Granne med dårskap

Äntligen kunde han läsa sanningen, det han hade haft på känn under en lång tid. Det var som en befrielse att inte vara ensam om sina tankar. Här stod det allt på svart och vitt, sanningen om alla nyanlände som snyltade på oss alla.
Han kände ilskan koka inombords, fy fan, tänkte han, vilka jävla svin. Det var inga ansikten som dök upp på hans näthinnor utan de var enbart en grå massa, av olika kulörer. Samtidigt kände han en slags överlägsenhet gentemot dem, det kändes bra fast han inte egentligen ville erkänna det, inte ens för sig själv.
Den underbara känslan att slippa stå längst ner på samhällets stege. Det var ett narrativ som han kunde förstå och ett språk som var enkelt och rakt, utan några svåra ord, förutom repatriering, som han blev tvungen att googla för att förstå vad det betydde.
Det var sunt att få bort alla främmande element som hade invaderat oss, på senare tid. De kommer att byta ut oss, svenskar, inom en snar framtid. Den övertygelsen var som allra starkast när han läste om ett nytt moskébygge i en större kommun, långt ifrån sin egen lilla sömniga kommun.
Men han tog det som ett tecken att den processen att utplåna allt svenskt, allt det han hade sig kärt. Fastän han aldrig hade gått i kyrkan, inte ens när han gifte sig, så spelade religionen en numera otroligt viktig del av hans liv.
Livet hade inte varit snällt mot honom, redan från början i skolan hade han varit en svag elev. På den tiden fanns det inget som hette dyslexi utan lärarna tyckte bara att han var ett hopplöst fall och hans skolkamrater tyckte att han var dum i huvudet.
Han hade haft svårt att hålla dem borta ifrån sig och han blev ett självklart mobbningsoffer. Men på den tiden hette det inte mobbing utan de andra skitungarna gav sig på en annan skitunge. Det var så man såg på barnen förr, på den gamla goda tiden.
Fastän när han ser tillbaka, så sticker det till i bröstet för att få upprättelse, men det vet han att han aldrig kommer att få. Den forna pöbeln finns det inga kvar, ingen som kan ta ansvar för vad de gjorde mot honom.
Han var arg och besviken på nästintill allt. Det var inte svårt idag att kanalisera sin ilska. Det var som han själv upplevde att alla andra hade det bättre än honom och inte bara materiellt utan på andra sätt som han hade svårt att definiera, men de stora orättvisorna satt på hans axlar som ett ok.
Det var de nyas fel att han fick vänta på sin operation, det vet han med säkerhet, för det hade han läst, hur mycket allt kostar att ta mot flyktingar. Då hade han inga svårigheter att sätta ihop sambandet mellan deras tärande och hans operation.
Han blev riktigt förbannad när någon som visste hur det fungerade, bad honom att hävda sin vårdgaranti, som han inte visste hur man gjorde, desto lättare att spy ut sin ilska mot någon annan grupp av människor. Det var som en okunnighetens stjärna ledde honom genom livet.
Han trodde redan från början att livet skulle bli en rak linje, med klara utstakade mål, skaffa jobb, skaffa fru, skaffa hus, skaffa barn och det skulle flyta på tills pensionens dag blev ett faktum. Så blev det inte. Den självklara raka linjen förbyttes till en stor grop utan botten, när hans fru en dag fick nog av honom. Han såg aldrig sitt helgdrickandande som ett problem men det gjorde hon. Hon visste inte vilket stadium som var värst att genomlida ifrån fredag eftermiddag till söndagsmorgon.
Först blev han lätt som en fågel och alla problem de hade så hade han löst dem i det tillståndet, sedan blev han modig som ett lejon och han berättade vilka som skulle betala när rannsakans timme var slagen. Till sist blev han enbart dum som en åsna och tog upp saker som hade hänt i hans liv, alla de oförrätter, alla hennes fel hon hade gjort mot honom.
Hon visste inte vilket stadium som var värst och till sist stod hon inte ut och flydde med barnen. Han förstod ingenting varför hon lämnade honom, det var obegripligt. Utan honom var hon inget, mumlade han i sin ensamhet och självömkan.
Men han förstod sedan att utan henne så var han ingenting, men med en dos av paranoia så började han tro på en konspiration hans före detta fru hade utsatt honom för, att hon hade varit kroniskt otrogen mot honom. Nu var hon en slampa och det ville han att hela världen skulle veta. Han skrev det ett flertal gånger på Facebook.
Numera var han för straff och ju hårdare straff desto bättre. Han hävdade med övertygelse att sharia-lagar existerade i skuggsamhället. Han hade ingen aning vad det var och det som han vill och förordar, så påminner straffen han vill införa de lagarna som han vill förbjuda, fast de inte finns.
Det var inte lätt alla gånger, men att han hade rätt var han helt övertygad om, även om någon jobbig jävel visar upp statistik som motsäger vad han påstod, så hade han ändå rätt, för det var hans åsikt och alla hade rätt till en sådan, enligt honom. Men inte alla, när någon pressade honom utan de bara svenskar som har rätt. De andra ska ju åka hem till sina skitländer, enligt honom. Han kan aldrig definiera när man blir svensk, andra, tredje, fjärde generationen? För honom är det namnet som styr svenskheten, det vill han inte erkänna men så är det.
Han kan inte se sig själv i olika sammanhang, att han jobbade svart på en mack över tio år, det tyckte han var fräckt att lura stat, landsting och kommun på pengar, att han blev utnyttjad av mackägaren vill han inte hålla med om. Vid vissa lägen har han svårt att se sambanden. Men att bli upprörd över sin gamle far sitter ner pissad på hemmet, på grund av, bristande resurser, det upprör honom. Då är det de tärandes fel igen.
När han i tonåren åkte han och en kompis in till en större stad och gömde sig i varuhuset hela natten och när de öppnade på morgon hade de två vännerna fyllt sina fickor och ryggsäckar med varor. När han ser någon med utländsk härkomst blir tagen för snatteri, så tycker han att hen och hens familj ska utvisas på livstid. Det är inte svårt och problematisk att ha en differentierad rättssyn för honom, utan han ser rättvisa som en rättighet, som är självklar för dem som är rätt.
Det är ingen som har berättat för honom att alla förmåner har andra kämpat för, både fackligt och politiskt, inget hade funnits utan deras kamp, som han nu får ta del av. Men han ser inte det utan det är enbart hans rätt utan någon som helst historik. Det är något så självklart för honom, men han blir upprörd över något tycks ha gått förlorat, han vet inte vad det är specifikt, men är övertygad att han går miste om något.
Han vet att svensken i gemen är skapelsenkrona, inte kanske akademisk men vet att vi är framstående och så mycket bättre än annat folk. Han ser inte sig egna låga utbildningsnivå med andra nyanlända och sina egna svårigheter att läsa en text, precis som de har men enbart för de ska lära sig ett nytt språk. De är odugliga och har lägre intelligens än oss, hävdar han med en bestämdhet och vägran att lyssna på andra uppgifter än sig egen uppfattning. Han har svårt att se sig själv.
Han tycker de vänsterblivna har gått för långt, de är en massa medelklass idioter i hans ögon. Men när någon frågar honom om med vad, då har han svårt att hitta argumenten. Förr hatade han alla homosexuella men det gör han inte idag, men om något av hans barn hade kommit ut som homosexuell, hade han tagit avstånd till hen.
Det måste vara på ett lagom avstånd till honom för att han skulle kunna acceptera det. Men han ser sig som en humanist, det är bara att han har lagt till och dragit bort olika värderingar, som han vill exkludera och inkludera i begreppet.
Att bensinen ska kosta max tio kronor litern är en av dem. Det ser han som en självklarhet för att landsbygden och han själv ska överleva. Det är så han ser det om han är ärlig. Han har jämställt sina bekymmer med de som färdas i öppna och sjöodugliga farkoster över medelhavet. Det är han så övertygad om att han inte drar sig för att säga det till hans vänner, det vill säga, de som hyser samma typ av värderingar.
När han blir kallad för rasist, det är då han blir så förbannad någon människa kan bli. Han är omgift med en asiatiska och då kan man inte vara det. Det är en omöjlighet, enligt honom. Men det är inget frikort som någon påpekar för honom att bara en hunsad asiatiska kan möjligen stå ut med honom. Det är så vänskap avslutas för hans del.
Han har utländska arbetskamrater som han gillar och inte har något problem med, men det är de andra som han inte gillar. När någon frågar så är det alltid samma svar.
– Ja, de andra, är hans korta svar. De som kostar, de som stjäl, de som mördar. Han ser dem aldrig som individer och om han hade gjort det så hade han, om det inte för långt gånget, alldeles säkert ändrat uppfattning.
Det är något oerhört fel att påstå att hans parti är rasistiskt, enligt honom, då påpekar han att många invandrare sympatiserar och röstar på dem. Då kan de inte absolut vara rasister. Det är endast så enkelt att rasism finns i andra folkgrupper också, och en del av dem är, ja just det, rasister, precis som dem.
Han har dyslexi, men ett annat problem för honom är pengar, det är svårt att förstå skillnaden mellan en miljon och en miljard. När han ser vad de tärande kostar i snygga grafer ifrån den alternativa median, så vet han aldrig om det är miljoner eller miljarder det syftas på. Men han anser att ha rätt att bli upprörd över slöseriet. Han inser inte själv att han har en social dyskalkyli som är långt framskridet, när det gäller vissa kostnader och för andra blundar han.
Han vet allt utan att läst en enda bok på trettio år, när han protesterar mot det, så räknas inte serietidningar in, att läsa en bok. Hans enda information intagande är från de redan tidigare nämna alternativa medierna och från TV3 till TV12. Varför skulle han behöva mera än vad dessa uppräknade medierna kan ge honom.
TV3:s brottsbekämpande tv program är nummer ett, det missar han aldrig och förfäras över alla utlänningars brott som de begår och bli efterlysta i. Han borde skaffa sig ett vapen att skydda sig mot dem. För om de kommer till hans farstu, så då jävlar ska de få veta att de lever, enligt honom.
Han hade en granne som var muslim och han hade varit konstig tyckte han, för han hade alldeles för ljust skinn för att vara muslim, det var något skumt med honom. Det var flera gånger att han tänkte ringa polisen, men visste inte vad han skulle kunna anklagas för, men än det självklara att han var en muslim.
Sent en lördagskväll när han själv efter druckit tolv starköl, så hör han ett ljud ifrån grannen. Det lät som någon knuffat någon nedför en trappa. Han slängde sig på telefonen och ringde polisen. De anlände till platsen samtidigt som ambulansen, grannen hade ramlat i trappan och brutit ena benet. När polisen hörde sig av till honom dagen efter så var de beredda att ge honom ett vite för falskt larm, om han inte hade någon bra bortförklaring. Det hade han inte.
Efter det hatade han sin muslimska granne ännu mera. Han försökte få till en vandringssägen om att grannen slaktade får i källaren, men det blev lite för bra, när han kryddade historien med ockulta inslag, så med den biasen ville inte den riktigt lyfta, till hans stora förtret.
Det han inte visste att grannen vad adopterad ifrån Algeriet och han hade växt upp i Spånga och var läkare på stadens vårdcentral. Men för honom så såg han bara hans utländska utseende och med automatik så var han muslim. Det hade räckt att han hade kollat hans brevlåda och sett hans namn, S Strömberg. Det gjorde han inte utan alla teorierna om grannen odlade han i ett maniskt tillstånd av hat.
Förutom alla tillkortakommandet så började han hylla det gamla Sverige, det gamla bondesamhället. Han såg det som en frihet som de hade då på den tiden. Om han hade läst en enda bok om den tiden, så hade förstått att han levde i ett av världens länder under precis rätt tid. Men han såg bara orättvisor, de som enbart drabbade honom själv. Den orättvisan var för honom monumental och han visste att han hade gått miste om något, men han visste inte vad.
Men just den biten att få vara kverulant bland andra likasinnade att få peka på alla felaktigheter i samhället, även om allt är skruvade halvlögner till rena fantasier. Men att få utlopp för de negativa känslorna är som för honom och de andra i trådarna, ungefär som kristna som ber en bön.
Det är renande och vetskapen att de har rätt, även om deras ståndpunkter aldrig håller i dess kontext. Men det spelar ingen roll för deras åsikter trumfar all fakta. Det är så han ser på världen och samhället.
Häromdagen fick han nästan ett koleriskt anfall, en av hans bästa vänner skulle gå i pension, det visade sig att han skulle få en låg pension. Det var alla socialdemokratiska politikers fel att han skulle få en sådan ynka pension. Det var tacken efter mer än fyrtiofem års arbetande.
- Fy fan, svor han.
Men någon förklarade för honom hur det låg till, att hans vän hade jobbat i företag som inte hade kollektivavtal. Då svor han för andra gången.
- Fy fan för alla jävla tvångs socialister.
Han ville inte veta av att företaget över trettio år inte betalade in någon tjänstepension till honom; det som sköts automatiskt om det finns ett kollektivavtal. De behövde inte betala in något och gjorde det inte.
Men för de bägge männen var så övertygade att det var sossarnas fel. När de till sist förstod hur det hade gått till, så tyckte de bägge, att det var för jävligt ändå.
Innan dess hade han fått kaffet i felstrupe när han läste på webben att han förmodligen inte skulle få någon som helst pension, om han skulle få något så var det så lite, att det skulle bli omöjligen att klara sig. Nu hade sossarna stulit alla hans pensionspengar, nu jävlar, ska de få betala, skrek han åt dataskärmen.
- Nu satan ska vi ut och demonstrera, skrek han till en av hans grannar, dock inte till muslim grannen.
Lite yrvaket hade han kommit in i hans radhus.
- Vad pratar du om, hade han frågat den ilskne, fetlagda och övre medelåldersmannen?
- Nu har såssarna stulit alla mina pensionspengar, sade han uppbragt.
Det kan vi kolla upp på direkten, sade den vänliga grannen. Han hade absolut inget övers för den ilskne mannen, men kände ett visst ansvar innan denna märkliga man gör något dumt, det hade hänt innan mindes han.
- Så så, surfa in på pensionsmyndigheten.se, så ska vi kolla om din beräknade kommande pension.
- Kan man göra det, sade han tveksamt.
- Javisst, har du bank id?
Efter ett visst besvär så kom han in på sina sidor och snart fick han veta att beräkningen om hans framtida pension skulle bli över tjugosex tusen brutto.
- Det blir inte så mycket kvar efter skatten dras, sade han till sist. Han var tvungen att gnugga sina ögon för att verkligen tro att siffrorna var rätt.
-Åjo, svarade den vänliga grannen, du kommer få över tjugo tusen netto. Det är väl inte så illa för att inte göra någonting?
Det var nog inte sant ändå, tänkte han efter grannen hade gått in till sig igen. De uppgifterna som han hade läst innan om pensionen och hade blivit så upprörda, de kunde allt om den djupa staten och alla deras förgreningar i den samlade globala konspirationen.
Det är ingen eld utan rök, drog han för slutsats. De hade visat med en exakt analys vilka som var huvudspelarna. Det var en ren sanning för honom även om han inte riktigt förstod hur alla dessa kunde gå under radarn, dessutom under en sådan lång tid, det gick ända tillbaka till Illuminatis dagar och fram till idag.
De har bevis för allt vad de påstår men vill inte avslöja sina källor. Det ser han inte som ett problem, när han bodde på landet så hade han en brunn. När tvivlen över allt börjar spira så går han in på de sidorna på webben för att bli styrkt i sina uppfattningar.
- Det är ingen tvekan om att håller på och hjärntvättar oss alla, skrev han i en av trådarna. Genast bekräftades det av hundratals likasinnade. Det fina med allt detta är att han får vara sig själv, skriva precis vad han känner och tycker utan någon jävla besserwisser kommer och ställer till det för dem.
Han har aldrig varit intresserad av politik, innan vill säga, men nu är han politisk i allting. När andra vill göra klimatsmarta val så gör han precis på samma sätt men väljer muslimfria varor. Det har hänt flera gånger än en att han har krävt vid charken på ICA att styckmästaren att komma fram till disken och garanterat att det inte var halal slaktat kött han köpte.
Han försökte få kommunen att ha muslimfria säten på bussen. Han startade en namninsamling, han hade fått veta om visst antal underskrifter, så hade de blivit tvungna att ta upp det i kommunfullmäktige. De blev inte så många underskrifter som han hade räknat med, men det gick som bäst innan han blev utslängd ifrån det kommunala demensboendet. Där fick han åtta underskrifter och sen egna, så var det nio. Den gamla stinsen och troende nazist som ville ha flera tillägg att även svarta och judar skulle inkluderas. De hamnade i en fruktlös och hätsk debatt, som han avslutade med.
- Först muslimerna, sedan resten av allt skit. Den gamla nazisten blev förbannad över att han inte blev riktigt hörd, så han slängde igen dörren.
Med nio underskrifter, så lade han ner sitt projekt. Det kanske var lika bra det för det fanns endast en buss linje i kommunen och han själv hade aldrig i sitt liv åkt med den bussen. Han kom på att han måste välja sina kommande strider.
Han hade varit på valbar plats i senaste valet, kanske inte till fullmäktige men till någon av alla nämnderna. Redan innan valet så gjorde han upp en kalkyl över hur mycket pengar det skulle generera för hans privata ekonomi.
Det var ingen av valräknare som hade upplevt att någon hade blivit struken som denna man blev. Det blev omtalat i rikspressen, dock ej hans namn, men att en ifrån det Nationella Partiet hade blivit masstruken. Det sved men han kunde ju inte säga att han var mer kompetent än de som blev valda före honom, för de var också inkompetenta.
Det var just kompetens som hade stört honom. Han vet inte hur många gånger andra har sagt till honom att han hade saknat kompetens för att yttra sig i frågan. Det var väl inte så där jättemärkligt att när han satt som reserv i socialnämnden, att han krävde att en utländsk familj som hade bekymmer med sin son, att de skulle ut ur landet. De orden som den där sossen, eller var vänsterkvinnan hade sagt åt honom på mötet, sved långt in i hans själ.
- Du saknar både en intellektuell, en empatisk och en social kompetens att yttra dig i frågan.
Precis som de hade en större kompetens, enligt honom, att säga sådant nedlåtande till honom. Han och hans parti hade alla lösningarna och de som inte ville lyssna på honom och partiet, de jävlarna ska få sitt till sist, av dem. Han hade inte svarat mot henne men visade med all tydlighet vad han ansåg om henne, enbart med blickens hjälp.
Partiet och han var inte misogyna så länge kvinnorna visste sin plats och accepterade den rollen de gav dem. För honom personligen var det mer komplicerat än så, just detta med kvinnor. Generellt älskade han kvinnor och sedan religionen som hade kommit i hans liv, inte av religiositet utan av en nödvändig politisk roll att spela.
Det fanns mycket nyttigheter för dem i bibeln, som han aldrig hade reflekterat på innan. Bara den grejen att Gud snodde ett revben från Adam och skapade Eva, visade vilken maktbalans som ska råda mellan könen, enligt honom.
Det var bara att just svenska kvinnor var så jävla jobbiga, enligt honom. De ställer krav som hans nuvarande fru aldrig skulle göra på tusen år. Den tiden som frånskild mötte han många andra bittra och frånskilda män.
De hade samma berättelse i hart när alla deras berättelserna; de hade förvägrats att vara män, kvinnorna skulle göra om dem till något de inte kunde vara. I en modern relation så måste det finnas en som bestämmer annars kommer det aldrig fungera i praktiken, det var den slutsatsen som var förhärligande.
En del av dem blev tvungna att gå på mans kurser för att bli riktiga män igen. De hade hamnat i ett samhälle där de uppfattade att de hela tiden blev angripna och blev kallade för mansgrisar och manschauvinister, så fort de öppnade munnen.
Det var inte deras fel, ansåg de, att de hade blivit intvingade i något de inte ville och definitivt inte vara delaktiga i. De såg enda utvägen att gifta sig med någon kvinna ifrån sydost Asien. Det var så de kunde återupprätta den svenska mannen, ingen av dem drar sig för att komma med rasistiska skämt.
Numera har de ofta grillkvällar, där deras fruar passar upp dem hela tiden, tills de är så fulla att så de rasar ihop, som deras fruar får släpa hem dem.
Han har stora behov och han åtrår rikedom, han ser de snusk rika som föredömen, precis som de har missat och missförstått om just behoven, de har inga egentligen utan de har begär. Ett sådant som endast tio-tjugo planeter som Tellus, skulle mäkta med deras begär.
Han ser kvartalsrapporterna och hur på ett smart sätt kunna dra nytta av en stigande aktiekurs. Det är ingen skillnad mellan dem och spelarna på Solvalla. Vid en misslyckad affär och en förlust inträffar blir han aldrig upprörd, nästa gång ska han vara smartare. Men när de införde plastsskatten på plastpåsar, då skrev han både på Twitter och Facebook, att måttet var rågat, det skrev han inte utan det handlade om ond bråd död för de ansvariga politikerna.
Det är deras begär som styr dem, men de hävdar att det är någon annans ansvar och att inte vi ensamma i hela världen kan rädda planeten. Det är så de säger i alla länder, de som inte vill förändra sina egna egoistiska begär. De är inte intresserade av att lämna jordelivet till, åtminstone en likvärdig plats som de kommit till, för kommande generationer. De är intresserade av endast nuet. Han är inget undantag från dem utan de är samma andas barn.
När han såg Greta första gången så började han hånskratta över den dumma ungens tilltag, enligt honom, att strejka för klimatet. Det var så urbota korkat och framför allt hur fel hon hade om klimatet.
Deras egna experter på klimat hade hävdat koldioxid är livets gas och utan den så blir det inga gröna växter, det var så han tyckte och för honom lät det logiskt och bekvämt. I alla grupper på Facebook som han var med i hånade Greta och någon borde tvinga henne tillbaka till skolbänken igen. Det var inte så de skrev utan betydligt allvarligare påhopp, och han gjorde ingen i grupperna besviken, han tillhörde topp tre med inlägg och aktivast i trådarna.
De hade sedan länge skapat en sådan toxisk miljö i inläggen och mest i trådarna. De såg en liten flicka, en idealist som påtalade deras begär för dem, samma begär som kommer att leda till att vår planet som vi människor inte längre kommer kunna existera på. Och den vägen dit så kommer dagens problem ses som en lätt sommarbris mot den fruktansvärda framtid våra kommande generationer kommer att stå inför.
I det läget hånar man den lilla flickan och fortsätter med sitt extrema begär och påstår glatt koldioxid är livets gas. Han borde skämmas men det gör han inte och kommer aldrig att göra det heller. Han lever i nuet och är endast rädd för sin kommande död.
Han gör ingen skillnad mellan människor, det är bara att vissa är mera värd än andra, enligt honom. Det har egentligen alltid varit så men de senaste femtio åren har människan försvagats med att rättigheter, som aldrig borde fått sett dagens ljus. Som hade sjösatts som den experimentella demokratins hjälp.
När han såg ett videoinlägg av en vit medåldersman som med humor raljerade över alla lätt kränkta människor, han fångade upp alla möjliga förutom den vita kränkta mannens begär. Men det såg han inte och han förstod då på allvar hur långt vi hade kommit ur kurs.
– Nej, säger han ofta, vissa är skapta för att leda och den vita mannen är skapt för att leda, det visar flera hundra år av vår historia. Han vill skriva att det är den stora judiska konspirationen som har lett fram till var vi är idag, men det får endast yppas med små bokstäver och han får ge sig till tåls och skapa hat drev mot muslimer än så länge.
Hans vänner är bekymrade över hans utveckling och var den tar honom fram och in till alla återvändsgränderna, som möjligen finns. De flesta av dem såg hur snett det gick efter skilsmässan och hur hans alkoholintag hade ökat ifrån en redan hög till en katastrofal nivå.
De hade sett och märkt av hans drickande när han var gift och hans frus frustration att han var dyngfull efter en timme efter han hade slutat jobbet på fredagen ända fram till söndagsförmiddag och sedan blev det inte bättre när trettiosex timmars drickande skulle ut ur kroppen.
De blev ingen som blev förvånad när hon tog barnen och stack ifrån honom. Droppen var när han hade lovat den åttaårige dottern att han skulle skjutsa henne och hennes lagkamrater till en bortamatch, men kunde inte då alkoholmätaren visade 2.1 promille på lördagsmorgonen. Men han hade tänkte köra ändå sin dotter, då slet mamman dottern ut ur bilen och skrek.
- Du är för fan inte riktigt klok, till honom.
Sedan gick hon in och packade alla väskor och tog barnen med sig, medan han bönade och bad henne att stanna. Han skulle bättra sig, lovade han. Det hade han sagt tusentals gånger innan som hon hade hört. Ingenting skulle få mamman att ändra sig från sitt beslut.
Han blev ensam kvar i huset och till sist var det endast söndagskvällarna han var nykter. Det tog inte lång tid innan arbetsgivaren kom på honom onykter på jobbet, det var innan drogtester hade blivit populära att utsätta sina arbetstagare för. Han blev skickade till rehab två gånger, det var den sista av gångerna han hade träffat på andra som var i exakt samma situation som honom själv.
Det var efter det hur han började förstå hur allting höll ihop. Det var så alla misslyckanden han hade fått erfara genom åren, hade sina förklaringar. Det var inte hans fel utan det var de andras och de som ville få ett samhälle med tre kön eller flera som hade skapat den situation som lett fram till den han var idag.
Desto mer han grävde efter sanningen ju mer klart stod det med neonskylt om hur han hade blivit lurad. Det var som hans bitterhet hade övergått till ilska och hat. Det var ju en självklarhet att hans fru hade knullat med alla män i staden.
– Den horan, väste han fram.
Det orimliga i hennes krav syntes ännu klarare än innan. Det var hennes fel att det gick som det gick. Det var de jävla invandrarnas fel att den nyliberala ekonomin hade svept över landet och kommunen och framför allt den där jävla Soros som orkestrerade allt ifrån New York, eller var fan han bodde, tänkte han.
Han sjönk som en sten i den toxiska miljön med konspirationsteorier som den ena var ännu mera fantastiska än den andra. Det fanns inget stopp och aldrig sett världen hur den egentligen är. Det var endast en frustration när han insåg att andra inte delade hans åskådning.
Men han fick förklaring till det av sina partivänner, de sade bara att det inte var vakna som de. Det som han uppskattade var just den biten att få sig hän, att kunna explodera gemensamt med så många andra som delade hans syn. Det var en gemenskap han aldrig känt innan. Där behövde han aldrig förklara sig utan alla visste precis vad han menade utan att ifrågasätta något.
Sedan kom pandemin som ingick i den stora globala sammansvärjningen mot alla fria människor. Innan han själv blev sjuk i covid så var det en plandemi. När han blev inlagd på IVA med syrgas så insåg han att döden var endast en säng bort.
Det borde ha fått honom att tänka efter, men efter han efter mycket ock men blivit frisk, så var det nästa kamp som låg alldeles bakom nästa hörn. Det var kanske inte någon plandemi insåg han men det nödgodkända vaccinet var ännu ett tecken på den djupa statens tentakler.
Det kom så mycket information om spik proteinet och alla gifter som de hade inkluderat i sprutan, kvicksilver och de små datachipsen. Det var den nya kampen och han själv visste att han var åtminstone immun ett halvår framåt. Det var nya sorgsna själar som hade anslutit till dem som älskade friheten precis som han själv. Det anordnade marscher mot vaccinet och skrek att de inte skulle tystas, men många blev sjuka efter marscherna, men det var det ingen som tog dem på allvar, förutom de som hamnade på sjukhus ovaccinerade.
De ville ha frihet men hade svårt att definiera vad det innebar egentligen, men de drog sig inte att jämföra J i judepassen men deras avsaknad av vaccinpass. Det framkom en uppsjö av argument från dem och han stod på barrikaderna och skrek högst.
Det var tydligt för dem att vaccinpass var det nya Auschwitz och han höll med och skrev inlägg på inlägg om den oerhörda övergreppen på dem som hade valt att inte ta giftsprutan. För honom hade aldrig skiljelinjen mellan frihet och diktatur varit tydligare.
Det är en självklarhet för en människa som inte vet vad en diktatur är och innebär för människan, att ta till sådana argument och beskyllningar mot ett demokratiskt samhälle. De som var med kom på senare att de hade fört ett låtsaskrig mot en fiende som inte fanns. Han blev aldrig en av dem som rannsakades sig själv, i sin delaktighet att förmedla galen information, som i slutändan gjorde att någon valde att inte vaccinera sig som inte lever idag. Nej, det är kampen och samhörigheten att vägra vetenskap och fakta.
Under samma tid var sjukvården överbelastade och IVA platserna var knökfulla, mycket för att en del av befolkningen var mot vaccin. Det hade han inga problem med. Även om han själv hade varit inlagd på IVA, så var det nu han som uppmanade människor att inte ta sprutan, giftsprutan som han sade och skrev.
Den typen av aktioner kan lika gärna drabba alla som har en gul bil, så nyckfulla och ovetenskapliga är dem.
När han ger sig på andra så upplever han att han har rätt det. Det får inte finnas några nyanser som rubbar hans verklighetssyn och det är enbart hans sanning som är verklig.
Han behöver inte lyssna på argument som talar mot hans, det är bara för personen i fråga inte har vaknat, det är därför alla debatter med honom är helt fruktlösa. Han vill inte ha någon brytningspunkt att vi faktiskt kan komma överens om något.
Det är hans värld som han vill göra till din och min.

C.S Berglöv

Jag vill gärna roa och ännu mera oroa läsaren. Nu är min roman ”De enfaldigas sammansvärjning” publicerad. Det går att beställa den här: https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?ac_used=yes&search_word=de+enfaldigas+sammansv%E4rjning
C.S Berglöv är medlem sedan 2024 C.S Berglöv har 13 publicerade verk