Stiger över tröskeln

Tar av mig skorna. Känner direkt hur fukten kylt ner hallgolvet. Sen eftermiddag i november. Skulle behövt mina varma raggsockor. Ligger istället hemma i klädskåpet. Alltid något man inte får med sig på en resa, hur man än tänker. Kan inte plocka ner allt. Fast det här är inte någon turistresa med förbokat hotellrum. Är här en dryg vecka tillsammans med en reskamrat. Det ryskockuperade Estland och dess huvudstad Tallinn. I tankarna har vi att kunna se mer av landet än så, vilket kräver visum från myndigheterna. Just nu kommer vi att bo hemma hos vår värdfamilj Puusaag på Varbola 11 i ett litet villaområde i förstaden Nömme. De enda vi för ögonblicket känner i det annars slutna samhället.

Tar av min vantarna men behöver direkt gnugga fingrarna. Första egna erfarenheten av att ha rest utomlands, utom en påskhelg hos en brevvän i Norge några år tidigare. Känslan sa mig att det bara är att vänja sig, även mot den fuktiga kylan. Finns tofflor. Lånar ett par. Står en stund i hallen medan några ordnar i köket och andra plockar undan lite i vardagsrummet. Ser in i köket. Enkel sliten inredning. Bänkskiva som inte är fogad på kanterna. Sitter lite löst i ena hörnet. Röta av fukten. Nyfikna blickar från barnen. Trevande hälsningsfraser på engelska.

Slår oss ner i vardagsrummets soffa. En av de äldre döttrarna kommer med koppar, ett fat med kakor och en kaffetermos i vitt plast med skavt lock. De behöver också värme från oss … att vi börjar prata. Stelheten behöver släppa. Uppenbart verkar ett besök från utlandet vara tidigare okänt. Börjar lite trevande om allt mellan vädret och hur vi har det i Sverige. Förstår dem. Vad vet de egentligen? Världen utanför Sovjetunionen ligger nog i en liknande tät dimma som det här livet för oss. Några rader i tidningen på soffbordet. Förstår att det handlar om Sverige, men inte vad. Försöker fråga mig fram lite men språket har fortfarande begränsningar.

Lite senare på kvällen ser vi på teve. Tråkig sovjetisk film. Gråa personer som berättar nyheter i en blaffigt gulbrun studio. En inspelning från någon klassisk konsert. Men de har också, genom någon typ av länk, tillgång till finsk teve. Sitter nu och ser plötsligt svensk teve som visas över till Finland. På Rapport berättar man om rivandet av Berlinmuren som började en månad innan … bakom den sovjetiska järnridån, på svenska! Ingen annan i rummet förstår men de vill visa oss sin möjlighet att kunna bryta statsmaktens försök till total isolering.

Vid tiotiden går alla för att sova. Natten kan bli rätt kylig av fukten som stryker sig fram överallt. Golvet så nerkyld att tofflor är ett måste. Frost har börjat krypa in runt fönsterkanterna. Jag och min reskamrat får sova i vardagsrummet. Där är det lite varmare. Vikbara sängar och madrasser bärs in av de äldre barnen. Först tandborstning förstås. Visas uppför en smal trappa bredvid ingången till köket. På övervåningen finns sovrum. Passerade förbi ett av barnens. Ett litet handfat i gammalt porslin hänger i ett hörn av utrymmet vid trappan. Vrider om. Lätt smak av tandkräm blandas med det iskalla vattnet. Får tänderna att värka. Proceduren går snabbt. Orkar inte smärtan mot tandköttet. En skvätt vatten mot ansiktet. Gnider in lite hård tvål bakom öronen, runt ögonen och över ansiktet. Sköljer av. Sticker till i skinnet. För lång stund av frostkänsla kan ge mig huvudvärk. Sköljer av tandborsten och tassar försiktigt nedför trappan. Håller även andra handen mot väggen. Litar inte helt på ledstången. Väl nere kryper jag äntligen ner under täcket. Fryser ordentligt i tårna men snart värmer kroppen upp. Strumporna rullar jag ihop i tofflorna. Står vid hörnet av soffan. Snabbt nerkylda.

Arne Björn Fredriksson

Lärare i svenska som andraspråk vid ABF Liljeholmen. Gillar läsa historiska noveller. Håller mig i form genom att springa. 1989-95 reste jag mycket i Estland. Nya möten, spännande platser och, kanske, möte med kvinnan i mitt liv. Arbetar nu på en novellsamling kring mina resor.
Arne Björn Fredriksson är medlem sedan 2016 Arne Björn Fredriksson har 56 publicerade verk