Gymnasiekärleken

Första gången jag såg honom var på bussen på väg till skolan. Det var lätt att lägga märke till honom för det var bara runt sju personer i den långa bussen men det var inte konstigt. Klockan var ändå tio på morgonen. Hans bruna lockar gömdes under en grå mössa och hans långa och muskulösa kropp gav ifrån sig en osäker och nervös utstrålning. Men hans kastanjebruna, glimmande ögon är än idag de vackraste jag någonsin hade sett. Han satt nästan längst bak i bussen så det var perfekt att sitta på en av bakåtvända stolarna i mitten av bussen för att kunna studera honom på avstånd. Jag vet inte hur många gånger jag undrade vilken hållplats han skulle av på och när han också hoppade av på Gustav och började gå mot Lantin blev jag smått nervös. Hade inte min mentor pratat om en ny kille som skulle börja i vår klass på förra lektionen? Kunde det vara han? Det kände för bra för att vara sant, och det var ofta så mitt liv var.

Jag var nog inte heller redo för kärlek heller. Jag hade nyligen varit otroligt förälskad i en kille, Erik, och jag hade fortfarande känslor kvar för honom. Men mitt hjärta var krossad i småbitar för det hade kommit fram att han hade flickvän. Så om jag skulle ha ett förhållande eller liknande skulle det nog bara leda till någon slags avundsjuka mot den där Erik. Men det var inte så jag fungerade. Jag ville vara kär och tänka på att ha ett förhållande så kärlek och att vara kär var något vardagligt för mig. Så fast jag mådde dåligt blev jag nästan blixtförälskad i honom direkt. Och saker blev bättre. På bussen på väg hem började vi prata om allt möjligt, musik, livet och annat. Dagen efter åt vi lunch tillsammans på ett café istället för på skolan. Vi träffades under helgen och bara pratade om både ytliga och djupa saker. Vi snackade i skolan och skrattade åt våra små internskämt om andra personer i klassen och lärare. Vi blev vänner på bara någon vecka och var oskiljaktiga. Men jag tror båda kände att det fanns något mer än bara vänskap. Vi tittade ibland på varandra utan att säga något i flera minuter. Jag kunde när vi kollade på någon film tillsammans lägga mitt huvud på hans axel och han la sitt huvud på mitt. Så vi bestämde att vi skulle ta ett steg längre och gå på en dejt tillsammans. En dejt blev flera och efter 10 veckor efter första gången på bussen var vi officiellt ett par. Förhållandet höll i nästan tre år.

Näst sista gången jag såg honom var på studenten bland vita mössor. Vi hade pratat om vad som skulle hända efter vi gått ut skolan, han skulle flytta till Stockholm och jobba med musik medans jag skulle flytta till LA och jobba som au-pair i minst ett år framöver. Vi kunde inte ha ett förhållande med två så olika världar så i stunden vi sprang ut från skolan var allt slut mellan oss. Visst var vi båda ledsna men liven skilde sig för mycket. Så när sommaren var slut och våra nya rutiner börjat var nästan allt glömt. Och vid julen var våra världar helt borta från varandra. Han kämpade med sin musik, vänner och sin nya tjej och jag med jobbet, studerandet jag hade på deltid, vänner och ett litet dejtande. Men så kom det en kväll som förändrade allt. Den finaste och galnaste kvällen jag någonsin varit med om. Mina två bästa tjejkompisar drog med mig till en konsert av “en ny artist från Sverige som kommer bli lika känd som Beyoncé”. Där stod han, med en gitarr i famnen och sjöng de finaste låttexterna med den lenaste rösten jag någonsin hört. Och alla känslor jag hade haft för honom kom tillbaka på en sekund.

Efter spelningen träffades vi på en av efterfesterna och började prata om livet och sådant, sen kväll blev till småtimmar och prat blev till mys på hans hotellrum. När jag vaknade den morgonen visste jag inte vad jag skulle göra, tycka eller känna. Men när jag såg mig själv i spegeln bredvid dubbelsängen och kände hans kropp och armar runt min förstod jag att det är här mitt hem är. Hos honom, oavsett vad.

Rebecka

En mestadels glad tjej på sexton vårar och ett stort intresse att skriva noveller som handlar mest om kärlek och sorg. Andra saker jag tycker mycket om är att dansa, musik, mat och mina vänner. Går även på gymnasiet, naturvetenskapsprogrammet, bor i "lilla" Malmö och drömmer om att när jag tar studenten om tre år ska jag ha skrivit min första roman.
Rebecka är medlem sedan 2016 Rebecka har 8 publicerade verk