Gröna druvor

Det knackar lätt på dörren. Han är väntad. Abedissan rättar till frisyren framför spegeln och dröjer lite på stegen när hon går för att öppna för trädgårdsmästaren, och numera älskaren Masetto. Hennes puls ökar, men hon vill inte verka för ivrig, även om det är hon själv som initierar och iscensätter dessa möten.
- Du är sen, säger hon.
- Jag vet, svarar han. .
Abedissan knycker lite på nacken. Hon vill inte skapa dålig stämning. Han är så vacker, den unge Masetto. Eftersom hon är ivrig att börja leken tränger hon undan sina motstridiga känslor. Hon gör en gest mot det dukade bordet och de slår sig ned på varsin sida.
- Du först, säger hon.
Han tar ett kex och en liten bit ost som han lägger på sin assiett. Abedissan kan ana en frånvaro i hans gester hon inte noterat tidigare. Hon känner ett styng av saknad inför det ögonblick hon vet ska komma.
- Din tur, säger han.
Hon tar en klase av de gröna druvorna. De vet vad det betyder. När någon tagit av de gröna druvorna får ingen ta något mer. Det betyder att man snart ska gå vidare till den andra leken.
De äter under tystnad.
- Du säger inte mycket, säger hon.
- Nej, säger han.
Hon ler. Det är skönt att han inte pratar mycket. Hon njuter av att se honom äta. Hans fingrar som rör vid kexet. Hon har makt. Och vet det. Han vet också.
- Ett glas till? Hon höjer karaffen för att fylla på mer vin.
- Nej tack. Han lägger ena handen över glaset för att tyligt markera att det räcker.
Abedissan drabbas plötsligt av tvivel. Vad är det hon gör? Vad tycker Herren om att hon ger vika för köttets lust. Och inte bara en gång. Att hon också njuter av det. Hon sjunker ihop lite på sin stol. Detta tillhör också spelet. Masetto reser sig upp, går över till abedissan och lägger sin hand på hennes axel. Han är trött på denna lek. När Masetto lägger sin hand på abedissans axel går det som en rysning genom hennes kropp och hon tittar upp på den vackra mannen. Herren är med ens bortglömd. Abbedissan känner sig på något sätt renad av att tvivel ingår i leken.
Mötet fortsätter på samma sätt som det alltid gjort. När Masetto lämnar rummet sover abedissan djupt men ångestfullt. Mardrömmen kommer till henne som alltid. Hon rider i rasande fart rakt in i eldens kärna.

Eva Sjögren

Jag började skriva som 6-åring och gav då ut tidningar tillsammans med min syster. Dessa sålde vi till våra föräldrar. Skrivlusten har följt mig genom livet, men ibland har musiken konkurrerat ut skrivandet och ibland måleriet. Jag författar mest korta noveller, men också debattartiklar. Oftast börjar jag skriva utan någon exakt plan - det är så spännande! Vad kommer att hända? Jag har gett ut en sång och ramsbok, Musik i Byrån.Välkommen att läsa mina texter!
Eva Sjögren är medlem sedan 2015 Eva Sjögren har 8 publicerade verk