Framsteg för en fantastisk samtid…

Likt en tjuv om natten hade Haraldsson, dock mitt på ljusan dag, varit inne hos änkan Stånge och tagit dennes potatissticka.

I sken utav att sälja måttligt upphetsande underkläder tog sig Haraldsson in hos gemene man för att snoka rätt på dylika föremål, se hans eget köksgeråd hade gått till högstbjudande på den exekutiva auktionen som kom i antågande då hans företag gått konkursdöden till mötes.

Änkan Stånge hade med väninnan fru Brönk tågat till landsfiskalen och anmält ärendet; "brådskande på min ära, jag ska ha potatis till kvällen!"

Haraldsson hade i stundens hetta då fogden bultat på dörren, stuvat en portfölj med underkläder under trappen i det hemliga utrymmet som han lät installera tidigare under året.
Nu var det mitten utav september och löven tappade sakta sitt gröna skimmer.

Fru Brönk hade i egenskap utav sekreterare såklart dröjt med att öppna dörren, inte så länge att det verkat misstänkt, men tillräckligt för att Haraldsson skulle hinna gömma portföljen med de viktiga papprena ifrån den hemliga Klamoaffären.
Men ack så dråpligt det kan gå när nöden och brådskan är en hack i häl.
Det hade varit en vacker sommarkväll i början utav augusti, konditoriets uteservering lockade mången lycklig ledig.

Konditoriet hade stängt för säsongen, en söndagskväll då frosten kändes kyligt hänga i luften.
Klas Mo låg slarvigt med en fot i husets hängränna, en arm dinglandes och med ett fast grepp om den gula flagnande vindskivan.
Inte någon dålig bedrift, då han sov hårt och med livet som insatts.
Bara en timmas tid tidigare hade han suttit på takets nock för att insupa de sista strålar sol innan värmens hädangång för höstens stålkalla hand, men han hade dåsat av och sakta börjat kana mot den mörka avgrund som tidigare varit en gyllene innergård.

Frusen stel blev han funnen morgonen efter, likt en märklig galjonsfigur tre våningar upp.
Vem han var visste ingen, förutom Haraldsson.
Klas Mo skulle vara ett mysterium i mången år framöver, fram till det att en svart portfölj blev funnen under en takpanna nära nocken.
Hösten skulle bli bister och mången hemlös spenderade nätterna på vakuumbanans lite sjaskigare vagnar.

Det dånade numer merparten utav dygnets timmar, ett lågfrekvent mullrande.
Från underjorden som det tycktes.

Rummen i stadens vandrarhem hade plötsligt bokats upp, ett hundratal rum stod nu ständigt upptagna. För turister fanns nu bara tältplats att tillgå, så skulle det se ut för lång tid framåt.

Änkan Stånge hade funnits avliden i sin säng en vecka efter mullrandet börjat, förbryllat hade grava vibrationsskador på samtliga inre organ konstaterats.

Byggnaden som konditori Andromeda varit inhyst i fram till dess nedläggning ett år tidigare, var den första att kollapsa under veckan som kom att gå till historien som; Kristersons kollaps.

När Vakuumbanan börjat byggas för ungefär 60 år sedan i slutet utav Kristersons sjunde mandatperiod, hade stor del utav vad som fanns kvar utav statens finanser gått till detta projekt. Huvudstaden behövde en ny, snabb förbindelse med Kiruna och norska fjordkusten.

Nya orter växte fram längs med den nya transportbanan, däribland Lunahult som blev Klas Mos sista plats att besöka. Hans sista utav många officiellt inofficiella besök utmed vakuumbanans sträckning.
Många byggnader i dessa nya orter var undermåliga på de flesta sätt, då genvägar ofta togs för att budgeten inte skulle implodera.

Bara månader innan hade industriområdet Titanböle jämnats med marken i en våldsam brand. Kalix hade varit nära att drabbas då hårda tyfonvindar drev elden framför sig och regeringen hade hastigt utrymt till Bodens bunkerfästning långt under marken.
Mystiska vibrationer och eldfängt byggmaterial hade varit orsaken viskades det om.

Tre år efter änkan Stånges tvivelaktiga bortgång hade vibrationerna tystnat. Ytterligare två år senare hade alla nytillkommna människor som befolkat vandrarhem och hotell gett sig av.
Det var lugnt igen, men idyllerna var sedan länge utsuddade ifrån landskapet.

Sju år hade nu gått sedan fogden bultat på Haraldssons dörr. För varje år som passerat hade tvivlet ökat i hans sinne, vad hade han involverat sig i och vad hade han hjälpt till att sätta i rullning.
Han visste såklart, stora framsteg för vetenskapen och människan, men till ett högt pris för folket boende utmed vakuumbanans spikraka sträckning. Dessutom inte utan framtida risker utav större proportioner.

Ett par dagar tidigare hade innehållet i Klas Mos portfölj blivit offentligt, då det hittats i spillrorna av konditori Andromeda utav en hemlös frivandrande före detta journalist.

Protester hade startat den tredje april i Kalix och i de få orter som fortfarande fanns kvar utmed vakuumsbanan.

Regeringen hade beordrat samtliga fridstörare att gripas.
Modem, faxar och holofoner spärrades.
Allt för att försöka lägga locket på och kväsa motståndet.
Allt för mycket hade offrats och satsats för att sluta nu.

Projektet som skulle invigas först om en månad snabbstartades en vacker förmiddag den sjunde april.
De sista säkerhetsåtgärdena var bara formalia sas det, och de kunde ignoreras.

Många människor var förväntasfulla, men långt fler var ovetandes.

Parametrar justerades, knappar trycktes, reglage reglerades och innan någon han ångra sig var jorden förintad och solen drogs obönhörligt mot en kolsvart avgrund.

C Zachrisson

Halloj! Skriver ibland bara för att skriva. Får upp en mening i skallen, skriver ner den och ser vart det tar vägen. Ändrar inget efteråt, det blir vad det blir, om det blir något alls. Skriver mest kort, ibland väldigt kort. Rakt på sak, inga krusiduller, försöka säga mycket med lite. Som en bra punklåt. Ös på bara. Tycker någon om det så vore det kul, tycker ingen om det så finns det ändå, som en nagel i ögat. Allt gott
C Zachrisson är medlem sedan 2024 C Zachrisson har 6 publicerade verk