Herr Henrikssons magnifika bravader

En helt vanlig dag i tjänstemannen Herr Henrikssons dag började med att han klev ur säng, sträckte på sig och sedan gjorde han ett besök på wc för morgontoalett. Han var i medelåldern kring de 50 och ensamlevande och hade precis upptäckt hur svårt och komplicerat livet kan vara och hur mycket världen hade förändrats mot när han var ung. Och hur mycket det hände!? Och han hade upptäckt hur olika människor tänker som att vår syn på historien och det förflutna är oerhört olika och varierar lika mycket som en symfoni gör. Han hade inte haft några svårigheter tidigare i livet utan hade levt ett bra liv med en bra barn och ungdom då han hade i sena tonåren engagerat sig politiskt i ett lokalt parti som medlem och senare varit sekreterare i föreningen. Han var inte känd för att kunna föra nyanserade resonemang om olika ämnen, utan tvärtom känd för sina ilskna utbrott han hade haft efter att han fyllt 40 år. Han hade förändrats sedan han fyllt 40 och hade fått det oerhört svårt att handskas med detta. Han hade haft svårt också med att finna orsak till sin förändring då något av det svåraste som finns är att analysera, betrakta och rannsaka sig själv. Han tittade sig i spegeln varje morgon och med jämna mellanrum för att förvissa sig om att han fortfarande existerade. Han tog selfies på sig själv för att studera sina förändringar. Han hade löst detta med svårighet att se sig själv genom att ta 10 Selfie bilder varje dag på sig själv som han sedan satte samman i ett bildspel. Detta hade han hållit på med i över 10 år och det blev 10 bilder varje dag i 365 dagar per år i 10 år och därmed fick han ihop 36500 Selfie bilder. Och han klarade av att skönja en förändring på sitt utseende. Han visade för en tid sedan, sedan han fyllt 50, bildspelet för några kollegor på jobbet där han jobbade som tjänsteman och de blev mycket imponerade sa de över det konstnärliga resultatet med bildspelet och den effekt den förändring som gick att skönja som hänt med hans utseende. Sedan drabbades han av tvivel på det han hållit på med bildspelet. Han blev ledsen över sina kollegors prat han åhörde från sitt rum efter att han visat dem bildspelet. De pratade skit om honom bakom ryggen på honom. De sa att han blivit en inskränkt narcissist och mytoman. ”Han ser ju helt galen ut den där” sa en av dom och en annan sa ”Det kommer märkas när den där försvinner” och en tredje menade på ”Den där på en badstrand innebär farligheter”……Och Herr Henriksson ångrade sedan hela sitt tilltag med att visa dem bildspelet. Han beslutade sig någon vecka senare på inrådan från en granne att gå i strejk från jobbet. Men han behövde en anledning till att strejka och han kom på den magnifika och unika idén att han skulle teckna och texta ett plakat med texten ”Selfiestrejk för svältande i tredje världen” och sätta sig framför Riksdagshuset i huvudstaden Stockholm där han bodde. En dag när han suttit där 8 timmar varje dag i både regn och solsken i en vecka kom det fram en kvinna och började prata med honom och hon frågade varför han satt där och vad skylten betydde som han höll i. Hon presenterade sig som att vara journalist på en större lokal dagstidning. Och frågade vad hans strejk innebar. Herr Henriksson svarade långsamt och lugnt efter en stunds tystnad och betänkande ”Jag tar inga selfies mer. Jag kommer aldrig mer att ta några selfies. Så länge jag lever. Inte förens det finns mat åt alla människor på vår jord. De svältande i Afrika behöver mat de också. Vi kan dela med oss av våra matlager. Hälsa dom att de ska producera mer mat för tusan.” Kvinnan tittade förundrat på honom och frågade ”Får jag då ta en bild på dig. Åt vår tidning?” ”Det går bra” svarade Herr Henriksson. Men se till att mitt plakat syns ordentligt på bilden. Det är viktigast”. Dagen efter fanns en artikel publicerad i en lokal dagstidning. Med titel ”Herr Henriksson selfiestrejkar för mer mat åt folket.” Några dagar senare hade det blivit betydligt fler som gick förbi och stannade till för att titta på Herr Henriksson och hans plakat och fotografera honom där han satt utanför riksdagshuset. De som stannade till där han satt pratade om honom också och de undrade allihop i den folkhop som bildats framför Herr Henriksson vem han var och vad han menade med sitt tilltag?? Är han minister undrade en? Typiskt, säkert politiker menade en annan på!? Blir det inte kallt att bara sitta där undrade en? En annan frågade sig hur maten skulle transporteras ända till Afrika och om den skulle räcka till alla? En tredje menade på att tack och lov hade en del kommit hit från Afrika och det blev då inte så långt att dela med sig av maten till dem också. En fjärde hade blivit arg över skylten och menade cyniskt på att Herr Henriksson kunde själv mata dem där borta i Afrika som var svältande!? Om det finns några sådana numera som svälter tänkte den fjärde. En femte undrade hur ett simpelt plakat skulle kunna hjälpa till för de som bor i Afrika och om inte Herr Henriksson i själva verket bara var ännu en arbetsskygg en som smitit från jobbet?? En sjätte menade på att visst var det bra att någon tog initiativ till engagemang och hjälpte de som svälter. En sjunde menade på att detta var ett remarkabelt tilltag av ovanlig sort och krävde all sin uppmärksamhet. En annan frågade omsorgsfullt om han inte blev hungrig av att sitta här hela dagarna och om han hade mat med sig? Någon menade på att han bara kunde vara ännu en blåögd idiot som levde för sina omöjliga ideal. En annan tyckte att han gjorde rätt som engagerade sig för en bättre värld. Efter några dagar hade ryktet om Herr Henrikssons magnifika bravader spridit sig som en löpeld och kommentarer på olika sidor på internet flödade. Det hade bildats olika läger där en del var för honom och andra agiterade emot honom. Det hade startats en grupp också på Facebook med samma titel som var på Herr Henrikssons plakat. Ropen skallade bland hans anhängare i en del videos på internet ”Vi gör som Herr Henriksson. Vi tar inga selfies så länge några svälter”. Men det hade också börjat uppstå en del andra sentiment bland åhörare till Herr Henrikssons magnifika bravader. En del som var uttalat fientliga till hans gärningar. Och bland dem fanns det en man, som var en kollega till Herr Henriksson på jobbet, som hyste ett särskilt hat mot sådana här företeelser och då särskilt mot strejker överhuvudtaget. Han var en riktig nyhetsmytoman och hatade allt som skrevs i tidningar och särskilt om det handlade om politik. Att det dessutom handlade om en strejk av Herr Henriksson som grundade sig på mat åt svältande som han som hatade ansåg ända borta i Afrika gjorde inte saken bättre. Efter att Herr Henriksson hade suttit och strejkat varje dag i nästan 4 veckor hade mannen som hatade honom fått nog. Herr Henriksson syntes till i tv och tidningar då och då och nu fick det räcka tänkte mannen som hatade Herr Henriksson. Han tog en tidig måndag morgon med sig sitt tjänstevapen och gömde det i byxlinningen och gick med bestämda steg till Riksdagshuset. Det var tidigt på morgonen och det var nästan folktomt ute på gatorna. Endast några kajor satt på trottoaren bredvid Herr Henriksson som hade tagit med lite bröd som han matade fåglarna med. Där satt en inte ont anande Herr Henriksson utan att veta vad som skulle hända honom och strejkade som vanligt. Nyhetsmytomanen gick fram till Herr Henriksson och frågade ”Får jag ta en bild på er?” ”Javisst får du det” sa Herr Henriksson. Mannen som hatade Herr Henriksson tog istället för en kamera fram sin pistol med ljuddämpare på och satte pistol mot tinning och sköt Herr Henriksson i huvudet. Det dröjde en hel timme innan han Herr Henriksson upptäcktes av förbipasserande där han låg mördad. Innan dess hade Mannen som hatade Herr Henriksson tagit fram sin kamera och tagit en Selfie på sig med den skjutne Herr Henriksson i bakgrunden på fotografiet. Detta skulle komma att bli den hatande mannens ena av 2 misstag han gjort i sitt liv. Det ena var att skjuta Herr Henriksson och det andra var att ta ett Selfie foto på sig hållandes i en pistol med Herr Henriksson i bakgrunden liggandes död. 2 veckor senare greps och häktades mannen för mord av Polisen då en kollega till honom lånat hans dator och hittat fotografiet där bilden på honom hållandes i en pistol med Herr Henriksson i bakgrunden på bilden fanns. Mordet väckte bestörtning bland människor och i Facebook gruppen för Herr Henrikssons gärning skrevs det ”Det är hemskt det som skett. Vi måste fortsätta med detta och dela med oss av maten. Herr Henriksson var en hjälte och gjorde de flesta av oss till bättre människor. Vi kommer minnas honom för alltid.” Herr Henriksson som med sina magnifika bravader förgyllde vår huvudstad en tid med sina storvulna och världsförbättrande planer begravdes senare efter en tid och är än idag nästan bortglömd bland de flesta. Endast några få kommer ihåg vad som verkligen hände.

20191016
Taleptox

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till skönlitterära fiktioner.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 18 publicerade verk