Genom Virvlande Gångar

Genom virvlande gångar

Denna resa va jag bara tvungen att fästa på detta ark.
Jag landade i storstadens myller av folk som sprang åt olika håll för att hinna med bussen eller tåget till just sin destination.
Jag kan inte låta bli att förundras över varför man inte ställer klockan en kvart före innan man ska gå så man slipper jäkta.

Får stilla min nyfikenhet senare för nu skulle jag själv ta mig till hotellet
'Sparven' som låg inklämd mellan två höga skyskrapor.
Har jag gjort något tokigt igen säger min inre röst samtidigt som jag känner
mig iakttagen utav en herre som kikar fram från ett fönster som står på vid gavel. Vilka magiska ögon hinner jag tänka när en hand tar tag om min
väska och börjar fösa mig framåt.

- Hallå där , vad gör ni?
- Visst är det Nora ni heter , som skulle komma klockan tio idag till vårat
hotell Sparven och jobba eller ? så ler han.
- Jo, jag heter Nora och har bokat ett rum på hotell Sparven men något jobb har jag inte hört om. Jag är här på semester sa jag , och ni heter?
- Ja, förlåt , Roger heter jag och är eran värd eller betjänt idag eller till och med under eran vistelse hos oss.

Jag vart alldeles mållös av denna herre som pratade på och va så vänlig att jag funderade om jag verkligen kommit till rätt hotell.
Roger lotsade mig till mitt rum, gav mig min nyckel och bad mig ta det lugnt medans han försvann i ett huj.
Jag satt mig i sängen och kunde inte annat än le. Vad sjutton har jag hamnat
nu i för dilemma, ska jag säga att jag måste vila och får under inga omständigheter arbeta en enda minut.

Doktorn ordinerade mig vila i en månad och han sa klart och tydligt åt mig! Det innebär 'vila' Nora ! Inget arbete eller stress av något slag.
Alltså måste jag lyssna på min kära doktor nu och 'bara vara' , ta det lugnt med vad jag än företar mig. Läsa en bok, äta, spatsera i stadens centrum, upptäcka några roliga saker som du kan köpa hem som ett minne för livet. Medans tankarna malde runt i huvudet på mig hörde jag någon utanför min dörr och till slut kom knackningen.
-Hallå Nora , hur går det för dig därinne?
Jag fick inte fram ett ord över mina läppar. Vart stum som en staty på ett podium. Det började snurra i huvudet och utan att jag förstod varför
så låg jag på golvet . .
Jag hörde någon kliva in sedan vart allt mörkt som i natta.

Nästa gång jag vaknade låg jag i sängen omvirad med ett täcke som va så hårt omlindad att jag inte fick luft. Nu kom Roger in med ett konstigt ansiktsuttryck och jag bara stirrade på honom, funderade vad som hände. .
- Jag ber så mycket om ursäkt sa han, jag visste inte att du hade ordinerats semester en månad. Härmed ska du bara vila och jag tar hand om allting, oroa dig inte.
Jag kunde inte annat än nicka för jag va så omtöcknad.
Sedan måste jag ha slumrat bort . Va det inte morgon när jag kom till hotellet eller var jag så vimsig så jag inte mindes det. Jag drog undan täcket och försökte resa på mig men benen bar mig inte. Vad sjutton har han gett mig för medicin som har gjort mig så vinglig att jag inte ens kan stå på benen.
Åter igen öppnades dörren och Roger klev in.
- Hej på dig Nora , hur mår du? Du har sovit några timmar.
- Ja, tydligen sa jag, men vad har jag fått för medicin eftersom jag är så yr i huvudet. Jag brukar inte bli såhär av mina tabletter.
- Ingen fara Nora , du är bara utarbetad och har ordinerats vila , du har
'Gått in i väggen' som det heter, utav stress och påtryckningar av olika slag.
Låt mig få ta hand om dig under din vistelse hos oss.
Du ska få duscha nu och sedan hämtar jag dig till middagsbordet, det är uppdukat speciellt för dig.
- Tackar så mycket sa jag, det är så snällt av dig.
- Inget att prata om sa Roger, vi ses om en stund.
Medans jag stod i duschen och tvålade in mig kom alla konstiga tankar
flygande genom huvudet. Hur i hela friden har jag hamnat i denna situation?
Ville inte tänka mer på detta, gick sakta in till sovrummet och klädde på mig en sval dress i rött, min älsklingsfärg.
Gick sakta nerför trappen eftersom jag inte såg till Roger , tittade åt höger och där stod han med ett leende på läpparna och sa:
- Åh , där är du ju, Välkommen! Slå dig ner så kommer jag med förrätten.

Det vattnades i munnen på mig redan kände jag, mums va gott det ska bli med mat. Till förrätt fick jag avokado på en ruccolabädd med oliver och minitomater. En citronskiva låg breve' med en räkröra. Vilken festmåltid! Jag njöt och hummade, slöt ögonen så
jag kunde känna alla dessa smaker i gommen.

Nu kom Roger med varmrätten som bestod utav en skål från havets olika delikatesser som krabba, kräftor, musslor och räkor. Till detta va det en sallad och en dressing. Jag va så hungrig att jag inte ens hade sett flaskan med vatten som stod bredvid. Jag hällde upp den kalla drycken, njöt av dess sötma och undrade vad detta kunde vara.

Vilken mättnadskänsla , hur skulle jag orka gå upp till mitt rum. Ingen fara, nu kom Roger och lotsade mig upp ur stolen, bad mig ta hans arm så jag kunde stödja mig mot honom.
Vi gick sakta ut ur restaurangen upp till mitt rum. Han önskade mig en trevlig kväll och lämnade mig vid dörren. Tack så mycket sa jag och gick in och undrade vad jag nu skulle pyssla med då jag såg en dator vid bordet och några böcker.
Han är ju för gullig tänkte jag och slog mig ner vid datorn, men tankarna virvlade åt olika håll så jag inte fick någon ro att skriva eller ta mig an något.
Tar en bok och försöker läsa lite som avkoppling. Vad rolig Roger va nu då, då jag såg författaren, Nora Roberts på bokomslaget. Jag kan väl läsa några sidor då tänkte jag i mitt stilla sinne. Kom inte så långt förrän jag hörde en knackning på dörren,
- Ja, vem är det?
- Det är Roger, tänkte bara fråga om du ville ha något eller så
ses vi imorgon bitti. Ville önska dig en god natts sömn.
- Det är bra tack , tack för datorn och böckerna sa jag.
- Det va så lite sa han.

Vad har jag kommit till för paradis hotell egentligen, tänkte jag när jag vaknade nästa morgon.
Hade min läkare nånting med detta att göra?
Skulle jag ringa och fråga eller njuta utav denna månads vistelse på detta hotell, njuta av uppvaktandet och ron. Så får det bli sa jag till mig själv och svängde ner benen från sängen. Tog mig till badrummet , steg in i duschkabinen och dess varma strilar masserade min kropp på alla onda punkter.

Jag ska gå ner till frukosten själv så att han slipper besvära sig med att hämta mig.
När jag klev ut från rummet kunde jag inte låta bli att småle, så här bra hade jag inte sovit på länge.

Nu såg jag alla delikatesser som jag själv brukade tilllaga till frukost åt mina gäster.
Jag tog en djup tallrik med fil och flingor, en kopp kaffe , ett glas juice och gick till närmaste bord och slog mig ner.
Vad ska jag ta mig till sedan tänkte jag när Roger kom in, fick syn på mig och satt sig bredvid mig.
- Har du några speciella planer för idag ? frågade han eller får jag komma med ett förslag som du inte kan tacka nej till.
- Okej, sa jag.
- Jag har hyrt en bil som ska ta med oss på en utflykt på landet.
- Tack gärna sa jag.
- Sätt på dig en ledig klädsel så kommer jag och hämtar dig om en halvtimme, sedan gick han. Jag kunde inget annat än tacka och sjönk ner i mina tankar. .
Jag gjorde mig i ordning i all hast, gick ner till foajén för att vänta på Roger. Jag va så nyfiken på denna överraskning så jag hade skyndat mig att bli klar. -Där är du , så snabb du är .Kom nu så åker vi, bilen väntar utanför.
Vi satt oss i bilen och färden började. Jag satt i mina egna tankar men då och då tittade jag ut genom fönstret, såg en del ängar där hästar gick och betade, några kor och får låg och gottade sig i gräset.
-Nu är vi strax framme sa Roger, jag tog mig friheten och kollade vilken skostorlek du har för vi behöver ha gummistövlar här ute på landet.
Landet tänkte jag, vem bor här och vad ska jag göra med gummistövlar på ?
-Kom nu så går vi in och hälsar på mamma och pappa sa Roger när vi klev ur bilen.
Jag blev alldeles mållös när jag såg dessa människor, som jag kände igen från min barndomsstad Hökåsen, vad gjorde dem här? Bodde dem här ?
-Du ser ut som du har sett ett spöke Nora , hur mår du? Sa Roger.
- En liten chock fick jag nog. . Jag bodde ju i Hökåsen och jag känner igen dina föräldrar som bodde granne med oss för många år sen. Jag va en liten flicka .
Men varför kände jag inte igen Roger då tänkte jag för mig själv. och helt plötsligt kom jag ihåg nån liten kille som försvann utav en anledning.
-Hejsan Nora , det va verkligen längesen sa Kaj och Marit , så roligt att se dig efter alla år. Välkommen och stig in i våran enkla boning. Vi har pratat lite med Roger och förstått att du har haft det lite jobbigt och bor på Hotell Sparven en månad. Vi skulle bli så glada om du ville stanna här hos oss den tiden du har kvar på din semester, så får vi ta hand om dig.
Du kan väl tänka på det idag och ge oss besked under dagen eller kvällen.
-Nu stirrade jag åter igen på Roger och undrade vad detta kom sig? Du va den enda som inte anklagade mina föräldrar när jag försvann som liten, men det är en lång historia som vi kan ta sen. Vi vill på detta sätt återgälda detta och ge dig en minnesvärd och ledig semester, du får naturligtvis bestämma själv hur du vill göra.
Nu ska vi äta för jag är hungrig som en häst sa Roger. Kom och slå ner dig , ta för dig av allt nu. Jag vill se att du äter och frodas sen skrattade han gott.
Jisses amalia , jag fattar ingenting sa det i mitt huvud. Måste stilla min nyfikenhet men först måste jag få min mage att lugna ner sig för jag såg stora jätteräkor på ett fat och äkta rom. Alla dessa pålägg utav riktig skinka, fårost, färskost, oliver, en stor grönsallad med himmelska tomater som luktade sommar.
Jag mumsade och njöt utav alla delikatesser på ett sätt som jag aldrig gjort förr.
Nu råkade jag titta på Roger och han bara log bredare och bredare . Vad kunde det röra sig i hans huvud nu undrade jag. Hur som helst kommer mina svar att besvaras senare , nu ska jag njuta utav dessa delikatesser på alla tänkbara sätt.
-Nu är jag så mätt att jag inte får ner en bit till sa jag.
Okej, en kopp kaffe då möjligtvis och en liten kaka. Trodde du ja Nora för nu kom Kaj inbärandes på en finsk ostkaka utav vassle med varm hjortronsylt till, Herregud , hur har dem lyckats med detta va min första tanke.
-Trodde du inte vi kom ihåg din älsklings efterrätt. Vi har lärt oss att äta den med nu. Varsågod och hugg in på bakverket.
-Tack så mycket , nu börjar jag snart lipa, vilket jobb ni har lagt ner på detta. Ni förstår nog inte riktigt vilken glädje ni skänker mig med denna underbara middag och måltid. Eran värme och kärlek finns inte på denna världskarta.
-Detsamma säger vi om dig Nora, vi älskar dig så innerligt ska du veta. Du är som en dotter för oss.
Vi skulle bli så glada om du bestämde dig för att stanna här i tre veckor.
-Ni förstår väl att jag inte kan annat än tacka ja nu, efter allt detta ni bjudit på, men jag måste fråga varför jag skulle ha gummistövlar på mig för nu börjar jag bli svettig i fötterna.
Då skrattade dem alla tre så glatt så jag till slut föll med i skrattet.
-Kom så går vi ut i ladugården och visar dig för nu får du allt visa dina färdigheter. . På styva linan.

Hur ska jag tackla detta for det igenom mitt huvud, det va ju åratal sen jag satt bakom en ko och mjölkade. Farmor visade mig som liten hur man skulle ta tag i spenarna men det har jag glömt bort, eller ?
-Här står våran snälla Rosa och väntar på dig Nora, gå fram till henne och klappa henne försiktigt på magen, sen tar du pallen som står i hörnet och sätter dig bekvämt intill henne. Nu vill vi se handling.
Jag kunde inte annat än skratta men tystnade när Rosa vände på huvudet åt mitt håll och råmade högt. Hennes ljuvrar va så fyllda med mjölk att det rann ut några droppar på golvet. Såja sa jag till henne, satt mig bekvämt och började mitt ’nya arbete’ , för nu slog det mig vad detta arbete va som Roger ville att jag skulle avverka. Kunde inte annat än le stort.
Jag lyckades krama ur några droppar sen sprutade det för fullt i hinken så att det sprätte i ögat på mig. Skrattet bubblade i mig och till slut kunde ingen hålla sig för skratt.
-Du är en riktigt mjölkerska Nora men nu tror jag vi sätter på dem en varsin mjölkmaskin och tar oss en promenad runt om på våra ägor. Tack för att du ställde upp på arbetet.
Hur skulle dessa veckor sluta? Nej, nu får du inte gå händelserna i förväg nu utan njuta minut för minut sa doktorn, minns du inte det Nora hörde jag inuti i mitt huvud.
-Hallå Nora ? Vart försvann du . .
- Jag kommer sa jag.
Jag finner inga ord för denna omtanke och värme jag känner gentemot dessa människor. Vilken planet har jag kommit till, i min värld där jag befinner mig nu är jag i en drömvärld som inte existerar på riktigt.
-Vad tyst du är Nora , hur är det ? Är du trött , behöver du vila , säg till genast så går vi in.
- Nej inte alls. Mitt huvud går på högvarv just nu, förstår inte riktigt om detta är verklighet eller en dröm som jag snart ska vakna ur. .
- Jag lovar , det är på riktigt sa Roger. Kom nu så går vi in till hästarna i hagen. Dem väntar på sin utfodring , den kan du ge dem. Hinken står här framme , vi blandar lite havre och annan näring åt dem. ÖSedan kanske du vill prova på en ridtur med mig senare. . För nu tror jag vi går tillbaka så du får vila lite så jag inte får skäll av din doktor. Han ringer till oss med jämna mellanrum och hör hur du mår. Naturligtvis vet han att du bor hos oss nu.
- Visst är det okej om jag åker till Hotellet en stund och kommer tillbaka sen, det är en del ärenden jag ska göra. Mamma och pappa tar hand om dig under tiden. Okej.
- Absolut, inga problem. Du får gärna se efter om det har kommit någon post till mig, ta med dig tack.
Marit kom och hjälpte mig till rummet , frågade om jag ville ha en kopp kaffe , det tackade jag inte nej till, gärna två sa jag. Jag va så trött nu att jag måste lägga mig ned på sängen ett slag. Hur kan man vara så trött utav att inte ha gjort något, utfört något arbete. .
Jag måste ha somnat igen och kände mig som en ny människa när jag slog upp ögonen. Åter igen sjönk jag ner i dvalan och förundrades hur jag utav alla människor får uppleva något som jag aldrig trodde skulle hända mig. Jag satt mig upp i sängen och såg kaffekannan på ett bord längre bort. Ska fylla mig en kopp av denna gudadryck så kroppen får sig en chock av berusning.
Sedan lockades jag av denna bok intill mig, Nora Roberts / Vittne till mord. Hur kunde Roger veta vad jag tyckte om för lyrik undrade jag i mitt stilla sinne. Det var ju så längesen jag såg honom och nu undrade jag såklart vad som hände med honom som liten kille, för dem svaren fick jag inte innan jag flyttade från Hökåsen.
Det hördes en svag knackning på dörren nu och Marit undrade om jag va vaken.
-Jodå, jag är vaken , kom in du.
Marit klev in och frågade om jag orkade lyssna på henne en stund. Visst sa jag, jag orkar.
Hon satt sig bredvid mig och började berättelsen om Roger och hur han försvann från hemmet när han va en pojke. En dag när Kaj och jag kom hem från jobbet va inte Roger hemma. Just den dagen skulle våran granne se efter honom och det är en person jag litade på. Jag gick till grannen och ringde på hennes dörr men ingen öppnade , jag tittade in genom fönstret och såg till min förvåning att det va tomt på möbler sånär som på en liten pall intill dörren.
Var sjutton är människan ? Nu blev jag orolig och gick genast till nästa granne och frågade var Hanna va som hon hette. Fick inget vettigt svar av någon i grannskapet. Vad ska jag göra nu då tänkte jag, kan hon ha lämnat Roger hos min man Kaj på jobbet och sedan lämnat allt. Till det hela så hade hon varit lite konstig dem senaste dagarna, men jag tänkte bara att det är sånt som hör till, det går väl över som allt annat.
Jag visste väl inte riktigt allt om hennes liv och om hon hade vart gift eller haft några barn tidigare, men hon jobbade på ett dagis i närheten så hon va gullig på det viset. Men nu började jag bli riktigt orolig. Måste ringa min man och fråga om Roger va där. Fick till svar att min man Kaj va ute på ett ärende med en viktig kund, ville jag lämna ett meddelande? Nu va jag så orolig så jag ringde till polisen , uppgav mitt ärende.
Kom in till stationen sa det vakthavande befälet. Jag åkte genast dit och möttes av en polis som visade in mig på kontoret. Jag berättade min historia, han skrev upp allt och tog upp telefonen och ringde ett annat befäl som befann sig på city.
Ursäkta om jag säger detta sa han sedan till mig, men det verkar som din son har blivit kidnappad, det är inte första gången denna kvinna gör så här. Herregud hann jag tänka innan jag fick panik. Ta det lugnt sa Anders, polisen. Vi tar hand om det här, hon kan inte ha hunnit långt. Vi kan hennes tillvägagångsätt och vilken bil hon har. Sedan om hon har andra kontakter får du berätta för oss.
Jag fick en stark kopp kaffe ( precis som det kunde lugna ner mig) och sedan bad han mig skriva ner denna Hannas vänner och grannarnas namn och nummer. Jag kan inte allas nummer men vissa sa jag. Vad har jag råkat ut för egentligen ?
Stackars Roger är väl vettskrämd , stackars barn. Nu hade polisen skickat ut rikslarm på denna människa. Var är min man då hann jag tänka innan han kom inrusande till rummet och frågade vad som hänt. Polisen bad Kaj sätta sig ner och sedan berättade han allt för honom.
Denna person , Hanna , om hon nu hette det , hade lyckats tagit sig ur landet till Spanien. Det tog polisen flera år innan dem hittade Roger. Då va han så indoktrinerad av denna kvinna att han knappt kände igen oss när vi äntligen hittade honom. Vi fick börja från början och ingen trodde på oss, att det va våran son, för hon hade lyckats lura en doktor eller så hade hon betalat honom en peng. Denna doktor sa att vi lämnat våran son till denna Hanna i hennes vårdnad.
Vi hade födelsedagsattest och allt men det hjälpte inte för nu va vi i Spanien och deras lagar gällde här sa dem. Vi va tvungna att ringa till våran advokat så han kom till Spanien. Han hjälpte oss med dem viktigaste papperen och äntligen fick vi hem vårat barn. Aldrig någonsin trodde vi att detta skulle hända i ’lilla Hökåsen’ eller oss hederliga människor. Sakta men säkert började Roger komma tillbaka till livet.
Sedan gick åren, han gick en utbildning i Handels-och restaurang branschen, sedan även en inom Hotellverksamhet. Detta hotell har han tillsammans med en kompis från Hökåsen idag som dem har drivit i några år.
-Nu vet du lite mer om vårat liv Nora. Jag måste en än gång tacka dig för att du va, är en sådan vän och en varm människa som trodde på oss från början istället för att tro på alla skriverier i tidningarna och dessa journalister, som bara är ute efter stora löpsedlar i sin egen ’blaska’! Hade jag kunnat skjuta dem skulle dem vart avrättade för längesen dessa tidningsmurvlar som gottar sig i människors livsöden, struntar totalt i hur man mår psykiskt.
Vi mår alla bättre nu Nora, tar en dag i taget. Njuter utav varandras sällskap.
-Kom så går vi gå ner till köket och ser vad Kaj har hittat på för gott åt oss till kvällen.
Jag fick inte fram ett ljud över mina läppar. Det va precis som om luften hade frusit till is och den var skyddad med ett hölje som sakta behövde lagas , av värme och kärlek.
Roger kom in genom dörren och tittade på mig med ett finurligt ögonkast.
-Vad har damerna pysslat med idag då? Djungeltelegrafen !!

Hillevi Hosio

Jag är en positiv , kreativ och poesi törstande kvinna / som tycker om Att skriva av sig i ilskan , när nattens demoner virvlar , lugnet svallar. \r\nJobbar på ett Cafe i stadens Bibliotek där jag stortrivs. \r\nBemöter gästerna med ett leende på morgonen och önskar dem en härlig dag! \r\nÄlskar att Ge av mig själv till alla härliga och fantstiska människor!! \r\n
Hillevi Hosio är medlem sedan 2015 Hillevi Hosio har 17 publicerade verk