Fyrkanten

Det var sen eftermiddag, snart skulle solen försvinna vid horisontens kant. Det blir kallt snart, åtminstone kallare jämfört med just nu och tidigare tänkte jag. Jag stod bredvid en lyktstolpe, en man hoppade omkring mig, runt runt i en cirkel omkring mig. Helt otroligt en man som hoppar omkring mig. Jag måste ha ett rum för natten. Där låg Hotell Hopplös, skylten sken starkare än lyktstolpen, vilket man kan omtala som turligt då jag helt enkelt fann hotellet utan några problem. Jag hittade en säng och slapp sova i en icke-säng. Ickesängar är som bekant obekväma och kan om de ligger utomhus vara mycket kalla. Jag slängde upp min arm i lagom handtagshöjd och tog ett tag om handtaget. Jag vred om och sköt upp dörren, under gnissel och brak. Frågeställningen blev helt logisk. – Är dörren så gammal att den gnisslar, så lär hotellet vara mindre modernt. Min slutsats visade sig vara helt sann. Åsynen mina ögon mötte då jag svepte omkring med blicken var gammal. Allt var gammalt sånär som på två unga ungdomar sittandes i en soffa i hotellfoajén. Gammal personal, gamla hotellgäster, gamla tapeter, gamla möbler, gammal hotelliggare, ja precis så gammalt som man har att förvänta sig av ett hotell i en gammal värld. Oh du sköna vackra gamla värld tänkte jag samtidigt som jag klev över tröskeln till hotell dörren med ett enda steg. En man satt vid ett bord i hotellfoajén och ritade fyrkanter på ett skrivblock. Två ungdomar ifrågasatte honom och sättet han ritade fyrkanter på. Dom tyckte han var konstig sa dom utan att skämmas. De förväntade sig smisk av en äldre människa. Det hade det fått av sina föräldrar. Men den äldre mannen smålog åt ungdomarna och gick sedan in på sitt rum. Utan att smiska de två ungdomarna. Ungdomarna blev besvikna när deras antagande inte stämde. De lämnade sedan hotellet i djup besvikelse. Sedan hände inget mer den kvällen, annat än att hotellets gäster, efter en väl intagen middagsmåltid, gick till sina rum för att sova. Vad som sedan hände på hotellrummen innan läggdags är det ingen som är insatt i. Men man kan ju föreställa sig både det ena och andra. Vilket jag också gjorde innan jag la mig för att sova i ett av hotellrummens sängar. På morgonen när jag vaknade gick jag till receptionen och frågade om den äldre mannen var kvar på hotellet. Och fick besked om att han checkat ut och lämnat hotellet tidigt på morgonen med sitt skrivblock fullt av ritade fyrkanter. En sida i blocket hade han rivit ur och lämnat kvar med endast en ritad fyrkant på. Den är till dig sa hotellets receptionist och lämnade över ett papper med en ritad fyrkant på till mig. Vad ska jag med det papperet till ?? Undrade jag och slängde sedan papperet i en papperskorg som stod bredvid disken. Han som ritat fyrkanten på papperet du nyss rev sönder och kastade bort är en berömd konstnär som har som egenhet att rita fyrkanter på papper i sitt skrivblock. Jaha tänkte jag nu har jag gjort bort mig som slängde ett sånt konstverk av en berömd konstnär. Där gjorde du allt bort dig med ett misstag sa receptionisten på hotellet som om hon läst mina tankar vad jag tänkt. Sedan lämnade jag hotellet hopplös över det som hänt för att aldrig återvända till Hotell Hopplös. Nu var det dags mer än tidigare att leva för tro, hopp och kärlek efter denna ödesmättade incident.

Taleptox skrev
Den 20250903

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

Status: Silver författare

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 48 publicerade verk