känslor töms ut. Gardinerna var fördragna och det var tyst. Jag satt hos min psykolog och vi talade om hans dålighet och hon frågade om jag skulle kalla det alkoholism. Jag skrattade, tror jag. Är du galen? Han är bara dålig och dricker lite. Det är inte samma sak som alkoholism. Hon satt tyst. Jag likaså. Jag funderade. Tänk om hon har rätt. Hon brukar ju ha rätt.
Jävlar. Han är alkoholist. Eller? Jag har funderat på det länge. Men idag frågade jag. Är du alkoholist? Ibland. Hela världen rasade. Jag är barn till en alkoholist.
Det är ingen skillnad vad ni kallar det. Flodhäst, alkohol drickande, dålighet, sjukdom, problem eller en dålig dag. Det är lika hemskt vad ni än kallar det. Hela familjen går runt problemet men ingen vågar tala om det, eftersom ämnet är så pass känsligt. Vill någon tala om det går alla därifrån. Ingen har någonsin berättat sanningen för mig, fastän alla vetat om det. Han är dålig. Det måste nog vara det värsta, inte drickandet utan lögnerna. Rädslan för att tala om det. Alla lika rädda för att tala om det och bli nedtryckta. Jag anser det är viktigt att tala om det. Ha ett möte, låt barnen få ta del av det. Berätta inte allt, speciellt inte detaljerna. Det förstör allt men en liten del så de förstår vad det handlar om. Alkoholism. Och allt det där andra.

Natasha Korsbäck

Glad, ung och energifull tjej. Har alltid haft ett stort intresse för att skriva.
Natasha Korsbäck är medlem sedan 2021 Natasha Korsbäck har 7 publicerade verk