Gengångaren

Den unga dottern Griselda vill säga god natt till sin häst på Haciendan där hon och hennes familj bor. Hon går själv ut i stallet även fast hennes föräldrar starkt förbjudit henne att gå till stallet under kvällstid. På kvällarna och nätterna sover en utslagen man över i stallet när all personal gått hem. Han arbetade som fåraherde åt Haciendan tidigare, men fick sparken eftersom han drack Pulque en alkoholhaltig dryck gjord av Magueyblad som bas hela dagarna när han arbetade. Han blir upptäckt av flickan i stallet, något som för honom är en katastrof, då han inte har någonstans att ta vägen. Han stryper flickan och styckar henne. Han sänker armar, ben och huvud i olika delar av sjön i närheten. Flickans kroppsdelar hittas aldrig och hennes olyckliga föräldrar kan aldrig acceptera sitt öde. Den utslagna mannen fortsätter att sova i stallet kvällstid till och från, men har alltid mardrömmar resten av sitt liv om hur han tog livet av den unga flickan.


Det här var en av de magiska kvällarna i Ciudad de México, biltrafiken fortsatte under hela natten i samma outsinliga omfattning och folk befann sig ute på gatorna och i de provisoriska restaurangerna hela natten, med ett brusande ljud som aldrig upphör och en mystik som funnits på denna plats i mer än fem århundraden.
Vi bodde själva i Marlenes mors hus i södra Ciudad de México. Irma var kvar hos sin andra dotter Mayerlin, hennes man Kiko och deras fyraåriga dotter Mirary i deras lägenhet.
- Jag hoppas att du inte är rädd för spöken, sa min hustru Marlene till mig.
- Nejdå, men här finns det väl inga? Frågade jag.
- Bara råttor, sa min hustru.
- Var då? Frågade jag.
- Det lär finnas en liten svart råtta i skåpet under bardisken på nedervåningen, samt ytterligare en råtta som min syster Mayerlin hört när hon var ensam i huset, sa min hustru.
- Jag hoppas att de inte håller oss vakna i natt, sa jag.
Det var sent på kvällen och vi lade oss för att sova i sovrummet en trappa upp till vänster i huset. Det låg en toalett i anslutning till rummet. På höger sida låg ytterligare ett litet rum med en trappa på utsidan av huset, som slutade uppe på taket där man kunde hänga tvätt för torkning på stållinor i taket i en bur gjord även den av stållinor. På vänster sida låg ytterligare ett badrum med toalett. Längst fram i korridoren låg ytterligare ett sovrum bakom en låst dörr. Sovrummet fortsatte ut i en stor balkong utanför huset, där sov hunden oftast på nätterna.
Jag sov närmast toaletten i vårt sovrum och ett fönster som endast var öppet med en spärr. Jag vaknade av att någon blåste mig i ansiktet. Ingen var där, så jag nöjde mig med att det måste ha varit ett vinddrag från fönstret. Jag somnade igen, för att återigen väckas av att någon eller något blåste mig i ansiktet. Nu blev jag misstänksam eftersom det inte blåste ute. Det skulle dock bli värre. Jag hörde plötsligt hur dörren till sovrummet stod och slog trots att det inte förekom någon vind utomhus. Efter ytterligare en tid stod även dörren till det andra sovrummet och slog, trots att jag var helt säker på att vi stängde dörren helt och låste den innan vi gick och lade oss.
När natten övergick i morgon så var det dödstyst igen, jag berättade för min hustru Marlene om vad jag varit med om under natten. Hon var inte förvånad. Hon hade själv varit med om liknande upplevelser i huset under sin uppväxt. Hon berättade om en hund som hon sett när hon var liten, stå bredvid hennes säng när hon vaknade upp. Den var stor, brun och långhårig med svarta ögon som stirrade på henne och som försvann igen då hon av rädsla knep igen ögonlocken för att återigen öppna ögonen.
Långt tillbaka i tiden, innan det här bostadsområdet byggdes, fanns det en stor Hacienda, alltså en stor gård med hästar, på denna plats, en bra bit utanför staden. Förmodligen är det någon gammal innevånare från Haciendan som inte kommer till ro och som irrar runt som en gengångare i huset och skrämmer upp folk.


Senare under dagen diskuterade jag och min hustru om det var bäst att tala om vad som hade inträffat under natten för Marlenes mor Irma, eller om vi helt enkelt skulle strunta i att berätta om det, hon kanske skulle tycka att vi var lite väl fantasifulla och inte ta oss på allvar. Till slut kom vi fram till att det nog var bäst att vi berättade om vad som inträffat under natten. Marlene var övertygad om att hennes mor hade upplevt liknande saker i huset, under årens lopp, men av någon anledning hållit tyst om det, vilket var oklart varför. Det är förmodligen därför som hunden alltid sover på balkongen och Irma alltid har på sig mössa och halsduk inomhus nu på vintern.


Nästa dag kom Marlenes mor Irma hem och vi berättar för henne om vad som hade inträffat när vi var ensamma i huset. Marlenes mor Irma var inte förvånad. Hon berättar att hon alltid sover i sovrummet mot balkongen med låst dörr. Efter klockan sex så lämnar hon inte rummet. Hon har en potta under sängen där hon kan uträtta sina behov och hon tömmer den på morgonen i badrummet som för henne ligger till höger i korridoren, när solljuset lyser för fullt. Hon har vid flera tillfällen hört någon gå omkring på undervåningen, även fast hon är säker på att hon är helt själv i huset. Irmas dotter Mayerlin ringer och bjuder in Irma, Marlene och mig till hennes och hennes man Kikos lägenhet. Irma är lättad över att vi så snart kan lämna huset igen.


Vi var också lättade över att lämna huset, det är inte så att vi direkt är rädda för gengångaren, men vi var tveksamma till att sova i huset igen efter det som inträffat under föregående natt. Vi är eventuellt beredda på att ta in på ett hotell, som ligger vid en gata i södra delen av staden mellan Irmas hus och Mayerlin och Kikos lägenhet. Vi har bott där förut när Irma fått besök under några dagar. Vi var också intresserade av att veta om Mayerlin och Kiko kände till spöket i Irmas hus.


Några dagar senare besöker vi Marlenes syster Mayerlin och hennes man Kiko i deras lägenhet. Mayerlin och Kiko hade inte hört talas om spöket i Irmas hus över huvud taget. De blev minst sagt förvånade.
Jag satt med Mayerlins fyraåriga dotter Mirary på hennes säng i hennes rum och tittade på tecknade serier på plattTVn. Vi drack jordgubbssaft och åt popcorn tillsammans. Vi tittade på en tecknad serie med tecknade får i olika färger som jag tyckte var ganska bra. Det tyckte inte Mirary. Hon sprang upp från sängen och bytte tecknad serie till Rosa pantern.
- Varför kan vi inte fortsätta att titta på de färgade tecknade fåren? Frågade jag Mirary.
- Jag vill hellre se på Rosa pantern, sa Mirary.
- Varför då? Frågade jag Mirary.
- För att det är tråkigt att se på fåren, sa Mirary.
Efter ett tag så tröttnade hon på mig och gick och lekte med sina dockor i vardagsrummet istället. Jag förlät henne. Hon var ju trots allt bara fyra år gammal, jag undrade om min uppskattning för de färgade tecknade fåren hade någon inverkan på hennes beslut, men insåg snart att fyraåringar inte tänker logiskt, utan att det är behoven som styr och vid detta tillfälle var det dockorna som lockade.
När jag sitter där själv kvar på sängen i hennes rum och stirrar på plattTVns tecknade serier, så framträder han tydligt på TV skärmen. Gengångaren från Haciendan. Han stirrar på mig intensivt, med sin mörka, avgrundsdjupa ögon. Jag ryggar tillbaka och slår i väggen, paralyserad av skräck.

Sigvard Läth

Jag gav ut en novellsamling Safari på Författares bokmaskin 2012, förnärvarande arbetar jag med ett nytt novellmaterial.
Sigvard Läth är medlem sedan 2021 Sigvard Läth har 26 publicerade verk